Sverige kommer inte att införa lönetransparensdirektivet i tid. Regeringen vill att EU ändrar på innehållet i direktivet innan det införs. En anledning är att bestämmelserna fått hård kritik från arbetsgivarhåll. Enligt arbetsgivarna innebär direktivet en tung administrativ börda utan att minska osakliga löneskillnader. 

Camilla Gannvik är lönebildningsexpert på arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv. Hon vänder sig dels mot antagandet att oförklarade löneskillnader är osakliga löneskillnader, dels mot att direktivet är så detaljerat. Enligt henne lämnar det för lite utrymme för anpassningar för svenska förhållanden. 

– Sverige har jobbat med saklighet i lönesättningen i många år. Men att exempelvis räkna lön som årslön i stället för som månadslön går emot det sätt som vi beräknar löner på i Sverige. Merarbetet att räkna om tar resurser från arbete som kan göra verklig skillnad, säger hon.

Kvinnor tar större ansvar för barnen

En förklaring till att kvinnor tjänar mindre än män är att kvinnor tar mer ansvar för barnen. Men ökad transparens ändrar inte på det, enligt Camilla Gannvik.

– Närvaro eller frånvaro under längre perioder kan på sikt få betydelse för vilka jobbpositioner man når och vilka karriärmöjligheter man har. Men den typen av frågor är svåra eller omöjliga för arbetsgivare att påverka.

En förhoppning med direktivet är att kvinnor ska få lättare att förhandla upp sin lön – eller få en högre ingångslön. Arbetsgivare blir skyldiga att lämna ut snittlöner till anställda som begär det och måste informera jobbkandidater om ingångslöneintervall.

Är kvinnor sämre på att löneförhandla än män?

– Delar av direktivet bygger på det antagandet. Det gör mig irriterad eftersom det reproducerar stereotypa föreställningar. I de studier jag har sett skiljer sig förhandlingsförmågan mer mellan personer än mellan kön. Arbetsgivaren ska ha strukturer som gör att det blir tydligt vad som förväntas av dig och vad som ger en högre lön. Då blir det irrelevant hur bra du är på att förhandla, säger Camilla Gannvik.

Ovanligt med tvister om lönediskriminering

I Sverige har lönekartläggningar länge använts för att upptäcka osakliga löneskillnader. Camilla Gannvik tycker att lönekartläggningar kan vara bra, men säger att de sällan ger arbetsgivarna ny information.

– En nackdel med lönekartläggningar, jämfört med löneprocesser där man synliggör varje medarbetares bidrag till verksamheten, är att man fokuserar på kvinnor med låg lön, men det kan lika gärna vara så att det finns kvinnor som tjänar mycket som borde tjäna ännu mer utifrån hur de presterar. Om du har en välfungerande löneprocess med bra lönesamtal fångar du upp även dem.

Förekommer lönediskriminering utifrån kön?

– Om man tittar på antalet tvister i Sverige som rör lönediskriminering är de extremt få. Den statistiken talar för sig själv.

Kan inte det bero på att det är svårt med bevisningen i den typen av fall?

– Det kan såklart hända att en okunnig chef tar ovidkommande hänsyn när han eller hon sätter löner. Men facken är väldigt duktiga på att uppmärksamma osakliga löner och de brukar rättas till utan inblandning av domstolar. Det finns inget intresse för en arbetsgivare att sätta osakliga löner.

Du pratar om att fack och arbetsgivare tillsammans ser till att lönerna är sakliga. Kan direktivet hjälpa anställda utan kollektivavtal och fackklubb?

– Jag har svårt att se det. Det ligger i arbetsgivarens intresse, oavsett om det finns kollektivavtal eller inte, att kommunicera vilka lönekriterier som gäller på arbetsplatsen.