Aldrig förr har väl arga människor varit så populära. De är här för att stanna - vi har sett Arga kocken, Arga snickaren och Arga Anna Anka mästra och läxa upp folk på bästa sändningstid. De skäller och ryar och förolämpar och först när de stackare som utsätts för denna offentliga förnedring börjar snyfta och slita sitt hår i förtvivlan får de hjälp av sina plågoandar.
Samtidigt sitter vi andra tryggt i tv-soffan och förfäras eller myser åt att vi inte varit korkade nog att försöka bygga hus, laga mat eller behöver hjälp att gå ner i vikt.
Det är ett vinnande koncept mot allt sunt förnuft. För när tårarna är torkade så står stackarna där och är så innerligt tacksamma allt skäll till trots.
Det finns mycket mer än riksdagsvalen som tyder på att den svenska folksjälen i grund och botten är masochistisk.
Flera arbetsgivare har kopierat dokusåpakoncept och anordnar auditions i stället för att rekrytera på beprövat sätt, men facket kan bli först med att anamma subgenren smäda&hjälp. Eftersom jag själv är en smula kolerisk kan jag se mig stå och gorma indignerat åt någon stackare som blivit snuvad på sin tjänstepension:
- Men hur i helvete tänkte du när du tog jobb hos den här arbetsgivaren? Läste du inte igenom det finstilta i ditt anställningsavtal? Hur kan man bara vara så dum och tro att allt ska ordna sig om det inte finns kollektivavtal?
Och sedan, när vederbörande brutit ihop av skam:
- Klart vi ska hjälpa dig. Men bara på villkor att du lägger allt i mina händer och går med på att förödmjukas ännu mer under resans gång.
Kan inte det vara en käck idé för ett modernt förbund?
Nähä?
Nej, medlemmar som oftast helt utan egen förskyllan råkat i blåsväder, brukar vara tacksamma över hjälp ändå, de behöver faktiskt ingen mer skit. Och dessutom, när man tänker närmare på saken så har redan Svenskt Näringsliv sedan länge patent på skäll&skymfkonceptet inom arbetslivet - arbetsgivarnas bud i de pågående lönecirkusen kan knappast betraktas som annat än en förolämpning. Trots att företagen går med vinst vill näringslivet att de anställda ska nöja sig en futtig löneökning och hotar med kris och ungdomsarbetslöshet om de inte får sin vilja fram.
Man kan bli arg för mindre