Hoppa till huvudinnehåll
Jämställdhet

Unionen kräver löneutfyllnad vid vab

Alla anställda ska ha 90 procent av lönen vid vab. Det är ett av Unionens krav i årets avtalsrörelse för att få till ett jämnare uttag mellan kvinnor och män. Men motståndet från arbetsgivarna är stort.
David Österberg Publicerad
Colourbox
"Ett jämställt uttag av vab är bra för individerna, samhället och för företagen," säger Unionens förhandlinschef martin Wästfelt. Colourbox

Den som vårdar ett sjukt barn får ersättning från Försäkringskassan. Maxbeloppet är 1 059 kronor per dag. Det innebär att de flesta privatanställda tjänstemän förlorar ekonomiskt på att vabba.

I årets avtalsrörelse kräver därför Unionen – på i princip alla avtalsområden – löneutfyllnad vid vab. Förbundet vill att alla anställda ska få 90 procent av lönen i upp till fem dagar per anställd och kalenderår.

Läs mer: Allt du behöver veta om vab

– Kvinnor tar ut mer föräldraledighet och vabbar oftare än män. Det leder i sin tur till att arbetsgivare räknar med att kvinnor kommer vara borta mer, vilket gör att de satsar mindre på kvinnor, säger Martin Wästfelt, Unionens förhandlingschef.

Kvinnor tar i genomsnitt ut 62 procent av vabdagarna. Om kostnaden för att vabba blir mindre tror Unionen att uttaget blir jämnare – vilket i förlängningen kan leda till mindre löneskillnader mellan män och kvinnor.

Läs mer: Chefen gnällde varje gång Jonas vabbade

– Vi ser tydligt att löneskillnaderna ökar i samband med föräldraledighet. Ett jämställt uttag är bra för individerna, för samhället och för företagen. Företagen ska ta tillvara den som har störst potential.

Avtalskravet ingår inte i den gemensamma plattformen för Facken inom industrin. I stället driver Unionen och Sveriges Ingenjörer frågan.

Läs mer: Facken kräver 3 procent högre löner

– Tyvärr fick vi inte med oss de andra förbunden. Det var synd, men gör inte frågan mindre viktig för oss.

Redan 2017 krävde Unionen och Sveriges Ingenjörer löneutfyllnad vid vab, men fick inte igenom kravet. Hur det går i år vill Martin Wästfelt inte spekulera kring.

– Men motståndet är stort. Det är en ganska liten kostnad för arbetsgivarna, men någonting kostar det ju. Fem dagar per år är inte så mycket, men man har ju möjlighet att vabba under ganska många år.

Förra året undersökte Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, vad som påverkar föräldrars uttag av vab. Forskarna studerade par där den ena i paret fick en skattesänkning. Slutsatsen var att både ekonomiska incitament och könsnormer påverkar.

Familjer som består av gifta par, par där mannen tjänar mer och par som vuxit upp utanför Norden reagerar starkare när mannens skatt sänks. Männen jobbar då mer och kvinnorna vabbar mer.

Familjer som består av sambopar, par där kvinnan tjänar mer och par som vuxit upp i Norden reagerar starkare när kvinnan får en skattesänkning. Kvinnorna jobbar då mer och männen tar ut mer vab.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jämställdhet

Kvinnor frågar oftare hur kollegan mår

Var fjärde kvinna frågar hur kollegorna mår varje dag. Motsvarande siffra för män är en tiondel. Det visar en enkät av Novus i samarbete med Make Equal.
Elisabeth Brising Publicerad 6 maj 2024, kl 06:01
Två kvinnor samtalar stående.
Kaffekokare och trevlighetsexpert. Vem är kontorets kurator, festfixare och florist? Känner du igen rollen hos någon eller har du tagit den själv? Foto: Shutterstock

Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal. 

Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent. 

Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad. 

Inte bara ”Tjena – läget?”

Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen. 

Alva Karlsson.jpg
Alva Karlsson. Foto: Make Equal

– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.

Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten. 

Fler kvinnor ökar uppskattningen 

Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas. 

– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson. 

Vad får det här för effekter?

– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar. 

Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?

– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra. 
 
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?

– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal. 

Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata? 

– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning. 

Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?

– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.  

Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?

– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats. 

Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande. 

”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som: 

• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.

• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det. 

• Ofta görs i skymundan. 

• Inte kräver några särskilda specialkunskaper. 

• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt. 

Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår. 

Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work. 

"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.