Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Så identifierar du monstren på jobbet

Känner du att arbetsglädjen försvunnit för gott och energin liksom runnit ur dig? Det kan bero på att du delar kontor med en vampyr eller har kollegor som är zombier, varulvar och spöken.
Johanna Rovira Publicerad
Alexey/Colourbox
Alexey/Colourbox

Vårt behov av att ha oknytt omkring oss verkar aldrig sina. I äldre tider vimlade det av tomtar och vättar och vittror och andra oting vi fnissar åt i dag. Samtidigt är intresset för andra övernaturliga och mytologiska väsen fortfarande stort.  

–  Jag påstår att vi aldrig tidigare i världshistorien sett så många monster och så mycket skräck som vi gör nu, säger Bo Eriksson som forskat om monster i världshistorien, till TT. Hans förklaring är att monstren hjälper oss att bearbeta vår rädsla.

Men det är inte lika kul att dela fikarum med monster. På varje jobb finns det ofta en eller flera personer som har monstruösa drag och egenskaper. Lär dig identifiera fanstygen så är det lättare att tackla dem om du råkar stöta ihop med dem en mörk eftermiddag vid kopieringsmaskinen.

Vampyren

Är i regel mycket charmig, till och med förförisk, men låt dig inte förblindas av vampyrens tjuskraft han eller hon är bara ute efter din energi, som den suger ur dig i ett nafs om du inte passar dig.

Faror: Att bli fast i vampyrens garn innebär att musten långsamt sipprar ur dig tills du blir så orkeslös att du inte pallrar dig upp ur sängen längre. Du riskerar total utbränning och i slutändan utförsäkring.

Varianter: Sirenen. Hennes locktoner om intressanta projekt eller nya organisationslösningar låter oemotståndliga till en början, men kan bli ditt fall om du fortsätter lyssna.

Bekämpning: Vitlök i stora mängder kan hjälpa dig att hålla vampyren (och alla andra) borta. Bjud aldrig in vampyren i ditt kontorsrum. Sätt tydliga gränser.
 

Spöket

En vag, lätt eterisk kollega som normalt inte gör så mycket väsen av sig.

Faror: I stort sett harmlös, men kan ändå skrämma slag på sina arbetskamrater genom att dyka upp plötsligt och ljudlöst i konferensrummet.

Varianter: Mumien - en gammal trotjänare som varit så länge på företaget att han eller hon torkat ihop. Kan tråka livet ur sina kollegor med ändlösa och poänglösa historier om hur det var förr.

Bekämpning: Enligt gamla bondepraktikan ska man alltid fråga Vad vill du här, när man stöter på ett spöke. Jobbspökena bör man dock tilltala i ett trevligare tonfall fråga hur de mår och hur det går med deras arbete och ta dig tid att lyssna på det ganska långdragna svaret.

 

Varulven

Bra dagar är varulven en pålitlig och sympatisk medarbetare. Men några dagar varje månad genomgår varulven en metamorfos och blir en vildsint och oberäknelig best som inte tvekar att slita strupen av dig. Skälen kan variera det kan bero på PMS eller på stress inför de stundande löneutbetalningarna.

Faror: Att få huvudet avslitet och bli nedslagen i skorna.

Varianter: Mr Hyde. Den kollega (oftast en man) som förvandlas enbart i situationer där det förekommer alkoholhaltiga drycker. Från att ha varit en hyvens prick blir han plötsligt en knöl med åtta armar som kladdar på allt och alla.

Bekämpning: Enda sättet att besegra varulven är enligt myten, en silverkula i hjärtat. Eftersom varulven ändå är ovärderlig majoriteten av månaden är dock det bästa att bara ha koll på kalendern och hålla sig undan när det är dags för förvandlingen.

 

Zombien

Det är i grund och botten synd om zombierna. De har offrat sitt liv på jobbet och nu är de tomma skal som bara lever (om man nu kan kalla det leva) för sitt arbete. De jobbar, jobbar, jobbar, men utan tecken på arbetsglädje och de är egentligen inte särskilt produktiva.

Faror: Eftersom zombierna ständigt jobbar ökar kraven på dig också. Det är lätt att smittas av det höga arbetstempot och själv zombiefieras.

Varianter: Cyborgen. Utför sitt arbete utan att protestera och ifrågasätta. Varje arbetsgivares drömanställd.

Bekämpning: Zombierna är levande döda och går egentligen inte att förgöra. Allt motstånd är meningslöst. Om du låtsas vara en av dem kanske du blir lämnad ifred. Men om du upptäcker att du håller på att förvandlas till en av dem byt jobb.

 

Frankensteins monster

Shelleys skapelse var egentligen inte en ond varelse från början han blev elak på grund av brist på kärlek och förståelse. På jobbet kan monstret vara en duktig kollega som befordrats och fått för lite ledarutbildning och för mycket makt och ansvar. Eller en klubbordförande som missuppfattat sin roll.

Faror: En stark men oempatisk och bitter chef kan krossa dig i alla ordets bemärkelser.

Varianter: Jätten. Har ett stort hjärta men en social kompetens som inte står i proportion till kroppshyddan. Klampar på i ullstrumporna och sårar dig med ogenomtänkta kommentarer.

Bekämpning: Det finns en viss möjlighet att med snällhet och tålamod vinna över monstret på de godas sida. Men egentligen är det en ledningsfråga och i praktiken brukar det inte finnas någon annan lösning på att undslippa en elak chef än att byta jobb.

 

Poltergeisten

Det är den där irriterande kollegan, kontorspajasen, som alltid försöker vara rolig, helst på din bekostnad. Han eller hon som tapetserar ditt arbetsrum med post it-lappar och skickar skamliga förslag från din dator.

Faror: Blir du tillräckligt uppretad kan du gå över gränsen och göra något otillbörligt. Dessutom finns risken att du torskar dit för något som poltergeisten är upphov till.

Varianter: Demonen. Försöker inte ens vara rolig utan är bara jobbig.

Bekämpning: Enligt den parapsykologiska teorin är det uppdämda känslor och frustration som ligger bakom fenomenet. Att totalt nonchalera kollegan kan hjälpa gör det inte det får du betala tillbaka med samma mynt, till exempel skriva ett uppsägningsbrev och mejla från poltergeistens dator.

 

Häxan

Är bitchig och otrevlig till synes utan anledning. Kan vara kompetent, men sprider otrevnad, viskar lögner i arbetsgivarens öron och förpestar tillvaron för alla.

Faror: Vem som helst kan bli föremål för en häxas mobbning. Det läskiga är att han eller hon har så lätt att få kollegorna med sig.

Varianter: Trollpackan. Är egentligen inte lika skadlig som en häxa, men förgiftar omgivningen med sin bitterhet. Förekommer av båda könen.

Bekämpning: Ett rejält bål är av tradition det bästa sättet att göra sig av med en häxa. Men om man av brandsäkerhetsskäl vill prova något annat, kan ett alternativ vara att ta konflikten.  Om en arbetskamrat är utsatt för häxans etter är det viktigt att ha kurage nog att ställa upp och visa att man inte accepterar mobbning och baktaleri.

 

Alven

Troligen en attraktiv arbetskamrat, men extremt hemlighetsfull och obegriplig. Sannolikt eftersom han eller hon inte har något liv att tala om, men det kan också bero på att alven njuter av att vara svåråtkomlig och hålla dig på halster.

Faror: Är du nyfiket lagd riskerar du galenskap av att tolka och lista ut något personligt om alven. Blir du förälskad i en alv kan det vara förödande för din självkänsla.

Varianter: Svartalver. Är inte bara knepiga utan också onda.

Bekämpning: Lägg ner. Ju fortare du slutar bry dig desto bättre. En så svår person har du ändå ingen glädje av. Kanske kommer alven självmant till dig och delar med sig och då ska du självklart lyssna.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Tre strategier att bemästra motgång

Mod att möta motgångar är nyckeln till framgång. Tricket är att omvärdera synen på bakslag. Och att du själv som chef vågar kliva fram med dina fel och brister.
Publicerad 20 augusti 2025, kl 06:01
Dagens ledare behöver lämna komfortzonen och kliva in i modet för att kunna navigera i vår föränderliga och osäkra arbetsvärld. Det menar ledarskapsexperten Loa Lava Brynjulfsdottir. Illustration: Kati Mets

Floppar, fiaskon, platt fall och motgångar. Även okärt barn har många namn. Vi vet alla hur hemskt det känns att stå med brallorna nere efter ett snöpligt nederlag. Och att känna en svidande skam över att ha missat målet, gjort fel och varit otillräcklig.

Men vänta ett tag! Är det inte ett ganska stelbent och till och med förlegat sätt att se på misslyckanden? I synnerhet i arbetslivet där det allt oftare talas om psykologisk trygghet, lärandeprocesser och innovation.

Jo, menar Loa Lava Brynjulfsdottir, aktuell med boken Mod att möta motgångar – som ledare, medarbetare och team.

Foto: Marie-Therese Karlberg

– Dagens ledare behöver lämna komfortzonen och kliva in i modet för att kunna navigera i samtidens föränderliga och osäkra arbetsvärld. Mod att möta motgångar är nyckeln till framgång, säger Loa Lava Brynjulfsdottir, som är föreläsare och utbildare i ledarskap.

Men för att det ska vara möjligt behöver vi i grunden omvärdera synen på motgångar. Att misslyckas behöver inte vara ett hinder eller ett tecken på egen oförmåga, enligt henne.

Inte heller är det fråga om att undvika misslyckanden. De kommer ju vare sig vi vill eller inte.

– I stället handlar det om att möta motgångar med ett nyfiket förhållningssätt och utforska om det kan finnas en möjlighet till lärande. För att kunna lyckas och nå våra mål och visioner är det en förutsättning att testa, våga ta risker och att också misslyckas ibland, förklarar hon.

"Vi är inte tränade på att skaka av oss misslyckanden och skam"

Samtidigt är det lättare sagt än gjort att förvandla motgång till möjlighet. Även om det förvisso kan vara lärorikt är det ändå ofta tufft att misslyckas, inte minst i arbetslivet.

– Vi är inte tränade på att ta risker och inte heller på att skaka av oss känslan av misslyckande och skam, konstaterar Loa Lava Brynjulfsdottir.

Enligt henne krävs det i huvudsak att vi övar på två strategier för att kunna möta motgångar på ett lärande sätt:

1. Att träna upp ett dynamiskt tankesätt där vi hela tiden utvecklas, lär oss och slipar på våra färdigheter. Enligt det här synsättet är misslyckanden en del av utvecklingen där vi lär och utmanar oss själva.

Motsatsen är ett så kallat statiskt tankesätt, där ett misslyckande ses som en gräns och ett slut. Där ett misslyckande är något personligt och våra potentialer uppfattas som givna och därmed inte utvecklingsbara.

2. Att bli skamtålig, det vill säga att bygga upp vår resiliens mot motgångsskam. Och även att kunna återhämta oss från bakslag. Skam är en djupt mänsklig känsla som rör kärnan i vår identitet och självkänsla. I grunden handlar det om rädsla för att inte vara värd gemenskap, tillhörighet och kärlek. En förlamande skam kommer som ett brev på posten när vi misslyckas. Rädslan för att uppleva skam gör ofta att vi undviker att kliva fram och riskera en motgång.

Loa Lava Brynjulfsdottir framhåller att en chef har en bärande roll för att skapa ett dynamiskt förhållningssätt till motgång och för att förhindra att motgångsskammen slår till.

– Som ledare kan du normalisera motgångar och rädsla för att misslyckas genom att själv våga kliva fram och vara modig, mänsklig och sårbar, säger hon.

Misslyckanden en naturlig del av en lärandeprocess

Sårbarheten är, enligt henne, det modiga ledarskapets innersta kärna. Det ska inte förknippas med svaghet – tvärtom är det ett tecken på mänsklighet.

– Att vara modig är att acceptera sin rädsla och sårbarhet men ändå våga agera. Det innebär att du som chef kan erkänna att du gjort ett misstag eller har klantat dig. Och att du delar med dig av dina erfarenheter, tankar och känslor och kan be om ursäkt, förklarar hon.

När den som har mest makt i hierarkin visar vägen genom att berätta om sina motgångar minskar också stigmat för misslyckanden bland medarbetarna. Det modiga, mänskliga ledarskapet vilar på idén att misslyckanden är en naturlig del av lärandeprocessen, som sedan ligger till grund för att kunna justera riktning och mål för hela teamet.

– Den dynamiska synen på motgångar skapar i sin tur en trygg miljö där alla medarbetare vågar ta risker, testa och utvecklas, säger Loa Lava Brynjulfsdottir. 

Text: Gertrud Dahlberg

3 STRATEGIER

  • Gör tvärtom. Utvidga din komfortzon genom att exponera dig för det som känns jobbigt. Är du en person som gärna skjuter på uppgifter? Gör dem direkt. Är du rädd för att få ett nej och bli avvisad? Fråga ändå. När du upprepade gånger vågar gå emot och utmana dina egna rädslor växer också modet.
     
  • Släpp på perfektionskravet. Det är helt okej att göra fel ibland. Tänk dig att du kör ett pilotprojekt, ett slags betaversion där du provar dig fram. Det behöver inte vara perfekt.
     
  • Ta ett steg i taget. Det måste sällan fungera in i minsta detalj från start. Det mesta kan justeras och utvecklas efter hand.
     

ATT KOMMA IGEN EFTER ATT HA GÅTT PÅ PUMPEN

  •  Försök att gå in i känslan och sätt ord på hur det känns. Våga prata om det! Se motgången i vitögat, men undvik att fastna i meningslöst ältande.
     
  •  Identifiera dig inte med motgången. Att du har misslyckats betyder inte att du är misslyckad. Försök att se på vad som hänt med distans. Lite som att betrakta ett föremål på en konstutställning.
     
  •  Se motgången som ett lärande. Även om det svider har du troligen varit med om något som kan vara utvecklande.

Källa: Loa Lava Brynjulfsdottir

Jobbrelationer

Varning för snälla

Det kan säkert finnas genuint snälla människor. Men är man genuint snäll så är man det utan att göra väsen av sig. Det finns all anledning att vara på sin vakt mot folk som öppet och skamlöst utger sig för att vara snälla.
Johanna Rovira Publicerad 27 februari 2025, kl 05:59
Sektgoda, Godhetsknarkare och Flumsnälla. Alla är typer du gör bäst i att se upp för, skriver Johanna Rovira. Illustration: Olsson Ingers.

1. Infernaliskt snälla. Du har säkert mött de förment snälla som lägger huvudet på sned och inleder med:  Jag säger det här bara för att vara snäll/för att jag bryr mig … och sedan levererar ett diaboliskt påstående som får dig att vilja krypa ihop i fosterställning. De är i själva verket utpräglat ondsinta typer som mår bra på bekostnad av andras olycka. 

2. Hjärntvättade sektgoda. Antingen så är supersnälla av naturen extremt mottagliga för irrläror eftersom de snälltolkar allt till överdrift, eller så blir nyfrälsta snälla på grund av överproduktion av endorfiner. Oavsett orsak vet vi hur det slutar. Med katastrof och Koolaid. 

3. AI-modifierade: Stepfordfruar eller Musks Teslabot Optimus kan förvisso programmeras till foglighet, men det torde vara smidigare - och billigare - att helt enkelt sätta in ett lojalitetschip i kritiskt tänkande anställdas hjärnor. Förutom att bli ytterst tillmötesgående mot såväl kollegor som chefer, sätter de chippade alltid in i diskmaskinen och grumsar aldrig om kollektivavtal.

4. Godhetsknarkare: Går igång på snällhet och odlar med förkärlek myten om sig själva som hyvens individer genom att proklamera hur goda de är så fort tillfälle ges. De donerar gärna till bättre behövande, men bara om det syns på sociala medier och räddar kattungar enbart inför publik. Gränser mellan god och självgod är oerhört tunn. 

5. Flumsnälla. Visst är flumsnälla joviala, men det är ett kemiskt framkallat tillstånd. Folk knaprar antidepressiva som aldrig förr och forskare noterar att guppys som exponerats för lyckopiller blir mer sårbara för rovdjur. Det kan således inte uteslutas att läkemedelsindustrin (möjligtvis i samarbete med blodtörstiga utomjordingar) siktar på världsherravälde genom att förvandla oss alla till loja, goda underlydande.