En som är rolig på jobbet är radioprataren Annika Lantz. I P1:s Lantzkampen varvar hon vassa, halsbrytande iakttagelser av samtiden med skruvade frågor i dagens aktualitetstävling. Men frågan är: Har hon roligt på jobbet?

– Ja! Vi är bara två i redaktionen, jag och min kollega Anna-Karin Ivarsson, som kommer från Ekot. Tillsammans hittar vi något absurt i allt.

Hon tycker att det är vitaliserande att ha knäppa arbetskamrater, människor som är knäppa på samma sätt som hon själv. Ett knep för att få ihop ett roligt manus är att inte ha några spärrar. Genom åren har hon och olika kollegor haft roligt ihop på ett sätt som inte riktigt lämpar sig i radio. Men som i slutändan blir både frukt- och sändbart.

– Humor är viktigt. Via humorn hoppas jag att jag når folk som kanske annars inte intresserar sig för nyheter, säger hon.

Språkforskaren Maria Ohlson vid Uppsala universitet, som bland annat undersökt ungdomars dialoger och skämt, menar att ur humorn föds kreativititeten.

– Man kan skoja om något som är lite väl skruvat, men som till slut landar i en användbar idé. Dessutom har man roligt och gemenskapen stärks. Humorforskare brukar säga att humorn uppstår när normer krockar – det blir en överraskningseffekt, säger Maria Ohlson.

Annika Lantz kan bara hålla med. När hon var i början av sin radiokarriär fick hon ofta kritik för att hon skrattade åt sina egna skämt. Faktum är att hon ofta talade snabbare än hon tänkte (!) och ofta överraskades av det hon sa.

– När någon säger något konstigt är det ungefär som när någon snubblar, en överraskning. Det är associationer som ingen räknat med, när något kommer in från sidan, som gör det roligt, säger Annika Lantz.

För hennes egen del handlar det om att vara trygg för att våga ta ut svängarna. Och det tror hon är en generell förutsättning. Om man känner sig omtyckt och omgivningen vet var ens gränser går så kan man skämta fritt. Utan att vara rädd för att bli betraktad som vare sig korkad eller flamsig, som är risken för den som skämtar.

– Man kan skämta om allt – men det gäller att göra det i rätt sammanhang. Det finns ju ett slags subkulturskämtande. Min man och jag kan vara väldigt grova i mun, så grov kan jag inte vara radio, och han kan dra sexistiska skämt om mig och jag om honom. Men det är för att vi har vår fristad, säger hon.

Maria Ohlson är också inne på att tryggheten är viktig. Är det högt i tak och en tillåtande atmosfär så underlättar det för att skapa en god och rolig stämning som stärker gemenskapen ytterligare. Hon har svårt att tänka sig arbetsplatser där man inte skojar överhuvudtaget. Enligt henne utgör humorn en stor del av vårt vardagliga småprat, snarare än att man drar regelrätta vitsar.

Annika Lantz är också främst ute efter den där småpratsjargongen, hon beskriver den som en skön stämning där man kan pika varandras egenheter lite gulligt.

Hon har skrattat ”sjukt mycket” på jobbet genom åren, utom när hon jobbat så hårt att hon inte har hunnit. När hon träffar folk som hon går i gång på befruktar de varandras sinne för humor. Även när hon i sin ungdom jobbade på Konsum var det mycket skratt.

– Vi var ett gäng där det var flera blivande skådisar och en tjej som skulle bli sjöman och vi hade väldigt roligt. Jag jobbade även i en annan Konsumbutik där chefens söner sniffade tändare, där var det inte lika kul, säger hon.

Läs mer: Hur kul har vi på jobbet?

Igångsättare som Annika Lantz fyller enligt Maria Ohlson en viktigt social roll. Humorn hjälper människor att orka, i den vanliga vardagen eller i extrema situationer. Hon exemplifierar med den kände österrikiske psykiatern Viktor Frankl som överlevde Förintelsen. I koncentrationslägret bestämde han och hans medfångar att de skulle dra ett skämt per dag – för att kunna känna sig som människor.

Men att sätta i gång skratt och skämt ses inte alltid med blida ögon. När Annika Lantz var yngre kunde det uppfattas som ett tics att hon skulle vara rolig hela tiden. Det kan fortfarande väcka irritation. När hon som klassförälder skriver lustiga och lite knäppa mejl i samband med att hon skickar ut information tas det emot både positivt och med talande tystnad.

– Alla gillar inte vitsar. Själv har jag alltid sökt mig till ställen där humor är grundtonen. Men det finns ställen där det vilar som en blöt grå filt över allt. Jag krymper lite i den miljön, jag blir inte mitt bästa jag, säger hon.

Men om inte ens den som normalt kan dra i gång det roliga pratet fixar det, finns det då hopp? Ja, svarar Maria Ohlson:

– Förutsatt att det inte är riktigt dålig stämning på jobbet. Då får man ta professionell hjälp.

Foto: Anna-Lena Ahlström

Cajsa Högberg
cajsa.hogberg@kollega.se