Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Chefen som bara anställer hundar

Knarksmugglare och beväpnade bovar må ta sig i akt när hundföraren Maria Delin och hennes fyrbenta detektiver drar ut på uppdrag. Deckarteamet tillbringar både jobb och fritid tillsammans och drivs av ett stort rättspatos.  
Johanna Rovira Publicerad
Emil Malmborg
Maria Delin jobbar med Java och Zoega, två cockerspaniels, och spockern Nordquist. Emil Malmborg

Watson detective dogs i Lund anlitas bland annat av företag, fastighetsägare och skolor för att söka efter narkotika och vapen och göra platser oattraktiva för kriminella och tryggare för alla andra, i brottsförebyggande syfte. Under ett jobb på ett parkeringshus i Malmö hittar detektivhundarna spår efter narkotika. 

– Narkotika finns där människor finns och de som sysslar med narkotika vill inte förvara den hemma av rädsla för husrannsakan. I stället gömmer man varorna i förråd, på arbetsplatser och i offentliga miljöer. Vapen går hand i hand med narkotika och dessa vill man heller inte ska hamna i orätta händer, säger Maria Delin, vd och grundare av företaget. 


Foto: Emil Malmborg

Funkar strategin? 
– Ja, på ett behandlingshem vi besöker regelbundet har antalet markeringar, som hundarna gör vid minsta spår av knark, gått ner markant, för att ta ett exempel. Fjärde gången blev det bara en markering. De boende har förstått att det inte går att lura oss och personalen vittnar om en mycket lugnare arbetsmiljö. 

Vilka är dina medarbetare?
– Det är Java och Zoega, två cockerspaniels jag hade sedan tidigare. Sedan är det Nordquist som är en så kallad sprocker, en blandras mellan springer- och cockerspaniel. Alla döpta efter kaffesorter eftersom jag gillar kaffe.

Varför blev du hundförare? 
– Hundintresset går som en röd tråd genom mina val i livet. Efter att ha jobbat som hundnanny i Australien stod valet mellan att bli skogshuggare eller rädda orangutanger på Borneo. En syokonsulent uppmanade mig att glömma aporna, så det blev naturbruksgymnasium med inriktning på jakt och skogsbruk. Sedan kom jag in på tjänstehunddressörsutbildning i Sollefteå, men insåg snart att det var hundförare jag ville bli. 

Hur gick det sen? 
– Jag blev rekryterad som hundförare till Swedec, totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum i Eksjö. Innan jag ni blev stationerad utomlands fick jag jobb på Tullverket och vidare som hundförare. Efter 14 år kände jag att jag gjort mina beslag och hittat mina kilo narkotika. Jag ville ha nya utmaningar, så jag lämnade tillbaka hunden och startade Watson Detective Dogs AB i mars 2020. 

Varför det namnet? 
– Det arbete vi gör är ju rent detektivarbete, att tolka och läsa av situationer. Watson var en stabil vapendragare till Sherlock.

Hur är du som chef? 
– Omtänksam, konsekvent och drivande. Jag har haft hund mer eller mindre hela livet, men det är en stor skillnad mellan att ha hund som husdjur och som arbetskamrat. Att jobba med hundar handlar mycket om ömsesidigt förtroende och tillit som sätts på prov. 

– Man måste våga lita på hunden och fullfölja sitt uppdrag fastän personer och situationer kan verka oskyldiga. När jag jobbade på tullen, till exempel, var det en gång hunden tvärmarkerade på en trettonåring i en trebarnsfamilj. Vi ingrep och det visade sig att pojken inte hörde till familjen, utan var rekryterad som knarkkurir.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

”I klacken är vi alla lika”

Han har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Daniel Liljegren älskar gemenskapen i klacken – trots att matchen mest ger honom ångest.
Carolina Högling Publicerad 5 september 2025, kl 06:01
Daniel Liljegren har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Läs om hans passion för klacken, gemenskapen och fotbollsångesten.
Daniel Liljegren går på alla matcher tillsammans med sin fru Sofi och står i klacken på både fotboll och hockey. Foto: Carolina Byrmo

Varifrån kommer djurgårdsintresset?

– Min pappa är inbiten AIK:are och jag tror att det kommer därifrån: eftersom han höll på AIK kunde inte jag göra det. När jag väl hade börjat kolla på Djurgården gick det inte att byta.

Varför står du i klacken?

– Det är där man står. Sport tittar man på stående. Man sjunger och bidrar. Att sitta ned är inte jättekul.

För den som inte är så fotbollsintresserad – vad är grejen?

– Det är bara en livslång kärlek – i med- och motgång. Spelare och tränare byts ut, men kärleken till klubben består. Jag kan inte förklara det. Det är Djurgården som är själen.

Daniel Liljegren
Foto: Carolina Byrmo

Är det alltid roligt att kolla på Djurgården?

– Att kolla på fotboll är nästan aldrig roligt. Det är väldigt ångestladdat. Det är först när vi leder med 5–0 och det är tio minuter kvar, då är det roligt. Annars är det mest jobbigt. Hur ska det gå? Varför är vi så dåliga? Varför är vi så bra? Kommer det vända snart? Man lider sig igenom det.

Vad är det som får dig att fortsätta gå på matcher när det är så ångestladdat?

– Det är viktigt på riktigt hur det går för det här fotbollslaget, så man behöver fortsätta titta. Det är kanske lite av ett självskadebeteende. Det är också ett sätt att stänga av sådant som man går och grubblar på: arbete, problem med familj och omvärlden. Klacken är en plats där alla är lika, ingen är mer viktig än någon annan. Det finns inga chefer eller medarbetare på en läktare, alla är bara där och bidrar med sitt.

Har ditt supporterskap påverkat dig som chef?

– Både ja och nej. Det finns en oerhörd rivalitet mellan Stockholmsklubbarna. Samtidigt ska vår arbetsplats vara inkluderande och trygg och jag som chef kan inte håna mina medarbetares lag på samma sätt som jag tillåter dem att håna mitt. Den biten får jag tona ned ganska mycket.

– Mitt chefskap påverkar mig när jag är på läktaren. Som chef handlar det mycket om att sätta standarden och föregå med gott exempel. Jag är bland de äldre på läktaren och då får man ibland förklara för folk att vissa beteenden och uttryck inte är okej. I och med att jag har varit chef i många år är det en naturlig del av mig.

Hade du kunnat anställa en AIK:are?

– Absolut. Det är 100 procent meritbaserat. Men jag brukar fråga slutkandidaterna vilket lag de håller på. Bara för att det är lite roligt. 

Daniel Liljegren

Gör: Affärschef för underhåll på Strukton Rail, en järnvägsentreprenör som bygger och underhåller spårsystem.

Ålder: 48.

Bor: Stockholm.

Familj: Fru, två barn och hund.

Bästa djurgårdsminne: Apoel (cypriotisk fotbollsklubb) hemma 2022. Helt fantastisk match. Stämningen var elektrisk på hela arenan. Det var fullsatt och alla stod upp.