Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Kollektivavtal vapen mot sextrakasserier

Kollektivavtal i kampen mot sexuella trakasserier. Det föreslår arbetsrättsjuristen Lena Svenaeus, som granskat hur kanadensiska fackförbund arbetat mot diskriminering och sextrakasserier.
Johanna Rovira Publicerad
Dmitri Maruta/Colourbox
Kollektivavtal kompletterar diskrimineringslagstiftningen i Kanada. Dmitri Maruta/Colourbox

I kölvattnet av #metoo har frågan om hur man angriper sexuella trakasserier på arbetsplatsen knådats av såväl fack som arbetsgivare, och nu mitt i avtalsrörelsen kommer Lena Svenaeus med en fix och färdig lösning: Gör som i Kanada – lägg upp kampen mot sexuella trakasserier på förhandlingsbordet. Vid ett seminarium arrangerat av Arena idé på tisdagen presenterade hon sin rapport Kanadamodellen, som hon hoppas ska inspirera svenska fackförbund att träffa kollektivavtal om sexuella trakasserier.  

Trots att det i Kanada finns utförliga lagar mot såväl diskriminering som sextrakasserier upplevs det inte av parterna som ett hinder att frågorna också regleras i kollektivavtal. Avtalen snarare kompletterar och täpper till luckor i lagen, förklarar Lena Svenaeus, som haft förordnande som arbetsmiljöråd i Kanada.

– Det vi kan lära från Kanada är att offren bör vara i fokus och att kollektivavtalen kan läka brister i lagstiftningen, säger hon.

I den svenska diskrimineringslagen finns exempelvis inget skydd mot våld och sexuella trakasserier från tredje part, alltså kunder och brukare.  Och trots att det finns en särskild arbetsmiljöföreskrift om våld och hot i arbetet, har den som drabbats av våld från tredje part ingen rätt till skadestånd.

I svensk lagstiftning saknas det också regler om hur en anmälan om sexuella trakasserier ska utredas.  

– Det råder stor förvirring om hur utredningen ska gå till och den luckan kan avtal täppa till. Men det är också viktigt att den fackliga medverkan garanteras, säger Lena Svenaeus.

Ett kollektivavtal kan inte heller nonchaleras på det sätt som hitinills varit fallet med diskrimineringslagen, menar Lena Svenaeus. När Diskrimineringsombudsmannen, DO, för något år sedan granskade hur arbetsgivare uppfyller kraven på att till exempel ha riktlinjer och rutiner för att förhindra sexuella trakasserier och repressalier på arbetsplatsen, upptäcktes brister hos 80 procent av företagen inom IT-branschen, enligt Svenaeus rapport. Resultatet i bygg- och anläggningsbranschen var om möjligt ännu sämre.

– I praktiken tillämpas inga sanktioner. DO tillämpar filosofin att allt fixar sig genom upplysning. Men normer om beteende, som sitter i väggarna, ändrar man inte på genom information på en webbplats, det gör man genom kollektivavtal och sanktioner, säger Lena Svenaeus, som har ett förflutet som JämO.

Läs mer: Unionen - DO borde agera hårdare

Tommy Andersson, chef på enheten för avtalsfrågor på LO, erkänner att Sverige trots hög svansföring på kollektivavtalsområdet, har en del att lära av Kanada. Han är inte är främmande för att frågan ska upp på förhandlingsbordet, men är inte säker på om motparten är med på noterna.

– Vi vet av erfarenhet att arbetsgivarna inte vill dubbelreglera, säger Tommy Andersson.

Enligt Lena Svenaeus är det dock ingen reell risk att arbetsgivare åker på dubbla skadestånd, eftersom Arbetsdomstolen redan behandlat frågan i ett antal tvister om arbetstid.

– Jag har tittat på AD-domarna och dubbelreglering är inget problem. Det gäller bara att slakta det standardargumentet från arbetsgivaren.   

– Jag tror att vi kommer att se kollektivavtal som blir stilbildande framöver. Men kollektivavtal ensamt kommer inte att fixa problemet med sexuella trakasserier, det behövs en mix av åtgärder, där utbildning är centralt, säger Lena Svenaeus.   

Läs mer: Så bör facket hantera sexuella trakasserier

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Chef utsatte kvinna för sexuella trakasserier – företaget får betala

En chef i ledningsgruppen utsatte en kvinnlig anställd för sexuella trakasserier under en tjänsteresa. Det slår DO fast och begär att arbetsgivaren betalar 50 000 kronor i diskrimineringsersättning.
Elisabeth Brising, Lina Björk Publicerad 26 maj 2026, kl 06:01
DO-logotyp och texten “Diskrimineringsombudsmannen” upplyst mot en mörk bakgrund.
Diskrimineringsombudsmannen (DO) slår fast att arbetsgivaransvar kan gälla även när händelser sker i arbetsrelaterade sammanhang utanför ordinarie arbetstid. I ärendet betalade bolaget 50 000 kronor. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kvinnan hade arbetat på företaget inom byggbranschen i omkring två år. Under tiden uppger hon i en anmälan till DO att både hon och minst två andra kvinnliga kollegor, utsattes för återkommande olämpligt beteende av sexuell karaktär. 

Inviter till sexuella handlingar med kollegor och deras fruar

Händelserna inträffade framför allt i samband med företagsevent utanför arbetstid, där alkohol ofta förekom. Enligt anmälan handlade det om påträngande inviter och förslag från äldre manliga kollegor om sexuella handlingar med dem och även deras fruar. Detta fortsatte trots upprepade tillsägelser från kvinnan. 

Till slut valde den anställda och en kvinnlig kollega att slå larm till arbetsgivaren för att få stopp på beteendet. Efter det upplevde kvinnan att stämningen blev kylig. Enligt bolaget utredde de händelserna noga omedelbart och erbjöd alla medarbetare extra stöd och information om sexuella trakasserier. 

Fick inte förlängd anställning

En kort tid senare kallades kvinnan till sin chef och fick besked om att hennes provanställning skulle avslutas på grund av arbetsbrist. Men enligt kvinnan var det ett svepskäl och hon hade gott om arbetsuppgifter. 

Flera kollegor ifrågasatte också uppsägningen, och vissa uttryckte oro för en tystnadskultur inom bolaget enligt kvinnan. Hon valde sedan att anmäla händelserna till Diskrimineringsombudsmannen hösten 2025. 

Arbetsgivaren berättar i svar till DO att de utrett anklagelserna noga och medger att kvinnan utsatts för sexuella inviter, olämpliga kommentarer och fysisk beröring av sexuell natur av flera kollegor vid flera tillfällen. Bolaget bestrider dock påståendet att avslutandet av provanställningen inte skulle berott på arbetsbrist.  

DO fokuserar på företagets ledningsansvar 

Nu har DO gett sin syn på saken. Deras utredning visar också att kvinnan utsattes för sexuella trakasserier, bland annat av en man i bolagets ledningsgrupp under en tjänsteresa. Myndigheten konstaterar att även om arbetsgivaren i efterhand vidtog rimliga åtgärder har bolaget ändå ett direkt ansvar när personer i ledande ställning sextrakasserar anställda - oavsett om chefen är en direkt arbetsledare eller ej. 

En person med chefsansvar och som dessutom verkar i ett bolags ledningsgrupp måste likställas med arbetsgivaren när den utsätter en medarbetare för sexuella trakasserier, oavsett vilken faktisk beslutanderätt personen haft över medarbetaren. I annat fall urholkas arbetsgivarens ansvar för sexuella trakasserier, säger Sandra Danowsky, processförare på DO:s rättsenhet, i ett uttalande. 

I april 2026 begärde DO att bolaget skulle betala 50000 kronor i diskrimineringsersättning. I början av maj betalades ersättningen ut till kvinnan. 

Vad är diskriminering?

  • I svensk lag finns sju diskrimineringsgrunder.
  • De är: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.
  • Diskriminering är, enligt lagens definition, när någon missgynnas eller kränks och det finns ett samband med diskrimineringsgrunderna.
  • Enligt Diskrimineringsombudsmannen är kön den vanligaste formen av diskriminering.
  • Arbetsgivare har enligt lagen ett ansvar för att arbetstagare och arbetssökande inte blir utsatta för diskriminering.