För två år sedan var stämningen på Medborgarskolan i Mälardalen inte i topp. Kommunikationen mellan arbetsledning och anställda funkade inte så bra och många var frustrerade över att ledningen körde sitt eget race.

– För mig är stämningen på en arbetsplats jätteviktig – det spelar ingen roll vad ledningen gör om personalen känner att ingen lyssnar på dem, säger Jennie Sennemark.

– Beslut fattades som inte var förankrade hos de anställda och vi kände oss undanskuffade. Det pratades mycket och det skadade hela organisationen att man inte tog vara på alla resurser.

Medlemmarna kallade in Unionen och det slutade med att man bildade fackklubb. Det var ett tufft jobb med tanke på att ingen av dem hade en susning om vad det innebar eftersom ingen någonsin hade jobbat på ett företag med fackklubb.

– Vi famlade oss fram och tog mycket hjälp från Unionens Uppsalakontor. Vi tog oss an uppgiften med olika grader av entusiasm, men jag tyckte det var jättekul och lusläste kollektivavtal som kvällslektyr. Mina kollegor tyckte väl att jag överdrev en aning, erkänner Jennie.

Men hennes nit har gett resultat. Sedan Jennie Sennemark blev ordförande har hon och klubben inte bara lyckats få till stånd en förbättring i den fysiska arbetsmiljön – stämningen på jobbet har också blivit bättre.

Dessutom har man relativt nyligen sjösatt en alldeles ny organisation – och klubben fanns med i arbetet med omorganisationen redan från dag ett, eller egentligen ännu tidigare.

– Vi jobbade fram den nya organisationsplanen tillsammans med arbetsgivaren. Det är klart att vi har stångats en del längs vägen, men slutprodukten är något som båda parterna är nöjda med. Det blev många förbättringar som gjorde processen värd att krångla sig igenom, säger Jennie Sennemark.

När den nya organisationen väl var i hamn lyckades klubben även få upp lönerna för de anställda – och det strax efter den gängse lönerevisionen.

– Vi höll isär förhandlingarna för att justeringen inte skulle blandas ihop med revisionen. Genom att läsa på, googla, prata med Unionen och presentera lönestatistik nådde vi fram med vårt budskap som ledde till en ny lönestruktur.

Klubben har genom samverkan drivit igenom flera förbättringar. Men det beror ingalunda på att arbetsgivaren köper allt som Jennie säger med hull och hår – tvärtom ligger det ibland förhandlingar bakom, erkänner Jennie.

– Visst har jag och arbetsgivaren varit oense och visst finns det gånger då det känns hopplöst, men egentligen vill vi åt samma håll. Jag står på mig när jag vet att det är befogat. Även om jag är ung, tjej och blond – alla attribut för någon man kan köra över – så funkar det inte med mig. Jag ger mig inte.

– Arbetsledningen inser också att det är svårt att driva en verksamhet om inte alla är med på tåget. Det är lättare för ledningen att vara lyhörd och det blir ett bättre resultat om man tar vara på alla resurser inom organsationen, säger Jennie Sennemark. //