Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Visst kan man tycka att en rejäl lönehöjning skulle sitta fint. Och vara fast övertygad om att en sexsiffrig månadslön skulle göra en så mycket lyckligare.
Men enligt forskningen är det inte solklart så.
En inflytelserik amerikansk studie från 2010 visade att vi bara blir lyckligare, i studien benämnt som mer välmående, upp till en viss månadsinkomst (motsvarande cirka 50 000 kronor, se faktaruta). Efter det planar lyckokurvan ut.
En stor, nyare amerikansk studie kom dock fram till ett annat resultat. Den visade att det inte finns någon sådan gräns. Lyckokurvan fortsätter att peka uppåt.
– Eftersom den senaste studien är välgjord bedömer jag att det inte finns någon övertygande bevisning för en tydlig brytpunkt, säger lyckoforskaren Filip Fors Connolly, doktor i sociologi vid Umeå universitet.
Den uppfattningen delas av Markku Ojanen, professor emeritus i psykologi vid Tammerfors universitet, som länge forskat om lycka.
– Men generellt kan man säga att om man har en ekonomisk grundtrygghet så att man kan sköta vardagliga saker och inte behöver räkna varenda krona i affären, så är exempelvis goda relationer, att man har ett intressant arbete och att man trivs på jobbet mycket viktigare för hur lycklig man är, säger han.
Enligt forskningen beräknas den egna inkomsten bara förklara två, tre procent av hur lyckliga människor i Sverige är. Dessutom är sambandet mellan lycka och nationell rikedom starkare än det är mellan lycka och vår egen inkomst, påpekar Filip Fors Connolly.
– När man generellt har en högre levnadsstandard i ett land så innebär det också att man har bättre sjukvård, mindre korruption och annat som hör ihop med nationell rikedom. Och vi vet att människor i länder med hög nationell rikedom är betydligt mer nöjda med livet än människor i fattiga länder, säger han.
Om man inte behöver räkna varenda krona i affären så är relationer och ett intressant arbete viktigare
En sak som Filip Fors Connolly själv har undersökt är hur mycket ens status i arbetslivet påverkar ens välbefinnande, eller hur lycklig man är.
Han kom då fram till att de personer som har ett högstatusyrke också är mer nöjda med livet. Vilket han menar delvis beror på att de har en högre inkomst. Men samtidigt fann han att de här individerna var mer nöjda än de som hade en lika hög inkomst men som hade ett yrke med lägre status.
– Vad det beror på kan jag bara spekulera i. Men det skulle exempelvis kunna vara att den som har ett högstatusyrke också har mer stimulerande arbetsuppgifter och självbestämmande i sitt arbete, säger Filip Fors Connolly.
– En annan förklaring kan vara att personer med högstatusyrken blir behandlade med mer respekt, både på jobbet och privat. Men om det också beror på att man har en högre lön, vilket i sig kan höja ens status, är oklart.
Oavsett om det finns en gräns för när en högre inkomst gör en påtagligt lyckligare så har en studie vid Stockholms universitet visat att en rättvis lön är viktigare än att den är hög.
– Det vi funnit är att anställdas upplevelse av hur rättvis lönesättningen och lönen är, vid sidan av ens förutsättningar på jobbet, är viktigare än en hög lön. Och det både för att skapa trivsel, engagemang, goda prestationer, en vilja att stanna kvar och ett högre välbefinnande, säger Magnus Sverke, professor i psykologi vid Stockholms universitet.
Markku Ojanen påpekar att vi lever i en värld där allt jämförs.
– Eftersom vi tror så starkt på jämställdhet i vårt samhälle så är negativa upplevelser, som att man upplever sig ha en orättvis lön, inte bra för självkänslan. Det kan göra en bitter, vilket varken är bra för vår fysiska eller psykiska hälsa och kan gör oss mindre motiverade att göra ett bra arbete, säger han.
Vad tror då lyckoforskarna händer med arbetsklimatet och lyckokänslan på en arbetsplats där alla tjänar lika mycket?
– Om det ska fungera måste också alla acceptera att vissa jobbar mer, andra mindre, och då kanske också gör ett bättre arbete än en själv, säger Markku Ojanen.
– Jag tror att det kan fungera bra under försättning att alla eller de flesta på arbetsplatsen motiveras av andra saker än lönen, säger Filip Fors Connolly.
Källor: Filip Fors Connolly och Markku Ojanen
* I studien High income improves evaluation of life but not emotional well-being (Kahneman & Deaton, 2010) angavs en årsinkomst på 75 000 dollar (knappt 70 000 kronor per månad i dagens penningvärde) som en brytpunkt för när lyckokurvan planar ut. I Sverige brukar man tala om 50 000 kronor.
* Studien om att det inte finns någon gräns heter Experienced well-being rises with income, even above $75,000 per year (Killingsworth, 2021).
Att leda ett fackförbund kan ge mycket goda inkomster. Tidningen Arbetsvärlden publicerar i dag en lista på vad ordförandena i fackförbunden tjänar. Tidningen har dels tagit reda på vilken lön facktopparna har från sitt förbund, dels hur mycket de har i extrainkomster, exempelvis från styrelseuppdrag.
Högst lön – om man bortser från extrainkomster – har Andreas Miller, ordförande för Ledarna, som tjänar 160 500 kronor i månaden. Lägst lön har Tull-Kusts ordförande Johan Lindgren, med en månadslön på 20 850 kronor. Peter Hellberg, ordförande för Unionen, tjänar 122 877 kronor.
Om man räknar med facktopparnas extrainkomster blir listan en annan. Då toppar Ulrika Boëthius, ordförande för Finansförbundet. Hon tjänar 116 976 kronor, men har en total månadsinkomst på 470 783 kronor. Anledningen är främst att hon tidigare varit anställd på Handelsbanken och fortfarande tar del av bankens vinstdelningsprogram.
Även Sineva Ribeiro, Vårdförbundets ordförande, har betydande extrainkomster. Hennes lön är 110 540 kronor. Totalt tjänar hon dock 187 933 kronor. Extrapengarna kommer från styrelseuppdrag och rese- och bostadsförmåner, enligt Arbetsvärlden.
Ordförande, förbund, uppgiven och taxerad inkomst.
I snitt ökade chefslönerna med 5,5 procent förra året, vilket är 1,4 procentenheter mer än löneökningarna för arbetsmarknaden i stort.
Samtidigt finns det – precis som tidigare år - betydande skillnader mellan kvinnors och mäns löner. Snittlönen för kvinnliga chefer var 54 400 kronor förra året. Männen tjänade i genomsnitt 61 800 kronor. Kvinnornas löner ökade med 5,24 procent medan männens ökade med 5,68 procent och alltså drog ifrån kvinnorna ytterligare. Det innebär en löneskillnad på 12 procent.
En del av löneskillnaden är oförklarad. Det innebär att den inte förklaras av att kvinnor och män arbetar i olika yrken och branscher, har olika utbildningsnivå, arbetstid eller ålder.
Trots det går det inte att slå fast att löneskillnaden beror på diskriminering, enligt en rapport från Medlingsinstitutet. Anledningen är att statistiken inte kan fånga alla faktorer som påverkar lönen.
Amanda Lundeteg är vd för stiftelsen Allbright som arbetar för jämställdhet och mångfald på ledande positioner. Hon ser flera orsaker till att kvinnor tjänar mindre än män.
– En förklaring är att arbetsmarknaden är könsuppdelad och att kvinnors arbete oftare värderas lägre än mäns. En annan förklaring är att kvinnor tar, och förväntas ta, mer ansvar för hem och familj. I familjer med minst ett barn tjänar mannen mer, trots att kvinnan i 41 procent av fallen har högre utbildning, säger hon.
För fackförbunden finns mycket att göra för att minska löneskillnaderna bland chefer, enligt Amanda Lundeteg.
– De bör förespråka ett flexibelt arbetsliv för att göra det lättare att få ihop arbetsliv och familjeliv. De bör också jobba för bra lönekartläggningar och för jämställd rekrytering. Män rekryteras oftare för sin potential, kvinnor för sin erfarenhet, och det syns i plånboken.
Allbright förespråkar individuell föräldraförsäkring och utbildningar i jämställt föräldraskap.
– Först när vi är jämställda i privatlivet finns förutsättningar för en jämställd arbetsmarknad. Att kvinnor tar störst ansvar för familjen leder till sämre löneutveckling och lägre pensioner. Det kan dessutom få katastrofala följder om ett par går skilda vägar.
Olle Brynja är utredare och jämställdhetsexpert på Unionen. Liksom Amanda Lundeteg ser han den segregerade arbetsmarknaden som en delförklaring till löneskillnaden mellan kvinnor och män.
– Vi vet också att kvinnor oftare är chefer i första linjen, medan männen oftare är chefer i toppen där lönerna är högre.
Även Olle Brynja lyfter det ojämställda föräldraskapet, liksom föreställningar om kvinnliga och manliga egenskaper, som förklaringar till löneskillnaden.
– Men det är anmärkningsvärt att det fortfarande finns ett oförklarat glapp mellan kvinnors och mäns löner. Av de företag som gör lönekartläggningar upptäcker 40 procent osakliga löneskillnader, säger han.
För att komma till rätta med löneskillnaderna behövs arbete på flera fronter, enligt Olle Brynja. Förutom lönekartläggningar kan det till exempel handla om utbildnings- och opinionsinsatser.
– Unionen arbetar för ett mer jämställt arbetsliv och för att utbilda arbetsgivare i hur man skapar föräldravänliga arbetsplatser. Men det finns förstås könsnormer som genomsyrar hela samhället och som är svårare för oss som fackförbund att göra något åt.
Olle Brynja tror att karriärsnormer många gånger påverkar chefer starkare än anställda som inte är chefer.
– Jag är övertygad om att det till exempel fortfarande finns föreställningar om att chefer inte ska vabba eller jobba deltid, säger han.
Unionen förespråkar en tredelad föräldraförsäkring där en tredjedel är vikt åt vardera föräldern och en tredjedel kan användas fritt. På så vis kan männens uttag av föräldradagar öka.
– I dag tar kvinnor ut 70 procent av föräldradagarna. Det påverkar deras chefskarriärer. I dag ligger kvinnor och män relativt lika lönemässigt fram tills de får sitt första barn. Då drar männen ifrån.
Löneskillnaden mellan kvinnor och män var i princip oförändrad jämfört med året innan, men den långsiktiga trenden är att den minskar. Amanda Lundeteg tror att EU:s kommande lönetransparensdirektiv kommer att minska skillnaden ytterligare.
– Företagen blir tvingade att ange lön i annonser och redovisa hur lönespannet ser ut bland anställda. Först när alla fakta är på bordet vet vi var skevheten uppstår. Det blir en del jobb för bolagen, men på sikt tror jag att det kommer att leda till mer jämställda löner, säger hon.
It & telekom: 71 000
Media & Kommunikation: 64 900
Konsult & finans: 63 700
Farmaci & hälsa: 63 200
Energi & miljö: 61 000
Industri & teknik: 60 100
Handel: 57 600
Bygg & fastighet: 57 400
Transport & logistik: 53 700
Organisationer & föreningar: 50 500
Service & tjänster: 47 900
Källa: Unionens lönestatistik
Stockholm: 65 700
Göteborg: 61 400
Sydväst: 59 000
Östra Sörmland/Gotland: 56 000
Bergslagen: 55 700
Uppland: 55 200
Småland: 54 600
SjuHall: 54 200
Mälardalen: 54 200
Öst: 53 900
Värmland: 53 000
Gävleborg: 52 500
Sydost: 52 400
Skaraborg/Väst: 52 400
Västerbotten: 51 900
Dalarna: 51 000
Mellannorrland: 50 800
Norrbotten: 49 600
20–24 år 37 600 kr
25–29 år 43 200 kr
30–34 år 50 400 kr
35–39 år 56 000 kr
40–44 år 60 100 kr
45–49 år 62 600 kr
50–54 år 63 200 kr
55–59 år 61 600 kr
60–67 år 59 400 kr