Hoppa till huvudinnehåll
Lön

46 arbetarlöner på en direktör

Näringslivets 50 bäst betalda vd:ar tjänar 46 gånger mer än en genomsnittlig industriarbetare, visar en ny LO-rapport.
- Ingen kan vara värd så mycket, säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, till Aftonbladet.
Linnea Andersson Publicerad
Mark Earthy/TT
De 50 bäst betalda vd:arna tjänar i genomsnitt lika mycket som 46 arbetare, enligt LO:s rapport. Mark Earthy/TT

För 14:e gången presenterar LO sin rapport över maktelitens inkomstutveckling och jämför med en industriarbetare. Maktelitens inkomst som LO mäter, grundas på arbetsinkomst samt inkomst för kapital och näringsverksamhet. År 2012 låg den på i snitt 5,5 miljoner kronor före skatt, jämfört med 328 000 kronor för en industriarbetare.

I det som LO kallar makteliten ingår tre grupper: den ekonomiska, den demokratiska och den byråkratiska. Skillnaderna mellan grupperna är stora. Allra mest tjänar den ekonomiska eliten, bestående av 50 verkställande direktörer i näringslivet. I genomsnitt tjänar de som 46 industriarbetare.

Listan toppas av finansmannen Fredrik Lundberg, vd för Lundbergföretagen, med en inkomst som motsvarar 1 250 industriarbetare tillsammans. På andra plats kommer Karl-Johan Persson, vd för H&M, med en inkomst motsvarande 442 arbetarlöner.

Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande för LO, tycker att skillnaderna är orimligt stora.

- Ingen kan vara värd 46 gånger mer än någon annan som arbetar, kanske till och med på samma företag, säger Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande, till Aftonbladet.

- Samhället skulle bli bättre om vi hade större jämlikhet, det har man sett i många olika studier. De samhällen som har de minsta skillnaderna är de länder i världen där man har högst medelivslängd, minst oro för kriminalitet och där människor känner störst trygghet.

Själv har Thorwaldsson en inkomst som motsvarar 3,5 industriarbetares löner. Trots att lönen är hög menar han att han kan stå för lönen, som han hade redan innan han blev LO-ordförande, men att man ändå inte kan säga att man är värd 3,5 gånger mer än någon annan.

Men alla tycker inte att rapporten ger en rättvis bild av verkligheten. Svenskt Näringsliv menar att urvalet är skevt eftersom man jämför de vd:ar som tjänar mest, i stället för en genomsnittlig vd-lön.

- Vi ska komma ihåg att Sverige har mycket små inkomstskillnader, relativt andra länder. Vi hör till de länder i världen där inkomstskillnaderna är som minst. Det är dåligt av LO att hänga ut personer som bidrar så mycket till jobb, skatteintäkter och ökad välfärd i Sverige, säger Peter Isling, Svenskt Näringslivs presschef, till Aftonbladet.

Den totala maktelitens inkomst motsvarade år 2012 lönerna för 16,8 industriarbetare, men glappet har skiftat genom tiderna. När LO släppte sin första rapport 1950 motsvarade maktelitens genomsnittliga inkomst 11,1 industriarbetarlöner. Allra minst var skillnaden 1980 på en genomsnittlig inkomst av 4,9 arbetarlöner.

Den genomsnittliga inkomsten för kvinnorna inom makteliten är cirka 32 procent av männens. Det har legat stadigt på den nivån sedan 2004, då den låg på hela 45 procent. Inom den ekonomiska eliten går jämställdheten med snigelfart. Endast tre av näringslivets 50 ledande chefer är kvinnor, innan år 2000 var inte en enda kvinna.

I kommande nummer av Kollega kan du läsa mer om rättvisa löner.

Fakta

Ett axplock av kända toppars inkomster

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 3,5

Inkomst av tjänst: 1 490 623 kronor

Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 23,1

Inkomst av tjänst: 7 762 214 kronor

TCO:s ordförande Eva Nordmark:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 3,7

Inkomst av tjänst: 1 296 384 kronor

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 6

Inkomst av tjänst: 2 004 840 kronor

Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 4,6

Inkomst av tjänst: 1 531 625 kronor

Kung Carl Gustaf:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 46

Inkomst av tjänst: 4 000 000 kronor

Aftonbladets publisher Jan Helin:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 12,2

Inkomst av tjänst: 4 125 097 kronor

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 8,2

Inkomst av tjänst: 2 903 548 kronor

Finansmannen Fredrik Lundberg, Lundbergföretagen:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 1250

Inkomst av tjänst: 5 360 000 kronor

H&M:s VD Karl-Johan Persson:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 442

Inkomst av tjänst: 5 360 000 kronor

Talman Per Westerberg:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 15,6

Inkomst av tjänst: 1 756 532 kronor

Riksidrottsförbundets ordförande Karin Mattsson Weijber:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 33

Inkomst av tjänst: 2 152 643 kronor

 

Fotnot: I maktelitens sammanlagda inkomst ingår arbetsinkomst (lön) samt inkomster från kapital och näringsverksamhet. Siffran inkomst av tjänst visar lön 2012. LO använder den sammanlagda inkomsten i sin beräkning och ställer den i relation till den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare, för närvarande 328 000 kronor. I LO:s granskning nämns enbart titel på den granskade. Aftonbladet har sedan tagit fram namnen på dem som avses.

Aftonbladet

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Lön

Ministern: ”Minskar löneskillnaden inom ett par år”

Med ökad insyn i lönesättningen kommer löneskillnaderna mellan kvinnor och män att minska. Det tror i alla fall Nina Larsson (L), jämställdhetsminister.
David Österberg Publicerad 28 januari 2026, kl 06:01
Jämställdhetsminister Nina Larsson
Nina Larsson (L), jämställdhetsminister, tror att ökad transparens kring löner kommer att minska löneskillnaden mellan kvinnor och män. Skillnaden är 10 procent. Jessica Gow/TT

Nyligen presenterade regeringen sitt förslag för hur osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män ska minska. Förslaget bygger på EU:s direktiv om lönetransparens. 

Från den 1 juli ska arbetsgivare informera kandidater om ingångslön eller ingångslöneintervall. Det blir förbjudet för en arbetsgivare att fråga en arbetssökande hur mycket han eller hon tjänade på sitt förra jobb.

Nina Larsson (L) är jämställdhetsminister och övertygad om att förslaget kommer att ge minskade löneskillnader mellan kvinnor och män.

– Ökad transparens leder i rätt riktning och gör att vi kan arbeta bort osakliga löneskillnader. Förslaget kräver god struktur hos arbetsgivarna, med bra lönekriterier och saklighet i lönesättningen. Det är positivt för att komma åt lönegapet, säger hon.

Hjälper det verkligen att få veta att ingångslönen är exempelvis 22 000 kronor? Hur minskar det skillnaden mellan kvinnors och mäns löner?

– Det är inte ovanligt att en osaklig löneskillnad cementeras när man byter jobb. Den risken raderas genom förbudet mot att fråga vilken lön någon har i dag.

Men om en kvinna och en man söker ett jobb med ett ingångslöneintervall på mellan 22 000 och 23 000 finns inget hinder att ge kvinnan 22 000 kronor och mannen 23 000 kronor?

– Lönediskriminering är förbjudet redan i dag. Diskrimineringen försvinner inte med det här lagförslaget, men ökad insyn och transparens och förbud att ställa lönefrågor till en kandidat minskar risken för en osaklig lönesättning, säger Nina Larsson.

Rätt att begära ut snittlöner

Med de nya bestämmelserna har anställda dessutom rätt att få information om lönekriterier. En anställd ska också kunna få information om snittlöner för kollegor som utför lika eller likvärdigt arbete.

Hjälper det en att veta vilken snittlön ens kollegor har?

– Ja, om man kan notera att samtliga personer som har högre lön än man själv har är män. Då har man möjlighet att ställa frågor om det. Dessutom har Diskrimineringsombudsmannen tillsyn över lönesättningen och får ökade resurser, bland annat för att få in lönerapportering från stora bolag, men också för att driva fall där DO anser att ett företag bryter mot lagen, säger Nina Larsson.

Måste motivera eller åtgärda löneskillnader

Större arbetsgivare blir skyldiga att sammanställa en lönerapport. Företag med mellan 100 och 249 anställda ska göra en sådan rapport vart tredje år. Större företag ska göra det årligen. I rapporten ska löneskillnaden mellan kvinnor och män framgå. Om löneskillnaden är fem procent eller mer ska arbetsgivarna antingen motivera löneskillnaden eller berätta hur den ska åtgärdas.

Finns det en risk att företagen alltid hittar sätt att motivera löneskillnader, i stället för att åtgärda dem?

– Vi har fortfarande individuell lönesättning, men löner ska vara sakliga. Om en arbetsgivare har en saklig grund för löneskillnaderna är det inget brott mot diskrimineringslagstiftningen. Om man däremot inte kan motivera löneskillnader sakligt ska de åtgärdas. Om de inte åtgärdas finns rättsliga möjligheter att driva frågan.

När tror du att förslaget om lönetransparens får effekt?

– Inom ett par år bör vi kunna se skillnad.

Löneskillnaden är 10 procent

  • Det finns både en förklarad och oförklarad löneskillnad mellan kvinnors och mäns löner.
  • Den förklarade tar hänsyn till skillnader i ålder, utbildning, yrke, sektor och arbetstid.
  • Den oförklarade är en skillnad som statistiken inte kan förklara. En möjlig förklaring kan vara könsdiskriminering.
  • 2024 året var den förklarade löneskillnaden 10,2 procent. Den oförklarade var 4,6 procent. För privatanställda tjänstemän var den oförklarade löneskillnaden större: 6,8 procent.
  • Löneskillnaden har minskat med 6,1 procentenheter mellan 2005 och 2024. Sedan 2019 har dock löneskillnaden mellan kvinnor och män varit i princip oförändrad.

Källa: Medlingsinstitutet