Hoppa till huvudinnehåll
Lön

46 arbetarlöner på en direktör

Näringslivets 50 bäst betalda vd:ar tjänar 46 gånger mer än en genomsnittlig industriarbetare, visar en ny LO-rapport.
- Ingen kan vara värd så mycket, säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, till Aftonbladet.
Linnea Andersson Publicerad
Mark Earthy/TT
De 50 bäst betalda vd:arna tjänar i genomsnitt lika mycket som 46 arbetare, enligt LO:s rapport. Mark Earthy/TT

För 14:e gången presenterar LO sin rapport över maktelitens inkomstutveckling och jämför med en industriarbetare. Maktelitens inkomst som LO mäter, grundas på arbetsinkomst samt inkomst för kapital och näringsverksamhet. År 2012 låg den på i snitt 5,5 miljoner kronor före skatt, jämfört med 328 000 kronor för en industriarbetare.

I det som LO kallar makteliten ingår tre grupper: den ekonomiska, den demokratiska och den byråkratiska. Skillnaderna mellan grupperna är stora. Allra mest tjänar den ekonomiska eliten, bestående av 50 verkställande direktörer i näringslivet. I genomsnitt tjänar de som 46 industriarbetare.

Listan toppas av finansmannen Fredrik Lundberg, vd för Lundbergföretagen, med en inkomst som motsvarar 1 250 industriarbetare tillsammans. På andra plats kommer Karl-Johan Persson, vd för H&M, med en inkomst motsvarande 442 arbetarlöner.

Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande för LO, tycker att skillnaderna är orimligt stora.

- Ingen kan vara värd 46 gånger mer än någon annan som arbetar, kanske till och med på samma företag, säger Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande, till Aftonbladet.

- Samhället skulle bli bättre om vi hade större jämlikhet, det har man sett i många olika studier. De samhällen som har de minsta skillnaderna är de länder i världen där man har högst medelivslängd, minst oro för kriminalitet och där människor känner störst trygghet.

Själv har Thorwaldsson en inkomst som motsvarar 3,5 industriarbetares löner. Trots att lönen är hög menar han att han kan stå för lönen, som han hade redan innan han blev LO-ordförande, men att man ändå inte kan säga att man är värd 3,5 gånger mer än någon annan.

Men alla tycker inte att rapporten ger en rättvis bild av verkligheten. Svenskt Näringsliv menar att urvalet är skevt eftersom man jämför de vd:ar som tjänar mest, i stället för en genomsnittlig vd-lön.

- Vi ska komma ihåg att Sverige har mycket små inkomstskillnader, relativt andra länder. Vi hör till de länder i världen där inkomstskillnaderna är som minst. Det är dåligt av LO att hänga ut personer som bidrar så mycket till jobb, skatteintäkter och ökad välfärd i Sverige, säger Peter Isling, Svenskt Näringslivs presschef, till Aftonbladet.

Den totala maktelitens inkomst motsvarade år 2012 lönerna för 16,8 industriarbetare, men glappet har skiftat genom tiderna. När LO släppte sin första rapport 1950 motsvarade maktelitens genomsnittliga inkomst 11,1 industriarbetarlöner. Allra minst var skillnaden 1980 på en genomsnittlig inkomst av 4,9 arbetarlöner.

Den genomsnittliga inkomsten för kvinnorna inom makteliten är cirka 32 procent av männens. Det har legat stadigt på den nivån sedan 2004, då den låg på hela 45 procent. Inom den ekonomiska eliten går jämställdheten med snigelfart. Endast tre av näringslivets 50 ledande chefer är kvinnor, innan år 2000 var inte en enda kvinna.

I kommande nummer av Kollega kan du läsa mer om rättvisa löner.

Fakta

Ett axplock av kända toppars inkomster

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 3,5

Inkomst av tjänst: 1 490 623 kronor

Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 23,1

Inkomst av tjänst: 7 762 214 kronor

TCO:s ordförande Eva Nordmark:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 3,7

Inkomst av tjänst: 1 296 384 kronor

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 6

Inkomst av tjänst: 2 004 840 kronor

Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 4,6

Inkomst av tjänst: 1 531 625 kronor

Kung Carl Gustaf:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 46

Inkomst av tjänst: 4 000 000 kronor

Aftonbladets publisher Jan Helin:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 12,2

Inkomst av tjänst: 4 125 097 kronor

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 8,2

Inkomst av tjänst: 2 903 548 kronor

Finansmannen Fredrik Lundberg, Lundbergföretagen:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 1250

Inkomst av tjänst: 5 360 000 kronor

H&M:s VD Karl-Johan Persson:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 442

Inkomst av tjänst: 5 360 000 kronor

Talman Per Westerberg:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 15,6

Inkomst av tjänst: 1 756 532 kronor

Riksidrottsförbundets ordförande Karin Mattsson Weijber:

Sammanlagd inkomst motsvarande antal industriarbetare: 33

Inkomst av tjänst: 2 152 643 kronor

 

Fotnot: I maktelitens sammanlagda inkomst ingår arbetsinkomst (lön) samt inkomster från kapital och näringsverksamhet. Siffran inkomst av tjänst visar lön 2012. LO använder den sammanlagda inkomsten i sin beräkning och ställer den i relation till den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare, för närvarande 328 000 kronor. I LO:s granskning nämns enbart titel på den granskade. Aftonbladet har sedan tagit fram namnen på dem som avses.

Aftonbladet

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Lön

Facken: Regeringens besked är märkligt och överraskande

Regeringen väntar med att införa lagen om lönetransparens. Enligt Nina Larsson (L) beror det på kritik från fack och arbetsgivare. Facken kallar regeringens nya ståndpunkt märklig och överraskande.
David Österberg Publicerad 27 mars 2026, kl 08:58
Nina Larsson (L), jämställdhetsminister, vill förhandla om lönetransparensdirektivet
Nina Larsson (L), jämställdhetsminister, pausar införandet av EU:s lönetransparensdirektiv. Direktivet leder till för mycket regelkrångel för företagen, anser hon. Facken är kritiska. Foto: Yvonne Åsell/SvD/TT/Christine Olsson/TT.

EU:s direktiv om lönetransparens ska vara genomfört senast den 7 juni år. Regeringen hade först tänkt införa det den 1 juli, men ändrade sig sedan och sköt på införandet till januari 2027. Igår kom beskedet att regeringen vill omförhandla direktivet med EU innan det blir lag i Sverige. 

Regeringen tycker fortfarande att direktivets syfte är gott men anser att den administrativa bördan "riskerar att minska jämställdhetsvinsterna."

Regeringen skriver också i sitt pressmeddelande att den har haft dialog med arbetsgivare, fack och civilsamhället "om svårigheterna med direktivet." 

Martin Wästfelt är förhandlingschef på Unionen. Han säger att beslutet var överraskande.

– Huvuddelen av kritiken kommer från arbetsgivarsidan, även om vi också har haft vissa invändningar mot lagrådsremissen.

"Direktivet är inte så betungande"

Martin Wästfelt anser inte att de förändringar som direktivet medför är så betungande som kritikerna påstår.

– Inte för de företag som redan sköter lönekartläggningen i samråd med fackförbunden. Men tyvärr finns det många företag som inte sköter de befintliga reglerna och för dem innebär direktivet ett ökat tryck. Man måste samtidigt komma ihåg att vi har ett samhällsproblem i form av ojämställda löner och därför är lönetransparens bra, säger han.

Så direktivet skulle kunna leda till mer jämställda löner?

– Ja, det tror jag, även om den metod som regeringen har föreslagit inte är optimal. Det vore önskvärt att ha ett större utrymme att jobba med de här frågorna avtalsvägen. Men jag konstaterar samtidigt att regeringen utsätter Sverige för en viss risk genom att inte implementera direktivet nu.

Är det arbetsgivarsidan som har drivit på för att stoppa direktivet?

– Ja, som jag förstår det är det så både i Sverige och andra EU-länder. Det finns flera länder som släpar med att införa direktivet.  

"Riskerar Sveriges trovärdighet i EU"

Inte heller fackförbundet Vision har uttryckt kritik mot att direktivet införs. 

– Regeringens nya ståndpunkt är märklig. Vi anser tvärtom att det är dåligt för jämställdheten att inte införa direktivet. Det riskerar dessutom Sveriges trovärdighet i jämställdhetsfrågor och vår ställning i EU-samarbetet. Regeringen hänvisar till nära dialog med arbetsmarknadens parter, men från Visions sida har vi varit tydliga med att lönetransparensdirektivet måste införas, säger Veronica Magnusson, förbundsordförande Vision, i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna välkomnar regeringens besked

Arbetsgivarna är dock nöjda med regeringens besked.

– Det är mycket bra att regeringen pausar genomförandet av direktivet. Det ligger helt i linje med vad andra europeiska länder gjort. En ökad administrativ börda på företagen hade bara tagit resurser från det praktiska och långsiktiga jämställdhetsarbete som svenska arbetsgivare redan genomför, säger Mattias Dahl, vice vd för Svenskt Näringsliv i en kommentar.

Arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen håller med.

– Regeringen har hörsammat det som vi och många av våra medlemsföretag har framfört under lång tid, att direktivet i sin nuvarande utformning riskerar att skapa betydande administrativa bördor utan att fullt ut bidra till sitt syfte, säger Anna Nordin, biträdande förhandlingschef på Teknikföretagen.

Direktivet ska minska löneskillnaden

Syftet med EU:s lönetransparensdirektiv är att minska löneskillnaden mellan kvinnor och män. Direktivet innebär bland annat att arbetsgivare ska redovisa lönespann i jobbannonser, rapportera löneskillnader mellan kvinnor och män till Diskrimineringsombudsmannen och informera anställda om snittlönen på arbetsplatsen.

Kollega har sökt jämställdhetsminister Nina Larsson (L) för en kommentar.