Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Vd döms för sexuella trakasserier på julfest

Det var sexuella trakasserier när ett elbolags vd tafsade på den då 19-åriga Jenny på företagets julfest. Det konstaterar Arbetsdomstolen och kräver att bolaget ska betala 50 000 kronor i skadestånd.
Anita Täpp Publicerad
Kvinna försöker ta bort en mans hand från sitt lår.
Jenny fick rätt i Arbetsdomstolen och vd:n på hennes före detta jobb döms för att ha tafsat på henne. Foto: Gorm Kallestad / NTB scanpix / TT

– Det blev mycket känslor när domen kom. Man har ju hört så många gånger att det inte går att få rätt i sådana här fall, när ord står mot ord. Så jag är jätteglad över att de trodde på mig. Det känns också som att det ger hopp för samhället, att vårt rättssystem fungerar. Det visar att man inte får göra så här mot någon anställd, säger Jenny.

När hon gick på julfesten i december 2015 var hon provanställd på elbolaget som försäljare sedan knappt en månad. Efter middagen började företagets vd tafsa på henne, bland annat genom att lägga sin hand på hennes lår och föra upp den mot hennes skrev. Ett par av Jennys kollegor har också uppgett att vd:n tafsade på dem vid julfesten.

Jenny polisanmälde mannen och gjorde också en anmälan till DO, Diskrimineringsombudsmannen. Som en följd av det hon blivit utsatt för sade hon också upp sig och gick direkt från arbetsplatsen.

Polisutredningen lades senare ner, i brist på bevis. Men DO beslutade att driva fallet till AD, Arbetsdomstolen och krävde ett skadestånd på 75 000 kronor till Jenny.

AD har nu funnit att vd:n utsatte Jenny för sexuella trakasserier och att bolaget ska betala 50 000 kronor i diskrimineringsersättning till henne. Att hon får ett lägre skadestånd än det DO krävde motiverar domstolen med att praxis i den här typen av mål ligger på 50 000 kronor.

– Domen är en viktig påminnelse om att bolag ansvarar juridiskt för sina chefers tafsande oavsett om det sker på arbetsplatsen eller en personalfest, säger Anna Rosenmüller Nordlander på DO, som har företrätt Jenny i AD.

Fotnot: Jenny heter egentligen något annat.

Sexuella trakasserier

Sexuella trakasserier är en form av diskriminering enligt diskrimineringslagen. Trakasserierna är kränkande behandling av sexuell natur. Det kan exempelvis vara tafsande eller ovälkommen beröring, ovälkomna sexuella anspelningar eller kommentarer, sexualiserad jargong eller ett sexualiserat språkbruk, blickar och gester.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Klagade på rasism – blev av med jobbet

En förtroendevald unionenmedlem reagerade på främlingsfientlighet på sin arbetsplats och kallade en av sina chefer rent ut för rasist. Hans engagemang blev så obekvämt för arbetsgivaren att han köptes ut.
Johanna Rovira Publicerad 25 september 2025, kl 06:00
En Unionenmedlem slog larm om rasism på jobbet – och köptes ut. Läs Nicks berättelse om främlingsfientlighet, utanförskap och kampen för rättvisa.Man med låda kontorsprylar.
Rasism på arbetsplatsen: Unionenombud tvingades bort efter kritik. Foto: Colourbox

Nick, som han vill kallas i den här artikeln, vill inte gå ut med sitt riktiga namn i Kollega, delvis på grund av risken att det skulle kunna förvärra hans chanser att få ett nytt jobb.  Det är svårt nog ändå att få nytt arbete när man har utländskt namn och bakgrund, menar han. 

– Jag är svensk på pappret och har bott här i 20 år. Men jag kommer aldrig att betraktas som svensk. Jag har en bra utbildning och har jobbat på många ställen, men får trots det inte komma till intervju, jag blir bortsorterad av arbetsgivarna. 

Utländska namn ratas

Svensk forskning stärker Nicks påstående. Framförallt män med utländska namn blir betydligt oftare bortsållade av presumtiva arbetsgivare visar flera studier gjorda vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU. 

Nicks senaste arbetsgivare, ett stort livsmedelsföretag, anställde dock gärna folk med icke-svensk bakgrund. Men nästan enbart som lagerarbetare. 

– 95 procent av alla plockare är födda utomlands. Men bara en enda gruppchef. Jag köper inte att det bland alla dessa anställda inte fanns en enda som skulle kunna vara lämplig chef. I stället anställdes 20-åriga svenskar som knappt hade gått ut gymnasiet som chefer. 

Nick själv var anställd som tjänsteman och han var dessutom vald som arbetsplatsombud för Unionen. Han reagerade på några av chefernas attityd gentemot lagerarbetarna och menade att de behandlades nedlåtande. Det fanns en vi och dom-mentalitet som var svår att smälta. 

Du måste krypa för cheferna

– Cheferna såg ner på plockarna. De kallades inte vid namn utan fick heta somaliern, turken, kurden och så vidare. Lagerchefen sade vid ett tillfälle: ”Dom kan ju inte ens bokstavera sina namn, man kan inte förvänta sig att de ska fylla i rapporter”. Jag kan inte tolka deras beteenden som annat än rasism. Har du inte svensk bakgrund har du inget att komma med. Du måste krypa för dem.

Nick anser att lagerchefen styrde verksamheten med ”rena maffiametoderna”. Han anställde gärna asylsökande till lagret och stack inte under stol med att dessa var mer fogliga eftersom de hade hotet om utvisning vilande över sig. Flera kvinnor utsattes dessutom för sexuella trakasserier, menar Nick. 

– Trots att lagerchefen var gift inledde han förhållanden med flera anställda. Det ska ju inte vara förbjudet att flirta på jobbet, men det finns en gräns och man ska inte utnyttja sin ställning. Kvinnor pressades till att säga upp sig. Jag försökte hjälpa dem men tyvärr vågar ingen av dem berätta om vad de varit med om. 

Nick hamnade ofta klinch med lagerchefen, även efter att hans mandat gått ut. Han skrädde inte orden utan anklagade lagerchefen öppet för att vara rasist. 

– Till slut spårade det ur. Jag var inte professionell för fem öre, men företaget visade klart och tydligt att man ville bli av med mig. 

Strax före sommaren, efter förhandlingar på central nivå, skrev Nick motvilligt under ett avtal om utköp och står nu utan jobb vid 44 års ålder. 

Besviken på arbetsgivaren

– Jag är så jävla förbannad och besviken på min arbetsgivare som håller lagerchefen om ryggen. Jag saknar inte arbetsmiljön där för fem öre, men jag saknar mina arbetsuppgifter och mina kollegor.

Han har svårt att förlika sig med att människor i Sverige behandlas nedlåtande på grund av sin etniska bakgrund. I Tyskland, där han också bott och jobbat, upplevde han inte alls samma främlingsfientlighet.

– Bär du företagets logga är du en kollega och jag skiter i vad du har för nationalitet.  Jag har upplevt rasism åt båda hållen under mitt arbetsliv – du kan vara främlingsfientlig fast du har invandrarbakgrund och jag har träffat landsmän som ser ner på svenskar också. 

– Men du får tycka hur du vill så länge du inte har en ledande roll. Av en chef förväntar jag mig mer, säger Nick.