Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Därför behöver vi humor på jobbet

Ett gott skratt förhöjer kreativiteten, stämningen och gemenskapen på arbetsplatsen. Förutsatt att det är rätt sorts humor.
Publicerad
Illustration: Sanna Mander
Att skratta gör inte bara att vi mår bra utan stimulerar även kreativiteten. Illustration: Sanna Mander

En som är rolig på jobbet är radioprataren Annika Lantz. I P1:s Lantzkampen varvar hon vassa, halsbrytande iakttagelser av samtiden med skruvade frågor i dagens aktualitetstävling. Men frågan är: Har hon roligt på jobbet?

– Ja! Vi är bara två i redaktionen, jag och min kollega Anna-Karin Ivarsson, som kommer från Ekot. Tillsammans hittar vi något absurt i allt.

Hon tycker att det är vitaliserande att ha knäppa arbetskamrater, människor som är knäppa på samma sätt som hon själv. Ett knep för att få ihop ett roligt manus är att inte ha några spärrar. Genom åren har hon och olika kollegor haft roligt ihop på ett sätt som inte riktigt lämpar sig i radio. Men som i slutändan blir både frukt- och sändbart.

– Humor är viktigt. Via humorn hoppas jag att jag når folk som kanske annars inte intresserar sig för nyheter, säger hon.

Språkforskaren Maria Ohlson vid Uppsala universitet, som bland annat undersökt ungdomars dialoger och skämt, menar att ur humorn föds kreativititeten.

– Man kan skoja om något som är lite väl skruvat, men som till slut landar i en användbar idé. Dessutom har man roligt och gemenskapen stärks. Humorforskare brukar säga att humorn uppstår när normer krockar – det blir en överraskningseffekt, säger Maria Ohlson.

Annika Lantz kan bara hålla med. När hon var i början av sin radiokarriär fick hon ofta kritik för att hon skrattade åt sina egna skämt. Faktum är att hon ofta talade snabbare än hon tänkte (!) och ofta överraskades av det hon sa.

– När någon säger något konstigt är det ungefär som när någon snubblar, en överraskning. Det är associationer som ingen räknat med, när något kommer in från sidan, som gör det roligt, säger Annika Lantz.

För hennes egen del handlar det om att vara trygg för att våga ta ut svängarna. Och det tror hon är en generell förutsättning. Om man känner sig omtyckt och omgivningen vet var ens gränser går så kan man skämta fritt. Utan att vara rädd för att bli betraktad som vare sig korkad eller flamsig, som är risken för den som skämtar.

– Man kan skämta om allt – men det gäller att göra det i rätt sammanhang. Det finns ju ett slags subkulturskämtande. Min man och jag kan vara väldigt grova i mun, så grov kan jag inte vara radio, och han kan dra sexistiska skämt om mig och jag om honom. Men det är för att vi har vår fristad, säger hon.

Maria Ohlson är också inne på att tryggheten är viktig. Är det högt i tak och en tillåtande atmosfär så underlättar det för att skapa en god och rolig stämning som stärker gemenskapen ytterligare. Hon har svårt att tänka sig arbetsplatser där man inte skojar överhuvudtaget. Enligt henne utgör humorn en stor del av vårt vardagliga småprat, snarare än att man drar regelrätta vitsar.

Annika Lantz är också främst ute efter den där småpratsjargongen, hon beskriver den som en skön stämning där man kan pika varandras egenheter lite gulligt.

Hon har skrattat ”sjukt mycket” på jobbet genom åren, utom när hon jobbat så hårt att hon inte har hunnit. När hon träffar folk som hon går i gång på befruktar de varandras sinne för humor. Även när hon i sin ungdom jobbade på Konsum var det mycket skratt.

– Vi var ett gäng där det var flera blivande skådisar och en tjej som skulle bli sjöman och vi hade väldigt roligt. Jag jobbade även i en annan Konsumbutik där chefens söner sniffade tändare, där var det inte lika kul, säger hon.

Läs mer: Hur kul har vi på jobbet?

Igångsättare som Annika Lantz fyller enligt Maria Ohlson en viktigt social roll. Humorn hjälper människor att orka, i den vanliga vardagen eller i extrema situationer. Hon exemplifierar med den kände österrikiske psykiatern Viktor Frankl som överlevde Förintelsen. I koncentrationslägret bestämde han och hans medfångar att de skulle dra ett skämt per dag – för att kunna känna sig som människor.

Men att sätta i gång skratt och skämt ses inte alltid med blida ögon. När Annika Lantz var yngre kunde det uppfattas som ett tics att hon skulle vara rolig hela tiden. Det kan fortfarande väcka irritation. När hon som klassförälder skriver lustiga och lite knäppa mejl i samband med att hon skickar ut information tas det emot både positivt och med talande tystnad.

– Alla gillar inte vitsar. Själv har jag alltid sökt mig till ställen där humor är grundtonen. Men det finns ställen där det vilar som en blöt grå filt över allt. Jag krymper lite i den miljön, jag blir inte mitt bästa jag, säger hon.

Men om inte ens den som normalt kan dra i gång det roliga pratet fixar det, finns det då hopp? Ja, svarar Maria Ohlson:

– Förutsatt att det inte är riktigt dålig stämning på jobbet. Då får man ta professionell hjälp.

Foto: Anna-Lena Ahlström

Cajsa Högberg
cajsa.hogberg@kollega.se

MEN DET HÄR ÄR INTE FULLT LIKA KUL ...

Humor har också sina baksidor. Kopplad till makt kan den bli hierarkisk. Forskare som studerade hur medarbetarna på ett sjukhus i Italien kommunicerade konstaterade att skämten alltid kom uppifrån. Läkare skämtade med sjuksköterskor som i sin tur skämtade med patienter.

Humor som härskarteknik är när man förminskar någon eller skämtar på någon annans bekostnad. Möjligen kan det vara tillåtet om man skämtar om chefen – i ett underdog-perspektiv. Men det kan också urarta i en tråkig gnälljargong.

En del skämt är i de flesta miljöer tabu: sexistiska och rasistiska skämt, kiss- och bajshumor, eller att skämta om någon annans sjukdom.

Det finns också ett genusperspektiv på humor – män förväntas i större utsträckning vara roliga och stå i centrum. Kvinnor ska hellre vara söta och intagande. Många kvinnliga komiker har vittnat om hur svårt det därför är att slå sig fram.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Tre strategier att bemästra motgång

Mod att möta motgångar är nyckeln till framgång. Tricket är att omvärdera synen på bakslag. Och att du själv som chef vågar kliva fram med dina fel och brister.
Publicerad 20 augusti 2025, kl 06:01
Dagens ledare behöver lämna komfortzonen och kliva in i modet för att kunna navigera i vår föränderliga och osäkra arbetsvärld. Det menar ledarskapsexperten Loa Lava Brynjulfsdottir. Illustration: Kati Mets

Floppar, fiaskon, platt fall och motgångar. Även okärt barn har många namn. Vi vet alla hur hemskt det känns att stå med brallorna nere efter ett snöpligt nederlag. Och att känna en svidande skam över att ha missat målet, gjort fel och varit otillräcklig.

Men vänta ett tag! Är det inte ett ganska stelbent och till och med förlegat sätt att se på misslyckanden? I synnerhet i arbetslivet där det allt oftare talas om psykologisk trygghet, lärandeprocesser och innovation.

Jo, menar Loa Lava Brynjulfsdottir, aktuell med boken Mod att möta motgångar – som ledare, medarbetare och team.

Foto: Marie-Therese Karlberg

– Dagens ledare behöver lämna komfortzonen och kliva in i modet för att kunna navigera i samtidens föränderliga och osäkra arbetsvärld. Mod att möta motgångar är nyckeln till framgång, säger Loa Lava Brynjulfsdottir, som är föreläsare och utbildare i ledarskap.

Men för att det ska vara möjligt behöver vi i grunden omvärdera synen på motgångar. Att misslyckas behöver inte vara ett hinder eller ett tecken på egen oförmåga, enligt henne.

Inte heller är det fråga om att undvika misslyckanden. De kommer ju vare sig vi vill eller inte.

– I stället handlar det om att möta motgångar med ett nyfiket förhållningssätt och utforska om det kan finnas en möjlighet till lärande. För att kunna lyckas och nå våra mål och visioner är det en förutsättning att testa, våga ta risker och att också misslyckas ibland, förklarar hon.

"Vi är inte tränade på att skaka av oss misslyckanden och skam"

Samtidigt är det lättare sagt än gjort att förvandla motgång till möjlighet. Även om det förvisso kan vara lärorikt är det ändå ofta tufft att misslyckas, inte minst i arbetslivet.

– Vi är inte tränade på att ta risker och inte heller på att skaka av oss känslan av misslyckande och skam, konstaterar Loa Lava Brynjulfsdottir.

Enligt henne krävs det i huvudsak att vi övar på två strategier för att kunna möta motgångar på ett lärande sätt:

1. Att träna upp ett dynamiskt tankesätt där vi hela tiden utvecklas, lär oss och slipar på våra färdigheter. Enligt det här synsättet är misslyckanden en del av utvecklingen där vi lär och utmanar oss själva.

Motsatsen är ett så kallat statiskt tankesätt, där ett misslyckande ses som en gräns och ett slut. Där ett misslyckande är något personligt och våra potentialer uppfattas som givna och därmed inte utvecklingsbara.

2. Att bli skamtålig, det vill säga att bygga upp vår resiliens mot motgångsskam. Och även att kunna återhämta oss från bakslag. Skam är en djupt mänsklig känsla som rör kärnan i vår identitet och självkänsla. I grunden handlar det om rädsla för att inte vara värd gemenskap, tillhörighet och kärlek. En förlamande skam kommer som ett brev på posten när vi misslyckas. Rädslan för att uppleva skam gör ofta att vi undviker att kliva fram och riskera en motgång.

Loa Lava Brynjulfsdottir framhåller att en chef har en bärande roll för att skapa ett dynamiskt förhållningssätt till motgång och för att förhindra att motgångsskammen slår till.

– Som ledare kan du normalisera motgångar och rädsla för att misslyckas genom att själv våga kliva fram och vara modig, mänsklig och sårbar, säger hon.

Misslyckanden en naturlig del av en lärandeprocess

Sårbarheten är, enligt henne, det modiga ledarskapets innersta kärna. Det ska inte förknippas med svaghet – tvärtom är det ett tecken på mänsklighet.

– Att vara modig är att acceptera sin rädsla och sårbarhet men ändå våga agera. Det innebär att du som chef kan erkänna att du gjort ett misstag eller har klantat dig. Och att du delar med dig av dina erfarenheter, tankar och känslor och kan be om ursäkt, förklarar hon.

När den som har mest makt i hierarkin visar vägen genom att berätta om sina motgångar minskar också stigmat för misslyckanden bland medarbetarna. Det modiga, mänskliga ledarskapet vilar på idén att misslyckanden är en naturlig del av lärandeprocessen, som sedan ligger till grund för att kunna justera riktning och mål för hela teamet.

– Den dynamiska synen på motgångar skapar i sin tur en trygg miljö där alla medarbetare vågar ta risker, testa och utvecklas, säger Loa Lava Brynjulfsdottir. 

Text: Gertrud Dahlberg

3 STRATEGIER

  • Gör tvärtom. Utvidga din komfortzon genom att exponera dig för det som känns jobbigt. Är du en person som gärna skjuter på uppgifter? Gör dem direkt. Är du rädd för att få ett nej och bli avvisad? Fråga ändå. När du upprepade gånger vågar gå emot och utmana dina egna rädslor växer också modet.
     
  • Släpp på perfektionskravet. Det är helt okej att göra fel ibland. Tänk dig att du kör ett pilotprojekt, ett slags betaversion där du provar dig fram. Det behöver inte vara perfekt.
     
  • Ta ett steg i taget. Det måste sällan fungera in i minsta detalj från start. Det mesta kan justeras och utvecklas efter hand.
     

ATT KOMMA IGEN EFTER ATT HA GÅTT PÅ PUMPEN

  •  Försök att gå in i känslan och sätt ord på hur det känns. Våga prata om det! Se motgången i vitögat, men undvik att fastna i meningslöst ältande.
     
  •  Identifiera dig inte med motgången. Att du har misslyckats betyder inte att du är misslyckad. Försök att se på vad som hänt med distans. Lite som att betrakta ett föremål på en konstutställning.
     
  •  Se motgången som ett lärande. Även om det svider har du troligen varit med om något som kan vara utvecklande.

Källa: Loa Lava Brynjulfsdottir