Hoppa till huvudinnehåll
Internationellt

Maxars satelliter ser allt från rymden

Med hjälp av satelliter och kameror i världsklass tar Maxar i Linköping tusentals bilder från rymden. Bilderna används för att bygga en 3D-modell av världen. Och har bland annat varit till hjälp i krigets Ukraina.
David Österberg Publicerad 23 november 2022, kl 10:48
Satellit i rymden.
Med hjälp av satelliter och kameror i världsklass tar Maxar i Linköping tusentals bilder från rymden. Foto: Maxar technologies

Det finns över 4 500 satelliter i rymden. Fyra av dem tillhör det amerikanska företaget Maxar. Deras satelliter åker varv efter varv runt jorden för att ta bilder av gator, hus, vägar, skogar, öknar och berg. Och trots att de är mellan 60 och 70 mil från jordytan blir bilderna enormt detaljerade.

– Vi brukar säga att bilderna är så bra att vi kan se att någon äter pizza utomhus, men inte vad det är på den, säger Per Lundblad.

Han är operativ chef på företagets kontor i Linköping. Med sina 80 anställda och 26 konsulter är det en liten del av Maxar som totalt har 4 500 medarbetare runt om i världen, de flesta i USA.

Modell av verkligheten

Men den svenska personalstyrkan har en viktig uppgift: här omvandlas nämligen satelliternas tvådimensionella bilder av världen till tredimensionella modeller. Genom avancerade algoritmer får de platta bilderna liv och på skärmen får användaren upp en modell som återspeglar verkligheten nästan på pricken.

De anställda i Linköping – majoriteten är mjukvaruutvecklare – arbetar bland annat med att lära programmen att känna igen hus, vägar och växtlighet, men också att rata bilder.

Per Lundblad och Anna Birgersson tittar på en satellitbild.
Med avancerad teknik förvandlar Maxar satellitbilder till 3D-modeller. Foto: John Sandlund

– Det kan handla om att lära programmen vilka satellitbilder som går att använda. Många bilder är till exempel delvis täckta av dis eller moln och då vill vi att programmet ska förstå att de bilderna inte ska användas, säger Anna Birgersson som bland annat arbetar med maskininlärning.

Andra utmaningar kan vara att få programmet att tolka glasbyggnader, på grund av spegeleffekten, eller att förstå att en väg fortsätter trots att den, på en bild tagen uppifrån, täcks av träd.

Ska skjuta upp fler satelliter

Maxars kontor i Linköping är nybyggt och ligger i företagsparken Ebbepark. Här var tidigare industriområde, men av det finns inte många spår kvar. Yttertaket är visserligen fortsatt trekantigt och på en av väggarna breder en bonad med klassiskt mönster från Wahlbecks mattfabrik ut sig. I övrigt är det som vilket kontor som helst. På tangentborden knackas långa rader med kod, i lunchrummet luktar det mikrovärmda matlådor och personalen pratar och skrattar.

Anna Birgersson framför fönster.
Anna Birgersson gillar stämningen på Maxar. Foto: John Sandlund

– Vi har jättekul. Trots att vi numera är ett ganska stort företag har man känslan av att vi är ett litet gäng. Alla är väldigt generösa när det handlar om att hjälpa till. Det är också spännande att jobba med något som är så visuellt: man ser resultatet av sitt arbete direkt. Här känns det som att det jag tycker är viktigt och vi har stora möjligheter att påverka hur olika projekt ska genomföras, säger Anna Birgersson.

För att bygga en modell av verkligheten krävs minst sex olika bilder tagna ur sex olika vinklar, men ju fler bilder, desto bättre. Därför har Maxar planer på att skjuta upp ytterligare sex satelliter det kommande året.

Tar bilder av hemliga platser

Programmen som bearbetar bilderna är snabba. På en månad kan de omvandla satellitbilder till 3D-modeller motsvarande åtta gånger Sveriges yta. Det betyder att det inom två år finns en modell av hela jorden. Men arbetet på kontoret i Linköping upphör inte för det.

Per Lundblad.
Maxar har vuxit kraftigt de senaste åren, men Per Lundblad försöker behålla känslan som finns i ett litet företag. Foto: John Sandlund

– Då gör vi om samma sak igen. Varje gång strävar vi efter att göra det bättre och effektivare. Dessutom förändras världen hela tiden. En liten ort behöver man kanske inte fota så ofta, men en stad som Beijing kan se helt annorlunda ut bara ett år senare, säger Per Lundblad.

Världen är full av hemliga platser – kärnkraftsanläggningar, flygfält, militärbaser och stridsledningscentraler – som de flesta av oss aldrig får besöka eller ta bild på. Men kamerorna i rymden spelar efter egna regler.

– Det finns inga begränsningar för vad vi får ta bild på, säger Per Lundblad.

Bilder från kriget i Ukraina

När Ryssland anföll Ukraina blev det tydligt att det är svårt att hålla saker hemliga i en värld med satelliter. Plötsligt kunde hela världen både se ryska truppförflyttningar och dödade civila genom Maxars bilder. Men Per Lundblad tonar ner dramatiken kring bilderna.

– När företaget bildades i slutet av 1980-talet var det med idén att alla skulle kunna se vad som händer i världen, oavsett plats. Under kriget i Ukraina blev det tydligare, men var egentligen ingenting nytt. Våra bilder har till exempel ofta använts för att visa konsekvenserna av naturkatastrofer.

Särskilt integritetskränkande är dock bilderna inte, enligt Per Lundblad. En bild av ett område består ofta av flera bilder tagna vid olika tider. Det innebär bland annat att man inte kan se körande bilar eller människor på 3D-modellerna.

Den svenska grenen av bolaget var från början ett eget företag. Ett tag var försvarskoncernen Saab delägare innan Maxar köpte ut Saab. Och det är fortfarande försvarsmyndigheter som är de största kunderna.

– Men vi säljer inte till vem som helst, utan styrs av svensk och amerikansk lagstiftning, betonar Per Lundblad.

Skador på bron mellan Krim och Ryssland.
Satellitbilderna har fått uppmärksamhet under kriget i Ukraina. Här visar de skador på bron mellan Krim och Ryssland. Foto: Maxar technologies

Dessutom blir användningsområdena för 3D-modeller allt fler – och därmed också kunderna. Telekombolag kan till exempel använda modellerna när de planerar radiobaser för sina nät, vilket gör det betydligt enklare att se var och hur byggnader står och var det finns vegetation som kan dämpa signaler.

– Våra modeller används också för översvämningsanalyser. Om vattnet stiger en meter ser man direkt hur det påverkar. Vi kan också hitta platser där man kan landa med helikopter. Egentligen är det bara vår fantasi som sätter gränsen för vad våra produkter kan användas till.

Brist på kompetens

Maxar i Sverige har vuxit kraftigt de senaste tre åren och fördubblat personalstyrkan. Positivt, förstås, men ger ändå Per Lundblad en del huvudbry.

– Vi är där vi är i dag genom att vi har jobbat som ett litet företag, med snabba beslut och agila arbetssätt. Jag tänker väldigt mycket på hur vi ska behålla den kulturen nu när vi är 107 personer. Något riktigt svar på den frågan har jag inte än, säger han.

Ytterligare en svårighet är rekryteringen av kompetens. Bristen på utvecklare och programmerare är stor.

– Det är ett jätteproblem och vi hade kunnat växa ännu snabbare om det inte var så. Men vi har varit väldigt lyckosamma trots att vi har en lång rekryteringsprocess. Ofta har vi fyra träffar med en kandidat innan anställning. De träffar mig, HR, sektionerna, sektionsmedlemmarna. För oss är det viktigare att hitta rätt person än att fylla ett specifikt fack. Ett plus ett blir verkligen tre här inne.

Ovanför våra huvuden fortsätter tusentals satelliter att snurra. När de är uttjänta ska de brinna upp.

Alla satelliter har bränsle ombord för att korrigera kursen under deras livslängd. Satelliten pensioneras innan bränslet tagit slut och det sista bränslet används för att styra ner den till atmosfären där den brinner upp.

MAXAR

Gör: Utvecklar och tillverkar satelliter och annan rymdteknik. På kontoret i Linköping omvandlas satellitbilder till 3D-modeller.

Grundades: 2017 slogs två företag samman och bildade Maxar Technologies. 2020 köpte företaget Vricon som då samägdes av Saab och Digital Globe.

Anställda: 4 500 globalt, drygt 100 i Sverige.

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Omslag till Kollega nummer 4 2024.

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Internationellt

Ukrainas facktopp: ”Vi behöver stöd från Sverige”

För Ukrainas fackförbund handlar vardagen om att överleva bombregn och hjälpa människor som kommer tillbaka från fronten. Men nu tar de sitt första steg mot uppbyggnad efter kriget – med stöd från svenska förbund. Det berättar landets högsta fackordförande i en exklusiv intervju med Kollega.
Noa Söderberg Publicerad 17 juni 2024, kl 13:14
Hryhorii Osovyi, ordförande i det ukrainska fackförbundet FPU. I bakgrunden: Lana Willebrand, programhandläggare på Union to Union.
Hryhorii Osovyi, ordförande i det ukrainska fackförbundet FPU. I bakgrunden: Lana Willebrand, programhandläggare på Union to Union. Noa Söderberg

Hryhorii Osovyi är sällan i Sverige. Ordföranden i Ukrainas fackliga centralorganisation FPU – som före krigsutbrottet hade knappt fem miljoner medlemmar inom allt från industri till scenkonst – har nog att göra i sitt hemland. Efter Rysslands fullskaliga invasion har det traditionella fackliga arbetet bytts ut mot att hantera och överleva ett krig.

Samtidigt fortsätter vardagslivet i stora delar av Ukraina. Restauranger, fabriker, kollektivtrafik och konserter är i gång i huvudstaden Kyiv. Under krigsmobiliseringen har landets regering också gjort flera lagförändringar som kraftigt underminerat människors rättigheter på jobbet.

Nytt avtal för återuppbyggnad

Därför är Osovyi i centrala Stockholm en förmiddag i maj. Tillsammans med svenska Union to Union (se faktaruta) har han tagit initiativ till Ukrainas första landsomfattande möten för facklig återuppbyggnad. De ska hållas någon gång under 2024.

När Kollega möter honom har han just skrivit under kontraktet. Stödet från Sverige är värt omkring en halv miljon kronor.

– Vi diskuterade det viktigaste vi kan göra tillsammans. Ukrainska fack behöver givetvis stöd från svenska fack, som har erfarenhet och resurser. Men ukrainska förbund vill också dela med sig av erfarenheterna av att verka i krigstid och bemöta alla utmaningar som kommer med det.

Tillbaka från fronten

De utmaningarna är många. Det lyser igenom när Osovyi berättar om vad uppbyggnadsmötena ska handla om.

– Vi pratade mycket om hur vi ska göra för att hjälpa människor komma tillbaka från fronten och bli samhällsmedborgare. Goda anställda på en arbetsplats. Hur vi ska hjälpa till med traumarehabilitering och psykologstöd, hur vi ska skydda anställda under missilattacker, hur vi ska ge dem möjligheten till hälsa och säkerhet på jobbet.

Om man är en enskild fackförbundsmedlem i Sverige och vill hjälpa till, vad kan man göra då?

–  Det vi har skrivit under i dag är ett ramavtal. Det kommer såklart ske saker på övergripande, nationell nivå, säger Osovyi och fortsätter:

–  Men under våra strategimöten vi skulle vi också vilja föra samman representanter för enskilda branschfack med sina svenska motsvarigheter. Vanliga medlemmar i exempelvis båda länders lärarfack kan då diskutera om vilka specifika utmaningar man står inför. Hur man ska jobba med organisering, rekrytering och kommunikation. Detta kan göras i alla sektorer: utbildning, sjukvård, bygg, industri. Det är vår plan.

Ger stöd

Lana Willebrand, programhandläggare för Östeuropa på Union to Union, säger att enskilda personer kan göra mer än att ge pengar. Hon vill att Sverige och Ukraina ska mötas ”fack till fack, medlem till medlem”. 

– Som medlem kan man följa nyheterna, komma på manifestationer där det finns möjlighet att visa sitt stöd och skicka solidaritetshälsningar direkt till ett ukrainskt förbund. Ha mänskliga möten. Det är jättestort. 

Hanterar trauma

De ukrainska återuppbyggnadsmötena ska hållas någon gång under sommaren eller hösten, beroende på läget vid fronten.

– Många fackförbund förlorar ju sina medlemmar. Också de som migrerat. Man kan inte samla in medlemsavgifter. Arbetsplatserna har försvunnit, primärorganisationerna har försvunnit. Men det finns fortfarande fack som arbetar och tar upp fackliga frågor. Det är löner, arbetsmiljö, psykosocial arbetsmiljö. Människor är ju traumatiserade, med allt de förlorat och fortsätter förlora, avslutar Lana Willebrand.

Union to Union

En biståndsorganisation som ägs och drivs av alla svenska fack som är medlemmar i LO, TCO och Saco. Däribland Unionen. Fackförbunden bidrar med en så kallad egeninsats på 10 procent av finansieringen. Utöver det kommer en stor del av finansieringen från biståndsmyndigheten SIDA.

Första mötet för återuppbyggnad

Under 2024 hålls Ukrainas första stora möte för facklig återuppbyggnad efter krigsutbrottet. Det drivs av den ukrainska fackliga centralorganisationen FPU och finansieras av svenska Union to Union. Tanken är att föra samman både centralorganisationer och enskilda fack från de båda länderna för att bland annat diskutera rekrytering, psykosocialt stöd till exsoldater och arbetsmiljö. Stödet från Sverige är värt omkring en halv miljon kronor.

Internationellt

Vill ”avnazifiera” Ukraina – föreslås till fackligt FN-organ

Noa Söderberg Publicerad 3 maj 2024, kl 12:45
Vill ”avnazifiera” Ukraina – föreslås till fackligt FN-organ
Till vänster: ryska soldater, här vid en övning i östra Ukraina, har fått stöd av landets största fackförbund FNPR. Till höger: ett protestbrev från nordiska fackföreningsledare med anledning av att FNPR har nominerats till FN:s högsta arbetsmarknadsorgan.
Vill ”avnazifiera” Ukraina – föreslås till fackligt FN-organ
Internationellt

Fackligt aktiv utvisad från Sverige – får asyl i Polen

Den belarusiska fackliga aktivisten Ala Tsvirko, som Kollega skrivit om, nekades asyl i Sverige. Nu får hon det i Polen.
Mats Thorén Publicerad 21 maj 2024, kl 16:31
Ala Tsvirko
Utvisades ur Sverige. Nu beviljas Ala Tsvirko asyl i Polen efter lång kamp mot förföljelse. Foto: Anders g. Warne

Polen beviljar den belarusiska fackdissidenten Ala Tsvirko asyl, rapporterar tidningen Arbetsvärlden.

”När jag fick svaret kände jag lättnad och glädje efter beslutet. Det var första gången sedan det ögonblick då jag flydde landet [Belarus] illegalt 2021 som jag känt en sådan glädje. Och känslan att rättvisan nu har segrat”, skriver hon i ett mejl till Arbetsvärlden.

Förföljd hemma i Belarus 

Kollega har tidigare rapporterat om Ala Tsvirkos öde och träffade henne i oktober förra året då hon befann sig i Sverige och just fått ett definitivt utvisningsbeslut. 

Ala Tsvirko hade bland annat varit med och startat en oberoende fackförening i Belarus, något regimen ogillade. Efter hot från KGB-agenter flydde hon landet. Migrationsverket tyckte dock att hon var trygg i att åka tillbaka.

– De förstår uppenbarligen inte vad som sker i Belarus, trots att många människorättsorganisationer har publicerat rapporter om att kränkningen av mänskliga rättigheter har ökat markant sedan presidentvalet 2020, sa hon då till Kollega.

Besökte Unionens kongress 

Ala Tsvirkos besökte i höstas Unionens kongress i Karlstad. Kongressen krävde att utvisningarna av fackligt aktiva till Belarus skulle stoppas och att fackliga fångar i landet skulle friges. Hon hoppades då få asyl i Polen, vilket hon nu alltså fått.