Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Svårt att förstå svensk arbetskultur

Svenskar gillar att fika på arbetstid, men inte att umgås med kollegor efter jobbet. Eller? Kollega tog hjälp av tre nyinflyttade för att sätta fingret på svensk arbetsplatskultur.
David Österberg Publicerad
Bullar med svensk flagga.
I många länder betraktas man som lat om man fikar på arbetstid. I Sverige kan man betraktas som konstig om man inte gör det. Foto: Shutterstock

När Maryam var 23 år flyttade hon till Sverige från Iran. Hon hade pluggat på universitet i sitt hemland och skulle avsluta studierna med ett masterprogram i teknisk fysik på KTH.

Men första tiden blev tuffare än hon hade föreställt sig. Maryam kunde ingen svenska och det gjorde att hon kände sig utestängd. Dessutom var det svårt att hitta kompisar.

– De jag pluggade med hade redan gått tre år tillsammans och kände varandra. Iransk kultur är mer anknytningsorienterad, i Sverige är uppgiften det viktiga. Ena dagen kunde jag jobba med ett grupparbete med mina klasskompisar och prata och skratta, men när jag träffade dem några dagar senare var det som om vi aldrig hade setts. Så är det inte i Iran: har man jobbat tillsammans ett par dagar är man kompisar.

Maryam visste att svenskar är mer introverta än iranier, men kunde ändå inte låta bli att tänka att de andra kanske inte tyckte om henne. I dag, 12 år senare, tänker hon annorlunda.

– Nu vet jag att svenskar inte vill inkräkta på andras privatliv. Och mig passar det egentligen ganska bra. Jag tycker om att bli lämnad ifred, vara för mig själv och göra som jag vill.

Cindy Yang är född och uppvuxen i Kina, men flyttade till Sverige när hon träffade en svensk man i Kina. Här jobbar hon som key account manager på Suzuki Garphyttan. Det första som slog henne när hon kom till Sverige var den storslagna naturen och att det var rent, folktomt och ett lugnare tempo. Hon har jobbat för internationella företag tidigare och tycker inte att svensk arbetsplatskultur är särskilt annorlunda.

Cindy Yang
Cindy Yang

– Men i Kina var det vanligare att vi gick ut och åt tillsammans efter jobbet. I Sverige är man väldigt mån om sin familj och sin fritid. Familjen är viktig i Kina också, men jag tror att jobbet tar större plats där.

Skiljer mellan jobb och fritid

Sofi Tegsveden Deveaux är föreläsare och författare och har specialiserat sig på att förklara svensk arbetsplatskultur för utlandsfödda. Ett utmärkande drag är just att många svenskar skiljer så starkt mellan arbete och fritid, menar hon.

– Man umgås sällan privat bara för att man är kollegor, utan det är något som i vissa fall växer fram. Man pratar inte om personliga ämnen, som politik, på arbetsplatsen, och avstår från känslouttryck, till exempel genom att undvika direkt konfrontation och konflikter. Eller genom att uttrycka kritik och negativ feedback på ett indirekt sätt, säger hon.

Efter studierna blev Maryam trainee på Astra Zeneca och anställdes sedan. Hon håller inte med om att svenskar är opersonliga på jobbet.

– Det är tvärtom! I början tyckte jag att det var konstigt att människor var så öppna med sina privatliv. På fikarasterna satt alla och pratade om sina män och sina barn och vad de hade gjort på helgen. Och folk frågade hela tiden vad jag skulle göra eller hade gjort i helgen. För mig är det en ganska privat fråga.

Inte särskilt konflikträdda

2013 flyttade Samuel Kafil från Eritrea. Han hade arbetat tio år som byggnadsingenjör, men i Sverige var det svårt att få jobb. Vändningen kom när byggbolaget NCC startade projektet Nystart för att ge utlandsfödda ingenjörer en väg in på arbetsmarknaden. Under tio månader varvades praktik med studier och sedan 2017 är han anställd där.

Samuel Kafil
Samuel Kafil

– Det är stor skillnad mellan svensk och eritreansk kultur. Här är man friare i att tänka och tycka. I Eritrea måste man verkligen vara säker på sin sak innan man säger något. I början tyckte jag också att det var konstigt när någon gick fram till två personer som pratar och frågade: ”Vad pratar ni om?” I Eritrea skulle man ha satt sig bredvid och lyssnat.

Särskilt konflikträdda tycker han inte att svenskar är.

– Men väldigt respektfulla. När jag läste svenska fick vi säga till vår lärare att rätta oss när vi sa fel eller uttalade ord fel.

Maryam tycker att svensk kultur präglas av icke-hierarkiska strukturer. Här är det inte konstigt att äta lunch med höga chefer och beslut fattas först efter långa diskussioner. Men även det kan vara förvirrande för den som inte är uppvuxen här, enligt Sofi Tegsveden Deveaux.

– I kulturer där chefen får som han eller hon vill på grund av sin titel behöver man inte vara jättebra på att kommunicera för att göra karriär. I Sverige har man ofta en projektansvarig som inte nödvändigtvis styr över de andra i hierarkin. Då behöver man vara bra på att kommunicera, skapa goda kontakter och övertala sina kollegor för att ro sin sak i hamn.

Viktigt att kunna svenska

Cindy, Samuel och Maryam är duktiga på engelska, men tror att svenska är nyckeln för att verkligen förstå kulturen här. Sofi Tegsveden Deveaux håller med.

– Om man kan språket som talas i landet är det också lättare att komma in i kulturen, skaffa sig vänner och bekanta, hålla sig ajour med lokala nyheter och så vidare. Det leder till att man känner sig hemma och trivs, vilket såklart gör att man också mår bättre på jobbet.

När Samuel Kafil flyttade till Sverige trodde han att han skulle klara sig genom att prata engelska, men insåg snart att svenska var nödvändigt.

– Det gör det lättare att få vänner. Och prata om vädret. Det är ett stort samtalsämne här, men inte i Eritrea för där är vädret alltid likadant, haha.

Så underlättar du för nykomlingar

1. Lär känna din utländska kollega som individ, inte som en representant för sitt land eller sin kultur. Utgå från det ni har gemensamt: fritidsintresse, livssituation, fotbollslag ni hejar på.

2. Var nyfiken. Man bygger relationer genom att ta emot och att visa nyfikenhet. På samma sätt kan man våga testa en ny idé som en utländsk kollega föreslår, vara öppen för andra tillvägagångssätt och så vidare.

3. Lyft den kompetens som många utlandsfödda sitter på, dels genom att se deras utbildning och arbetslivserfarenhet som likvärdig svenska motsvarigheter, dels genom att se deras erfarenheter av att komma till Sverige som en viktig kompetens i sig.

Källa: Sofi Tegsveden Deveaux

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Tre strategier att bemästra motgång

Mod att möta motgångar är nyckeln till framgång. Tricket är att omvärdera synen på bakslag. Och att du själv som chef vågar kliva fram med dina fel och brister.
Publicerad 20 augusti 2025, kl 06:01
Dagens ledare behöver lämna komfortzonen och kliva in i modet för att kunna navigera i vår föränderliga och osäkra arbetsvärld. Det menar ledarskapsexperten Loa Lava Brynjulfsdottir. Illustration: Kati Mets

Floppar, fiaskon, platt fall och motgångar. Även okärt barn har många namn. Vi vet alla hur hemskt det känns att stå med brallorna nere efter ett snöpligt nederlag. Och att känna en svidande skam över att ha missat målet, gjort fel och varit otillräcklig.

Men vänta ett tag! Är det inte ett ganska stelbent och till och med förlegat sätt att se på misslyckanden? I synnerhet i arbetslivet där det allt oftare talas om psykologisk trygghet, lärandeprocesser och innovation.

Jo, menar Loa Lava Brynjulfsdottir, aktuell med boken Mod att möta motgångar – som ledare, medarbetare och team.

Foto: Marie-Therese Karlberg

– Dagens ledare behöver lämna komfortzonen och kliva in i modet för att kunna navigera i samtidens föränderliga och osäkra arbetsvärld. Mod att möta motgångar är nyckeln till framgång, säger Loa Lava Brynjulfsdottir, som är föreläsare och utbildare i ledarskap.

Men för att det ska vara möjligt behöver vi i grunden omvärdera synen på motgångar. Att misslyckas behöver inte vara ett hinder eller ett tecken på egen oförmåga, enligt henne.

Inte heller är det fråga om att undvika misslyckanden. De kommer ju vare sig vi vill eller inte.

– I stället handlar det om att möta motgångar med ett nyfiket förhållningssätt och utforska om det kan finnas en möjlighet till lärande. För att kunna lyckas och nå våra mål och visioner är det en förutsättning att testa, våga ta risker och att också misslyckas ibland, förklarar hon.

"Vi är inte tränade på att skaka av oss misslyckanden och skam"

Samtidigt är det lättare sagt än gjort att förvandla motgång till möjlighet. Även om det förvisso kan vara lärorikt är det ändå ofta tufft att misslyckas, inte minst i arbetslivet.

– Vi är inte tränade på att ta risker och inte heller på att skaka av oss känslan av misslyckande och skam, konstaterar Loa Lava Brynjulfsdottir.

Enligt henne krävs det i huvudsak att vi övar på två strategier för att kunna möta motgångar på ett lärande sätt:

1. Att träna upp ett dynamiskt tankesätt där vi hela tiden utvecklas, lär oss och slipar på våra färdigheter. Enligt det här synsättet är misslyckanden en del av utvecklingen där vi lär och utmanar oss själva.

Motsatsen är ett så kallat statiskt tankesätt, där ett misslyckande ses som en gräns och ett slut. Där ett misslyckande är något personligt och våra potentialer uppfattas som givna och därmed inte utvecklingsbara.

2. Att bli skamtålig, det vill säga att bygga upp vår resiliens mot motgångsskam. Och även att kunna återhämta oss från bakslag. Skam är en djupt mänsklig känsla som rör kärnan i vår identitet och självkänsla. I grunden handlar det om rädsla för att inte vara värd gemenskap, tillhörighet och kärlek. En förlamande skam kommer som ett brev på posten när vi misslyckas. Rädslan för att uppleva skam gör ofta att vi undviker att kliva fram och riskera en motgång.

Loa Lava Brynjulfsdottir framhåller att en chef har en bärande roll för att skapa ett dynamiskt förhållningssätt till motgång och för att förhindra att motgångsskammen slår till.

– Som ledare kan du normalisera motgångar och rädsla för att misslyckas genom att själv våga kliva fram och vara modig, mänsklig och sårbar, säger hon.

Misslyckanden en naturlig del av en lärandeprocess

Sårbarheten är, enligt henne, det modiga ledarskapets innersta kärna. Det ska inte förknippas med svaghet – tvärtom är det ett tecken på mänsklighet.

– Att vara modig är att acceptera sin rädsla och sårbarhet men ändå våga agera. Det innebär att du som chef kan erkänna att du gjort ett misstag eller har klantat dig. Och att du delar med dig av dina erfarenheter, tankar och känslor och kan be om ursäkt, förklarar hon.

När den som har mest makt i hierarkin visar vägen genom att berätta om sina motgångar minskar också stigmat för misslyckanden bland medarbetarna. Det modiga, mänskliga ledarskapet vilar på idén att misslyckanden är en naturlig del av lärandeprocessen, som sedan ligger till grund för att kunna justera riktning och mål för hela teamet.

– Den dynamiska synen på motgångar skapar i sin tur en trygg miljö där alla medarbetare vågar ta risker, testa och utvecklas, säger Loa Lava Brynjulfsdottir. 

Text: Gertrud Dahlberg

3 STRATEGIER

  • Gör tvärtom. Utvidga din komfortzon genom att exponera dig för det som känns jobbigt. Är du en person som gärna skjuter på uppgifter? Gör dem direkt. Är du rädd för att få ett nej och bli avvisad? Fråga ändå. När du upprepade gånger vågar gå emot och utmana dina egna rädslor växer också modet.
     
  • Släpp på perfektionskravet. Det är helt okej att göra fel ibland. Tänk dig att du kör ett pilotprojekt, ett slags betaversion där du provar dig fram. Det behöver inte vara perfekt.
     
  • Ta ett steg i taget. Det måste sällan fungera in i minsta detalj från start. Det mesta kan justeras och utvecklas efter hand.
     

ATT KOMMA IGEN EFTER ATT HA GÅTT PÅ PUMPEN

  •  Försök att gå in i känslan och sätt ord på hur det känns. Våga prata om det! Se motgången i vitögat, men undvik att fastna i meningslöst ältande.
     
  •  Identifiera dig inte med motgången. Att du har misslyckats betyder inte att du är misslyckad. Försök att se på vad som hänt med distans. Lite som att betrakta ett föremål på en konstutställning.
     
  •  Se motgången som ett lärande. Även om det svider har du troligen varit med om något som kan vara utvecklande.

Källa: Loa Lava Brynjulfsdottir