Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

Byt jobb ofta – lär dig mer

Det livslånga lärandet har sina fördelar. De som byter jobb ofta upplever att de lär sig mer på jobbet, visar forskning.
Niklas Hallstedt Publicerad
Shutterstock
Forskaren Johan Westerman hittade inga positiva effekter på lärandet av att stanna länge på samma arbetsplats. Shutterstock

I dag har det blivit en etablerad sanning att det är bra att byta jobb ofta. Om inte annat för att behålla sin attraktionskraft hos potentiella arbetsgivare.

Nu kommer belägg för att arbetsgivarna har en poäng: att byta jobb gör oss läraktigare och därmed produktivare.

I sin avhandling studerade sociologen Johan Westerman hur rörligheten på arbetsmarknaden påverkar lärandet i arbetslivet. Till sin hjälp hade han två enkätundersökningar från år 2000 och år 2010.

Det visade sig att de som bytt jobb två gånger eller fler under perioden i högre utsträckning än de som stannat på samma arbetsplats uppgav att deras nuvarande jobb innebär att de lär sig mer saker.

Läs mer: 4 av 10 vill byta jobb efter semestern

– Det är likartade starka samband oavsett om man är tjänsteman eller arbetare. Men är man tjänsteman är lärandet högre rent generellt. Och det spelar heller ingen roll om man får nytt jobb internt eller byter arbetsgivare, säger Johan Westerman.

Att ha haft korta anställningar hos många olika arbetsgivare, vilket inte är helt ovanligt hos många unga i dag, kan alltså innebära att man blir en vinnare på arbetsmarknaden. Johan Westerman hittade överhuvudtaget inga positiva effekter på lärandet av att stanna länge på samma arbetsplats. Inget i studien tydde på att det skulle bli svårare att få djupa kunskaper om man bytte jobb ofta. Inte heller att många och olika erfarenheter skulle bli ett hinder för att lära sig ett jobb ordentligt.

Läs mer: Medelålders chefer vill byta jobb

Det negativa som verkar finnas med att byta jobb är att man tvingas göra avkall på tryggheten. Men studien skulle kunna användas som stöd för att även ett påtvingat byte av jobb i förlängningen är bra för individen.

– Jag förstår behovet av trygghet hos människor. Det är inte alltid jätteviktigt att upptäcka nya saker i livets alla skeden. Att byta jobb är alltid förknippat med en viss grad av osäkerhet.

Är det här något som arbetsmarknadens parter bör väga in i de pågående las-förhandlingarna?
– Det här är en aspekt av många som man självklart måste ta hänsyn till. Blir det för värdefullt att ha en fast anställning blir det svårare att byta jobb, säger Johan Westerman.

– Det här är inga nyheter för fackförbunden, men det ger mer kött på benen. Att söka nytt jobb är ett sätt att komma vidare. Den möjligheten ska man inte trycka tillbaka alltför mycket.

Läs mer: Evig anställning - dröm eller mardröm?

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

Hemmasittare blev elektroingenjör – Mamman: ”Jag grät av stolthet”

AnnSophie Forsells son var hemmasittare i fyra år och gick ut grundskolan med ett enda betyg. I dag är han utbildad elektroingenjör. Hon vet att det finns hopp om ett arbetsliv - både för dem som halkat efter och föräldrar som behöver avstå jobb.
Lina Björk Publicerad 9 november 2026, kl 06:00
Ann-Sophie Forsell
Ann-Sophie Forsell vet hur det är att ha ett barn som vägrar gå till skolan. Men numera vet hon också att arbetslivet inte är kört för det. Foto: Lina Björk

Hemmasittare – när barnets skolfrånvaro påverkar hela arbetslivet

När ett barn inte längre klarar att gå till skolan förändras ofta också föräldrarnas arbetsliv. Hur kombinerar man jobbet med ett barn som behöver vara hemma? Vilken rätt har man till vab, ledighet eller kortare arbetstid? Och vad händer när förståelsen på jobbet brister?


Du hittar artiklarna här

Sam gick ut nian med ett enda betyg, i engelska. Men för några veckor sedan tog han emot diplom och applåder i en stor aula, efter att ha klarat sin ingenjörsutbildning. Inte en enda omtenta och trebarnsfar under studierna. 

Men för tio år sedan såg det annorlunda ut. Mamma AnnSophie Forsell från Avesta märkte att någonting förändrades i fjärde klass. Sonen var som en tryckkokare, exploderade innanför tröskeln efter skolan. Sedan kom ångesten och den sociala fobin. 

Till slut vägrade han gå dit. 

– Kraven från skolan blev övermäktiga och ju mer han halkade efter desto tuffare blev det. Sedan fick han diagnoserna ADHD och Asperger. 

Samtidigt hade AnnSophie Forsell och hennes man jobb som krävde fysisk närvaro. Turligt nog kunde de dela upp dagarna så att hennes man jobbade dagtid och hon själv gick över till kvällspass. På så sätt fanns någon alltid hemma.

En förstående chef var en viktig pusselbit

Ann-Sophie Forsells chef visade förståelse när hon ansökte om omvårdnadsbidrag (en ekonomisk ersättning till föräldrar som har ett barn med en funktionsnedsättning) och gick ner i arbetstid. 

Men till slut räckte inte det heller. Hon sjukskrevs för utmattningsdepression och fick hjälp av en stressterapeut.

– Jag var hemma drygt ett år. Det var inte jobbet utan livet kring NPF som gjorde mig sjuk. Samtidigt var det skönt att min chef var så förstående, annars hade det varit ytterligare en stressfaktor.

Sam såg ingen framtid

När situationen var som svårast såg Sam ingen framtid och upplevde att vägen framför honom var fylld av hinder. Nästan hela högstadiet och det första året på gymnasiet hade han ofrivillig skolfrånvaro. 

Sedan kom några avgörande vägskäl.

Det första var när en lärare bad Ann-Sophie Forsell att anmäla skolan till utbildningsnämnden eftersom han inte kunde ge Sam det stöd han behövde. Resultatet blev en tillfällig undervisningslösning i en lagerlokal utanför skolområdet.

– Där fick Sam studera i lugn och ro. Först introducerades historia, sedan matematik.

Det andra vägskälet kom när Sam utvecklade ett intresse för reptiler.

– Jag tänkte: Här har vi något att bygga vidare på. Som mest hade vi 22 reptiler hemma eftersom han ville bli reptilskötare. Jag tänkte att detta var en väg ur depressionen och minimera risken för suicid. 

Skansen-Jonas sträckte ut en hjälpande hand

Ann-Sophie Forsell kontaktade Jonas Wahlström på Skansen-Akvariet och frågade om sonen kunde få praktisera där en dag. Svaret blev ja.

Jonas Wahlgren
Jonas Wahlgren Foto: Robert Eklund/TT

– Där kände jag att det kunde gå åt vilket håll som helst. Men det var också där jag insåg att människor faktiskt vill hjälpa till om man bara vågar fråga.

Ytterligare en hjälpande hand kom genom ett sommarjobb. Ann-Sophie Forsell lyckades ordna en praktikplats med lön, men få arbetsgivare var intresserade av att anställa en ung kille som bara hade kapacitet att arbeta två timmar om dagen.

Till slut nappade en chef på ett industriföretag. Han lärde upp Sam och gav honom ansvar.

Jag vill vara den man ringer 
när något inte fungerar.

När handledaren ringde efter ett par veckor höll Ann-Sophie på att sätta kaffet i halsen.

– Jag tänkte: Vad har hänt nu? Men han ville bara berätta att de hade låtit Sam sköta maskinen själv. En maskin värd åtta miljoner kronor. Det fick honom verkligen att växa.

Efter gymnasiet började Sam arbeta på ett lager. Han stod vid ett rullband som ständigt gick sönder. Varje gång det hände fick någon annan kallas in för att reparera det.

En dag kom han hem och sa:

– Jag vill vara den man ringer när något inte fungerar.

De orden blev starten på något nytt. Först Komvux, sedan en ingenjörsutbildning.

Examen som elektroingenjör

I oktober 2026 tog Sam emot sitt examensbevis som elektroingenjör.

– Jag grät av stolthet. För när han tog emot diplomet såg jag inte bara den vuxna Sam utan också den lilla pojken. Han som gick sönder av skolan, då hans behov inte tillgodosågs, han som inte trodde att det fanns en arbetsmarknad där han platsade.

Även Ann-Sophie Forsells liv har förändrats till det bättre. I dag föreläser hon om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, i hopp om att få skolor, kommuner, näringsliv och politiker att samarbeta för att färre barn ska falla mellan stolarna.

– När det var som värst tvivlade jag på att det någonsin skulle bli bättre. Men även små insatser kan få stor betydelse på sikt. Det vill jag skicka med till andra föräldrar som kämpar med att få ihop arbetsliv och en tuff vardag: Det kan verkligen bli bättre.

Fotnot: Sam heter egentligen något annat