Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
LO-facket Kommunal upprörs över industrins märkessättande roll i avtalsrörelsen.
Tillsammans bestämmer fack och arbetsgivare inom industrin löneökningstakten för svensk arbetsmarknad. Det medför att det bara är industriavtalen som förhandlas på riktigt, skriver Kommunals ordförande och avtalssekreterare i en debattartikel i Dagens Industri, där de konstaterar att ”kvinnodominerade branscher kan glömma att få större löneökningar än mansdominerade branscher”.
Niklas Hjert, Unionens förhandlingschef, anser att det viktigaste för att få bukt med löneskillnaderna mellan kvinnor och män är att jobba med grundorsakerna.
- Den största anledningen till skillnaden är den segregerade arbetsmarknaden, där det finns kvinnoyrken och kvinnobranscher. Det är bara genom att ändra det som vi kan lösa problemet.
Det är löneskillnader som inte bara finns mellan offentlig och privat sektor utan även inom privat sektor.
- Det är det som gör att vi inom industrin jobbar med lönekartläggningar och löneanalys, samt ställer krav på föräldralön, de val man gör när man får barn påverkar resten av yrkeslivet.
Niklas Hjert är dock inte främmande för att vissa grupper ska kunna få mer i lönerörelsen. Men för att detta ska kunna göras måste det ha en bred acceptans hos resten av arbetsmarknaden. Ett exempel på en sådan satsning var satsningen på lärarna i förra avtalsrörelsen, anser han.
- Men om hela offentliga sektorn ska ha mer plus delar av privat sektor som också känner sig felavlönade, då är det inte längre ett märke utan ett golv. Då kommer inte våra medlemmar eller medlemmarna i de andra förbund som sätter märket att acceptera det. Då finns det inte längre något märke.
Enligt Niklas Hjert har industriavtalet varit det draglok som skapat reallöneutveckling för breda grupper inklusive offentlig sektor.
- Har vi inte märket skapas det kompensationskrav som sätter snöbollen i rullning. Vi kommer att få alltför hög inflation, sämre konkurrenskraft och högre arbetslöshet. Det ger i sin tur sämre förutsättningar för offentlig sektor eftersom skatteunderlaget minskar.
Att leda ett fackförbund kan ge mycket goda inkomster. Tidningen Arbetsvärlden publicerar i dag en lista på vad ordförandena i fackförbunden tjänar. Tidningen har dels tagit reda på vilken lön facktopparna har från sitt förbund, dels hur mycket de har i extrainkomster, exempelvis från styrelseuppdrag.
Högst lön – om man bortser från extrainkomster – har Andreas Miller, ordförande för Ledarna, som tjänar 160 500 kronor i månaden. Lägst lön har Tull-Kusts ordförande Johan Lindgren, med en månadslön på 20 850 kronor. Peter Hellberg, ordförande för Unionen, tjänar 122 877 kronor.
Om man räknar med facktopparnas extrainkomster blir listan en annan. Då toppar Ulrika Boëthius, ordförande för Finansförbundet. Hon tjänar 116 976 kronor, men har en total månadsinkomst på 470 783 kronor. Anledningen är främst att hon tidigare varit anställd på Handelsbanken och fortfarande tar del av bankens vinstdelningsprogram.
Även Sineva Ribeiro, Vårdförbundets ordförande, har betydande extrainkomster. Hennes lön är 110 540 kronor. Totalt tjänar hon dock 187 933 kronor. Extrapengarna kommer från styrelseuppdrag och rese- och bostadsförmåner, enligt Arbetsvärlden.
Ordförande, förbund, uppgiven och taxerad inkomst.