Älskar du frågesport?
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Sjuka villkor i friskvården
Att jobba som tränare på gym kan för många framstå som ett drömyrke. I verkligheten är det ofta ett otryggt och ensamt slitgöra med usla villkor.
Kollega har varit i kontakt med många gymanställda som vittnar om missförhållanden på gymmen. Som den unga kvinna som fick en utskällning av chefen för att hon måste åka till akuten på arbetstid. Som receptionist kan man inte vara sjuk, fick hon veta.
Eller den man som var provanställd som platschef när han diskuterade företagets röda siffror med en kollega.
– Jag blev uppsagd på dagen på grund av det samtalet. Chefen kallade in mig och förklarade att jag inte hade något som helst med företagets ekonomi att göra, att min uppgift enbart var att driva gymmet. Jag fick lämna tillbaka min mobil och dator och lämna gymmet direkt, med två veckors arbetsbefrielse och lön.
Det handlar om att man inte fått ut sin lön.
Att där råder stora missförhållanden i branschen visar också det stora antal telefonsamtal från gym-anställda som Unionens medlemsservice tar emot.
– Samtalen handlar mycket om att man har oklara arbetsförhållanden och rättigheter och att man har problem med sitt anställningsavtal. Och att man inte får ut sin lön, övertidsersättning, ob-tillägg eller sjuklön, säger Anna Nyback, teamchef på medlemsservice.
Läs mer: 4 000 mindre i månaden efter nyår
Enligt en enkät som Kollega har gjort bland Unionens medlemmar i de största gymkedjorna (ideella Friskis & Svettis ingår inte). känner sig många utsatta för mycket stress och press. De upplever att de har dålig lön och en ekonomisk otrygghet, och känner sig nedvärderade och illa behandlade av arbetsgivaren och cheferna.
Vi har talat med tre personer med erfarenhet från några av landets största gymkedjor. Ingen av dem törs ställa upp med namn, av rädsla för repressalier.
En av dem är Eva som i flera år har varit ensamjobbande med eget ansvar för en anläggning med runt 7 000 besök i månaden. Det betyder exempelvis att hon dagligen ska städa den 650 kvadratmeter stora lokalen, reparera gymmaskiner och byta glödlampor, inventera lagret och utföra administrativt arbete.
Man känner sig konstant stressad. Trots det blir måste man vara ännu snabbare och effektivare.
Eftersom Eva alltid måste finnas till hands om besökarna behöver hjälp med något måste hon kasta i sig lunchen och skynda sig om hon behöver gå på toaletten.
– Man känner sig konstant stressad. Trots det blir man ständigt utsatt för påtryckningar om att man måste vara ännu snabbare och effektivare.
Om hon blir sjuk känner hon sig ändå tvungen att jobba.
– Vår arbetsgivare kräver sjukintyg från första dagen och att stänga en gymanläggning på grund av sjukdom är uteslutet, har chefen förklarat. Ensamjobbande kollegor har gått till jobbet fast de har varit magsjuka.
Eva tycker sig inte ha något inflytande över sin egen arbetssituation. Sedan hon och kollegorna tröttnat på situationen har de gått med i Unionen och krävt att arbetsgivaren ska teckna ett kollektivavtal. Hittills har dock förhandlingarna varit resultatlösa.
Sedan en ombudsman från Unionen informerade företaget om att personalen har lagstadgad rätt till en halvtimmes lunch – och Arbetsmiljöverket la ett föreläggande mot vite på att den skrubbliknande lunchlokalen måste ersättas med en godtagbar sådan – beslöt arbetsgivaren att i stället göra om heltidstjänster på flera av kedjans gym till deltidstjänster. På så vis slapp man både att bekosta lunchvikarier och att bygga om.
– Allt handlar bara om att tjäna så mycket pengar som möjligt, säger Eva, som nu kommer att lämna sitt arbete på gymmet där hon har haft en månadslön på 18 500 kronor.
Det var lite sektliknande stämning. Man skulle leva för företaget.
När Harald fick jobbet som platsansvarig i en stor gymkedja hade han länge jobbat med friskvård inom landstinget och såg det nya uppdraget som en spännande utmaning. Men han tröttnade snart på kulturen och den ständiga penningjakten.
– Jag och de andra platscheferna förväntades jobba oerhört mycket, det var lite sektliknande stämning där, man skulle leva för företaget. Vi var hela tiden utsatta för en oerhörd press på att prestera bättre och dra in mer pengar. Jag fick ofta telefonsamtal från cheferna, ja till och med från vd:n, på mina lediga söndagar där de undrade varför jag inte sålt fler medlemskap.
Efter några månader gick han från arbetsplatsen och jobbar nu inom en annan bransch.
Annika, som jobbat i flera år som PT, personlig tränare, i en stor gymkedja ser otryggheten på jobbet som det största problemet.
– De flesta är unga och kan inget om sina rättigheter. Och det behövs inte mycket för att man ska råka illa ut. En receptionist fick sparken för att hon försov sig en gång. Men också cheferna sitter löst. De byts ständigt ut och har alltid ett hårt tryck på sig uppifrån att spara och dra in så mycket pengar som möjligt.
En sak som också bidrar till otryggheten är att personalen sällan får information om vad som är på gång.
Som anställd PT har man en helt provisionsbaserad lön, och ju fler PT-timmar man säljer under en månad, desto mer får man för varje arbetad timme den månaden. För att kunna försörja sig på jobbet gäller det att få en tillräckligt stor kundkrets och att ständigt ragga nya kunder.
Så här ska ingen människa behöva må på jobbet.
Man måste också våga ta betalt av dem som inte dyker upp på avtalad tid. Vilket kan vara tufft, särskilt om man är ung och ny på jobbet.
Risken är stor att man hamnar i en ond cirkel där man är på jobbet från tidig morgon till sen kväll, i hopp om att få fler PT-timmar.
– Det är naturligvis en ohållbar situation och ibland är det hemskt att se vad som händer med de provanställda. Som den tjej som helt tappade motivation och självförtroende och låg apatisk i en soffa i personalrummet.
– Eftersom PT-timmarna är gymmets största inkomstkälla efter att medlemsavgifterna har betalats så kastar man snabbt ut dem som inte drar in de förväntade pengarna tillräckligt snabbt.
Eftersom Annika nu har en tillräckligt stor kundkrets för att kunna försörja sig på PT-jobbet planerar hon att starta eget tillsammans med några kollegor.
– Jag har fått nog. Så här ska ingen människa behöva må på jobbet!
Fotnot: Eva, Harald och Annika som intervjuas i artikeln heter egentligen något annat.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Klart: Nu ska koldioxiden fångas in
Sveriges första och en av världens största anläggningar för att fånga in koldioxid från atmosfären har fått klartecken att byggas. Men den nya tekniken är riskfylld – ett gasläckage kan bli förödande.
Med hinken full av verktyg tar underhållsingenjören Jonas Karlsson trapporna de 68 metrarna upp genom pannhuset inuti kraftvärmeverket i Värtahamnen i Stockholm. När han når ända upp visar pulsmätaren 160.
Budskapet går hem. Stockholm Exergis ledning inser att bolaget måste installera hissar i de två höga torn som kommer att resa sig nästan hundra meter mot skyn när den nya anläggningen för koldioxidinfångning är på plats.
– Säkerheten är a och o. Ingen skulle orka jobba efter att ha gått trapporna hela vägen, säger Unionenmedlemmen Jonas Karlsson när han beskriver det pedagogiska experiment han utförde för några månader sedan.
Tornen blir den mest synliga delen av anläggningen, som ska fånga in 800.000 ton koldioxid per år. Det är mer än vad Stockholms vägtrafik släpper ut under samma period. Samtidigt har tornen väckt en del protester från närboende.
Beslut om att satsa på att fånga koldioxid
I slutet på mars kom beskedet: Styrelsen för Stockholm Exergi beslutade att bygga en av världens största anläggningar för infångning och permanent lagring av koldioxid, så kallad bio-CCS. Bygget börjar omgående och målsättningen är att vara i drift under 2028.
Röken som i dag stiger ur kraftvärmeverkets skorsten ska då i stället ledas i ett rör över Lidingövägen och ner till koldioxidinfångningen i den nya anläggningen i Energihamnen, en del av Norra Djurgårdsstaden.
Den koldioxid som fångas in från biokraftvärmeverket ska komprimeras till flytande form. Från kajen transporteras den sedan med fartyg till permanent lagring under havsbottnen utanför Bergen i Norge. Där mineraliseras koldioxiden och blir en del av berggrunden.
– Koldioxidinfångningen är ett tekniskt pilotprojekt, men även ett pilotprojekt i säkerhetstänk. Tekniken är ny och innebär nya risker, säger Jonas Karlsson när Kollega besöker forskningsanläggningen som varit i gång sedan 2019.
På kajen kommer det att stå åtta cylinderformade tankar på 2000 kubikmeter styck där den flytande koldioxiden kommer att förvaras i väntan på nästa fartyg. I miljötillståndet bedöms risken för läckage som liten men det kommer ändå finnas en skyddsbarriär för att skydda boende i området.
– Skulle det bli ett läckage trycks koldioxiden ut över havet. Den är tyngre än luft och lägger sig ovanpå vattenytan. Är det minsta lilla vind kommer koldioxiden att lösas upp, säger Jonas Karlsson.
Ska leda till negativa utsläpp
Utanför kraftvärmeverket öppnar Fabian Levihn dörrarna till den containerstora forskningsanläggning som visar hur avskiljningen går till. Han är chef för forskning och utveckling på Stockholm Exergi och van vid att lägga orden så att de många besökare bolaget har förhoppningsvis ska förstå, från skolklasser till kungaparet och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.
Även forskningsanläggningen har två torn, men i betydligt mindre skala. Rökgasen komprimeras och förs in i det ena tornet som fylls upp med rökgas. Från toppen av tornet rinner sedan en vätska som består av kaliumkarbonat löst i vatten.
Efter en kemisk reaktion förs vätskan vidare till det andra tornet. När blandningen värms till 105 grader separeras koldioxiden från rökgaserna.
– Vi har gjort alla tester som krävs. Men det går att förbättra tekniken och vi kommer att fortsätta med det även efter 2028 när fullskaleanläggningen tas i bruk, säger Fabian Levihn, som i testerna samarbetar med KTH, där han är docent i energisystemens ekonomi och företagande.
Genom att skilja av koldioxid från bioeldad värmeproduktion likt den i Värtan skapas så kallade negativa utsläpp.
– De behövs eftersom det inte går att minska alla fossila utsläpp. För att vi ska ha en chans att klara Parisavtalet behövs 600 anläggningar av den här typen i världen, säger Fabian Levihn.
Parisavtalet
- Ett globalt klimatavtal som trädde i kraft 2016.
- Kärnan i avtalet är att begränsa den globala uppvärmningen genom att minska utsläppen av växthusgaser.
- Ett av målen i avtalet är att hålla den globala uppvärmningen långt under 2 °C och sträva efter att begränsa den till 1,5 °C.
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket
Kritik från andra forskare
Men satsningen får också kritik. Alexander Olsson, forskare vid Linköpings universitet, anser att försöket i Värtan görs utan tillräcklig diskussion om riskerna:
– Man använder en ny teknik och det finns alltid risker med det. Samtidigt finns det inte riktigt någon plan B. Vad händer om tekniken inte funkar som den ska, kommer målet att ändras i så fall?
Han är också bekymrad över att takten i det övriga miljöarbetet i Stockholmsområdet kan stanna av och att politikernas ambition att minska utsläppen från bland annat biltrafiken och sopförbränningen minskar.
– Politikerna förlitar sig på att koldioxidinfångningen räcker för att klara stadens klimatmål, säger Alexander Olsson.
Även när det gäller lagringen finns en del osäkerhet, menar han.
– Vi vet inte om tekniken fungerar säkert. Just i Stockholms fall är kanske inte lagringen något problem eftersom det är ganska små mängder det rör sig om. Det blir dock ett problem senare när många intressenter vill lagra koldioxid på ett begränsat utrymme.
Är det inte viktigt att någon går före?
– Absolut. Tekniken är av allt döma helt nödvändig, men vi tycker man ska ha en kritisk inställning och se hur koldioxidinfångningen kan påverka den övriga klimatpolitiken.
Exergis vd håller inte med om kritiken
Stockholm Exergis VD Anders Egelrud tillbakavisar kritiken.
– Jag tycker att den har ett för snävt perspektiv. Det är ingen tvekan om att koldioxidinfångning kommer att krävas, men vi behöver också andra tekniker som motverkar klimatuppvärmningen, säger han.
Är det risk att man förlitar sig för mycket på koldioxidinfångningen?
– Stockholms stad har en väldigt ambitiös plan för trafiken och andra områden, men ska vi vara ärliga finns det inte en stad och inte ett företag med höga klimatmål som inte också kommer behöva köpa teknisk kolsänka för att nå sina mål, till exempel genom koldioxidinfångning.
Är du trygg med att det kommer finnas den lagringskapacitet ni behöver?
– Att lagra på det här sättet i porös berggrund med ett fast berglager ovanpå som blir tätslutande är otroligt säkert.
Bärbara gasvarnare ett måste
En gul liten dosa ligger på en avsats inne i forskningsanläggningen och påminner om risken för gasläckage, en av de främsta arbetsmiljöriskerna i den nya anläggningen.
– Dosan är ett gaslarm. Alla som jobbar i byggnaden ska ha en dosa på sig, framför allt för att ha koll på koldioxiden. Det kommer även finnas fasta gasvarnare, både inne i anläggningen och utanför, säger Jonas Karlsson.
Luften vi andas in innehåller 0,04 procent koldioxid. Är halten 10 procent blir du förgiftad på en minut (se ruta).
– Det är en riskfylld verksamhet och vi kommer att vara många på en liten yta under byggnationstiden. När vi bestämmer nivån på den personliga skyddsutrustningen tittar vi även på möjligheten att ha en liten lufttub i fickan på skyddskläderna. Ser du ett vitt moln är det koldioxid och då ska du stoppa tuben i munnen.
Bolagets devis är att jobba säkert eller inte alls.
– Alla har mandat att stoppa jobb om det skulle behövas av säkerhetsskäl, säger Jonas Karlsson.
Torbjörn Tenfält
Förgiftning vid 10 procent koldioxid
- 90 procent av koldioxiden från Värtaverket ska anläggningen fånga in. I dag släpps 18 procent koldioxid ut. Målet är alltså att släppa ut 1,8 procent.
- I Sverige finns ett 40-tal anläggningar som är lämpliga för koldioxidinfångning. Det handlar främst om pappersbruk och kommunala och privata energibolag. Drygt 20 är i gång och provar tekniken, men Stockholm Exergi har kommit längst.
- Luften vi andas innehåller 0,04 procent koldioxid, medan den vi andas ut innehåller 3,8 procent. Du kan vara i ett rum instängd med 5 procent koldioxid i max en timme, därefter blir du förgiftad. Är halten koldioxid i rummet 10 procent blir du förgiftad på en minut.
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket
