Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Sean Sophal och hennes kollegor jobbar ofta 12 timmar om dagen, sex dagar i veckan – även då det står 8 timmars arbetsdag på kontrakten. Det är arbetsgivaren som styr och det är inget som kontrolleras från annat håll, berättade hon frankt för en fullsatt sal på TCO. Hon berättade om trånga och dammiga fabrikslokaler där det stinker av olika kemikalier.
- Och det finns bara en liten dörr för att gå in och ut, sa hon.
I Kambodja står textilindustrin för 95 procent av landets export. Alternativen till att jobba inom klädproduktionen är inte många, enligt Vorng Demorng, från ett av de kambodjanska textilarbetarnas fackförbund C.CAWDU, som också medverkade på seminariet. Det är på många sätt arbetsgivarens marknad. Att organisera sig fackligt är lagligt men inte uppskattat av arbetsgivarna och den som vågar begära högre lön riskerar bli av med jobbet.
Efter många års kamp för schystare villkor i textilindustrin har landets minimilöner höjts till 100 dollar i månaden, vilket motsvarar cirka 755 kronor. Det räcker inte, menar Sean Sophal.
- Vi har inte råd att hyra en bra bostad. När vi behöver äta måste vi köpa den billigaste maten på gatan utanför fabriken. Det är inte nyttig och näringsrik mat. När vi har semester får vi stanna på våra rum vid fabriken, för vi har inte råd att åka hem till våra familjer. Blir vi sjuka får vi köpa medicin utan att ha talat med någon doktor. Sjukhus har vi inte råd att besöka.
Det Sean Sophal och Vorng Demorng hoppas på är att få upp minimilönerna till en rimlig levnadsnivå – det vill säga en lön som täcker löpande kostnader för mat, kläder, sjukvård, skola, transporter för sig själv och sin familj.
Minimilönen är lagstadgad och bestämd av regeringen. I levnadslönen, som bland annat förfäktas av organisationer som Clean Clothes Campaign och den panasiatiska Asia Floor Wage, inkluderas uppskattade kostnader för sjukvård, barn och möjlighet till visst sparande. Levnadslön står alltså för något lite mer hållbart, en möjlighet till ett värdigt liv.
Många internationella klädföretag har efter de senaste årens katastrofer med fabriksras och –bränder och därpå följande upplopp antagit en uppförandekod för bättre villkor för textilarbetarna. Svenska H&M, som är en av industrins allra största köpare, har också i samtal med den kambodjanska regeringen tryckt på för att höja minimilönen från nuvarande 100 dollar i månaden till 177 dollar. Enligt företagets egen hållbarhetsrapport är det också på miniminivån lönerna i de kambodjanska fabrikerna H&M samarbetar med, ligger.
Asia Floor Wage har räknat på hur stor skillnad det är i reda kronor på den lagstadgade minimilönen och en rimlig levnadslön i ett antal länder. Störst skillnad är det i Bangladesh, där minimilönen motsvarar 19 procent av levnadslönen. I Sri Lanka likaså och i Kambodja är minimilönen en knapp fjärdedel av den lägsta lön som enligt organisationerna krävs för ett värdigt liv.
H&M - som enligt Fair Trade Center ändå ligger långt före konkurrenter som Kapp-Ahl och Lindex i ambitionsnivå vad gäller arbetarnas villkor - har startat ett pilotprojekt med tre fabriker, en i Kambodja och två i Bangladesh, där de anställda lär få motsvarande levnadslön. Målet är att 850 000 textilarbetare i regionen ska ha levnadslön till 2018. Ett lovvärt initiativ, enligt Fair Trade Center, som dock understryker att H&M inte definierat vad de menar med levnadslön eller hur de ska nå målet.
Ett sätt kanske kunde vara att se över designen. På seminariet hos TCO uppmanade sömmerskan Sean Sophal oss i publiken, vi som är några av den kambodjanska textilindustrins största köpare:
- Snälla designers, gör inte så komplicerad design! Vi får inte mer tid på oss att sy plaggen för att de är svåra. Och tar det för lång tid får man sparken. Ni som är konsumenter, köp inte kläder med komplicerad design!
En levnadslön är en lön som gör det möjligt för en människa att försörja sig själv och sin familj. Det inkluderar uppskattade löpande men basala kostnader som bostad, mat, transporter, skolgång för barnen etcetera.
Skräddarsydda löner är en rapport om vikten av levnadslöner i textilindustrin, från Clean Clothes Campaign, här finns en översatt sammanfattning av rapporten.
Hundratals anställda på det svenska spelbolaget Evolutions kontor i Georgien är ute i strejk, vilket Kollega tidigare har berättat. Under måndagen hölls ett möte mellan Unionen, Sveriges Ingenjörer, Evolutions vd Martin Carlesund och företagets hr-chef – något som facket tidigare har efterfrågat, men fått nej. Det säger Unionens internationella ombudsman Asgeir Lundblad till Kollega.
Arbetsvärlden var först med att rapportera om mötet. Enligt Asgeir Lundblad ledde inte träffen till några diskussioner om hur konflikten i Georgien kan lösas. I stället ska det ha varit ”en föreläsning om deras bild av situationen”.
– Vd:n gick igenom en lång Powerpoint-presentation för att ”berätta sanningen”. Det var hans syfte med mötet.
Evolution levererar kasinospel till nätkasinon och är ett av Sveriges största techbolag. Bolaget har kontor runt om i Europa, USA, Storbritannien och Afrika. Anläggningen i Georgien har omkring 8000 anställda.
Företagsledningen har tidigare sagt i media att det georgiska fackförbundet sprider desinformation om de anställdas villkor. Bolaget har också anklagat facket för att bryta mot lagen genom att blockera ingången till arbetsplatsen och använda våld mot de som försökt ta sig förbi. Under måndagens möte ska Martin Carlesund ha upprepat de anklagelserna och slagit fast att Evolution inte tänker förhandla med det georgiska facket.
– Han sade att de inte tänker förhandla med fackliga företrädare som har brutit mot lagen, säger Asgeir Lundblad.
Evolution har tidigare anmälts för förhandlingsvägran till Sveriges avdelning vid den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD. Under mötet med de svenska facken ska vd:n ha sagt att tusen personer deltog i strejken när den inleddes, att 400 personer nu är kvar och att konflikten kommer blåsa över när sommaren är slut.
Nu har anställda på Evolutions huvudkontor i Stockholm börjat engagera sig i det som händer i Georgien. Unionens ombudsmän har sökt kontakt med dem och fått ett positivt gensvar, enligt Asgeir Lundblad. Evolutions anställda i Sverige har varken kollektivavtal eller fackklubb.
– Medlemmarna har visat intresse för hur bolaget hanterar situationen i Georgien och tycker inte om att kollegorna hanteras på det här viset.
Evolutions talesperson, chefen för investerarrelationer Carl Linton, bekräftar att företaget har haft ett möte med de svenska facken. Han skriver i ett mejl att ”mötets innehåll är inte något vi kommenterar i media”. I övrigt vill han inte låta sig intervjuas om händelserna i Georgien eller dialogen med svenska fack.
I förra veckan, före mötet med Unionen, skrev han i ett mejl till Kollega:
”Evolution är stolta över den arbetsplats vi erbjuder där tiotusentals unga georgier fått inträde till arbetsmarknaden. Vi erbjuder i dag löner som motsvarar två gånger så mycket som vad man kan tjäna i jämförbara roller inom exempelvis servicebranschen, hotell, restaurang eller butik. Vidare har vi väl tilltagna förmåner som inkluderar sjukförsäkring, stipendier för studier vid sidan av arbetet, gratis språkundervisning och subventionerad restaurang.”
Och:
”Strejken omfattar ett mindre antal av våra nära 8 000 anställda och föregås av två års dialog med det lokala facket samt en 21 dagar lång medlingsperiod med en av staten utsedd medlare. Vi arbetar för att hitta en lösning på den situation som nu spelas upp i Tbilisi, enligt gällande lokal lagstiftning och etablerade processer. Det lokala facket har dock valt en väg kantad av illegala aktioner såsom bland annat blockering av ingångar för de nära 7 500 av våra anställda som vill fortsätta sitt arbete på en arbetsplats där de trivs, vandalisering samt våldsamt intrång i byggnader som stängts av för att garantera anställdas säkerhet.”
Nätkasinobolaget Evolution är ett av Sveriges största techföretag, med kontor runt om i Europa, USA, Storbritannien och Afrika. En av de största anläggningarna ligger i Georgiens huvudstad Tbilisi. Där pågår sedan i juli en strejk mot vad de anställda anser är låga löner och farliga arbetsvillkor. Hundratals anställda deltar, enligt den globala fackliga federationen Uni.
I slutet av sommaren inledde en handfull anställda också en hungerstrejk. Det rapporterar SvD. En av dem, spelpresentatören Tamar Ansiani, säger till tidningen:
– Jag började skaka den tredje dagen. Det blev tydligt när jag gjorde en livesändning på Facebook, och inte kunde hålla i min telefon normalt.
I en video producerad av det lokala fackförbundet syns hur en person som presenterar sig som anställd syr igen sin mun.
Omkring 8000 personer jobbar på anläggningen i Tbilisi. Av dem har drygt 4000 personer skrivit under ett upprop till stöd för strejken, enligt Uni. Den fackliga federationen bekräftar också uppgifterna om hungerstrejk.
Giedre Lelyte är chef över spelbolagssektionen inom Uni. Hon säger till SvD att det finns akuta risker i arbetsmiljön som Evolution inte tar på allvar.
– Facket berättar att det har varit vattenläckor från badrummen, vilket utgör en fara eftersom det är en spelstudio med mycket teknisk utrustning. Anställda har fått allergiska reaktioner till följd av insektsbett på kontoret. Och förra året fick en anställd en kraftig elektrisk stöt när hon använde passersystemet, och behövde uppsöka vård.
Konflikten handlar också om lön. De anställda säger att de ligger långt under snittlönen för både spelpresentatörer och andra anställda i Georgien. Evolution skriver i stället till SvD att de erbjuder löner motsvarande dubbelt det som anställda kan tjäna i ”jämförbara roller inom exempelvis servicebranschen, hotell, restaurang eller butik”.
De anställda på Evolution började protestera mot villkoren redan i våras. En statlig medlare kallades in, men försöken att nå en överenskommelse misslyckades. Efter det bröt strejken ut.
Nu går Unionen ut till de strejkandes stöd. Ordföranden Peter Hellberg skriver i ett mejl till Kollega:
”Unionen följer och stödjer strejken på svenska spelbolaget Evolution i Georgien. Vi står bakom deras krav på bättre arbetsmiljö och högre löner. Vi på Unionen är övertygade om att en konstruktiv dialog är avgörande för att komma framåt i konflikten.”
Han skriver att både Unionen och Sveriges Ingenjörer har kontaktat Evolutions svenska ledning och försökt få ett möte – utan framgång. Unionen representerar anställda i spelindustrin i Sverige. Peter Hellberg är också ordförande i den europeiska grenen av Uni.
Evolutions georgiska avdelning har hotat om uppsägning av 1000 anställda och skriver på sin facebooksida att det är ett ”direkt resultat” av fackets agerande. Enligt bolaget beror neddragningen framför allt på att anställda ska ha börjat blockera ingången till arbetsplatsen.
Den georgiska människorättsorganisationen The Social Justice Center (SJC) har anmält händelserna på Evolution till Sveriges avdelning vid den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD. Det skriver nyhetssajten Open Caucasus Media. I sin anmälan skriver SJC att Evolution har undvikit att på allvar förhandla med de anställda och i stället hotat med att lämna landet.
Carl Linton, chef för investerarrelationer på Evolution, skriver i ett mejl till SvD att facket ”aktivt spridit mycket felaktiga uppgifter” och agerat på ett sätt som är farligt för de anställda.
”Att facket dessutom uppmanar unga människor att riskera sin hälsa är djupt beklagligt. Evolution har, och fortsätter att, uppmana såväl arbetande som strejkande medarbetare, att inte delta i aktiviteter som riskerar skada andra eller sig själv”, skriver han till tidningen.
Han skriver vidare:
”Det finns en etablerad process för att hantera konflikter på arbetsmarknaden i Georgien som vi följer.”
Och:
”Vi respekterar fullt ut de anställdas rätt att strejka inom ramen för gällande lagstiftning.”
Kollega söker Evolution.
Hryhorii Osovyi är sällan i Sverige. Ordföranden i Ukrainas fackliga centralorganisation FPU – som före krigsutbrottet hade knappt fem miljoner medlemmar inom allt från industri till scenkonst – har nog att göra i sitt hemland. Efter Rysslands fullskaliga invasion har det traditionella fackliga arbetet bytts ut mot att hantera och överleva ett krig.
Samtidigt fortsätter vardagslivet i stora delar av Ukraina. Restauranger, fabriker, kollektivtrafik och konserter är i gång i huvudstaden Kyiv. Under krigsmobiliseringen har landets regering också gjort flera lagförändringar som kraftigt underminerat människors rättigheter på jobbet.
Därför är Osovyi i centrala Stockholm en förmiddag i maj. Tillsammans med svenska Union to Union (se faktaruta) har han tagit initiativ till Ukrainas första landsomfattande möten för facklig återuppbyggnad. De ska hållas någon gång under 2024.
När Kollega möter honom har han just skrivit under kontraktet. Stödet från Sverige är värt omkring en halv miljon kronor.
– Vi diskuterade det viktigaste vi kan göra tillsammans. Ukrainska fack behöver givetvis stöd från svenska fack, som har erfarenhet och resurser. Men ukrainska förbund vill också dela med sig av erfarenheterna av att verka i krigstid och bemöta alla utmaningar som kommer med det.
De utmaningarna är många. Det lyser igenom när Osovyi berättar om vad uppbyggnadsmötena ska handla om.
– Vi pratade mycket om hur vi ska göra för att hjälpa människor komma tillbaka från fronten och bli samhällsmedborgare. Goda anställda på en arbetsplats. Hur vi ska hjälpa till med traumarehabilitering och psykologstöd, hur vi ska skydda anställda under missilattacker, hur vi ska ge dem möjligheten till hälsa och säkerhet på jobbet.
Om man är en enskild fackförbundsmedlem i Sverige och vill hjälpa till, vad kan man göra då?
– Det vi har skrivit under i dag är ett ramavtal. Det kommer såklart ske saker på övergripande, nationell nivå, säger Osovyi och fortsätter:
– Men under våra strategimöten vi skulle vi också vilja föra samman representanter för enskilda branschfack med sina svenska motsvarigheter. Vanliga medlemmar i exempelvis båda länders lärarfack kan då diskutera om vilka specifika utmaningar man står inför. Hur man ska jobba med organisering, rekrytering och kommunikation. Detta kan göras i alla sektorer: utbildning, sjukvård, bygg, industri. Det är vår plan.
Lana Willebrand, programhandläggare för Östeuropa på Union to Union, säger att enskilda personer kan göra mer än att ge pengar. Hon vill att Sverige och Ukraina ska mötas ”fack till fack, medlem till medlem”.
– Som medlem kan man följa nyheterna, komma på manifestationer där det finns möjlighet att visa sitt stöd och skicka solidaritetshälsningar direkt till ett ukrainskt förbund. Ha mänskliga möten. Det är jättestort.
De ukrainska återuppbyggnadsmötena ska hållas någon gång under sommaren eller hösten, beroende på läget vid fronten.
– Många fackförbund förlorar ju sina medlemmar. Också de som migrerat. Man kan inte samla in medlemsavgifter. Arbetsplatserna har försvunnit, primärorganisationerna har försvunnit. Men det finns fortfarande fack som arbetar och tar upp fackliga frågor. Det är löner, arbetsmiljö, psykosocial arbetsmiljö. Människor är ju traumatiserade, med allt de förlorat och fortsätter förlora, avslutar Lana Willebrand.
En biståndsorganisation som ägs och drivs av alla svenska fack som är medlemmar i LO, TCO och Saco. Däribland Unionen. Fackförbunden bidrar med en så kallad egeninsats på 10 procent av finansieringen. Utöver det kommer en stor del av finansieringen från biståndsmyndigheten SIDA.
Under 2024 hålls Ukrainas första stora möte för facklig återuppbyggnad efter krigsutbrottet. Det drivs av den ukrainska fackliga centralorganisationen FPU och finansieras av svenska Union to Union. Tanken är att föra samman både centralorganisationer och enskilda fack från de båda länderna för att bland annat diskutera rekrytering, psykosocialt stöd till exsoldater och arbetsmiljö. Stödet från Sverige är värt omkring en halv miljon kronor.