Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Hur står det till med landets chefer? Får de den lön som de förtjänar? Positions löneundersökning visar att var fjärde chef tjänar mindre än 35 000 kronor i månaden, att hälften av cheferna är missnöjda med sin lön, men att en majoritet – 67 procent – samtidigt tycker att det allmänna löneläget på arbetsplatsen är bra.
Alltså: de flesta på jobbet får rätt lön utom chefen som får för lite.
Vad beror det här på? Är chefen svag i löneförhandlingarna? På flygplans- och tågtillverkaren Bombardier finns liksom på de flesta arbetsplatser en tydlig struktur för hur chefslönerna sätts. Här finns sju chefsnivåer. Här finns en femgradig betygsskala för hur chefernas arbete ska värderas. Här finns kollektivavtal. Det finns inte så mycket utrymme för godtycke, förklarar HR-chefen Kurt-Ove Åhs.
Men stämmer det? Kollektivavtalet gäller sällan cheferna. De förhandlar på egen hand. Och enligt facket på Bombardier är lönesystemet för låg- och mellanchefer utformat efter arbetsgivarens värderingar.
– Viktiga principer i kollektivavtalet tenderar att försvinna eller nedvärderas. Dessutom råder en farfarsprincip, där den överordnade chefen förhandlar med sin överordnade om de korvören som finns att fördela. Har man en annan syn är det ganska svårt att få gehör, det säger Birgitta Chapman, klubbordförande, Unionen, Bombardier.
Hon menar att många chefer blir tysta när de förhandlar om lön. De tar det de blir erbjudna. De har sällan något att komma med i lönesamtalen. Allt handlar om måluppfyllelse. Och systemet kan vara blint.
– Har man haft som mål att gå en kurs i projektplanering och företaget under hösten fryser alla möjligheter att gå kurser så står det bara svart på vitt att man inte uppfyllt målen.
Är man då i stället listig förhandlar man fram riktigt låga målsättningar som är lätta att överträffa. När jag föreslår detta för HR-chefen Kurt-Ove Åhs, skakar han bara på huvudet.
– Så går det inte till, säger han.
Det är ofta framgångsrikt att begära förstärkt lönesamtal där facket biträder. Men det kan ibland ses som en fientlig åtgärd.
– Häromåret hjälpte vi en ung projektledare. Hon hade tagit på sig en mängd extra arbetsuppgifter men det syntes inte alls i löneförslaget. Vi hjälpte henne att höja lönen med ytterligare 2 200 kronor, säger Birgitta Chapman.
Per Svahn är HR-chef för Svenska Röda korset, en ideell organisation med stora internationella förgreningar. Hans uppfattning är att lönerna inte är så viktiga för organisationens chefer.
– Lönen är en hygienfaktor. Men det är inte lönen som är den primära drivkraften. Cheferna och medarbetarna drivs av uppgiften. Man brinner för att göra ett angeläget jobb, det överväger, säger Per Svahn.
För fyra år sedan skadade en skandal organisationen som i huvudsak handlade om en kriminell medarbetare men som också kom att handla om den högsta chefens ersättningar. Sedan dess har Svenska Röda Korset genomgått en ordentlig omorganisation. Per Svahn vill inte berätta om chefernas lönenivåer, särskilt inte de lägre chefernas. Men han hyser stor tilltro till detta system med löneanalyser som är köpt av företaget Hewitt.
– Det låter kanske som jag målar upp en idealiserad bild, men jag tror verkligen att våra processer fungerar bra, säger Per Svahn.
Facket är av en annan uppfattning. Där ser man ett stort mått av godtycke i lönesättningen av chefer. klubbordföranden Anders Sjöstrand ger två exempel:
– Två nya chefsled har inrättats: gruppchefer och teamledare. Där satte man lönen innan man hade bestämt vad tjänsterna skulle innehålla. Dessutom ändrar man poängsättningen på tjänster utan att facket är involverat.
Tyvärr begär sällan chefer hjälp av facket, förklarar Anders Sjöstrand. I stället tiger de still och tar den lön de får. Han ser att det finns en press att vara lojal mot organisationen i Röda Korset, men det menar han är inte samma sak som att vara lojal mot ledningen.
– Det känns som cheferna är gisslantagna i dramat mellan ledningen och medarbetarna. Chefer är förstås konflikträdda och de löper större risk att bli lönediskriminerade än andra medarbetare.
Thomas Heldmark
brev@kollega.se
Dag Bremberg
dag.bremberg@kollega.se
Att leda ett fackförbund kan ge mycket goda inkomster. Tidningen Arbetsvärlden publicerar i dag en lista på vad ordförandena i fackförbunden tjänar. Tidningen har dels tagit reda på vilken lön facktopparna har från sitt förbund, dels hur mycket de har i extrainkomster, exempelvis från styrelseuppdrag.
Högst lön – om man bortser från extrainkomster – har Andreas Miller, ordförande för Ledarna, som tjänar 160 500 kronor i månaden. Lägst lön har Tull-Kusts ordförande Johan Lindgren, med en månadslön på 20 850 kronor. Peter Hellberg, ordförande för Unionen, tjänar 122 877 kronor.
Om man räknar med facktopparnas extrainkomster blir listan en annan. Då toppar Ulrika Boëthius, ordförande för Finansförbundet. Hon tjänar 116 976 kronor, men har en total månadsinkomst på 470 783 kronor. Anledningen är främst att hon tidigare varit anställd på Handelsbanken och fortfarande tar del av bankens vinstdelningsprogram.
Även Sineva Ribeiro, Vårdförbundets ordförande, har betydande extrainkomster. Hennes lön är 110 540 kronor. Totalt tjänar hon dock 187 933 kronor. Extrapengarna kommer från styrelseuppdrag och rese- och bostadsförmåner, enligt Arbetsvärlden.
Ordförande, förbund, uppgiven och taxerad inkomst.
I snitt ökade chefslönerna med 5,5 procent förra året, vilket är 1,4 procentenheter mer än löneökningarna för arbetsmarknaden i stort.
Samtidigt finns det – precis som tidigare år - betydande skillnader mellan kvinnors och mäns löner. Snittlönen för kvinnliga chefer var 54 400 kronor förra året. Männen tjänade i genomsnitt 61 800 kronor. Kvinnornas löner ökade med 5,24 procent medan männens ökade med 5,68 procent och alltså drog ifrån kvinnorna ytterligare. Det innebär en löneskillnad på 12 procent.
En del av löneskillnaden är oförklarad. Det innebär att den inte förklaras av att kvinnor och män arbetar i olika yrken och branscher, har olika utbildningsnivå, arbetstid eller ålder.
Trots det går det inte att slå fast att löneskillnaden beror på diskriminering, enligt en rapport från Medlingsinstitutet. Anledningen är att statistiken inte kan fånga alla faktorer som påverkar lönen.
Amanda Lundeteg är vd för stiftelsen Allbright som arbetar för jämställdhet och mångfald på ledande positioner. Hon ser flera orsaker till att kvinnor tjänar mindre än män.
– En förklaring är att arbetsmarknaden är könsuppdelad och att kvinnors arbete oftare värderas lägre än mäns. En annan förklaring är att kvinnor tar, och förväntas ta, mer ansvar för hem och familj. I familjer med minst ett barn tjänar mannen mer, trots att kvinnan i 41 procent av fallen har högre utbildning, säger hon.
För fackförbunden finns mycket att göra för att minska löneskillnaderna bland chefer, enligt Amanda Lundeteg.
– De bör förespråka ett flexibelt arbetsliv för att göra det lättare att få ihop arbetsliv och familjeliv. De bör också jobba för bra lönekartläggningar och för jämställd rekrytering. Män rekryteras oftare för sin potential, kvinnor för sin erfarenhet, och det syns i plånboken.
Allbright förespråkar individuell föräldraförsäkring och utbildningar i jämställt föräldraskap.
– Först när vi är jämställda i privatlivet finns förutsättningar för en jämställd arbetsmarknad. Att kvinnor tar störst ansvar för familjen leder till sämre löneutveckling och lägre pensioner. Det kan dessutom få katastrofala följder om ett par går skilda vägar.
Olle Brynja är utredare och jämställdhetsexpert på Unionen. Liksom Amanda Lundeteg ser han den segregerade arbetsmarknaden som en delförklaring till löneskillnaden mellan kvinnor och män.
– Vi vet också att kvinnor oftare är chefer i första linjen, medan männen oftare är chefer i toppen där lönerna är högre.
Även Olle Brynja lyfter det ojämställda föräldraskapet, liksom föreställningar om kvinnliga och manliga egenskaper, som förklaringar till löneskillnaden.
– Men det är anmärkningsvärt att det fortfarande finns ett oförklarat glapp mellan kvinnors och mäns löner. Av de företag som gör lönekartläggningar upptäcker 40 procent osakliga löneskillnader, säger han.
För att komma till rätta med löneskillnaderna behövs arbete på flera fronter, enligt Olle Brynja. Förutom lönekartläggningar kan det till exempel handla om utbildnings- och opinionsinsatser.
– Unionen arbetar för ett mer jämställt arbetsliv och för att utbilda arbetsgivare i hur man skapar föräldravänliga arbetsplatser. Men det finns förstås könsnormer som genomsyrar hela samhället och som är svårare för oss som fackförbund att göra något åt.
Olle Brynja tror att karriärsnormer många gånger påverkar chefer starkare än anställda som inte är chefer.
– Jag är övertygad om att det till exempel fortfarande finns föreställningar om att chefer inte ska vabba eller jobba deltid, säger han.
Unionen förespråkar en tredelad föräldraförsäkring där en tredjedel är vikt åt vardera föräldern och en tredjedel kan användas fritt. På så vis kan männens uttag av föräldradagar öka.
– I dag tar kvinnor ut 70 procent av föräldradagarna. Det påverkar deras chefskarriärer. I dag ligger kvinnor och män relativt lika lönemässigt fram tills de får sitt första barn. Då drar männen ifrån.
Löneskillnaden mellan kvinnor och män var i princip oförändrad jämfört med året innan, men den långsiktiga trenden är att den minskar. Amanda Lundeteg tror att EU:s kommande lönetransparensdirektiv kommer att minska skillnaden ytterligare.
– Företagen blir tvingade att ange lön i annonser och redovisa hur lönespannet ser ut bland anställda. Först när alla fakta är på bordet vet vi var skevheten uppstår. Det blir en del jobb för bolagen, men på sikt tror jag att det kommer att leda till mer jämställda löner, säger hon.
It & telekom: 71 000
Media & Kommunikation: 64 900
Konsult & finans: 63 700
Farmaci & hälsa: 63 200
Energi & miljö: 61 000
Industri & teknik: 60 100
Handel: 57 600
Bygg & fastighet: 57 400
Transport & logistik: 53 700
Organisationer & föreningar: 50 500
Service & tjänster: 47 900
Källa: Unionens lönestatistik
Stockholm: 65 700
Göteborg: 61 400
Sydväst: 59 000
Östra Sörmland/Gotland: 56 000
Bergslagen: 55 700
Uppland: 55 200
Småland: 54 600
SjuHall: 54 200
Mälardalen: 54 200
Öst: 53 900
Värmland: 53 000
Gävleborg: 52 500
Sydost: 52 400
Skaraborg/Väst: 52 400
Västerbotten: 51 900
Dalarna: 51 000
Mellannorrland: 50 800
Norrbotten: 49 600
20–24 år 37 600 kr
25–29 år 43 200 kr
30–34 år 50 400 kr
35–39 år 56 000 kr
40–44 år 60 100 kr
45–49 år 62 600 kr
50–54 år 63 200 kr
55–59 år 61 600 kr
60–67 år 59 400 kr