Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Hur ärlig ska du vara som referens?

Du har en medarbetare, Olle, som verkar trött, irriterad och onödigt gnällig. Du vet inte om det är en svacka eller ett större problem. Innan du hunnit ta ett samtal med Olle blir du uppringd av en chef på ett annat företag, där Olle sökt jobb. ”Hur är han?” Vad svarar du då?
Dag Bremberg Publicerad
Konsulten My Schüldt, psykologen Alexandra Thomas och site service manager Dag Erenius ger råd på hur man bör agera som referens.

Säger du att du inte ärligt kan rekommendera honom eftersom han verkar ha blivit en gnällspik eller ger du endast ett omdöme om hur han har skött sitt jobb under alla år? Eller ber du att få återkomma när du har talat med Olle själv?

CHEFEN:
Dag Erenius, Site service manager på Akzo Nobel, Malmö. Vinnare av Positions chefspris 2010.

Min första reaktion är lite förvåning då Olle inte meddelat mig att han vill ha mig som ”referens”, men då jag och Olle jobbat ihop i flera år ger jag min ärliga syn på dessa år till den chef som frågar.

Sedan tar jag direkt ett snack med Olle om dels jobbet han sökt, dels om hur han egentligen mår.

Skulle det ur det samtalet komma fram något väldigt oväntat (vilket jag inte håller som troligt) så hade jag övervägt att kontakta chefen på det andra företaget – men då skall det vara synnerliga skäl som en ny arbetsgivare verkligen bör veta om innan man anställer.

KONSULTEN:
My Schüldt, har hjälpt team och ledare att fungera bättre i 25 år.

Ber att få återkomma! Det verkar som om Olle tidigare har skött sitt jobb och levererat resultat och chefen vet nu inte om det är ”en tillfällig svacka eller ett större problem”. Kanske är ett nytt jobb precis det som skulle få Olle att bli engagerad och positiv?

En ”irriterad och onödigt gnällig” medarbetare kan mycket väl vara någon som helt enkelt varit för länge på samma plats och som behöver något nytt att hugga tag i. Det kan vara så fint att Olle själv insett att det är dags att gå vidare och att alla blir vinnare om Olle får ett nytt jobb. Hur som helst är det dags att prata med Olle.

PSYKOLOGEN:
Alexandra Thomas, psykolog med chefsposition på konsultföretaget Move Management.

Alla upplever svackor och kan i perioder bete sig dysfunktionellt. Har Olle tidigare skött sig så kan gnället till exempel bero på en svår privat situation.

Som referent har du ansvar att ge en rättvisande bild. Om ingen vågar ta svåra samtal släpper man kanske i väg medarbetare som inte lärt sig något. De är ovetande om sitt bete­ende och kan därför inte ändra det. Om referenter inom vården döljer sanningen och tänker ”vi blir av med hen snart”, finns risken att ingen tar i problemet. Rör sig beteendena om allvarliga fel får det svåra följder.

I fallet med Olle bör referenten be att få återkomma. Prata med Olle och ge återkoppling på det du ser. När du lyssnat in svaret har du bättre förutsättningar att ta referentsamtalet och ge en heltäckande bild.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

Valios vd: ”Jag vill vara förrädare”

Robert Auselius är lovprisad vd. I senaste numret av Chef och Karriär berättar han om hur han gick från att sälja barnmat till att bli chef för Valio i Sverige.
David Österberg Publicerad 8 maj 2026, kl 06:01
Valios vd Robert Auselius
Robert Auselius är vd för Valio. Under många år drömde han om ett toppjobb i Schweiz - men hamnade i stället i Finland. Karl Nordlund

Vad är du riktigt bra på?

– Musik är jag väldigt duktig på. Jag älskar musik. Jag lyssnar alltid på musik. Jag tror att jag tillhör den procent av Spotifys användare som lyssnar mest. Frustrerande för min fru när jag sätter på musik tidigt på morgonen.

Vad ser du helst på tv?

– Jag älskar Förrädarna och Robinson. Och Mästarnas mästare. Det är kanske inte fint nog, men de programmen älskar jag. Det är spännande med gruppdynamik. Jag hade gärna varit med i Förrädarna – och hade helst velat vara förrädare. Men jag hade haft otroligt hög puls, för jag är inte bra på att ljuga. Däremot tror jag att jag hade haft lätt att bygga förtroenden.

Vad ville du bli när du var liten?

– Mellan jag var 5 och 13–14 ville jag bli fotbollsproffs. Som Maradona eller Lothar Matthäus.

Vad skulle du vilja vara riktigt bra på?

– Om jag fick drömma fritt hade jag velat vara popstjärna. Rest världen runt och stått på scen. Det hade ju varit jättekul. Jag spelar lite gitarr, men inte på proffsnivå.

Vad har du för relation till facket?

– Vi har haft en god relation i de frågor där vi har samarbetat. Min bild är att facket är intresserat av dialog och samarbete.

När blev du vuxen?

– Första gången jag kände mig vuxen var när jag flyttade hemifrån och skulle betala mina egna räkningar och laga mat och så. Men riktigt vuxen blev jag kanske inte förrän jag blev pappa. Då var jag 26.

Kan alla bli en bra chef?

– För att bli en bra chef behöver du empati, nyfikenhet och lyhördhet. Och veta vem du själv är och vilka värderingar du har. De flesta kan lära sig att bli en bra chef, men det passar inte alla på grund av deras personlighet och intresse.

Hur ofta köper du mejeriprodukter från andra företag?

– Jag skulle inte köpa mjölk från Arla, men vill jag exempelvis ha crème fraiche blir jag tvungen att välja något annat än Valio. Man blir väldigt lojal med det företag man jobbar för. Jag köper fortfarande bara Zoégas kaffe, ett av Nestlés varumärken.

Är det jobbigt att vara tvåa efter Arla?

– Att ha hård konkurrens stimulerar mig. Det gör att vi alltid måste vara på tårna. Vi måste vara innovativa och förändringsbenägna. Det gör också att vi måste hitta nya affärsområden. I dag är vi inte bara ett traditionellt mejeri som säljer laktosfri mjölk. Vi är ett mejeri som gått från dairy till food.

Här hittar du hela reportaget.