Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Det är forskare vid Högskolan i Gävle som undersökt hur anställda fungerar och mår när de, som många under pandemin, jobbar hemma betydligt mer än tidigare.
I studien har deltagarna burit rörelsesensorer under sju dygn, både dagar när de arbetat på kontoret och hemma. Sensorerna har mätt hur mycket de suttit, stått och rört på sig. Därtill har de fört dagbok över sömn, arbetstid och fritid.
Det visade sig att de i snitt sov 34 minuter mer varje dygn när de jobbade hemma jämfört med när de var på kontoret. Den extra sovtiden tog de både från arbetstid och fritid. Trots detta arbetade de fortfarande mer än åtta timmar dag.
– De dagar man arbetar hemma har man större möjlighet att välja hur man ska fördela den tid man har mellan arbete, fritid och sömn. Det verkar som att man jobbar mindre övertid, och får en bättre balans i livet, säger David Hallman, docent i arbetshälsovetenskap vid Högskolan i Gävle.
– Det kan ha en positiv betydelse att man har möjlighet att sova en extra halvtimme, det finns forskning som visar att sömn är viktigt för att minska risken för vissa sjukdomar.
En faktor som skulle ha kunnat motverka den positiva effekten av hemarbetet är om man skulle sitta mer hemmet än på kontoret. Men det är inte alls fallet. Av studien framgår inga större skillnader varken vad gäller sittande, stående eller gående kopplat till arbetsplatsen.
Deltagarna har också fått göra en självskattning över hur deras arbete och liv är nu jämfört med hur det var före tiden med hemarbete.
Och om man ska tro deras egen bedömning så uträttar de inte mindre nu. Omkring 60 procent anser att deras produktivitet är likvärdig med tidigare, medan 20 procent anser att den är bättre.
Finns det några nackdelar med hemjobbandet?
– Ja. Det verkar finnas en grupp som tycker att arbetsbelastning blivit högre, det finns även de som känner ett lägre välbefinnande och de som upplever att gränserna mellan privatliv och arbetsliv har blivit otydligare, säger David Hallman.
– Det finns individer som hemarbete inte fungerar så bra för. Därför är det viktigt att förstå både för- och nackdelar, och väga dem mot varandra. Efter pandemin måste vi ha ett hållbart hemarbete.
Vilken är din personliga uppfattning om hur vi kommer att arbeta efter pandemin?
– Jag tror att det kommer att bli vanligare med hemarbete än tidigare. Under pandemin har många lärt sig använda de digitala verktygen och hittat arbetssätt som fungerar. Man får inte heller glömma de fördelar som finns med ökad flexibilitet och att hemarbete kan göra det lättare att kombinera arbete och familj.
Studien är begränsad till sin omfattning. I den ingår bara 27 personer. Enligt David Hallman så är resultatet ändå betydelsefullt, framför allt eftersom forskarna här har jämfört samma personer i två olika miljöer. I tidigare forskning har hemarbetarna ofta haft andra arbetsuppgifter, annan utbildning och position än dem som de jämförts
Foto på David Hallman: Anna Sällberg/Högskolan i Gävle
Som att du ätit fem påsar chips och glömt borsta tänderna. Huvudvärk och trötthet. Uppvaknandet efter ett intensivt stirrande på skärm kan likna baksmälla. Hjärnforskaren Sissela Nutley, författare till boken Distraherad, vet hur digitala medier kan påverka hälsan, men också hur du tar kontroll över din skärmtid – om du vill det.
– Eftersom det finns hälsorelaterade bekymmer kopplade till vårt digitala liv är det bra att reflektera över hur det ser ut och påverkar vår hälsa, säger hon.
Det talas om hälsorisker med hög skärmanvändning för barn. De riskerna gäller även vuxna enligt Sissela Nutley. Skärmar tar tid från annat vi behöver, som sömn och motion. Forskning visar att hög skärmanvändning kan kopplas till sårbarhet för depression, spelberoende, sämre koncentrationsförmåga och svagare relationer.
Första steget för mer kontroll är att våga kolla i mobilen hur mycket skärmtid du faktiskt har – och fundera på om du vill använda timmarna i ditt liv till det.
– Vill jag det – fine. Men vill jag inte det – vad vill jag göra mer av? Läsa bok en timme per dag? Prata med vänner? Lära mig spela gitarr? säger Sissela Nutley.
Mår du bra kanske det inte alls är ett problem, resonerar hjärnforskaren. Få inte dåligt samvete i onödan. Men Sissela Nutley har några fler rannsakande frågor:
– Upplever jag att det går ut över viktiga saker som sömn? Orkar jag inte röra på mig? Är det en blockerare av andra lustfyllda saker som jag vill men inte får till?
Fundera även över hur innehållet i olika appar, spel och tv-serier får dig att må.
– Har jag kastat bort en och en halv timme av mitt liv, vad är eftersmaken?
Får nyheter dig att tro att världen bara är mörk, eller gör andras poster i sociala medier att du känner det som att de lever ett enklare liv, är snyggare och lyckligare?
– Om man jämför sig mycket och känner sig otillräcklig påverkar det våra tankar om oss själva, säger Sissela Nutley.
”Once you pop – you can’t stop”, löd en gammal chipsreklam. Att det är lika svårt att begränsa sitt skärmbegär som att sluta snacksa beror på att det skapar aktivitet i hjärnans belöningscentrum. Algoritmerna är gjorda för att hålla oss kvar och ge mer av det vi redan gillat eller sett.
Redan innan vi tar upp mobilen får vi en kick av signalsubstansen dopamin.
– Det verkar som ett bränsle för begär, eller förväntad belöning.
Dopamin gör att vi känner sug efter att upprepa ett beteende som belönar hjärnan igen. Får vi inte samma styrka i belöningen ökar vi på beteendet och plockar upp mobilen igen, trots att vi nyss kollade.
Vill du lyckas minska på mobiltiden ska du sätta upp nåbara mål och ställa in skärmbegränsningar precis som för barn.
– Jag har skärmtid för mig själv när jag har varit en timme på Insta. Då kan jag ta ett beslut att fortsätta eller inte. Det medvetandegör, säger Sissela Nutley.
4 tips: Så stoppar du skärmsuget
1. Kolla upp din skärmtid. Fundera på dina livsmål. Sätt ett görbart tidsmål.
2. Ställ in skärmtiden på tidsslukande appar. Överkurs: Ge tidskoden till en kompis.
3. Stäng av notiser.
4. Ställ in låst hemskärm med avskräckande bild. Skaffa greyscale - svart-vit skärm.
Ju större beroende du upplever, desto mer stöd kan du behöva, understryker hon.
– Höj tröskeln för det du vill göra mindre av och sänk den för det du vill göra mer av.
Skapa en paus innan du öppnar telefonen. Genom att ha en låst skärmbild tar den någon extra sekund att låsa upp. Lägg in en stoppsignal som skärmbild och varför inte en röd skärm med texten: ”Ska du verkligen öppna mig nu?” Hjärnforskaren föreslår även inställningen gråskala som gör skärmen svartvit.
– Då blir det tråkigt!
Den som lätt blir rastlös utan skärm kan behöva vänja popcornhjärnan vid att bara vara. Bara 40 minuter i naturen har visat sig göra stor skillnad för kreativitet, enligt en amerikansk studie.
– Hjärnan behöver tid för spontan aktivitet och inte alltid bearbeta information, säger Sissela Nutley.
Prova att promenera utan underhållning, strunta i podd när du transporterar dig. Klappa ett husdjur, skratta med en kompis, tomglo ut genom fönstret, basta, bada eller meditera, tipsar hon. Gör en sak i taget, sakta.
– Jag värnar alla stunder. Hänger jag tvätt gör jag bara det. ”Lean into it.”
Unga får dåligt mobilsamvete
Unga kvinnor får mer dåligt samvete än killar för att de använder mobilen mycket enligt en studie vid Göteborgs universitet. Kvinnor uppger mer oro än män även när de använder skärm mindre enligt Sissela Nutley.
Killar blir oftare beroende av dataspel än kvinnor och allt fler söker hjälp. Dataspelsberoende är i dag det enda digitala användande som är en diagnos med vårdprogram för patienter.
Det finns vissa hälsorisker för barn och unga med hög skärmanvändning och i höstas kom de första riktlinjerna för alla under 18 år.
Lästips:
Distraherad. Hjärnan, skärmen och krafterna bakom, av hjärnforskaren Sissela Nutley.
Skärmhjärnan. Hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda, av psykiatern Anders Hansen.
