Stockholms universitet skickade ut 1410 olika ansökningar inom 18 olika yrken, både tjänstemannajobb och andra, till olika arbetsgivare som annonserade efter folk att anställa. Alla de påhittade jobbsökarna var antingen sammanboende eller gifta men var alla lika kvalificerade för jobben oavsett kön.
Arbetsgivarna tycktes inte diskriminera kvinnor generellt när de plockade ut folk de ville kalla till intervju, men resultaten visade tydligt att arbetsgivarna föredrog att kalla männen när premisserna var att den sökande bodde geografiskt långt bort. Kvinnor som bodde lika långt bort från arbetsplatsen blev tydligt bortgallrade.
– Arbetsgivarna gör uppenbarligen åtskillnad mellan könen och effekten uppträder redan när de sökande har ungefär fem mils pendlingsavstånd, säger Michael Gähler, docent i sociologi och en av forskarna bakom studien.
Studien ryms inom en annan undersökning som handlar om att kvinnor oftare än männen flyttar för att deras partner får nytt jobb någon annanstans. Teorin att det fenomenet delvis bero på arbetsgivaren bekräftades.
– Det är svårt att säga vad det beror på att arbetsgivarna diskriminerar kvinnor som arbetar på visst avstånd från jobbet, men en tolkning är att de utgår från att kvinnan har det större ansvaret för barnen och kommer att få svårare att pendla, säger Michael Gähler.
