Men så är också hela samhället uppbyggt runt de där tio sifforna i personnumret. När vi söker jobb är åldern ofta det första vi ombeds fylla i, som om den vore lika viktig på cv:t som antalet högskolepoäng.
Våra livsfaser ska följa en bestämd åldersordning.
I kölvattnet är det lätt att både göra sig skyldig till och utsättas för åldersdiskriminering. Inte medvetet kanske, men vi har så lätt för att åldersbestämma allt, sätta bäst före datum inte bara på mjölkpaketet.
Våra livsfaser ska följa en bestämd åldersordning. Skola och högre utbildning före 30 fyllda, följt av familj, barn,
karriär och fast jobb. Sedan gäller det att ha det tryggt och ordnat, åtminstone på jobbfronten, för blir du av med jobbet när du är runt 50, ja, då kan du få det tufft.
Jag har på nära håll följt en väninnas kamp. Precis innan hon fyllde 50 organiserade ledningen om och hon blev
uppsagd på grund av arbetsbrist. Min väninna är välutbildad, hade chefsansvar och var omtyckt av alla för sina prestationer och för sin personlighet. Men vad hjälpte det.
Minns fortfarande kvällen när vi satt vid mitt köksbord och pratade om framtiden. Inte kunde någon av oss ana
att det skulle ta tre år av intensivt jobbsökande innan hon till slut landade. Av och till dök lediga jobb upp som hon hade en klockren profil för, men hon blev inte ens kallad till intervju.
...såg hennes ålder och erfarenhet som en tillgång.
Men till slut fanns det en personalchef därute som inte tyckte som alla andra, som såg hennes ålder och erfarenhet som en tillgång.
I det här numret av Kollega har vi träffat Nils och Lena som båda har passerat 50 och som lyckats att skaffa nya jobb. Läs om hur de gjorde och deras bästa tips. För visst är det så att det finns arbetsgivare i Sverige som inte ser åldern som ett hinder, utan som tvärtom förstår hur viktigt det är att ha varierande åldrar i en arbetsgrupp.
Bläddra i tidningen!
Läs årets första nummer av tidningen Kollega digitalt här.
