Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Regionernas favoriter till ordförandeposten

Här är de personer som Unionens regionstyrelser skulle vilja se i förbundets topp, efter kongressen i oktober, och här berättar kandidaterna vad de skulle jobba för om de skulle bli valda.
Ola Rennstam, Anita Täpp Publicerad

Jag saknar identifikationen

Vem: Theres Sysimetsä, 37, Stockholm.
Bakgrund: Organisationen Stockholms ungdom. Ledamot av regionstyrelsen Unionen Stockholm.

Vad skulle du jobba för inom förbundet om du blir vald?
– Det är roligt att vi är störst, bäst och vackrast, men jag saknar identifikationen. Det svårt att känna samhörighet, där har jag har en del bra idéer. 

Vad kan du tillföra ledningen?
– Just att föra upp de frågorna på agendan, och att se till att vi vågar ta mer ideologiska diskussioner. Att medlemmarna inte bara betalar sin avgift varje månad utan att man också är med i facket på grund av ett engagemang.

Viktigaste frågan under kommande kongressperiod?
– Almega ifrågasätter kollektivavtalets varande. Hur möter vi upp det bäst? Vi måste fundera på hur och varför vi jobbar fackligt.
 

Stärk de förtroendevalda

Vem: Anette Hellgren, 56, Trollhättan.
Bakgrund: Tidigare klubbordförande på Saab Automobil i Trollhättan och ledamot av förbundsstyrelsen. i dag ombudsman på Unionen.

Vad skulle du jobba för inom förbundet om du blir vald?
– Medlemmarnas vardagsfrågor, och att förbättra villkoren för  förtroendevalda. Man ska kunna kombinera den rollen med ett jobb.

Vad kan du tillföra ledningen?
– Min erfarenhet och bakgrund från industrin och från tjänstesektorn, och självklart erfarenheterna från tiden som klubbordförande på Saab.

Viktigaste frågan under kommande kongressperiod?
– Avtalsrörelsen. Det finns många frågor att ta tag i, som att stärka den lokala fackliga förankringen som har varit ett medvetet mål tidigare. Tappar vi den kopplingen blir det tufft.

 

Vi måste bli kaxigare

Vem: Martin Johansson, 48, Stockholm.
Bakgrund: SAS, ledamot av förbundsstyrelsen. Ordförande för Unionens a-kassa.

Vad skulle du jobba för inom förbundet om du blir vald?
– Att vi blir lite kaxigare. Hellre göra fel än inget alls. Att våga släppa loss ger kraft i organisationen. 

Vad kan du tillföra ledningen?
– Jag har varit med länge och är en person som litar på människor. Många säger att jag är tydlig och lätt att förstå.

Viktigaste frågan under kommande kongressperiod?
– Vår trovärdighet hänger på om vi lyckas se till att alla medlemmar kommer in i de system vi har skapat och att vi inte får ett A- och ett B-gäng. Arbetsgivarsidan får ta sig i kragen och bekänna färg när det gäller pensionsfrågan och likabehandling. Tidigare avtalsrörelser har det bara pratats lön – denna gång tror jag att det kan bli mer av exempelvis arbetstid.
 

Jag är driven och pragmatisk

Vem: Victoria Kirchhoff, 47, Malmö
Bakgrund: Klubbordförande på Egmont, ledamot av förbundsstyrelsen.

Vad skulle du jobba för inom förbundet om du blir vald?
– Ungdomsarbetslösheten är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat, vi måste få till en lösning som håller över tid. Det är delvis en avtalsfråga att inte begränsa för ungdomar att komma ut i arbete. Får vi inte får bukt med den kan den svenska modellen vara hotad.

Vad kan du tillföra ledningen?
– Jag är driven men pragmatisk, vill hela tiden framåt, utveckla och göra bättre.

Viktigaste frågan under kommande kongressperiod?
– Vi måste växa och bli ett förbund som vågar lite mer och utvecklar den facklig verksamhet.
 

Jag är en strategisk visionär

Vem: Martin Linder, 41, Sollentuna.
Bakgrund: Unionens andre vice förbundsordförande. Tidigare klubbordförande på AB Volvo.

Vad skulle du jobba för inom förbundet om du blir vald?
– Vi ligger rätt i frågor som psykosocial arbetsmiljö, det gränslösa arbetslivet, kompetensutveckling och lönepolitik. Men vi kan förbättra vår näringspolitiska roll i utvecklandet av ett hållbart och konkurrenskraftigt näringsliv som skapar fler och bättre jobb.

Vad kan du tillföra ledningen?
– Under 20 år har jag samlat på mig en gedigen facklig bakgrund på lokal, nationell och europisk nivå. Jag är strategisk och visionär och har en tydlig facklig kompass.

Viktigaste frågan under kommande kongressperiod?
– Avtalsrörelsen. Att alla medlemmar får en reallöneutveckling och att få in flexpensionen i alla avtal.
 

Erfarenhet, kunskap, trygghet

Vem: Peter Hellberg, 46, Stockholm.
Bakgrund: Unionens förste vice förbundsordförande. Tidigare klubbordförande på IBM.

Vad skulle du jobba för inom förbundet om du blir vald?
– Vi måste underlätta möjligheten att vara förtroendevald. Vi talade om det på förra kongressen, men där har vi inte nått ända fram. Det andra är att förena storleken och styrkan i Unionen med en känsla av att förbundet är nära mig som medlem. 

Vad kan du tillföra ledningen?
– Jag har suttit i ledningen ett tag och kan tillföra erfarenhet, kunskap och trygghet. Jag kan frågorna och förstår vad som är viktigt i förbundet. Jag gillar
att lyssna in olika åsikter i förbundet och utifrån det hitta lösningar och rätta vägen framåt.

Viktigaste frågan under kommande kongressperiod?
– Avtalsrörelsen, och att hitta sätt att genomföra flexpensionen, det är en uppgift som blir väldigt viktig.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Hon enar fack i 27 länder

Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Noa Söderberg Publicerad 31 januari 2025, kl 06:00
Kvinna sitter med hörlurar och en laptop
Karin Åberg, vice ordförande i klubben på Ericsson i Kista ser stora fördelar med ett gemensamt europeiskt företagsråd som kan ena fack i flera länder. Foto: Anders G. Warne

Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?

Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.

Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.

På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.

– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.

Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.

Facken har ingen förhandlingsrätt

Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.

Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.

– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”

För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.

Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna

Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.

Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.

– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.

Reglerna gäller i EU och EES

  • Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.