Hoppa till huvudinnehåll
Lön

Chefer dåliga på att förhandla om sin lön

Den hårda förhandlingen uteblir. I stället blir lönesamtalet av förment informell karaktär där chefens chef har övertaget. Att begära hjälp av facket är ofta effektivt, men kan väcka irritation.
– Våra chefer är konflikträdda och tar ofta den lön de blir erbjudna, säger Anders Sjöstrand på Unionens fackklubb på Svenska Röda Korset.
Publicerad 29 september 2014, kl 11:54
Jessica Gow/TT
Chefer är ofta förvånansvärt dåliga på att förhandla om sina löner. Smart vore att ta hjälp om facket lite oftare, som har visat sig effektivt. Jessica Gow/TT

Hur står det till med landets chefer? Får de den lön som de förtjänar? Positions löneundersökning visar att var fjärde chef tjänar mindre än 35 000 kronor i månaden, att hälften av cheferna är missnöjda med sin lön, men att en majoritet – 67 procent – samtidigt tycker att det allmänna löneläget på arbetsplatsen är bra.

Alltså: de flesta på jobbet får rätt lön utom chefen som får för lite.

Vad beror det här på? Är chefen svag i löneförhandling­arna? På flygplans- och tågtillverkaren Bombardier finns liksom på de flesta arbetsplatser en tydlig struktur för hur chefslönerna sätts. Här finns sju chefsnivåer. Här finns en femgradig betygsskala för hur chefernas arbete ska värderas. Här finns kollektivavtal. Det finns inte så mycket utrymme för godtycke, förklarar HR-chefen Kurt-Ove Åhs.

Men stämmer det? Kollektivavtalet gäller sällan cheferna. De förhandlar på egen hand. Och enligt facket på Bombardier är lönesystemet för låg- och mellanchefer utformat efter arbetsgivarens värderingar.

– Viktiga principer i kollektivavtalet tenderar att försvinna eller nedvärderas. Dessutom råder en farfarsprincip, där den överordnade chefen förhandlar med sin överordnade om de korvören som finns att fördela. Har man en annan syn är det ganska svårt att få gehör, det säger Birgitta Chapman, klubbordförande, Unionen, Bombardier.

Hon menar att många chefer blir tysta när de förhandlar om lön. De tar det de blir erbjudna. De har sällan något att komma med i lönesamtalen. Allt handlar om måluppfyllelse. Och systemet kan vara blint. 

– Har man haft som mål att gå en kurs i projektplanering och företaget under hösten fryser alla möjligheter att gå kurser så står det bara svart på vitt att man inte uppfyllt målen.

Är man då i stället listig förhandlar man fram riktigt låga målsättningar som är lätta att överträffa. När jag föreslår detta för HR-chefen Kurt-Ove Åhs, skakar han bara på huvudet.

–  Så går det inte till, säger han.

Det är ofta framgångsrikt att begära förstärkt lönesamtal där facket biträder. Men det kan ibland ses som en fientlig åtgärd.

– Häromåret hjälpte vi en ung projektledare. Hon hade tagit på sig en mängd extra arbetsuppgifter men det syntes inte alls i löneförslaget. Vi hjälpte henne att höja lönen med ytterligare 2 200 kronor, säger Birgitta Chapman.

Per Svahn är HR-chef för Svenska Röda korset, en ideell organisation med stora internationella förgreningar. Hans uppfattning är att lönerna inte är så viktiga för organisationens chefer.

– Lönen är en hygienfaktor. Men det är inte lönen som är den primära drivkraften. Cheferna och medarbetarna drivs av uppgiften. Man brinner för att göra ett angeläget jobb, det överväger, säger Per Svahn.

För fyra år sedan skadade en skandal organisationen som i huvudsak handlade om en kriminell medarbetare men som också kom att handla om den högsta chefens ersättning­ar. Sedan dess har Svenska Röda Korset genomgått en ordentlig omorganisation. Per Svahn vill inte berätta om chefernas lönenivåer, särskilt inte de lägre chefernas. Men han hyser stor tilltro till detta system med löneanalyser som är köpt av företaget Hewitt.

– Det låter kanske som jag målar upp en idealiserad bild, men jag tror verkligen att våra processer fungerar bra, säger Per Svahn. 

Facket är av en annan uppfattning. Där ser man ett stort mått av godtycke i lönesättningen av chefer. klubbordföranden Anders Sjöstrand ger två exempel:

– Två nya chefsled har inrättats: grupp­chefer och teamledare. Där satte man lönen innan man hade bestämt vad tjäns­terna skulle innehålla. Dessutom ändrar man poängsättningen på tjänster utan att facket är involverat.

Tyvärr begär sällan chefer hjälp av facket, förklarar Anders Sjöstrand. I stället tiger de still och tar den lön de får. Han ser att det finns en press att vara lojal mot organisationen i Röda Korset, men det menar han  är inte samma sak som att vara lojal mot ledningen.

– Det känns som cheferna är gisslantagna i dramat mellan ledningen och medarbetarna. Chefer är förstås konflikt­rädda och de löper större risk att bli lönediskriminerade än andra medarbetare.


Thomas Heldmark
[email protected]

Dag Bremberg
[email protected]