Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Vem driver mitt fall?

Diskrimineringsombudsmannen, DO, driver fall till rättslig prövning bara om de tror att de kan skapa praxis. Facken hjälper många, men långt ifrån alla. Ideella diskrimineringsbyråer har inte resurser att driva så många fall de skulle vilja. Om du drabbas av diskriminering, vem hjälper dig?
Gabriella Westberg Publicerad
Claudio Bresciani / TT
Förhandlingssal i Arbetsdomstolen. Claudio Bresciani / TT

Förra året anmälde 1 827 personer att de känt sig diskriminerade till DO. 239 av dem rörde diskriminering i arbetslivet. DO utredde ungefär en fjärdedel och gick vidare med sammanlagt 17 ärenden till domstol.

- DO kan säga ”ja, vi ser att du blivit utsatt för en kränkning, men det finns inget allmänintresse”, säger Ola Sundström, förbundsjurist på Unionen.

Är du medlem i ett fackförbund bör du istället vända dig dit, då förbunden har ”företrädesrätt” för sina medlemmar. Där ska du få hjälp, åtminstone med rådgivning och förhandling.

Förra året påkallade Unionen förhandling om 118 ärenden som rörde diskriminering, 12 ärenden om lönediskriminering utreddes och 44 fall av missgynnande under föräldraledighet.

Läs mer: Unionen måste hjälpa till vid diskriminering

Men det är inte alltid förbunden är beredda driva ärenden vidare till rättslig prövning.

- Facket borde bli bättre på att driva diskrimineringsfall och ta ställning mot diskriminering, säger Lina Gidlund, verksamhetschef på Diskrimineringsbyrån i Uppsala.

Det finns 15 ideella diskrimineringsbyråer runt om i landet, som driver fall till rättslig prövning. . Byråerna finansieras av staten, kommunerna och får också in pengar genom att sälja utbildningar och föreläsningar. Men resurserna räcker inte till att driva alla fall som kommer in.

- Byråerna sliter hårt för bra verksamhet, men på så dåliga premisser att många är slutkörda, säger Lina Gidlund.

Läs mer: Ideella byråer med knappa resurser

Samtidigt förhalar regeringen frågan om ett av de få konkreta verktyg som finns för att undvika den mest typiska formen av diskriminering i arbetslivet – lönekartläggningar. De fackliga organisationerna liksom en majoritet i riksdagen vill återgå till den lag som krävde att arbetsgivare kartlägger de anställdas löner varje år, men regeringen skjuter frågan framför sig.

Läs mer: Regeringen förhalar årliga lönekartläggningar.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Stopphand
En 60-årig kvinna blev aldrig kallad på intervju. Företaget sökte någon "som är där du var 1994". Nu betalar företaget ersättning för åldersdiskriminering. Colourbox

I november förra året sökte en då 60-årig kvinna jobb som marknadsansvarig på ett stort säkerhetsbolag. Hon ansåg att hon uppfyllde samtliga krav i annonsen men hörde inget från företaget.

Till slut mejlade hon den rekryteringsansvariga och frågade om hennes löneanspråk var skälet till att hon inte kallats till intervju.

Svaret blev att lönen inte var problemet. Företaget sökte någon som befann sig där hon själv hade varit 1994. Då var kvinnan 28 år.

Kvinnan, som är medlem i Akademikerförbundet SSR, vände sig då till facket, som kallade arbetsgivaren till förhandling.

– Genom sitt uttalande har företaget gjort ett antagande om att hon var för gammal för tjänsten. Det är svårt att förstå resonemanget: på vilket sätt skulle hennes kompetens ha försvunnit sedan 1994? Den har hon såklart med sig fortfarande, säger Hanna Mikaelsson, ombudsman på SSR.

Fick 50 000 kronor efter tvisten

SSR öppnade för en förlikning och krävde 70 000 kronor i ersättning till kvinnan. När företaget sade nej gick ärendet vidare till LO-TCO Rättsskydd, som stämde arbetsgivaren för brott mot diskrimineringslagen och krävde 100 000 kronor i diskrimineringsersättning.

Kort före domstolsförhandlingen erbjöd företaget kvinnan 50 000 kronor för att lösa tvisten.

– Den accepterades av vår medlem. Åldersdiskriminering är oacceptabelt och för oss är det viktigt att markera att arbetsgivare ska rekrytera utifrån kompetens och ingenting annat, säger Hanna Mikaelsson.

Uppmanar fler att vända sig till facket

Hanna Mikaelsson tror att mörkertalet för åldersdiskriminering är stort. Hon uppmanar den som misstänker att den har utsatts att kontakta sitt fackförbund eller, om man inte är medlem i facket, Diskrimineringsombudsmannen.  

– Vi måste hjälpas åt för att få en förändring. Det måste kosta att göra fel. Men allra bäst är förstås om arbetsgivare arbetar förebyggande för att inte diskriminera.

De sju diskrimineringsgrunderna

  • Kön
  • Könsöverskridande identitet eller uttryck
  • Etnisk tillhörighet
  • Religion eller annan trosuppfattning
  • Funktionsnedsättning
  • Sexuell läggning
  • Ålder.