Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Crystal Lawson hade modet att säga ifrån

Hennes intresse för fackliga frågor väcktes under tidiga åren i Paris. På lyxvaruhuset Lafayette stöttade Crystal Lawson hundratals kollegor. Det engagemanget är fortfarande intakt.
Petra Rendik Publicerad
Crystal Lawson sitter bland en massa kläder.
I Paris lärde sig Crystal Lawson att aldrig ge upp utan fortsätta även när hon befann sig i underläge. Foto: Daniel Nilsson.

Crystal Lawson sitter obekvämt längst bak i skåpbilen. Hennes chef på smyckesverkstaden i Paris där hon har sin praktik kör längs floden Seine i den franska huvudstaden. Ännu en intensiv arbetsdag är över. Crystal vill bara hem och sova.

Några pengar tjänar hon inte – 500 euro i månaden räcker inte långt i en av världens dyraste städer. Men hon har i alla fall tak över huvudet genom chefen, som också är vän till hennes föräldrar hemma i Lund. Han håller ett öga på Crystal, det är en stor trygghet för en rookie som inte ens har fyllt 20.

Genom bilfönstret ser hon broarna över Seine, det är magiskt vackert. Crystal är trött men förväntansfull. För hon vet att det här är bara början på något större.

Crystal Lawson.
Crystal Lawson. Foto: Daniel Nilsson.

Det är få förunnat att få arbeta med mode i haute couturens Mecka. För Crystal Lawson blev drömmen sann. Hon hade rätt där i bilen – det var bara början på ett tio år långt äventyr, som stundtals var brutalt jobbigt. När det var som värst ringde hon hem till sina föräldrar och grät.

Men för det mesta var det just ett äventyr som var fantastiskt roligt. Crystal Lawson har manövrerat sig fram i en värld med osynliga koder men tydliga hierarkier. Hon har klätt fotomodeller, idrottsstjärnor, Hollywoodkändisar och politiker i plagg värda en förmögenhet. Vilka kändisarna är tänker hon inte berätta, diskretion var och är a och o.

Däremot vill hon nyansera bilden av att modebranschen, i synnerhet den i Paris, bara handlar om flärd, lyx och glamour.

Mode är roligt, men det är också en industri som tar och tar och tar

– Det är glamour, men inte bara. Mode är roligt, men det är också en industri som tar och tar och tar. Det är lätt att gå vilse om man inte håller fast vid sina principer, säger Crystal.

Att hon skulle jobba med kläder på något vis förvånar nog ingen som känner henne. Redan som barn älskade hon att bläddra i sin mammas postorderkataloger och hitta på lekar utifrån plaggen hon såg. Senare på gymnasiet var det modevetenskap på Lunds universitet som hägrade.

Men efter studenten kändes Lund plötsligt för litet och Crystal behövde en paus från pluggandet. Att det blev Paris var en slump. Hennes föräldrar ställde kravet att hon skulle hålla sig sysselsatt under sabbatsåret. De hade en vän som ägde en smyckesverkstad i Paris och han kunde tänka sig ta emot Crystal som praktikant.

På den vägen blev det.

Klev in i branschen på riktigt

Som nybakad student med risig franska och utan erfarenhet av smyckestillverkning fick hon börja jobba dag ett.

– Det var svettigt men lärorikt. Paris är också en rå stad. Jag lärde mig att titta uppåt på den vackra arkitekturen, nedåt för att navigera på skitiga trottoarer och åt sidorna för att se upp för ficktjuvar. Men jag kände mig hemma på en gång.

Praktiken förlängdes några månader, hon började plugga franska på Sorbonne och efter ytterligare en tid också studera modevetenskap.

Det var nu Crystal Lawson klev in i branschen på riktigt. Modeskolorna och företagen samarbetar tätt, förklarar hon. Det innebär att det ofta finns gott om praktikplatser att söka, hon hann med ett tiotal.

– Men du börjar absolut längst ner i hierarkin.

Längst ner innebar att klä modeller inför catwalken under modeveckorna i Paris. Lite senare avancerade hon till att assistera i olika showrooms och hålla presentationer för större välkända bolag.

Det låter ändå lite glamouröst?

– Det är så roligt och känslan av rus som jag kunde få ibland … Men det är inte glamouröst – fötter och rygg tar slut. Och du blir inte alltid bemött med respekt, säger hon.

Det här var inte långt efter MeToo ... Det var hemskt

Det var under en av praktikerna som intresset för fackliga frågor väcktes.

Crystal Lawson betonar att nästan alla hennes praktiktillfällena har varit bra. Men en arbetsplats stack ut, miljön beskriver hon som direkt toxisk. Där fanns en chef som ägnade sig åt olika ”lekar”. Han krävde att medarbetarna skulle svara på vem de ville skjuta respektive ligga med på arbetsplatsen.

– Och det här var inte långt efter Metoo ... Det var hemskt.

Händelsen påverkade henne, men det var först när hon skulle ta sin masterexamen i mode som hon lärde sig om arbetsrätt.

Vid den här tiden, 2019, hade hon lyckats få ett så kallat alternance-kontrakt på lyxvaruhuset Galleri Lafayette. Kontraktet innebar, något förenklat, att man alternerar jobb med studier. Arbetsgivaren, i det här fallet Lafayette, betalade Crystals utbildning. Hon i sin tur jobbade heltid för en lägre lön. Under vissa perioder, som vid tentatillfällen, fick hon vara ledig, men annars gällde ingen särbehandling.

– Det krävs 100 procent av dig på jobbet och lika mycket i skolan.

Under studierna kom hon i kontakt med en juridikprofessor som upplyste henne om att anställda inom mode också har rättigheter. Crystal Lawson hade inte glömt chefen med sina lekar. Så när hon fick chansen att bli fackligt ombud på Lafayette tog hon den.

Hur var det?

– Ja du, det var … någonting det, säger hon och skrattar.

Crystal Lawson vid en klädhängare på hjul.
Ett sätt att bli långlivad i branschen tror Crystal Lawson är att bygga relationer och att utveckla intressen även utanför modevärlden. Foto: Daniel Nilsson.

Enligt henne är fackligt engagerade fransmän väldigt engagerade. En skillnad mot Sverige är att som fackombud företräder du alla på arbetsplatsen, även dem som inte är medlemmar. På Lafayette var de sju, åtta fackliga som skulle stötta flera hundra arbetskamrater.

Och det kunde gå hett till.

– Det var mycket svordomar och känslor. Där satt jag som lugn skandinav och uppmanade till sansad dialog. ”Vi måste strida”, fick jag alltid till svar.

En annan skillnad hon upplevde är att det som sägs under möten eller träffar, även informella, protokollförs noggrant. Vem som har sagt vad och när får alla på arbetsplatsen ta del av det.

– Jag skolades in i att allt jag säger måste jag kunna stå för helt öppet.

Det är en inställning hon har med sig in i det fackliga uppdraget på Boozt, ett e-handelsbolag med modeinriktning. Där jobbar hon som så kallad merchandiser – en som ansvarar för bland annat analyser och strategier kopplade till inköp – sedan 2021.

Startar fackklubb i höst

Av drygt 500 anställda på Boozt huvudkontor i Malmö är i nuläget 184 medlemmar i Unionen och fler kommer det att bli, säger Crystal Lawson, som är ett av fem kontaktombud. Nästa steg är att bilda en fackklubb, förhoppningsvis redan nu i höst.

Det är ingen överdrift att Crystal har medvind just nu. Hon är nygift och tillbaka på hemmaplan. Hon stortrivs på nya jobbet och det fackliga uppdraget är utmanande men otroligt roligt.

Om framtiden vill hon inte sia. Allt kan hända, hon är ju bara 30.

Och Paris då, lockar staden snart igen?

– Jag kommer aldrig vara färdig med Paris, det är mitt andra hem. Det var ju där jag blev vuxen och lärde mig att aldrig ge upp.

CRYSTAL LAWSONS TIPS FÖR JOBB I MODEBRANSCHEN

➧ Det finns många roller inom
mode – lås inte fast dig vid
bara en enda.

➧ Hitta din egen väg.

➧ Skapa ett kontaktnät, bygg
genuina relationer med andra i
samma eller liknande bransch.

➧ Uppskatta tiden som det tar
att jobba dig uppåt.

➧ Våga be om hjälp.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Varning för snälla

Det kan säkert finnas genuint snälla människor. Men är man genuint snäll så är man det utan att göra väsen av sig. Det finns all anledning att vara på sin vakt mot folk som öppet och skamlöst utger sig för att vara snälla.
Johanna Rovira Publicerad 27 februari 2025, kl 05:59
Sektgoda, Godhetsknarkare och Flumsnälla. Alla är typer du gör bäst i att se upp för, skriver Johanna Rovira. Illustration: Olsson Ingers.

1. Infernaliskt snälla. Du har säkert mött de förment snälla som lägger huvudet på sned och inleder med:  Jag säger det här bara för att vara snäll/för att jag bryr mig … och sedan levererar ett diaboliskt påstående som får dig att vilja krypa ihop i fosterställning. De är i själva verket utpräglat ondsinta typer som mår bra på bekostnad av andras olycka. 

2. Hjärntvättade sektgoda. Antingen så är supersnälla av naturen extremt mottagliga för irrläror eftersom de snälltolkar allt till överdrift, eller så blir nyfrälsta snälla på grund av överproduktion av endorfiner. Oavsett orsak vet vi hur det slutar. Med katastrof och Koolaid. 

3. AI-modifierade: Stepfordfruar eller Musks Teslabot Optimus kan förvisso programmeras till foglighet, men det torde vara smidigare - och billigare - att helt enkelt sätta in ett lojalitetschip i kritiskt tänkande anställdas hjärnor. Förutom att bli ytterst tillmötesgående mot såväl kollegor som chefer, sätter de chippade alltid in i diskmaskinen och grumsar aldrig om kollektivavtal.

4. Godhetsknarkare: Går igång på snällhet och odlar med förkärlek myten om sig själva som hyvens individer genom att proklamera hur goda de är så fort tillfälle ges. De donerar gärna till bättre behövande, men bara om det syns på sociala medier och räddar kattungar enbart inför publik. Gränser mellan god och självgod är oerhört tunn. 

5. Flumsnälla. Visst är flumsnälla joviala, men det är ett kemiskt framkallat tillstånd. Folk knaprar antidepressiva som aldrig förr och forskare noterar att guppys som exponerats för lyckopiller blir mer sårbara för rovdjur. Det kan således inte uteslutas att läkemedelsindustrin (möjligtvis i samarbete med blodtörstiga utomjordingar) siktar på världsherravälde genom att förvandla oss alla till loja, goda underlydande. 

Jobbrelationer

Snälltolka – och få en bättre arbetsmiljö

Utgå ifrån att andra vill dig väl. Läs om mejlet som irriterade dig – denna gång med en vänlig röst. Om du börjar snälltolka på jobbet kommer din arbetsmiljö med all sannolikhet att förbättras.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 26 februari 2025, kl 05:59
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör, Kollega.

Man ska vara snäll. Men hur gör man? Att ge en komplimang eller hjälpa till att bära något tungt räcker inte. Nu hörs allt oftare ett begrepp som försöker ringa in det där andra som ska till – nämligen att snälltolka.

Väldigt många människor verkar tro att de styrs av förnuftet och att de själva förhåller sig objektivt till omvärlden. Men i själva verket är våra känslor ständigt inblandade.

Vi känner glädje, ilska, skam, skuld och det påverkar våra reaktioner. Forskning visar att negativa känslor på jobbet kan leda till stora problem, till exempel om vi upplever att vi inte duger.

Det är ett slitet uttryck, men vi är varandras arbetsmiljö. Ett sätt att ta ansvar är att rannsaka hur vi tolkar andras ord och handlingar. För tolkar gör vi. Och tyvärr är det vanligt att vi fel- eller till och med fultolkar.

Vi är varandras arbetsmiljö

I stället borde vi snälltolka. Det handlar om att tro att den andre vill oss väl. Och att stå emot den första reaktionen. Kanske ställa en följdfråga innan vi exploderar. Fundera på om det finns någon förmildrande omständighet till agerandet. Avstå från att döma ut en person för snabbt.

Har du testat att läsa om ett mejl, som du först blev irriterad på, med en vänlig – eller åtminstone neutral – röst? Då upptäcker du förmodligen att du borde ge mejlaren en andra chans.

Självklart ska vi inte låta andra kränka oss. Men om vi lite oftare tänker oss in i den andra personens situation kommer vi att kunna rensa bort onödiga konfliktytor. Svälj din gliring eller taskiga kommentar, titta dig själv i spegeln – kanske har du själv sagt eller gjort något dumt någon gång?

Jobbrelationer

Jobbfest och porr: Anders gör musik om kontoret

Någon blir inkallad till HR efter tveksam sökhistorik. Chefen skrattar för högt när vd:n håller tal på festen. Det sorgsna livet som projektledare. När Anders Strandberg skriver musik är det kontorslivet som står i fokus.
David Österberg Publicerad 24 januari 2025, kl 06:01
Till vänster trubaduren Anders Strandbergmed vitt skägg, svartvit bild. Till höger en bild på ett halvtomt kontor.
När jobbet tar över ens liv kan livet på kontor förvandlas till sånger. Det menar Anders Strandberg som skriver låtar om jobbfester, sökhistorik på jobbdatorn och att bli inkallad till HR. Foto: Privat/Colourbox.
Anders Strandberg
Anders Strandberg. Foto: Privat.

Tv-serier om livet på kontor gör succé. The Office, Severance eller Ring min agent blev alla tittarfavoriter. Att göra musik om tillvaron som tjänsteman är ovanligare – men det är just vad Anders Strandberg har gett sig på. Till vardags jobbar han som it-konsult och på fritiden skriver han låtar som ”Human resources” (om mr. Peterson som blir inkallad till HR efter att ha betett sig otrevligt och kollat på porr), ”The company party” (om hur cheferna vill sitta så nära vd:n som möjligt och skrattar för högt åt hans skämt på jobbfesten) eller ”Productivity reporting” (om att vara övervakad och hetsad att arbeta snabbare).

Blir det roligare att jobba när du kan göra musik av jobbet?

– Det blir det väl. Jag trivs bra med mitt jobb, men det är klart att det är kul att skriva musik om det. Några av låtarna har jag skrivit för att roa mig själv och mina kollegor. Ibland skriver jag en låt och skickar runt till kollegor, för att få ett litet skratt, haha. 

Är det jobbterapi att skriva låtar om jobbet?

– Det handlar nog mest om lust, faktiskt. Jag gör det för att det är kul, helt enkelt. 

Dina låtar är lite vassa. Får du aldrig sura kommentarer från HR?

– Hittills har jag inte hört något från HR. Jag vet inte ens om de har lyssnat. Human Resources handlar om min chef, mr. Peterson. Och han tog låten med gott mod, han tyckte nog att den var rätt kul. Så här långt har det bara varit positiv feedback.

Vad kom först – musiken eller it-konsultandet?

– Jag började spela i band redan som tonåring. När jag var runt 24, 25 började jag skriva egna låtar. Då skrev jag mest på svenska, i svensk vistradition. Det höll jag på med som hobby i ett antal år. När jag blev it-konsult slutade jag mer eller mindre att skriva musik. Jobbet tog över och det blev mycket jobbresor. För några år sedan blev jag sugen på att ta tag i musikintresset. Och det som kom ut var låtar om jobbet, haha. 

Jobbet hade tagit över ditt liv?

– Precis. Så jag totade ihop några låtar och kände att det var riktigt kul och bestämde mig för att göra ett album av det.

Scenskräck och Spotify

Namn: Anders Strandberg

Gör: It-konsult på TD Synnex. Låtar om livet på kontor.

Lyssna: Låtarna finns på albumet ”Notes from a logistics IT-consultant” på Spotify.

Uppträder: För 20 år sedan gjorde jag det. Nu har jag nog för mycket scenskräck.