Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Efter lunchen blir det förstås kaffe. Fredrik Johansson tassar ut i köket i strumplästen och laddar bryggaren och hämtar koppar. Kontorskänslan är rätt svag här. Itid hyr bottenvåningen i en trevåningsvilla med öppen spis, mjuka soffor och utsikt mot en liten trädgård – och strumptassandet förstärker hemkänslan.
Fredrik Johansson, vd och delägare, gillar kontorsmys.
– Vi vill att det ska vara hemtrevligt. Folk ska vilja vara på kontoret när de har möjlighet.
Att majoriteten av Luleåkontorets 15 anställda ändå är någon annanstans är inte konstigt. Itid är ett konsultföretag och konsulter behöver förstås vara hos kunderna.
Totalt har företaget 43 anställda utspridda på fem kontor – samtliga i norra Sverige. Att de finns just där är ingen tillfällighet: Den här delen av landet är industritung och i industrin finns Itids huvudsakliga kundbas. Men bakom beslutet finns också små barn och lokalpatriotism.
– Jag startade Itid tillsammans med tre andra när vi var i 30-årsåldern. Då hade vi småbarn och ville ha balans i livet. På den tiden fanns dessutom uppfattningen att man var tvungen att flytta härifrån för att få jobb. Vi ville skapa en framtid här. Vi ville ha skatteintäkter till kommunen. Vi ville att våra barn skulle gå i bra skolor och att det skulle finnas jobb till dem när de blev vuxna.
Så småningom anställde grundarna ytterligare en konsult. Han fick samma lön som de hade. Och på den vägen har det fortsatt: Varje anställd får samma lön som alla andra, oavsett ålder, anställningstid och tidigare erfarenheter. Just nu är den drygt 40 000 kronor i månaden.
Företaget har också ett bonussystem som baseras på lönsamheten för bolaget och ett bra år kan en anställd på det viset komma upp i totalt 50 000 kronor i månaden.
Lönemodellen är unik. Samtliga fackförbund för tjänstemän och akademiker förespråkar individuell lön som ska ha en koppling till prestation. Itid går sin egen väg och hävdar att den är rätt för dem.
Maria Öqvist är civilingenjör med inriktning mot produktionssystem. Hon har varit på Itid i tio år och har lika många års erfarenhet från anställningar på företag som ABB och elektronikföretaget Sanmina.
När hon började på Itid gick hon ner i lön – precis som de flesta av sina nuvarande kollegor.
Alltså: Samma lön för alla – ofta lägre än vad de tjänat tidigare.
Förklaringen till att företaget ändå lockar finns i kulturen.
Jag har kanske inte den finaste bilen, men hade jag blivit lyckligare av det?
Maria Öqvist plockar fram laptopen och klickar i gång en powerpoint. Den handlar om Itids värdeord och värderingar. Sådana håller sig de flesta företag med numera och kritiseras ofta för att bestå av urvattnade floskler. Mats Alvesson, professor i Lund, har skrivit en hel bok om meningslösa värdegrundsord.
– I de flesta fall blir de lallande positiva, vaga och allmänna. Det är inget bra sätt att jobba med organisationskultur, sa han i en intervju med Kollega tidigare i år.
Kanske kan Itid vara undantaget. Här är – så säger de i alla fall – orden inte bara ord utan fyllda med någonting. Lönemodellen, kulturen och värderingarna är delar i en helhet.
– Skillnaden mellan oss och många andra, tror jag, är att vi inte bara pratar om orden. När vi fattar beslut så gör vi det utifrån värderingarna, säger Ellen Jingskog, civilingenjör med inriktning på industriell ekonomi.
Maria Öqvist öppnar en slide med rubriken ”Balans i livet”. Omsatt i praktiken innebär det till exempel att ingen tvingas till heltidsuppdrag eller till att sova borta. Behöver någon gå tidigare en dag är det inga problem. Stämpelklocka finns inte. Semestern godkänner man själv.
– Här behöver vi inte be om tillåtelse att ta två dagars semester. Om jag ser att jag kan få ihop min vecka även om jag tar två dagars semester så kan jag göra det. Och vill jag jobba hemifrån kan jag göra det, säger Ellen Jingskog.
För henne är just det där med balans i livet helt avgörande. Som mamma till små barn måste fokus ibland ligga på annat än jobbet.
Maria Öqvist klickar vidare: ”Frihet och ansvar”, ”Kul på jobbet”, ”Vi, inte jag”.
– Att alla har samma lön bidrar till känslan av att vi är ett lag. Det gör också att vi lätt kan byta uppgifter, täcka upp för varandra och hjälpa varandra.
För en konsultfirma finns ytterligare en fördel med att ha samma lön för alla. När lönen inte är beroende av hur många timmar man fakturerar en viss månad blir det inte huggsexa om jobben. I stället kan uppdragen fördelas utifrån kompetens och arbetsbelastning.
Men ni har ju fina utbildningar och fina cv:n och skulle kanske kunna tjäna flera tusen mer som vanliga anställda. Lockar inte det?
– De flesta av oss har redan gjort karriär och haft välbetalda arbeten. För min del räcker det att ha pengar till försörjningen och lite pengar över. Viktigast är att ha roliga uppdrag och det har jag här. Här får jag jobba med företag som vill ha förändring och det kan jag hjälpa dem med. Jag har kanske inte den finaste bilen, men hade jag blivit lyckligare av det? säger Maria Öqvist.
En vanlig anledning till att ha olika löner är att lönen då kan användas för att höja motivationen. Den som presterat bäst under året får störst påslag och alla uppmuntras därmed att göra bra ifrån sig. Fredrik Johansson (som för övrigt har samma lön som alla andra – vd-titeln till trots) tror inte på det.
– Lönen är motivationsfaktor upp till en viss nivå. Om man lever i ett land där man inte överlever utan ett jobb betyder lönen förstås allt. Men all forskning visar att lönen har liten betydelse för motivationen över en viss nivå. Här får alla samma påslag efter nivån i kollektivavtalet.
Att alla har samma lön bidrar till känslan av att vi är ett lag
Så. Finns det då inget negativt med att alla har samma lön? Att medarbetarna själva ansvarar för arbetsbelastning och semesterplanering? Jo, helt okomplicerat är det visst inte.
– Alla vill att det ska vara så bra som möjligt för kollegorna och för företaget. Det gör att det finns en risk att folk jobbar för mycket, säger Fredrik Johansson, som tycker att lönemodellen har fungerat bra, men att det blir svårare och svårare att hålla fast vid den.
– En anledning är att vi har kontor på olika ställen där levnadskostnaden varierar. En annan att den kan uppfattas som orättvis. Vi anställer visserligen bara personer med erfarenhet, men risken är ändå att den som har varit hos oss i 20 år tycker att det är fel att en nyanställd tjänar lika mycket.
Delar av norra Sverige genomgår dessutom en industriboom. Den har gjort att konkurrensen om kompetensen hårdnar och att företag måste betala för att få specialistkunskap.
– Det har hänt att kandidater har tackat nej till en anställning på grund av vår lönemodell. Och jag kan delvis förstå att det kan vara svårt att acceptera en lägre lön bara för att vi säger att vi är ett bra gäng. Å andra sidan har vi alltid lyckats tillsätta lediga tjänster och har låg personalomsättning.
Klockan närmar sig halv tre. Ellen Jingskog reser sig för att lämna kaffekoppen i köket. I dag tar hennes arbetsdag slut lite tidigare än vanligt.
– Jag måste snart gå. Dottern kunde inte sova i natt för att pyjamasbyxorna var för korta. Jag har lovat att fixa det så att vi får sova, säger hon och skrattar.
Att leda ett fackförbund kan ge mycket goda inkomster. Tidningen Arbetsvärlden publicerar i dag en lista på vad ordförandena i fackförbunden tjänar. Tidningen har dels tagit reda på vilken lön facktopparna har från sitt förbund, dels hur mycket de har i extrainkomster, exempelvis från styrelseuppdrag.
Högst lön – om man bortser från extrainkomster – har Andreas Miller, ordförande för Ledarna, som tjänar 160 500 kronor i månaden. Lägst lön har Tull-Kusts ordförande Johan Lindgren, med en månadslön på 20 850 kronor. Peter Hellberg, ordförande för Unionen, tjänar 122 877 kronor.
Om man räknar med facktopparnas extrainkomster blir listan en annan. Då toppar Ulrika Boëthius, ordförande för Finansförbundet. Hon tjänar 116 976 kronor, men har en total månadsinkomst på 470 783 kronor. Anledningen är främst att hon tidigare varit anställd på Handelsbanken och fortfarande tar del av bankens vinstdelningsprogram.
Även Sineva Ribeiro, Vårdförbundets ordförande, har betydande extrainkomster. Hennes lön är 110 540 kronor. Totalt tjänar hon dock 187 933 kronor. Extrapengarna kommer från styrelseuppdrag och rese- och bostadsförmåner, enligt Arbetsvärlden.
Ordförande, förbund, uppgiven och taxerad inkomst.
I snitt ökade chefslönerna med 5,5 procent förra året, vilket är 1,4 procentenheter mer än löneökningarna för arbetsmarknaden i stort.
Samtidigt finns det – precis som tidigare år - betydande skillnader mellan kvinnors och mäns löner. Snittlönen för kvinnliga chefer var 54 400 kronor förra året. Männen tjänade i genomsnitt 61 800 kronor. Kvinnornas löner ökade med 5,24 procent medan männens ökade med 5,68 procent och alltså drog ifrån kvinnorna ytterligare. Det innebär en löneskillnad på 12 procent.
En del av löneskillnaden är oförklarad. Det innebär att den inte förklaras av att kvinnor och män arbetar i olika yrken och branscher, har olika utbildningsnivå, arbetstid eller ålder.
Trots det går det inte att slå fast att löneskillnaden beror på diskriminering, enligt en rapport från Medlingsinstitutet. Anledningen är att statistiken inte kan fånga alla faktorer som påverkar lönen.
Amanda Lundeteg är vd för stiftelsen Allbright som arbetar för jämställdhet och mångfald på ledande positioner. Hon ser flera orsaker till att kvinnor tjänar mindre än män.
– En förklaring är att arbetsmarknaden är könsuppdelad och att kvinnors arbete oftare värderas lägre än mäns. En annan förklaring är att kvinnor tar, och förväntas ta, mer ansvar för hem och familj. I familjer med minst ett barn tjänar mannen mer, trots att kvinnan i 41 procent av fallen har högre utbildning, säger hon.
För fackförbunden finns mycket att göra för att minska löneskillnaderna bland chefer, enligt Amanda Lundeteg.
– De bör förespråka ett flexibelt arbetsliv för att göra det lättare att få ihop arbetsliv och familjeliv. De bör också jobba för bra lönekartläggningar och för jämställd rekrytering. Män rekryteras oftare för sin potential, kvinnor för sin erfarenhet, och det syns i plånboken.
Allbright förespråkar individuell föräldraförsäkring och utbildningar i jämställt föräldraskap.
– Först när vi är jämställda i privatlivet finns förutsättningar för en jämställd arbetsmarknad. Att kvinnor tar störst ansvar för familjen leder till sämre löneutveckling och lägre pensioner. Det kan dessutom få katastrofala följder om ett par går skilda vägar.
Olle Brynja är utredare och jämställdhetsexpert på Unionen. Liksom Amanda Lundeteg ser han den segregerade arbetsmarknaden som en delförklaring till löneskillnaden mellan kvinnor och män.
– Vi vet också att kvinnor oftare är chefer i första linjen, medan männen oftare är chefer i toppen där lönerna är högre.
Även Olle Brynja lyfter det ojämställda föräldraskapet, liksom föreställningar om kvinnliga och manliga egenskaper, som förklaringar till löneskillnaden.
– Men det är anmärkningsvärt att det fortfarande finns ett oförklarat glapp mellan kvinnors och mäns löner. Av de företag som gör lönekartläggningar upptäcker 40 procent osakliga löneskillnader, säger han.
För att komma till rätta med löneskillnaderna behövs arbete på flera fronter, enligt Olle Brynja. Förutom lönekartläggningar kan det till exempel handla om utbildnings- och opinionsinsatser.
– Unionen arbetar för ett mer jämställt arbetsliv och för att utbilda arbetsgivare i hur man skapar föräldravänliga arbetsplatser. Men det finns förstås könsnormer som genomsyrar hela samhället och som är svårare för oss som fackförbund att göra något åt.
Olle Brynja tror att karriärsnormer många gånger påverkar chefer starkare än anställda som inte är chefer.
– Jag är övertygad om att det till exempel fortfarande finns föreställningar om att chefer inte ska vabba eller jobba deltid, säger han.
Unionen förespråkar en tredelad föräldraförsäkring där en tredjedel är vikt åt vardera föräldern och en tredjedel kan användas fritt. På så vis kan männens uttag av föräldradagar öka.
– I dag tar kvinnor ut 70 procent av föräldradagarna. Det påverkar deras chefskarriärer. I dag ligger kvinnor och män relativt lika lönemässigt fram tills de får sitt första barn. Då drar männen ifrån.
Löneskillnaden mellan kvinnor och män var i princip oförändrad jämfört med året innan, men den långsiktiga trenden är att den minskar. Amanda Lundeteg tror att EU:s kommande lönetransparensdirektiv kommer att minska skillnaden ytterligare.
– Företagen blir tvingade att ange lön i annonser och redovisa hur lönespannet ser ut bland anställda. Först när alla fakta är på bordet vet vi var skevheten uppstår. Det blir en del jobb för bolagen, men på sikt tror jag att det kommer att leda till mer jämställda löner, säger hon.
It & telekom: 71 000
Media & Kommunikation: 64 900
Konsult & finans: 63 700
Farmaci & hälsa: 63 200
Energi & miljö: 61 000
Industri & teknik: 60 100
Handel: 57 600
Bygg & fastighet: 57 400
Transport & logistik: 53 700
Organisationer & föreningar: 50 500
Service & tjänster: 47 900
Källa: Unionens lönestatistik
Stockholm: 65 700
Göteborg: 61 400
Sydväst: 59 000
Östra Sörmland/Gotland: 56 000
Bergslagen: 55 700
Uppland: 55 200
Småland: 54 600
SjuHall: 54 200
Mälardalen: 54 200
Öst: 53 900
Värmland: 53 000
Gävleborg: 52 500
Sydost: 52 400
Skaraborg/Väst: 52 400
Västerbotten: 51 900
Dalarna: 51 000
Mellannorrland: 50 800
Norrbotten: 49 600
20–24 år 37 600 kr
25–29 år 43 200 kr
30–34 år 50 400 kr
35–39 år 56 000 kr
40–44 år 60 100 kr
45–49 år 62 600 kr
50–54 år 63 200 kr
55–59 år 61 600 kr
60–67 år 59 400 kr