Hoppa till huvudinnehåll
Jämställdhet

"Man har hållit den här typen av män bakom ryggen"

Den senaste tiden har det rapporterats om sexuella trakasserier och diskriminering i spelutvecklingsbranschen. I veckan samlades runt 100 kvinnor under Sweden Game Conference och den första mötespunkten var just arbetsmiljö och jämställdhet.
Oscar Broström Publicerad 15 oktober 2021, kl 15:28
Thomas Oldrell och Högskolan i Skövde.
"Det måste också finnas en nolltolerans", säger Jenny Brusk, grundare av Donna day, som arbetar för jämställdhet inom spelutvecklingsbranschen. Thomas Oldrell och Högskolan i Skövde.

I veckan har Sweden Game Conference arrangerats i Skövde. Det är ett evenemang som samlar över tusen deltagare, studenter, spelutvecklare och andra verksamma i branschen.

En del av Sweden Game Conference är Donna day, där enbart kvinnliga spelutvecklare och studenter möts. Donna är ett nätverk, grundat vid högskolan i Skövde, som arbetar för att göra spelutbildningen och spelbranschen mer jämställd.

Kollega ringde upp grundaren, Jenny Brusk, som också är lektor i datavetenskap vid Högskolan i Skövde, för att prata om evenemanget. I år var intresset för Donna day större än tidigare.

– Det har varit helt fantastiskt. Vi fick tyvärr avslå en del ansökningar, för att vi inte fick plats. Vi vill inte ha det för stort heller. Vi vill att man verkligen ska kunna lära känna varandra, säger Jenny Brusk.

Började prata om sexuella trakasserier

Under Donna day får studenter träffa yrkesverksamma spelutvecklare – som under konferensen fungerar som mentorer – för att lära sig om arbetet, branschen och få koll på karriärvägar. Det första de valde att prata om var dock inte det, utan om sexism, sexuella trakasserier och diskriminering inom branschen.

– Vi valde att öppna med en sådan panel. Vi kände att vi inte kan arrangera en sådan här dag och låtsas att det här inte händer, säger Jenny Brusk.

Att det finns problem inom branschen har varit välkänt länge. I dag den 15 oktober är den nationella Metoo-dagen, fyra år efter att kvinnor runtom i samhället – inte minst i arbetslivet – började dela berättelser om hur de blivit bland annat trakasserade, diskriminerade och förminskade.

Så skedde också inom spelindustrin. Bara de senaste månaderna har det skrivits om att anställda på den svenska spelstudion Paradox – i synnerhet kvinnor – blivit utsatta för kränkande behandling. Dessutom har anställda på den internationella speljätten Blizzard protesterat mot en arbetskultur där kvinnor blivit illa behandlade.

”Finns enormt behov av kvinnlig kompetens”

Under Donna day var det en student som yttrade ”när jag hör det här vet jag inte ens om jag vill jobba inom spelindustrin”, berättar Jenny Brusk.

– Det här är ett problem. Vi vill ju att studenterna ska stanna kvar och att de ska vilja jobba i branschen. Det blev mentorernas uppgift att ge en annan bild, att berätta hur man kan tänka och agera, för att ta makten i sin egna händer. Om man märker att det finns sådana indikationer kanske man ska försöka byta arbetsplats. Det är ju lätt för oss som varit med länge att säga det, men jag tror också att det är viktigt. Det finns ett enormt behov av kvinnlig kompetens i branschen. Alla företag söker med ljus och lykta efter det.

”Måste finnas nolltolerans”

Samtidigt, säger Jenny Brusk, ligger den verkligen makten att förändra något hos makthavarna inom företagen.

– För att förändra en kultur inom en grupp måste ledningen skapa den förändringen. Det går inte att ha en liten grupp som jobbar med jämställdhet och peka på den för att visa hur duktig man är, utan ledningen måste äga och styra frågan. Det måste också finnas en nolltolerans mot en sådan här typ av beteende. Man har hållit den här typen av män bakom ryggen. Det är inte professionellt att betrakta vissa medarbetare som stjärnor som kan ta vilket utrymme som helst. Det där är väldigt farligt.

Vad var annars det bästa med årets Donna day?
– Det var att titta ut över publikhavet och se det här mötet, mellan studenter och spelutvecklare, och den otroliga glädjen och inspirationen som mentorerna sprider. Det är det som gör att jag fortfarande engagerar mig i det här.

Jämställdhet

"Man ser ett mönster i hur man behandlar kvinnor"

Kvinnor inom skogsbranschen känner sig lika eller rent av mer utsatta nu än tidigare, visar en ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Carola Hellström är en av dem som lämnat branschen i protest.
Johanna Rovira Publicerad 5 september 2022, kl 06:01
Carola Hellström och bild på avverkad skog.
Skogssektorn: Carola Hellström lämnade branschen i protest mot mörkade kränkningar mot kvinnor.

Skogsbranschen är fortfarande mansdominerad trots att andelen kvinnliga studenter på utbildningarna ökat till 30 procent och att andelen kvinnliga chefer ökat.

– Man ser ett mönster i hur man behandlar kvinnor i skogsbranschen, säger Carola Hellström, som efter sex och ett halvt år på ett stort skogsbolag fick nog.

Carola Hellström upplevde att skogsbolaget där hon i fem år agerade som arbetsmiljöombud och likabehandlingsombud, aktivt mörkade och undvek att hantera kränkningar och trakasserier. Även om det fanns likabehandlingsplaner, gjordes aldrig någon analys och arbetsgivaren valde att vifta bort de riskfaktorer som fanns.

– Som ombud var jag inblandad i flera ärenden som handlade om kränkningar och sexuella trakasserier. Jag blåste i visslan även för egen del, men man lade locket på så att det skrek om det. Det gjordes en utredning och förövaren fick en annan, fin befattning, men arbetsgivaren valde att tiga och sopade kommunikationen om detta under mattan.

– Med tanke på allt jag sett och hört insåg jag att jag inte kunde jobba kvar hos en arbetsgivare som enbart jobbar aktivt med frågorna på pappret men inte efterlevde egna rutiner, riktlinjer och planer, säger Carola Hellqvist, som först avgick i protest som ombud och en månad senare sade upp sig.

Kvinnor lämnar av vantrivsel

Hon är ingalunda ensam om att lämna branschen. 25 procent av kvinnorna i skogssektorn säger upp sig, oftast av vantrivsel, enligt Elias Andersson, forskare vid SLU. Han var med på ett hörn när tempen på jämställdheten inom skogsbranschen togs 2011. Den undersökningen visade att det fanns en tydlig könssegregering och krut lades på att komma till rätta med problemen.

I veckan presenterade Elias Andersson tillsammans med kollegan Maria Johansson en uppföljning,  Tio år med jämställdhet på agendan, som visar att trots de insatser som sattes in efter den förra undersökningen, är resultatet nedslående. 

– Det är klart vi hade hoppats på att vi kommit längre. Samtidigt har vi ju fått signaler, inte minst efter #metoo och #slutavverkat, om att det fortfarande finns stora utmaningar, säger Elias Andersson.

Machokultur i branschen

Inom branschen har det funnits en kultur som att man ”måste tåla skämt” och ha skinn på näsan.  Den kulturen blev ifrågasatt i och med metoo-rörelsen, som inom skogsbranschen fick hashtagen slutavverkat, menar Elias Andersson. Men uppenbarligen kvarstår machokulturens inverkan på kvinnorna.

Två av fem kvinnor inom skogssektorn svarar i enkätundersökningen att de upplever utsatthet i form av könsdiskriminering och något fler uppger att de utsatts för kränkningar som glåpord, insinuationer, tafsande och utfrysning. 

– Det är nästan på gränsen att det ser ut som att utsattheten har ökat sedan 2011. Den har i alla fall inte minskat. En tolkning kan vara att det är medvetenheten om vad som faktiskt är okej och vad som inte är okej, som har ökat, säger Elias Andersson.

Tufft för kvinnliga chefer

Bland cheferna är det ännu fler som svarat att de upplevt könsdiskriminering eller kränkningar – tre av fem kvinnor i chefsposition har upplevt detta. Mest utsatta tycks kvinnor som är chef på en lägre position vara.

– En positiv överraskning är att skillnaden mellan andelen kvinnor och män som är chef på lägre- och mellannivå, som fanns 2011, i stort sett är borta. Men det är även dessa kvinnor som är mest utsatta, vilket tyder på att det inte räcker att bara rekrytera kvinnor, man måste också jobba på normer och kultur, säger Elias Andersson, som påpekar att arbetsgivaren har ett ansvar att förebygga och motverka diskriminering och kränkningar.

Carola Hellström gör samma analys:

– Man jobbar mycket på att få in kvinnor, men det krävs aktivt arbete för att få kvinnorna att stanna kvar, säger hon.