Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Så identifierar du monstren på jobbet

Känner du att arbetsglädjen försvunnit för gott och energin liksom runnit ur dig? Det kan bero på att du delar kontor med en vampyr eller har kollegor som är zombier, varulvar och spöken.
Johanna Rovira Publicerad
Alexey/Colourbox
Alexey/Colourbox

Vårt behov av att ha oknytt omkring oss verkar aldrig sina. I äldre tider vimlade det av tomtar och vättar och vittror och andra oting vi fnissar åt i dag. Samtidigt är intresset för andra övernaturliga och mytologiska väsen fortfarande stort.  

–  Jag påstår att vi aldrig tidigare i världshistorien sett så många monster och så mycket skräck som vi gör nu, säger Bo Eriksson som forskat om monster i världshistorien, till TT. Hans förklaring är att monstren hjälper oss att bearbeta vår rädsla.

Men det är inte lika kul att dela fikarum med monster. På varje jobb finns det ofta en eller flera personer som har monstruösa drag och egenskaper. Lär dig identifiera fanstygen så är det lättare att tackla dem om du råkar stöta ihop med dem en mörk eftermiddag vid kopieringsmaskinen.

Vampyren

Är i regel mycket charmig, till och med förförisk, men låt dig inte förblindas av vampyrens tjuskraft han eller hon är bara ute efter din energi, som den suger ur dig i ett nafs om du inte passar dig.

Faror: Att bli fast i vampyrens garn innebär att musten långsamt sipprar ur dig tills du blir så orkeslös att du inte pallrar dig upp ur sängen längre. Du riskerar total utbränning och i slutändan utförsäkring.

Varianter: Sirenen. Hennes locktoner om intressanta projekt eller nya organisationslösningar låter oemotståndliga till en början, men kan bli ditt fall om du fortsätter lyssna.

Bekämpning: Vitlök i stora mängder kan hjälpa dig att hålla vampyren (och alla andra) borta. Bjud aldrig in vampyren i ditt kontorsrum. Sätt tydliga gränser.
 

Spöket

En vag, lätt eterisk kollega som normalt inte gör så mycket väsen av sig.

Faror: I stort sett harmlös, men kan ändå skrämma slag på sina arbetskamrater genom att dyka upp plötsligt och ljudlöst i konferensrummet.

Varianter: Mumien - en gammal trotjänare som varit så länge på företaget att han eller hon torkat ihop. Kan tråka livet ur sina kollegor med ändlösa och poänglösa historier om hur det var förr.

Bekämpning: Enligt gamla bondepraktikan ska man alltid fråga Vad vill du här, när man stöter på ett spöke. Jobbspökena bör man dock tilltala i ett trevligare tonfall fråga hur de mår och hur det går med deras arbete och ta dig tid att lyssna på det ganska långdragna svaret.

 

Varulven

Bra dagar är varulven en pålitlig och sympatisk medarbetare. Men några dagar varje månad genomgår varulven en metamorfos och blir en vildsint och oberäknelig best som inte tvekar att slita strupen av dig. Skälen kan variera det kan bero på PMS eller på stress inför de stundande löneutbetalningarna.

Faror: Att få huvudet avslitet och bli nedslagen i skorna.

Varianter: Mr Hyde. Den kollega (oftast en man) som förvandlas enbart i situationer där det förekommer alkoholhaltiga drycker. Från att ha varit en hyvens prick blir han plötsligt en knöl med åtta armar som kladdar på allt och alla.

Bekämpning: Enda sättet att besegra varulven är enligt myten, en silverkula i hjärtat. Eftersom varulven ändå är ovärderlig majoriteten av månaden är dock det bästa att bara ha koll på kalendern och hålla sig undan när det är dags för förvandlingen.

 

Zombien

Det är i grund och botten synd om zombierna. De har offrat sitt liv på jobbet och nu är de tomma skal som bara lever (om man nu kan kalla det leva) för sitt arbete. De jobbar, jobbar, jobbar, men utan tecken på arbetsglädje och de är egentligen inte särskilt produktiva.

Faror: Eftersom zombierna ständigt jobbar ökar kraven på dig också. Det är lätt att smittas av det höga arbetstempot och själv zombiefieras.

Varianter: Cyborgen. Utför sitt arbete utan att protestera och ifrågasätta. Varje arbetsgivares drömanställd.

Bekämpning: Zombierna är levande döda och går egentligen inte att förgöra. Allt motstånd är meningslöst. Om du låtsas vara en av dem kanske du blir lämnad ifred. Men om du upptäcker att du håller på att förvandlas till en av dem byt jobb.

 

Frankensteins monster

Shelleys skapelse var egentligen inte en ond varelse från början han blev elak på grund av brist på kärlek och förståelse. På jobbet kan monstret vara en duktig kollega som befordrats och fått för lite ledarutbildning och för mycket makt och ansvar. Eller en klubbordförande som missuppfattat sin roll.

Faror: En stark men oempatisk och bitter chef kan krossa dig i alla ordets bemärkelser.

Varianter: Jätten. Har ett stort hjärta men en social kompetens som inte står i proportion till kroppshyddan. Klampar på i ullstrumporna och sårar dig med ogenomtänkta kommentarer.

Bekämpning: Det finns en viss möjlighet att med snällhet och tålamod vinna över monstret på de godas sida. Men egentligen är det en ledningsfråga och i praktiken brukar det inte finnas någon annan lösning på att undslippa en elak chef än att byta jobb.

 

Poltergeisten

Det är den där irriterande kollegan, kontorspajasen, som alltid försöker vara rolig, helst på din bekostnad. Han eller hon som tapetserar ditt arbetsrum med post it-lappar och skickar skamliga förslag från din dator.

Faror: Blir du tillräckligt uppretad kan du gå över gränsen och göra något otillbörligt. Dessutom finns risken att du torskar dit för något som poltergeisten är upphov till.

Varianter: Demonen. Försöker inte ens vara rolig utan är bara jobbig.

Bekämpning: Enligt den parapsykologiska teorin är det uppdämda känslor och frustration som ligger bakom fenomenet. Att totalt nonchalera kollegan kan hjälpa gör det inte det får du betala tillbaka med samma mynt, till exempel skriva ett uppsägningsbrev och mejla från poltergeistens dator.

 

Häxan

Är bitchig och otrevlig till synes utan anledning. Kan vara kompetent, men sprider otrevnad, viskar lögner i arbetsgivarens öron och förpestar tillvaron för alla.

Faror: Vem som helst kan bli föremål för en häxas mobbning. Det läskiga är att han eller hon har så lätt att få kollegorna med sig.

Varianter: Trollpackan. Är egentligen inte lika skadlig som en häxa, men förgiftar omgivningen med sin bitterhet. Förekommer av båda könen.

Bekämpning: Ett rejält bål är av tradition det bästa sättet att göra sig av med en häxa. Men om man av brandsäkerhetsskäl vill prova något annat, kan ett alternativ vara att ta konflikten.  Om en arbetskamrat är utsatt för häxans etter är det viktigt att ha kurage nog att ställa upp och visa att man inte accepterar mobbning och baktaleri.

 

Alven

Troligen en attraktiv arbetskamrat, men extremt hemlighetsfull och obegriplig. Sannolikt eftersom han eller hon inte har något liv att tala om, men det kan också bero på att alven njuter av att vara svåråtkomlig och hålla dig på halster.

Faror: Är du nyfiket lagd riskerar du galenskap av att tolka och lista ut något personligt om alven. Blir du förälskad i en alv kan det vara förödande för din självkänsla.

Varianter: Svartalver. Är inte bara knepiga utan också onda.

Bekämpning: Lägg ner. Ju fortare du slutar bry dig desto bättre. En så svår person har du ändå ingen glädje av. Kanske kommer alven självmant till dig och delar med sig och då ska du självklart lyssna.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Expert: Du måste inte berätta om fängelsedom för barnen

Det är alltid okej att sätta gränser och säga: Det här är privat. Det menar Selene Cortes, generalsekreterare för Bufff, Barn och ungdom med förälder eller familjemedlem i fängelse.
Publicerad 30 mars 2026, kl 11:00
Selene Cortes från Bufff ger råd om hur man pratar med barn om en anhörigs fängelsedom.
Att vara öppen kan minska stress och ensamhet – men det är alltid okej att sätta gränser, säger Selene Cortes på Bufff. Foto: Colourbox

Enligt Selene Cortes vill många som uppsöker Bufff ha hjälp med hur de ska prata med sina barn om frihetsberövandet.

– Vi brukar råda att berätta så tidigt som möjligt – barn märker när något inte stämmer. Var ärlig, ljug inte, men anpassa informationen efter barnets ålder och betona att det inte är barnets fel.

Generalsekreteraren menar att det inte finns några krav på att berätta allt för alla.

– Fundera på vem som behöver veta och varför. Det är alltid okej att sätta gränser och säga: Det här är privat. Välj den nivå av öppenhet som känns trygg och hållbar för just dig. Många upplever att vald öppenhet minskar stress och ensamhet, men beslutet är alltid individuellt.

 

Fördomar och stigma kring anhöriga i fängelse kan försvåra

Hon menar att om öppenheten landar väl och det finns förståelse kommer det att innebära en avgörande skillnad.

– Tyvärr vet vi att det inte alltid gör det. Att det finns fördomar och stigma som i stället kan försvåra. Därför spelar arbetsgivaren en stor roll för hur livet för familjen som finns kvar på utsidan kommer att bli.

Vad gäller öppenhet på arbetsplatsen råder Bufff att välja en trygg person, till exempel en chef eller HR, och dela det som är nödvändigt för att få förståelse och rimliga anpassningar.

Stöd på jobbet – våga berätta för rätt person

– Den som är kvar hemma bär ofta ett stort ansvar, praktiskt, känslomässigt och ekonomiskt. Vi möter många som försöker ”hålla ihop allt” själva, samtidigt som belastningen är mycket stor. Att själv få stöd är också ett sätt att vara en bättre vuxen för exempelvis sina barn. Skam och tystnad kan ibland förvärra situationen.

Vald och trygg öppenhet kan minska ensamhet och göra det lättare att få stöd.

– Det finns hjälp att få, man behöver inte klara allt själv.

/Katarina Markiewicz

Det här gäller på jobbet när en anhörig sitter i fängelse

Finns det någon lagstiftning som reglerar vad som gäller när en anställds familjemedlem frihetsberövas?

– Nej, det finns ingen särskild ledighetslag som ger dig rätt att vara ledig för att till exempel besöka en anhörig i fängelset eller för att stötta en vuxen person vid polisförhör. Det är till och med så att om du blir kallad som vittne av domstol är du skyldig att inställa dig – och kan bli hämtad av polis om du inte kommer eller drabbas av vite – samtidigt som det inte finns någon lag som ger dig rätt att vara ledig från arbetet.

– Det enda som finns är förordning om ersättning av allmänna medel till vittnen (1982:805). Den ger dig rätt att få ersättning för inkomstbortfall när du vittnar.

Hur ska man då göra när man behöver vara ledig i ett sådant läge?

– I det akuta skedet när en anhörig blir frihetsberövad brukar många bli sjukskrivna när förhör sker och därefter få ledigt utan lön. Jag har dock aldrig stött på att ett vittne inte har fått ledigt av sin arbetsgivare för att inställa sig.

Vad säger kollektivavtalen?

– Många kollektivavtal innehåller bestämmelser om permission, men det är inte uttryckligen fastslaget vad som gäller när ens partner blir frihetsberövad. Bestämmelserna är ofta öppna och ger en möjlighet till någon dags ledighet med lön för plötsliga och oförutsägbara händelser. Här får man ta en diskussion med sin arbetsgivare.

Den 1 januari utökades rätten att vabba om du behöver möten med socialtjänsten. Syftet med mötet ska då vara ”att utreda om ditt barn behöver skydd eller stöd enligt socialtjänstlagen, till exempel efter en orosanmälan”, skriver Försäkringskassan på sin webbplats.

Föräldrapenning vid rättegång går inte att få. Då måste du ta semester, uppger Försäkringskassan till Kollega.

Källa: Susanna Kjällström, förbundsjurist på Unionen, Försäkringskassan. 

Jobbrelationer

Från Svenssonliv till kris – Lisas man sitter i fängelse

En fredag knackade polisen på Lisas dörr med en husrannsakningsorder. På några timmar rasade hennes tillvaro – och kort därefter dömdes hennes man till fem års fängelse. I dag lever hon med hemligheten på jobbet.
Publicerad 30 mars 2026, kl 06:00
Kamera riktad mot entré på villa, symboliserar polisinsats och husrannsakan.
Polisens ingripande i familjens hem blev startpunkten för en lång rättsprocess – och ett helt nytt liv för Lisa och hennes barn. Foto: Colourbox

Lisa är 42 år och arbetar som administratör på ett företag med ett 70-tal anställda. Fram till för ett år sedan bodde hon tillsammans med sin man Krister och deras två små barn, 3 och 5 år gamla, i ett villaområde i en mellanstor svensk stad. I dag bor hon och barnen kvar i huset, men Krister sitter i fängelse och ska göra det i ytterligare fem år.

Lisa beskriver sitt tidigare liv som ett helt vanligt ”Svenssonliv” med heltidsjobb, hund, villa och Volvo.

Polisens tillslag: dagen som förändrade allt

Hon berättar om dagen då livet förändrades i en handvändning.

– Det var en fredag eftermiddag och jag jobbade hemifrån. Krister var på jobbet och barnen på förskolan när det bankade hårt på ytterdörren. Jag sprang ned, öppnade dörren och flera poliser trängde sig in i hallen och bad mig sätta mig. De visade en husrannsakningsorder och klev in i huset, drog ut lådor, kollade under sängar och öppnade skåp. Vad de letade efter fick jag inte reda på just då.

Lisa berättar att hennes minne från händelsen inte är knivskarpt. Varken hon eller hennes man hade ju varit i närheten av kriminalitet så chocken var stor. Det hon minns är att hon fick ringa sin syster och be om hjälp med hämtningen på förskolan.

 

Fem års fängelse – så började rättsprocessen

För efter en stunds letande hade polisen hittat vad de sökte. Lisa blev förd till häktet för förhör. Det hon inte visste då var att Krister samtidigt hade blivit hämtad på sin arbetsplats. I ett dygn var hon häktad.

Lisa vill inte gå in närmare på vad det var polisen hittade i hemmet mer än att det rörde sig om något som Krister hade lovat förvara åt en bekant. Hon säger att det skett utan hennes vetskap. Så småningom blev hon friad från misstankar, men för Krister blev processen långdragen och mynnade ut i fem års fängelse.

Men låt oss backa bandet till måndagen efter gripandet som egentligen skulle vara en helt vanlig arbetsdag för Lisa.

– När jag släpptes från häktet åkte jag direkt till min syster. Jag var väldigt sliten och orolig eftersom jag grubblade över vad jag skulle säga till barnen, mina vänner, min chef och mina kollegor. Jag hade fortfarande inte heller fått prata med Krister.

Efter att ha resonerat med systern kom hon fram till att hon skulle vara helt öppen inför sin chef och barnens förskolechef. Men till alla andra, förutom sin närmaste familj, sade Lisa att Krister hastigt blivit tvungen att åka på jobb utomlands. Det var inte så konstigt eftersom hans jobb ibland krävde utlandsresor.

 

Stöd på jobbet efter makens fängelsedom

Beslutet att vara transparent inför chefen tog Lisa eftersom hon insåg att hela hennes liv skulle bli förändrat.

– Jag var rödgråten och väldigt nervös när jag klev in på min chefs rum. Extra jobbigt var det eftersom vi precis hade bytt chef, så jag hade ingen aning om hur hon skulle reagera.

Tyvärr blev chefens reaktion inte vad hon hoppats på.

– Jag bad henne att inte säga något till kollegorna. Det lovade hon, men sedan tyckte hon att jag skulle drogtestas. Varför? Jag har aldrig haft drogproblem!

Efter det mötet blev Lisa ännu mer nedbruten och kände att hon inte skulle klara av att jobba. Det var då Karin, en äldre kollega som många på företaget tydde sig till, kom till hennes hjälp.

– Hon var fantastisk, frågade inte vad det handlade om utan erbjöd sig att följa med mig till chefen igen som moraliskt stöd.

Det visade sig vara ett smart drag eftersom chefen hade hunnit fundera och gav Lisa några dagar ledigt så att hon fick landa i det som hänt och kunde börja ordna med allt praktiskt.

– Jag bad också Karin att hälsa mina kollegor att jag gick hem på grund av privata skäl. Just då orkade jag inte prata med någon annan än min familj.

Lisa bokade också ett möte med förskolechefen som gick betydligt bättre.

– Förskolechefen var förstående och sade att hon skulle informera personalen och be dem vara diskreta om vad som hänt.

Hon sade också att de skulle se till att ha extra koll på hur barnen mådde.

Polis och kriminaltekniker på plats vid ett flerfamiljshus.
När polisen slog till mot familjens hem förändrades allt – på några timmar vändes Lisas vardag upp och ner. OBS bilden är tagen vid ett annat polisingripande och har inget med personerna i artikeln att göra. Foto: Johan Nilsson/TT.

Rykten och spekulationer ökade pressen i vardagen

Den närmaste tiden efter Kristers gripande präglades av olika polisförhör och hembesök av socialtjänsten. Av dem fick Lisa numret till Bufff, en organisation som hjälper familjer där ena föräldern har blivit frihetsberövad.

– Bufff var fantastiska och är än i dag ett stort stöd. Där fick jag tips om hur jag skulle prata med barnen, vad jag skulle säga till deras kompisar och föräldrar om de undrade varför barnens pappa aldrig sågs på förskolan längre.

Tiden gick och Lisa fortsatte att säga till utomstående att Krister var på jobb utomlands. De flesta köpte historien, i alla fall till en början. Men därefter blev det allt svårare, berättar Lisa. Grannar frågade och på jobbet började det spridas rykten. Varför vabbar aldrig hennes man?

– Jag började avskärma mig från vänner och kollegor. Vilka kunde jag lita på? Vilka kunde hjälpa mig? Hittills hade jag bara berättat sanningen för två av mina närmaste arbetskamrater som också blivit privata vänner, förutom kollegan Karin som hade hjälpt mig.

Och det var återigen hon som hjälpte Lisa.

– Karin såg att jag var nedstämd och frågade om det fanns något hon kunde göra. Jag berättade att jag tyckte att det var jobbigt med alla spekulationer och rykten på jobbet.

Med tiden upplevde Lisa att stämningen på arbetsplatsen blev bättre. I efterhand fick hon reda på att Karin hade samlat ihop arbetskamraterna och helt enkelt bett dem att sluta spekulera. Hon hade sagt att alla kan råka ut för privata problem och att de borde underlätta för mig i stället för att göra det svårare.

 

Anhöriga till intagna saknar rättigheter i arbetslivet

Att ha sin man i fängelse har varit svårt på många plan, berättar Lisa. Krister satt häktad i sex månader. Under den tiden fick hon och barnen hälsa på honom under övervakning, max 60 minuter per månad.

Mötena var dessutom alltid mitt i veckan, eftersom det var den som övervakade som fick styra. Även andra möten, till exempel med socialtjänsten och själva rättegången, skedde också under ordinarie arbetstid.

– Jag fick använda mina semesterdagar eftersom man som anhörig till en frihetsberövad inte har några rättigheter. Det blev jag ganska tidigt varse.

– Det blir en hel del semesterdagar, men det är i nuläget min enda möjlighet. Och nu har det blivit lite bättre när han sitter på anstalt eftersom vi kan besöka honom på helgerna. Max tre timmar per helg.

Trots allt Lisa varit med om är hennes råd till andra i liknande situation att våga vara öppen inför sin chef och närmaste kollega, eller kollegor.

– Det är väldigt skönt att ha någon på arbetsplatsen som kan stötta och vid behov även avlasta.

Hon tipsar också om att ta kontakt med Bufff om det är barn inblandade.

– Där kan jag vara helt transparent och de har hjälpt mig jättemycket med bra råd och stöttning. Via Bufff har jag också fått träffa andra föräldrar i samma situation.

– Tidigare hade jag fördomar om att alla kriminella och deras anhöriga ser ut på ett visst sätt. Det stämmer ju såklart inte, inser jag nu.

Lisa och Krister heter egentligen något annat.

/Katarina Markiewicz