Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Klubbens flit gav resultat

På ynka 18 månader som klubbordförande har hon lyckats med saker många förtroendevalda bara kan drömma om. I höstas utnämndes Jennie Sennemark till Årets raket på Unionens kongress.
Johanna Rovira Publicerad
Mikael Wallerstedt
Sedan Jennie Sennemark var med och startade fackklubb har både lönerna och stämningen höjts markant. Mikael Wallerstedt

För två år sedan var stämningen på Medborgarskolan i Mälardalen inte i topp. Kommunikationen mellan arbetsledning och anställda funkade inte så bra och många var frustrerade över att ledningen körde sitt eget race.

– För mig är stämningen på en arbetsplats jätteviktig – det spelar ingen roll vad ledningen gör om personalen känner att ingen lyssnar på dem, säger Jennie Sennemark.

– Beslut fattades som inte var förankrade hos de anställda och vi kände oss undanskuffade. Det pratades mycket och det skadade hela organisationen att man inte tog vara på alla resurser.

Medlemmarna kallade in Unionen och det slutade med att man bildade fackklubb. Det var ett tufft jobb med tanke på att ingen av dem hade en susning om vad det innebar eftersom ingen någonsin hade jobbat på ett företag med fackklubb.

– Vi famlade oss fram och tog mycket hjälp från Unionens Uppsalakontor. Vi tog oss an uppgiften med olika grader av entusiasm, men jag tyckte det var jättekul och lusläste kollektivavtal som kvällslektyr. Mina kollegor tyckte väl att jag överdrev en aning, erkänner Jennie.

Men hennes nit har gett resultat. Sedan Jennie Sennemark blev ordförande har hon och klubben inte bara lyckats få till stånd en förbättring i den fysiska arbetsmiljön – stämningen på jobbet har också blivit bättre.

Dessutom har man relativt nyligen sjösatt en alldeles ny organisation – och klubben fanns med i arbetet med omorganisationen redan från dag ett, eller egentligen ännu tidigare.

– Vi jobbade fram den nya organisationsplanen tillsammans med arbetsgivaren. Det är klart att vi har stångats en del längs vägen, men slutprodukten är något som båda parterna är nöjda med. Det blev många förbättringar som gjorde processen värd att krångla sig igenom, säger Jennie Sennemark.

När den nya organisationen väl var i hamn lyckades klubben även få upp lönerna för de anställda – och det strax efter den gängse lönerevisionen.

– Vi höll isär förhandlingarna för att justeringen inte skulle blandas ihop med revisionen. Genom att läsa på, googla, prata med Unionen och presentera lönestatistik nådde vi fram med vårt budskap som ledde till en ny lönestruktur.

Klubben har genom samverkan drivit igenom flera förbättringar. Men det beror ingalunda på att arbetsgivaren köper allt som Jennie säger med hull och hår – tvärtom ligger det ibland förhandlingar bakom, erkänner Jennie.

– Visst har jag och arbetsgivaren varit oense och visst finns det gånger då det känns hopplöst, men egentligen vill vi åt samma håll. Jag står på mig när jag vet att det är befogat. Även om jag är ung, tjej och blond – alla attribut för någon man kan köra över – så funkar det inte med mig. Jag ger mig inte.

– Arbetsledningen inser också att det är svårt att driva en verksamhet om inte alla är med på tåget. Det är lättare för ledningen att vara lyhörd och det blir ett bättre resultat om man tar vara på alla resurser inom organsationen, säger Jennie Sennemark. //

Jennie Sennemark

ÅLDER: 24 år.

ARBETE: Verksamhetsansvarig på Medborgarskolan i Mälardalen.

BOR: Uppsala, på väg mot Halmstad.

FAMILJ: Sambo.

AKTUELL: Utnämnd till Årets raket på Unionens kongress med motivering-en: ”Inför den stundande omorganisationen har hon stigit fram som en god samverkansrepresentant som med lyhördhet driver medlemmarnas önskemål och ser till hela regionens bästa”.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Hon enar fack i 27 länder

Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Noa Söderberg Publicerad 31 januari 2025, kl 06:00
Kvinna sitter med hörlurar och en laptop
Karin Åberg, vice ordförande i klubben på Ericsson i Kista ser stora fördelar med ett gemensamt europeiskt företagsråd som kan ena fack i flera länder. Foto: Anders G. Warne

Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?

Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.

Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.

På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.

– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.

Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.

Facken har ingen förhandlingsrätt

Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.

Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.

– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”

För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.

Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna

Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.

Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.

– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.

Reglerna gäller i EU och EES

  • Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.