Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Hur ärlig ska du vara som referens?

Du har en medarbetare, Olle, som verkar trött, irriterad och onödigt gnällig. Du vet inte om det är en svacka eller ett större problem. Innan du hunnit ta ett samtal med Olle blir du uppringd av en chef på ett annat företag, där Olle sökt jobb. ”Hur är han?” Vad svarar du då?
Dag Bremberg Publicerad
Konsulten My Schüldt, psykologen Alexandra Thomas och site service manager Dag Erenius ger råd på hur man bör agera som referens.

Säger du att du inte ärligt kan rekommendera honom eftersom han verkar ha blivit en gnällspik eller ger du endast ett omdöme om hur han har skött sitt jobb under alla år? Eller ber du att få återkomma när du har talat med Olle själv?

CHEFEN:
Dag Erenius, Site service manager på Akzo Nobel, Malmö. Vinnare av Positions chefspris 2010.

Min första reaktion är lite förvåning då Olle inte meddelat mig att han vill ha mig som ”referens”, men då jag och Olle jobbat ihop i flera år ger jag min ärliga syn på dessa år till den chef som frågar.

Sedan tar jag direkt ett snack med Olle om dels jobbet han sökt, dels om hur han egentligen mår.

Skulle det ur det samtalet komma fram något väldigt oväntat (vilket jag inte håller som troligt) så hade jag övervägt att kontakta chefen på det andra företaget – men då skall det vara synnerliga skäl som en ny arbetsgivare verkligen bör veta om innan man anställer.

KONSULTEN:
My Schüldt, har hjälpt team och ledare att fungera bättre i 25 år.

Ber att få återkomma! Det verkar som om Olle tidigare har skött sitt jobb och levererat resultat och chefen vet nu inte om det är ”en tillfällig svacka eller ett större problem”. Kanske är ett nytt jobb precis det som skulle få Olle att bli engagerad och positiv?

En ”irriterad och onödigt gnällig” medarbetare kan mycket väl vara någon som helt enkelt varit för länge på samma plats och som behöver något nytt att hugga tag i. Det kan vara så fint att Olle själv insett att det är dags att gå vidare och att alla blir vinnare om Olle får ett nytt jobb. Hur som helst är det dags att prata med Olle.

PSYKOLOGEN:
Alexandra Thomas, psykolog med chefsposition på konsultföretaget Move Management.

Alla upplever svackor och kan i perioder bete sig dysfunktionellt. Har Olle tidigare skött sig så kan gnället till exempel bero på en svår privat situation.

Som referent har du ansvar att ge en rättvisande bild. Om ingen vågar ta svåra samtal släpper man kanske i väg medarbetare som inte lärt sig något. De är ovetande om sitt bete­ende och kan därför inte ändra det. Om referenter inom vården döljer sanningen och tänker ”vi blir av med hen snart”, finns risken att ingen tar i problemet. Rör sig beteendena om allvarliga fel får det svåra följder.

I fallet med Olle bör referenten be att få återkomma. Prata med Olle och ge återkoppling på det du ser. När du lyssnat in svaret har du bättre förutsättningar att ta referentsamtalet och ge en heltäckande bild.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

”I klacken är vi alla lika”

Han har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Daniel Liljegren älskar gemenskapen i klacken – trots att matchen mest ger honom ångest.
Carolina Högling Publicerad 5 september 2025, kl 06:01
Daniel Liljegren har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Läs om hans passion för klacken, gemenskapen och fotbollsångesten.
Daniel Liljegren går på alla matcher tillsammans med sin fru Sofi och står i klacken på både fotboll och hockey. Foto: Carolina Byrmo

Varifrån kommer djurgårdsintresset?

– Min pappa är inbiten AIK:are och jag tror att det kommer därifrån: eftersom han höll på AIK kunde inte jag göra det. När jag väl hade börjat kolla på Djurgården gick det inte att byta.

Varför står du i klacken?

– Det är där man står. Sport tittar man på stående. Man sjunger och bidrar. Att sitta ned är inte jättekul.

För den som inte är så fotbollsintresserad – vad är grejen?

– Det är bara en livslång kärlek – i med- och motgång. Spelare och tränare byts ut, men kärleken till klubben består. Jag kan inte förklara det. Det är Djurgården som är själen.

Daniel Liljegren
Foto: Carolina Byrmo

Är det alltid roligt att kolla på Djurgården?

– Att kolla på fotboll är nästan aldrig roligt. Det är väldigt ångestladdat. Det är först när vi leder med 5–0 och det är tio minuter kvar, då är det roligt. Annars är det mest jobbigt. Hur ska det gå? Varför är vi så dåliga? Varför är vi så bra? Kommer det vända snart? Man lider sig igenom det.

Vad är det som får dig att fortsätta gå på matcher när det är så ångestladdat?

– Det är viktigt på riktigt hur det går för det här fotbollslaget, så man behöver fortsätta titta. Det är kanske lite av ett självskadebeteende. Det är också ett sätt att stänga av sådant som man går och grubblar på: arbete, problem med familj och omvärlden. Klacken är en plats där alla är lika, ingen är mer viktig än någon annan. Det finns inga chefer eller medarbetare på en läktare, alla är bara där och bidrar med sitt.

Har ditt supporterskap påverkat dig som chef?

– Både ja och nej. Det finns en oerhörd rivalitet mellan Stockholmsklubbarna. Samtidigt ska vår arbetsplats vara inkluderande och trygg och jag som chef kan inte håna mina medarbetares lag på samma sätt som jag tillåter dem att håna mitt. Den biten får jag tona ned ganska mycket.

– Mitt chefskap påverkar mig när jag är på läktaren. Som chef handlar det mycket om att sätta standarden och föregå med gott exempel. Jag är bland de äldre på läktaren och då får man ibland förklara för folk att vissa beteenden och uttryck inte är okej. I och med att jag har varit chef i många år är det en naturlig del av mig.

Hade du kunnat anställa en AIK:are?

– Absolut. Det är 100 procent meritbaserat. Men jag brukar fråga slutkandidaterna vilket lag de håller på. Bara för att det är lite roligt. 

Daniel Liljegren

Gör: Affärschef för underhåll på Strukton Rail, en järnvägsentreprenör som bygger och underhåller spårsystem.

Ålder: 48.

Bor: Stockholm.

Familj: Fru, två barn och hund.

Bästa djurgårdsminne: Apoel (cypriotisk fotbollsklubb) hemma 2022. Helt fantastisk match. Stämningen var elektrisk på hela arenan. Det var fullsatt och alla stod upp.