Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Northvolt ska locka tusentals att jobba med batterier

Northvolt ska anställa 3 000 till sin batterifabrik i Skellefteå. Katarina Borstedt är chef för rekryteringen och den som ska locka arbetskraft till en industri ingen har erfarenhet av.
Publicerad
Northvolt
Katarina Borstedt ska locka arbetskraft till Northvolts batterifabrik i Skellefteå. Northvolt

Vad är det Northvolt har på gång i Skellefteå?
– Vi bygger Europas största batterifabrik som bland annat ska tillverka elbilsbatterier. Just nu bygger vi första halvan av den och i slutet av nästa år kommer de första batterierna att lämna fabriken.

Hur många arbetstillfällen?
– Fullt utbyggd kommer fabriken ha cirka 3 000 anställda. Vi behöver allt från chefer till ingenjörer och folk som jobbar i produktionen. Att starta en helt ny typ av industri är en utmaning. Det finns ju nästan ingen som har erfarenhet av eller utbildning för just detta.

Hur gör du?
– Jag och mitt team jobbar för att öka medvetenheten om vilka möjligheter vi erbjuder. Vi samarbetar med Trygghetsrådet TRR som möter personer som har mist sitt jobb. Vi gör all rekrytering själva, det tror vi är nyckeln för att få in rätt personer.

– Vi säkerställer också att det startas utbildningar som på sikt ska ge rätt kompetens. Vi samarbetar med regionen kring ett relocateprojekt för att locka personer att flytta hit från andra regioner.

Vad är svårast i denna process?
– Att skapa en jämställd industriarbetsplats utifrån kön. Vi försöker hitta kvinnor som är ingenjörer eller har erfarenhet från tillverkningsindustrin. Eftersom det inte sitter några traditioner i väggarna har vi möjlighet att tänka nytt, vilket vi hoppas ska locka även kvinnor.

Hur är det att vara ytterst ansvarig för rekryteringen?
– Det känns positivt att skapa nya möjligheter, men det är klart att jag kan bli småstressad när jag tänker på allt vi ska åstadkomma på kort tid.

Hur påverkas Skellefteå?
– Staden förändras i grunden. Avfolkningsbygden väntar stor tillväxt. Utöver våra anställda räknar vi med att våra underleverantörer kommer att behöva upp emot 3 000 personer. Med tillväxten behövs andra samhällsfunktioner, som skola, sjukvård och annat. Staden kommer att växa med cirka 20 procent på kort tid.

Har corona försvårat för er?
– För viss internationell rekrytering har det blivit svårare att ta sig hit, men samtidigt har fokus på elektrifiering fortsatt att öka och många ser en möjlighet att skola om sig.

Läs mer: Karin Schreil ska förena rivalerna Tieto och Evry

Text: Per Cornell

KATARINA BORSTEDT

ÅLDER: 39 år.

GÖR: Director of growth.

UTBILDNING: Civilekonom.

BAKGRUND: Managementkonsult, har jobbat med strategisk HR inom pappersindustrin.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

”I klacken är vi alla lika”

Han har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Daniel Liljegren älskar gemenskapen i klacken – trots att matchen mest ger honom ångest.
Carolina Högling Publicerad 5 september 2025, kl 06:01
Daniel Liljegren har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Läs om hans passion för klacken, gemenskapen och fotbollsångesten.
Daniel Liljegren går på alla matcher tillsammans med sin fru Sofi och står i klacken på både fotboll och hockey. Foto: Carolina Byrmo

Varifrån kommer djurgårdsintresset?

– Min pappa är inbiten AIK:are och jag tror att det kommer därifrån: eftersom han höll på AIK kunde inte jag göra det. När jag väl hade börjat kolla på Djurgården gick det inte att byta.

Varför står du i klacken?

– Det är där man står. Sport tittar man på stående. Man sjunger och bidrar. Att sitta ned är inte jättekul.

För den som inte är så fotbollsintresserad – vad är grejen?

– Det är bara en livslång kärlek – i med- och motgång. Spelare och tränare byts ut, men kärleken till klubben består. Jag kan inte förklara det. Det är Djurgården som är själen.

Daniel Liljegren
Foto: Carolina Byrmo

Är det alltid roligt att kolla på Djurgården?

– Att kolla på fotboll är nästan aldrig roligt. Det är väldigt ångestladdat. Det är först när vi leder med 5–0 och det är tio minuter kvar, då är det roligt. Annars är det mest jobbigt. Hur ska det gå? Varför är vi så dåliga? Varför är vi så bra? Kommer det vända snart? Man lider sig igenom det.

Vad är det som får dig att fortsätta gå på matcher när det är så ångestladdat?

– Det är viktigt på riktigt hur det går för det här fotbollslaget, så man behöver fortsätta titta. Det är kanske lite av ett självskadebeteende. Det är också ett sätt att stänga av sådant som man går och grubblar på: arbete, problem med familj och omvärlden. Klacken är en plats där alla är lika, ingen är mer viktig än någon annan. Det finns inga chefer eller medarbetare på en läktare, alla är bara där och bidrar med sitt.

Har ditt supporterskap påverkat dig som chef?

– Både ja och nej. Det finns en oerhörd rivalitet mellan Stockholmsklubbarna. Samtidigt ska vår arbetsplats vara inkluderande och trygg och jag som chef kan inte håna mina medarbetares lag på samma sätt som jag tillåter dem att håna mitt. Den biten får jag tona ned ganska mycket.

– Mitt chefskap påverkar mig när jag är på läktaren. Som chef handlar det mycket om att sätta standarden och föregå med gott exempel. Jag är bland de äldre på läktaren och då får man ibland förklara för folk att vissa beteenden och uttryck inte är okej. I och med att jag har varit chef i många år är det en naturlig del av mig.

Hade du kunnat anställa en AIK:are?

– Absolut. Det är 100 procent meritbaserat. Men jag brukar fråga slutkandidaterna vilket lag de håller på. Bara för att det är lite roligt. 

Daniel Liljegren

Gör: Affärschef för underhåll på Strukton Rail, en järnvägsentreprenör som bygger och underhåller spårsystem.

Ålder: 48.

Bor: Stockholm.

Familj: Fru, två barn och hund.

Bästa djurgårdsminne: Apoel (cypriotisk fotbollsklubb) hemma 2022. Helt fantastisk match. Stämningen var elektrisk på hela arenan. Det var fullsatt och alla stod upp.