Arbetsförmedlingens insatser har inte hjälpt trots min yrkeserfarenhet och utbildningsnivå. Det sägs att man blir ratad av rekryterare om man har varit arbetslös för länge.
Inte nog med det jag är mer eller mindre tvingad att delta i Fas 3 hos en anordnare annars förlorar jag min dagpenning eller ersättningsdagar. Jag får göra uppehåll för studier i max 1 år och då krävs det intyg från lärosätet att jag studerar. Jag får inte göra uppehåll utan anledning då förlorar jag min dagpenning och hamnar på mininivån 320 kr.
Jag har rätt till 20 dagar semester. Hade jag varit anställd på Arbetsförmedlingen hade jag haft 40 dagar. Jag tycker att man behandlas omänskligt och straffas hårt i det här landet när man försöker göra allt man kan för att kompetensutveckla sig och söka arbete, man möts av byråkrati och snåriga regelverk som begränsar, man skulle kunna diskutera vilka rättigheter man har, mänskliga rättigheter? Jag tycker det är absurt och skrämmande både från myndigheter och företag. Inte undra på den psykiska ohälsan ökar.
Varför inte förenkla regelverket med studier? Varför max 1 år? Vilket är samhällsekonomiskt försvarbart, studier eller fas3? Fas 3 resten av livet, hur mänskligt är det och ur ett samhällsperspektiv?
Varför får man inte göra uppehåll utan att straffas hårt och förlora sin dagpenning?
//Chockad