Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Ger medarbetarenkäten pang för pengarna?

Är medarbetarenkäten ett effektivt verktyg i arbetsmiljöarbetet? Eller ett trubbigt instrument som inte gör nån verklig nytta för dig som chef?
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Helena Ingvarsdotter.
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg

Medarbetarundersökningar marknadsförs ofta som effektiva förändringsverktyg som ökar arbetsglädjen och skapar engagerade och produktiva anställda. Men hur funkar det? Är enkäten ett effektivt verktyg hos dig? Eller ett trubbigt instrument som inte ger särskilt mycket pang för pengarna?

Målet med enkäten är att ta reda på hur de anställda mår och vad de tycker om jobbet – och om chefen.

Det hela kompliceras av att vi sällan har makt över allt som påverkar personalen. Kanske skapar en stor omorganisation oro och missnöje. Det kan inte den enskilda chefen i första linjen styra över.

Vi har sällan makt över allt som påverkar personalen

Enligt lagen ska vi jobba systematiskt med arbetsmiljön och en årlig medarbetarundersökning är en rutin som gör stor nytta när den används rätt.

Tyvärr har många chefer svårt att agera på de brister som medarbetarna påpekat. I en Novus-undersökning vi på Chef & Karriär låtit göra svarar mer än hälften att de saknar ledningens stöd för att komma till rätta med problemen. Här finns alltså ett glapp som skulle behöva täppas till – så att inte medarbetarundersökningen bara blir av symboliskt värde.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Därför ska du bry dig om fängslade journalister

Att en svensk journalist fängslas i Turkiet är väl inget som gemene man behöver bry sig om? Jo, i allra högsta grad – det påverkar allas våra demokratiska rättigheter.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 12 maj 2025, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Men när det gäller journalisten Joakim Medin som sedan en tid tillbaka sitter i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse så är det faktiskt just så – det ryker helt utan eld. För det enda han har gjort är att ägna sig åt journalistiskt arbete, och det han har skrivit är publicerat inom Sverige. Han har inte brutit mot några lagar som gäller här.

Men nu står han anklagad för brott som kan ge många års fängelse i Turkiet. Det sägs att han varit aktivist och tagit politisk ställning, men det han anklagas för handlar till exempel om att han intervjuat personer från organisationer som fått terrorstämpel. En journalist måste kunna intervjua även sådana människor, det betyder inte att reportern instämmer i intervjupersonens åsikter.

Som Joakim Medin själv skrev på en lapp inifrån fängelset: Journalistik är inte ett brott, inte i något land.

Stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns.

Varför ska du som läser den här spalten bry dig om det här? Är inte det en fråga enbart av intresse för medierna? Nej, för ett angrepp på journalistik är ett angrepp på demokratin. Det är journalister och fackligt aktiva som tystas först i odemokratiska samhällen. Men det stannar inte där, det påverkar yttrandefriheten för alla. Det leder till förtryck av människor som tycker annorlunda än de som styr, vilket i sin tur leder till självcensur.

Vissa skulle invända att det är journalisterna själva som ägnar sig åt censur, eftersom media inte alltid rapporterar om allt. Men där måste man komma ihåg att journalister bara kan berätta sådant som är bekräftat sant, det går inte att skriva när något endast är rykten. Så även om du irriterar dig på medierna ibland, stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns. Ett samhälle av rädsla och tystnad.