Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
– Det blev mycket känslor när domen kom. Man har ju hört så många gånger att det inte går att få rätt i sådana här fall, när ord står mot ord. Så jag är jätteglad över att de trodde på mig. Det känns också som att det ger hopp för samhället, att vårt rättssystem fungerar. Det visar att man inte får göra så här mot någon anställd, säger Jenny.
När hon gick på julfesten i december 2015 var hon provanställd på elbolaget som försäljare sedan knappt en månad. Efter middagen började företagets vd tafsa på henne, bland annat genom att lägga sin hand på hennes lår och föra upp den mot hennes skrev. Ett par av Jennys kollegor har också uppgett att vd:n tafsade på dem vid julfesten.
Jenny polisanmälde mannen och gjorde också en anmälan till DO, Diskrimineringsombudsmannen. Som en följd av det hon blivit utsatt för sade hon också upp sig och gick direkt från arbetsplatsen.
Polisutredningen lades senare ner, i brist på bevis. Men DO beslutade att driva fallet till AD, Arbetsdomstolen och krävde ett skadestånd på 75 000 kronor till Jenny.
AD har nu funnit att vd:n utsatte Jenny för sexuella trakasserier och att bolaget ska betala 50 000 kronor i diskrimineringsersättning till henne. Att hon får ett lägre skadestånd än det DO krävde motiverar domstolen med att praxis i den här typen av mål ligger på 50 000 kronor.
– Domen är en viktig påminnelse om att bolag ansvarar juridiskt för sina chefers tafsande oavsett om det sker på arbetsplatsen eller en personalfest, säger Anna Rosenmüller Nordlander på DO, som har företrätt Jenny i AD.
Fotnot: Jenny heter egentligen något annat.
Sexuella trakasserier är en form av diskriminering enligt diskrimineringslagen. Trakasserierna är kränkande behandling av sexuell natur. Det kan exempelvis vara tafsande eller ovälkommen beröring, ovälkomna sexuella anspelningar eller kommentarer, sexualiserad jargong eller ett sexualiserat språkbruk, blickar och gester.
– Jag orkar inte längre.
Ingrid Tauson ringde i början av juni upp arbetsförmedlingen och bad om att bli utskriven, avförd som arbetssökande. Nu går hon i pension, trots att hon har tre år kvar till 67 år, som är riktåldern för pension numer.
– Jag har varit arbetssökande sedan 2019 och de tuffare kraven på arbetslösa blev droppen som fick bägaren att rinna över. Ska jag lämna min familj, mitt hem och behöva flytta från Göteborg?
Förra året sökte Ingrid Tauson runt 200 jobb. Med närmare 37 års bred erfarenhet som alltifrån tekniker och ekonom till projektledare och chef inom telecombranschen, kunde hon tycka att någon skulle nappa på hennes kompetens – men nej. Hon fick nobben överallt, trots att flertalet jobb hon sökte var mindre kvalificerade och lönen betydligt längre än vad hon haft tidigare.
– Visst har jag blivit kallad till några intervjuer, med det ledde ingenstans. Det beror troligen på min ålder, men kanske också på att arbetsgivarna är rädda att jag ska lägga mig i eller tröttna, eftersom jag varit chef tidigare. Men jag skulle vilja säga att vi äldre inte tar jobb för att sedan sluta. Vi vill känna oss trygga.
Ingrid Tauson, som bland annat jobbat mycket med ekonomi, har räknat ut att hennes tidiga pension kostar henne 10 000 kronor i månaden i runda slängar.
– Men å andra sidan är det ändå 10 000 mer än vad jag får ut från försäkringskassan. Och dessutom slipper jag sitta här och våndas varje dag. Det känns som man sjunker längre och längre ner i ett svart hål av att hela tiden få negativa besked, om man får något svar alls.
Ingrid Tauson är långt ifrån ensam om att bli pensionär av tvång. Pensionsbolaget SPP har med hjälp av SCB tagit fram en rapport som visar andelen äldre som gått i pension i förtid och som varit arbetslösa året före pensionen har ökat markant de senaste 20 åren, samtidigt som allt färre av de som har jobb pensionerar sig före riktåldern.
– Det är något på den svenska arbetsmarknaden som är djupt problematiskt. Vi slösar bort enorma resurser genom exkludering och diskriminering, säger Shoka Åhrman, ekonom på SPP.
– Inte nog med att personer som vill och har förmågan att jobba, är tvungna att gå i pension i förtid och går miste om pengar – samhället förlorar miljarder i skatteintäkter och pensionsavgifter vilket slår på tillväxten och välfärden.
Ska man få politiker och näringsliv att lyssna, behövs det sättas en prislapp på problemet, resonerar Shoka Åhrman. SPP har räknat ut att samhällsnotan för ålderismen i arbetslivet ligger på 11, 4 miljarder kronor per år i missad tillväxt.
– Vår syn på ålder i Sverige är problematisk, vi måste förändra normen. Alla vet, och all forskning visar också, att dynamiken i en arbetsgrupp gynnas av olika kön, ålder och bakgrund, säger Shoka Åhrman.
Ingrid Tauson är inne på samma spår – hon har lärt sig att de bästa resultaten uppnås när det finns en bred mix av medarbetare.
– Det behövs en ändrad inställning hos arbetsgivare och rekryterare. Vi som är äldre behövs ju också på arbetsmarknaden. Vi sitter här och har en massa kompetens, men får inga jobb, samtidigt som företagen skriker efter kompetens, säger Ingrid Tauson.
