Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Är kvinnor bättre chefer än män?

En amerikansk studie visar att kvinnor kan vara mer lyckade som ledare än män. Men svenska forskare höjer ett varnande finger – ledarskap styrs av långt fler faktorer än vad vi tror.
Publicerad
Frågan om skillnader i ledarskap mellan män och kvinnor har sysselsatt forskarna sedan 1960-talet. Illustration: Kristian Ingers

I en stor amerikansk studie, där företagschefer utifrån en mängd olika kriterier bedömts av sina medarbetare och egna chefer, fick kvinnorna bättre betyg än männen på nästan alla punkter. De ansågs vara mer initiativtagande, bättre på att inspirera andra och på att bygga relationer, bland annat.

Men går det verkligen att säga att kvinnor är bättre chefer än män? Frågan om kvinnligt ledarskap har intresserat forskare sedan 1960-talet, när allt fler kvinnor började lönearbeta och även, om än i blygsam omfattning, dyka upp på ledande positioner.

Problemet är att det alltid har funnits en underliggande fråga: Är kvinnorna lika bra som männen? Det menar Klara Regnö, som forskar om ledarskap, organisation och genus vid Mälardalens högskola och Göteborgs universitet.

– Man har frågat om kvinnor är lika bra som vanliga chefer, där ”vanliga” står för mannen. Våra föreställningar om chefskap ligger nära våra föreställningar om manlighet. Det innebär att män är ganska självklara som chefer, medan kvinnor måste förhålla sig till chefskapet på ett annat sätt, säger hon.

Den som vill mäta en chefs prestation behöver veta vad som belönas i organisationen. Vad en ledare gör påverkas nämligen av handlingsutrymmet, de arbetsvillkor, förväntningar och värderingar som finns på arbetsplatsen – faktorer som ofta utgår från etablerade normer om hur män och kvinnor ska vara.

Kvinnor blir mer granskade i sitt chefskap vilket kanske påverkar deras prestationer

Studier från mansdominerade branscher visar också att det faller sig mer naturligt för män att gå in i chefsrollen och ta på sig ”ponduskappan”, medan det för kvinnorna i stället blir en norm som de måste förhålla sig till och reflektera över.

Det kanske delvis kan förklara kvinnornas framgång i den amerikanska analysen, reflekterar Klara Regnö. Förutsättningar kan göra att kvinnorna tänker mer på hur de förhåller sig som chefer och jobbar hårdare på sitt ledarskap.

– Forskning visar att kvinnor i de här miljöerna blir avvikare som har ögonen på sig. De blir mer granskade i sitt chefskap vilket kanske påverkar deras prestationer. De har inte samma utrymme att vara halvrisiga, säger Klara Regnö och tillägger:

– Den dag det finns lite halvrisiga chefer på en arbetsplats, lika många av båda könen, är det nog ett tecken på jämställdhet.

Lena Zander, professor i företagsekonomi och ledarskapsforskare vid Uppsala universitet, är inne på samma linje. Hur förlåtande miljön är spelar sannolikt in.

I studier som hennes egen forskargrupp har gjort har studenter fått prova på att vara ledare i virtuella team, utan att träffas i verkligheten. Resultaten visar bland annat att kvinnorna har varit betydligt mer förberedda inför mötena än männen. En orsak kan vara att kvinnorna är vana vid att detta krävs för att deras röster ska bli hörda.

– Det sägs att kvinnor måste vara dubbelt så bra som män och det ligger nog mycket i det. Om du förbereder dig kan du ge mer detaljerad feedback och konstruktiv kritik på ett möte. Det kan vara förklaringen till att du sedan också får mer positiv feedback från dina kolleger och chefer, säger hon.

För att minska risken för stereotypa uppfattningar om vad som ligger bakom en chefs agerande gäller det att ha en lika stor andel kvinnor och män i organisationen, menar Lena Zander.

– Redan 1977 visade en studie från Spanien att det är oerhört viktigt att ha en jämn könsfördelning på arbetsplatsen. Det minskar föreställningarna om att det finns ett manligt eller kvinnligt ledarskap, säger hon.

Samtidigt menar Britt-Inger Keisu – som forskat om ledarskapets förutsättningar och i dag är föreståndare för Umeå centrum för genusstudier – att frågan är felställd. I stället för att undersöka hur duktiga chefer är borde man diskutera hur de ska kunna utföra de tuffa uppgifter de ofta står inför.

De rådande villkoren i organisationen påverkar allt, menar hon. Går det bra för företaget krävs ett visst ledarskap, går det dåligt krävs något helt annat.

– Om arbetsplatsen ska genomgå en strukturell omvandling kan du som chef inte säga att du ska vara deltagande, bara för att det kanske är din främsta egenskap som ledare. Utan då behöver du vara tydlig och organisatorisk. Du måste utgå från det som händer här och nu, säger Britt-Inger Keisu och tillägger:

– Att vara chef är ingen tävling. Det är ett stort ansvar.

Läs mer: Sökes: Halvrisiga kvinnor

text MARIEKE JOHNSON illustration KRISTIAN INGERS

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

Fråga Mentorn: ”Medarbetaren utfryst – hur ska jag agera?”

Hur ska man agera som chef om en medarbetare blir inte blir inbjuden till sociala aktiviteter av de övriga i gruppen? Bör man ta upp det eller avvakta? Chef & Karriärs mentor Alexandra Thomas ger svar.
Ola Rennstam Publicerad 17 oktober 2025, kl 06:01
Illustration: Dennis Eriksson

FRÅGA MENTORERNA

Chef & Karriär är Kollegas systertidning och vänder sig till dig som är chef och medlem i Unionen.

Har du en fråga om ledarskap till någon av våra mentorer i Chef & Karriär. Mejla ola.rennstam@kollega.se

FRÅGA: Jag driver ett företag med ett dussintal anställda där de flesta arbetat ihop under många år. På senare tid har jag noterat att en av medarbetarna blir utfryst av de övriga. Nyligen fyllde en i gruppen jämnt och teamet skulle fira med en middag efter jobbet. Att de inte bjuder med mig som deras chef har jag full förståelse för, men det gjorde mig beklämd när jag, av en händelse, fick reda på att alla i gruppen var inbjudna till festligheterna – utom den medarbetaren.

Efter det har jag börjat se mer subtila signaler, som blickar och tonfall, även under arbetstid, men har inga bevis för någon regelrätt mobbning. Först och främst värnar jag givetvis om min medarbetares mående och vill reda ut orsaken till beteendet innan det eskalerar och påverkar verksamheten. Men som chef känns det samtidigt orimligt att ha åsikter om vem personalen väljer att umgås med på fritiden. Ska jag ta upp det här med gruppen, enbart prata med medarbetaren eller avvakta?
 

Alexandra Thomas

SVAR: Det låter som om situationen pågått ett tag och det är positivt att du funderar på att agera innan det blir värre.

Börja med att prata enskilt med den utfrysta medarbetaren och berätta vad du uppmärksammat. Fråga hur hen upplever sin arbetssituation, hur hen trivs i gruppen och om det finns något hen vill dela. I och med detta kommer du att förstå hens situation bättre och förhoppningsvis även orsaken till att det har blivit som det blivit mellan kollegorna.

Ibland blir man förvånad över vad som ligger bakom vissa beteenden, men frågar vi inte kan vi aldrig veta säkert. Just den här situationen kan ha orsakats av alltifrån avundsjuka till missförstånd eller av att medarbetaren faktiskt väljer att hålla sig för sig själv.

Oavsett anledning påverkar exkluderingen er arbetsmiljö. Därför är det viktigt att ha ett samtal eller en workshop i gruppen om hur ni vill ha det på arbetsplatsen. Hur kan ni bäst samarbeta, hur åstadkommer ni resultat tillsammans och när trivs medarbetarna – och inte? Involvera alla i gruppen i samtalet och fokusera på att skapa en trygg miljö där alla vågar säga sin åsikt.

Som chef är du en förebild för inkludering, respekt och samarbete, så försök att modellera dessa värden i ert samtal. Det kan också vara värdefullt att bryta upp olika roller och konstellationer så att fler, och olika grupperingar, får jobba tillsammans.

När du pratat med gruppen, fortsätt då att uppmärksamma vad som pågår och var observant på hur gruppdynamiken utvecklar sig. Upptäcker du att specifika personer fortsätter att frysa ut med blickar och tonfall behöver de få enskild feedback. Sätt principer och gränser för vad som är accepterade beteenden i gruppen och följ regelbundet upp hur den utfrysta medarbetaren trivs och om hen upplever att hon blivit mer inkluderad. Lycka till!

ALEXANDRA THOMAS

GÖR: Psykolog, författare och specialist i organisationspsykologi på Creative Compassion. Inspirationsföreläsare och författare till boken Compassionfokuserat ledarskap, utsedd till Årets HR-bok 2025.
ÅLDER: 47.
KARRIÄR: Facilitator, partner, mentor och regionchef. Har tidigare jobbat som skolpsykolog och på Bup.