Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Bästa ledarskapstipset: erkänn dina fel

Bland det smartaste du kan göra som chef är att vara öppen med dina egna fel och missar. Då skapar du ett tryggt klimat, men framför allt lägger du grunden för utveckling och kreativitet.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 9 februari 2022, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter.
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg

Jag var nästan färdig journalist och hoppade in på lokal-tv. Jag jobbade med ett inslag men strax innan sändning insåg jag att jag hade missförstått en sak och att reportaget inte höll.

Att misslyckas är verkligen inte kul. Instinkten säger ”sopa under mattan”, känslor av skam och otillräcklighet dyker upp. Desto viktigare att stämningen på arbetsplatsen är sådan att det är okej att göra fel. Att chefen inte skäller, utan lugnt accepterar läget. Det är snällt. Men framförallt är det smart. För tänk om jag inte hade vågat berätta. Då hade en nyhet som saknade täckning gått ut i rutan och chefen hade fått betydligt större bekymmer.

Efter det där tillfället har jag såklart fortsatt att göra fel, många gånger – inte minst i min chefsroll. Men jag har övat mig på att vara öppen med mina missar. Testa du också – börja med dig själv. Berätta om felbeslut och klavertramp. Erkänn när du inte vet.

Ett klimat där det är tillåtet främjar dessutom innovation och kreativitet. Det säger psykologen Samuel West, som vi intervjuat i det här numret.

– Du måste våga visa dig sårbar och vara öppen med dina egna misslyckanden, det finns inget annat sätt. Att aldrig erkänna fel och brister är svagt ledarskap, säger han.

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.