Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Ondska

Lördagen den 5 april 2008 försvann 10-åriga Engla Jancosa Höglund från sitt hem. Flera hundra personer engagerade sig i sökandet efter flickan. Efter några dagar arresterades en man och han erkände snart: han hade dödat Engla och gömt kroppen i ett skogsparti. Den massmediala storm som följde var enorm. Anders Eklund blev ondskan personifierad och folkets hat kände inga gränser.
Lina Jonsson Publicerad

Vad var det som drev Anders Eklund att döda ett barn? Hur kan vi förklara händelser som andra världskriget och förintelsen? Finns det genuint onda människor?

Etik- och teologidoktorn Ann Heberlein undersöker och ifrågasätter våra föreställningar om ondska i sin nya bok " En liten bok om ondska". Men hon ger också en del av svaren. Och de börjar med dig och mig. Vi, som är åskådare. Vi som står vid sidan av och väljer att se bort. För att det är enklast så.

- För att ondska ska kunna existera krävs alltid en passiv skara som tillåter att det händer. Som väljer att inte höra och inte se för att man tycker att man inte har med det att göra, säger Ann Heberlein.

I början av 2000-talet, och i samband med terrorattacken den 11 september hände något med den allmänna debatten kring ondska. Innan bombningen av World Trade Center ansågs det gammalmodigt och föga konstruktivt att tala om gott och ont. Man förklarade tragiska händelser och handlingar utifrån samhälleliga perspektiv: dålig barndom, fel umgängeskrets och ekonomisk misär. Efter bombningarna hördes andra tongångar. Attacken definierades utan omsvep som ond och terroristerna betraktades som ondskan inkarnerad. När Englamordet rullades upp återanvändes begreppet i Sverige och då historien om Joseph Fritzl uppdagades kunde medierna inte göra annat än deklarera att man uppenbarligen hade att göra med ett monster.

- När man talar om människor som onda avhumaniserar man dem för att skapa distans. De beskrivs som robotar, maskiner och monster. För tänk vad skrämmande det skulle vara om det visade sig att de är precis som du och jag, säger Ann Heberlein.

Men skiljer sig verkligen Joseph Fritzl och Anders Eklund från dig och mig? För drygt 40 år sedan utfördes ett experiment kallat "Stanford fängelseexperimentet". Forskaren Philip Zimbardo ville undersöka hur människan agerar i fångenskap och hur sociala roller påverkar vårt beteende. Deltagarna var studenter och de delades in i två grupper: fångvaktare och fångar. Det visade sig snart att deltagarna snabbt anpassade sig till sina givna roller, och  experimentet som skulle pågå i två veckor fick avbrytas redan efter sex dagar då de utpekade fångvaktarna uppvisade så sadistiska egenskaper att undersökningen blev en fara för övriga deltagare.

- Liknande tendenser går att finna i andra världskrigets fångläger. Vanliga byråkrater, ingenjörer och lastbilschaufförer förvandlades genom sina roller till mördarmaskiner, med makt över liv och död, säger Ann Heberlein.

I fånglägret fanns också en annan viktig komponent - maskeringen. Det är, enligt Heberlein ingen slump att soldater kläs i samma kläder, har samma frisyr eller tilltalas med ett nummer eller efternamn istället för förnamn. Soldaterna blir en kollektiv massa och som ett kollektiv har man inget annat ansvar än att lyda auktoriteter.

- Vi vill så gärna ingå i ett sällskap, en gemenskap, ett kollektiv. Om vi är nära att uteslutas gör vi nästan vad som helst för att komma in igen.

Ett skrämmande exempel på kollektiv lydnad är massakern i Son My, även kallad My Lai. Under morgonen den 16 mars 1968, gick en pluton på 30 man från tredje amerikanska kompaniet in i byn Son My och dödade allt i sin väg - män, kvinnor, barn och djur. Någon fientlig eldgivning förekom inte, men när en journalist frågade varför man anfallit svarade en soldat: Vi följde en order, och ordern var att döda allt som andades.

I efterhand kom det fram att soldaterna varit rädda. De kom till Vietnam, utan att egentligen veta vad de skulle göra. Allt var nytt, naturen, värmen, människorna. Samtidigt följdes de av ett ständigt ogreppbart hot.

- Rädslan för det okända kan driva oss att göra de mest besynnerliga saker. Och rädslan har utnyttjats i alla tider, från Joseph Goebbels propaganda i nazityskland till dagens Sverigedemokrater.

En rädsla för att stå utanför gemenskapen kan enligt Heberlein, till viss del förklara ondskefulla handlingar. Men hur förklarar man en man som utan grupptryck och risk för utanförskap stänger in sin dotter i källaren och under flera år utsätter henne för våldtäkt och tortyr. Kanske är det så att ondskan i sin renaste form är obegriplig?

- Även om det kanske låter radikalt så skulle jag säga att det finns, och alltid kommer att finnas några få procent onda människor, där man helt enkelt inte kan förklara deras dåd utifrån samhälleliga eller socialpsykologiska aspekter, säger Ann Heberlein.

Men godheten då? Är det inte ett lika stort mysterium som ondskan? Jo svarar Ann, men det får bli nästa bok.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Jonas om utmattningen: ”Ju mer jag kämpade desto sjukare blev jag”

I flera år kämpade Jonas Eriksson vidare trots huvudvärk, yrsel och hjärtklappning. Till slut kraschade han och fick diagnosen utmattningssyndrom. Nio år senare blev han sjuk igen med nästan samma symtom. Men den här gången fick han diagnoserna depression och ångest.
Kamilla Kvarntorp Publicerad 18 november 2026, kl 06:00
Porträtt av Jonas Eriksson inomhus.
Jonas Eriksson fick diagnosen utmattningssyndrom när han blev sjuk 2017. När han nio år senare blev sjuk med liknande symtom fick han diagnoserna depression och ångest. Foto: Johan Bävman.

Jonas Eriksson är kemiingenjör och arbetar med labbsäkerhet och service vid Lunds universitet. Sedan januari är han sjukskriven för depression och ångest. Han tror att bakgrunden till att han blev sjuk är att han blev utmattad för nio år sedan. Då hade han jobbat som projektledare på ett litet privat kemiföretag i flera år. 

– Fokus låg på att skapa vinst snabbt till ägarna. Det är inte alltid lätt när det handlar om väldigt farliga kemikalier. Ledningen prioriterade inte att utreda riskerna. Det skapade en stor stress, säger han. 

Under flera år hade han symtom som kronisk huvudvärk, yrsel, hjärtklappning, tryck över bröstet, svimningskänslor och dimsyn, utan att själv koppla besvären till stressen på jobbet.

– Jag var engagerad i mitt arbete och är uppväxt med att man kämpar på. Men ju mer jag kämpade desto sjukare blev jag. 

Tappade 13 kilo på sex veckor 

Han berättar att vården inte utredde vad symtomen berodde på förrän han kraschade 2017 och tappade 13 kilo på sex veckor. 

Då fick han via företaget träffa en specialist, som direkt ställde diagnosen utmattningssyndrom. Den behandling han fick var antidepressiva läkemedel, samtalsstöd och en sjukskrivning på tre månader.

När verksamheten flyttade till England blev han uppsagd, började studera till lärare i naturkunskap och jobbade också en termin på en skola i Malmö. Men stressnivån blev för hög. 

 

– Det härjades något fruktansvärt. Ungdomar kunde vara höga på kokain under lektionstid och polisen sprang där flera gånger i veckan. Jag insåg att utmattningen inte hade läkt ut. 

Efter en kort tids arbetslöshet fick han jobbet på Lunds universitet för fyra år sedan. 

 – Jag kände att det förväntades av mig att jag skulle klara av det. Återigen knöt jag handen i fickan. 

Sjukskrevs för depression och ångest 

Men när han återvände till jobbet efter julledigheten i januari bröt han ihop och har varit sjukskriven sedan dess. Symtomen var i stort sett desamma som nio år tidigare, bortsett från att han även var djupt deprimerad. 

Den här gången har han fått diagnoserna ospecificerad ångest och depression. 

– De diagnoserna speglar inte hur jag mår. Det blir en förminskning av mina symtom. Jag blir både irriterad och förbannad. 

Jonas tror att han denna gång fått andra diagnoser än utmattningssyndrom på grund av att den diagnosen ska försvinna 1 januari 2028. 

Får du inte bättre behandling när diagnoserna är mer specifika? 

– Det är inte min erfarenhet. Läkarna har inte pratat om någon ny behandling.  

Via primärvården har han även denna gång främst erbjudits samtalsstöd, säger han. Hade han i stället fått diagnosen utmattningssyndrom tror han att chansen hade varit större att det hade gjorts en mer grundlig utredning av orsaken till ohälsan och lämpliga insatser. 

Tillbaka till jobbet efter sjukskrivningen

– Det hade skapat en sinnesro hos mig om de hade diskuterat behandlingar som jag inte redan har provat. Då hade jag känt mig bekräftad och kanske läkt fortare. 

Den 19 oktober börjar Jonas Eriksson jobba 25 procent. Han har en bra dialog med sin arbetsgivare, som är beredd att anpassa arbetet efter hans behov.

– Jag har en väldigt förstående chef. Det känns som att vi kommer att komma bra överens. Jag vill ju känna att jag gör något vettigt och meningsfullt och trivs med mina kollegor. Men jag vet inte hur det ska gå. 

Jonas Eriksson, porträttbild.
Under flera år led Jonas Eriksson av huvudvärk, yrsel, hjärtklappning och andra stressrelaterade symtom utan att förstå sambandet med jobbet. ”Ju mer jag kämpade, desto sjukare blev jag”, säger han. Foto: Johan Bävman.

Vanliga symtom på utmattning

Utmattningssyndrom kan ge både kroppsliga och psykiska besvär. Symtomen varierar från person till person, och det är vanligt att ha flera besvär samtidigt.

Vanliga symtom är:

  • trötthet som inte går att vila bort
  • sömnproblem
  • oro, nedstämdhet eller ångest
  • glömska och koncentrationssvårigheter
  • svårt att planera, prioritera och genomföra uppgifter
  • hjärtklappning, yrsel eller värk
  • känslighet för ljud
  • att snabbt bli uttröttad, både fysiskt och psykiskt
  • besvär från mage och tarmar.

Källa: 1177