Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

"Jag kunde inte dricka lagom"

Peter är nykter nu. Åren med alkoholen ser han som tid av själslig död, fulla av fasader och lögner. Ändå händer det att han saknar att dricka. ”Det skulle vara farligt att förneka det. Men eftersom jag har en dödlig sjukdom har jag inget val”, säger han.
David Österberg Publicerad
Illustration: Annica Huett

Det blev aldrig lagom för Peter. När han drack så gjorde han det rejält.

- Om jag skulle gå på after work en tisdag kunde jag tänka att det var lagom att dricka mellan en och tre öl, det är nog vad de flesta tycker är normalt. Och någon gång blev det också så, men det kunde lika gärna sluta med att jag satt hemma vid femtiden på morgonen med en bag in box bredvid mig.

Själv tyckte jag att jag drack som alla andra...

Alkoholen var med honom från det att han var ett litet barn. Hans föräldrar var alkoholister, liksom ett par nära släktingar. Och från det att han själv drack första gången i de tidiga tonåren kände han ett begär efter mer.

– Jag tror att jag föddes med känsligheten för alkohol. Som en allergi, ungefär som att man kan vara allergisk mot jordnötter. Ändå drack jag inte så mycket innan jag blev vuxen. När jag började på gymnasiet var jag väldigt ambitiös i skolan, kanske fyllde jag hålet i bröstet genom att alltid vara duktig.

Sedan blev det gradvis värre. På universitetet var kraven lägre och det blev mycket fest – och så småningom kom omgivningens reaktioner på hans drickande.

– ”Jo, vi ska ha förlovningsfest och du får gärna komma, men du kan väl försöka ta det lite lugnt med alkoholen? Eller kanske inte dricka alls?” Själv tyckte jag att jag drack som alla andra, kunde inte se att jag hade några problem.

Jag kände mig som en bluff som när som helst skulle bli avslöjad.

När studierna var över började Peter arbeta som programmerare. Han beskriver sig själv som ”datanörd ut i fingerspetsarna” och väldigt duktig på sitt jobb. Men den inre oron, rädslan, ångesten, ville aldrig lämna honom.

– Jag trivdes egentligen aldrig på jobbet, oavsett om jag drack eller inte. Jag kände mig som en bluff, som någon som när som helst skulle bli avslöjad, säger han.

Han drack mer och mer. Ibland försökte han minska mängden och lyckades emellanåt. I 30-årsåldern bestämde han sig för att helt sluta dricka, men efter ett år av nykterhet började han igen. 10 år senare gjorde han nästa försök.

– Jag var övertygad om att jag skulle få ett skitliv utan alkoholen, men tänkte att jag i alla fall skulle få behålla familjen och jobbet.

Jag byggde bilden av att jag behövde alkohol i mitt liv för att vara lycklig.

Några månader senare började han dricka igen. Då hade Peter sambo och två små barn. Alkoholismen påverkade även dem.

– Intellektuellt förstod jag att jag skulle förlora kontakten med mina barn och bli av med mitt jobb om jag fortsatte dricka. Men alkoholismen är en sjukdom, den skapar ett sjukligt begär. Det innebär att jag kunde älska mina barn så mycket som man kan älska sina barn, men samtidigt kröka. Jag kunde inte välja. Det är som en tryckkokare som hotar att explodera. Jag byggde bilden av att jag behövde alkohol i mitt liv för att vara lycklig.

– Ibland tänkte jag förstås ”aldrig mer”, men sedan ändrade jag mig. Då kom tankar av typen: ”jag kan dricka som alla andra”, ”det är ju semester” eller ”jag kommer ändå inte att lyckas sluta dricka”.

Med lögnerna kom distansen till min familj, mina vänner, ja till hela livet.

Peter pratar mycket om den inre svärta som han brottades med. Om att alkoholen – om än för en kort stund – då och då kunde få honom att känna ro. När han var påverkad kunde han vara i nuet, slippa tankarna på det förflutna och slippa oron för framtiden. Han blev ”spontan, modig och glad”. Men det blev nästan alltid för mycket och långsamt tog alkoholen honom allt längre bort från det som var viktigt i livet.

– Jag levde i en själslig död, mitt liv var bara fasad och lögner. Och med lögnerna kom distansen till min familj, mina vänner, ja till hela livet egentligen. De sista två åren drack jag varje dag. Jag vaknade på morgonen och mådde jättedåligt, fantiserade om att göra slut på mig själv. Men på något vis pallrade jag mig upp och gick till jobbet.

– Ibland drack jag på morgonen för att klara av det. Då tänkte jag att ”ikväll ska det bli en tidig kväll, jag dricker litegrann och går och lägger mig”. Men så blev det aldrig. Under kanske en timme på kvällen hade jag en period av livsglädje, med måttliga mängder alkohol, sedan hade jag överdruckit igen.

Peters sambo försökte få honom att minska sin konsumtion. Bad honom först att hålla sig till vissa dagar i veckan och sedan att sluta helt. Då började han dricka i smyg. Kollegorna märkte aldrig av hans alkoholproblem, men ett par gånger bad hans chef honom att hålla igen på drickandet vid jobbfester.

De första två åren fanns inte viljan i hjärtat.

För Peter kom vändningen först när han kom i kontakt med Anonyma Alkoholister, AA. Men det var en långsam process.

– Jag började gå på möten för fem år sedan, men de första två åren fanns inte viljan i hjärtat. Men så hände något. Jag betraktar det som en andlig upplevelse, som en nåd. Genom de 12 stegen hos AA fick jag hjälp att påbörja resan mot inre förändring. Genom den behöver jag inte längre alkoholen, som var min gamla lösning.

Peter tror att många svenskar värjer sig mot det andliga hos AA. Själv ser han det som något helt naturligt och som en förutsättning för att kunna fortsätta resan mot nykterhet.

– Liknande tankesätt finns inom mindfulness och i buddhismen. Befrielsen från tvånget att dricka kommer från en högre makt. Men vad den består av definieras inte. Du kan hitta den genom en kristen Gud, genom en islamsk Gud, genom mötet med de andra i gruppen. Det är en kärleksfull kraft som hjälper den som söker den.

Den 20 oktober 2013 drack Peter sitt sista glas. Han arbetar med sig själv varje dag, med målet att aldrig mer dricka. Men vet att statistiken talar emot honom.

– De flesta klarar sig inte, det vet jag ju. En man i min grupp hade varit nykter i 13 år. Han tänkte att han skulle testa att dricka ett glas och tre dagar senare hade han förlorat både jobb och lägenhet. På tre dagar!

Det händer att Peter saknar alkoholen.

– Inte ofta, men kanske fyra gånger om året. Säg att man sitter i en trädgård, har semester och solen skiner. Några kompisar har samlats för att grilla och vid lunch öppnar någon en flaska vin. Då kan jag känna saknaden. Jag får inte förneka att jag då och då får betala ett pris för min sjukdom. Men det är en dödlig sjukdom så jag har inget val.

Peter har slutat arbeta som programmerare. Han vet nu att han är bra på att hjälpa andra människor som mår dåligt och vill ägna sitt liv åt det. Peter läser psykologi och kanske ser han en framtid som anställd i någon församling.  Han är engagerad i AA och mentor åt en man som nyligen påbörjat sin resa mot nykterhet.

– Det hjälper honom, men det hjälper också mig. Det är ett sätt att underhålla min andliga kondition. Jag är stolt över den resa jag har gjort, men också tacksam över att jag har fått nåden att kunna vara nykter.

Läs också: Oftast alkohol på julfesten

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Lista: 5 tips som hjälper dig överleva vabruari

Ungarna är sjuka stup i kvarten och du vabbar hela tiden. Vintern är tuff för många småbarnsföräldrar men det blir lättare, vi lovar. Under tiden får ni några tips på hur man kan minska vab-frustrationen.
Petra Rendik Publicerad 19 februari 2026, kl 06:04
Förälder mäter feber på sjukt barn hemma under vabruari.
Vabruari är högsäsong för infektioner bland småbarn – tvååringar toppar statistiken över flest vab-dagar enligt Försäkringskassan. Foto: Anders Wiklund/TT

Februari och mars är månaderna då flest är hemma med sjuka barn. Infektionerna kan dugga tätt, särskilt om barnen är små och går i förskolan. Allra vanligaste är det att vabba 2-åringar enligt statistik från Försäkringskassan. 

Förra året togs det ut ungefär 9 dagar med vab per tvååring. Antalet dagar per år minskade vartefter barnet blev äldre. Kanske kan det vara en liten tröst när det känns som du vabbar för hundraelfte gången.

5 tips för att klara vab-träsket

Planera vab i förväg – så undviker ni konflikter hemma

Det är lätt att ryka ihop på morgonkvisten när barnet vaknar sjukt. Båda känner att de verkligen behöver vara på jobbet, så vem ska vara hemma? Bestäm er för ett system innan kräksjukan slår till och fördela ansvaret så rättvist det går. 

Kanske ska ni köra varannan dag utan undantag, dela veckan rakt av eller vabba halva dagen var? Föräldraförsäkringen är väldigt flexibel i det avseendet. Om ni är två föräldrar kan ett tips vara att på söndagen gå igenom kommande vecka och ha en plan för hur ni gör om barnen blir sjuka.

Vem får vabba? Regler för släktingar, vänner och ersättning

Det är inte bara är mammor och pappor som kan vabba. En släkting eller vän kan också få ersättning om de avstår ifrån att jobba eller söka arbete när de är hemma med ditt barn. Men första gången någon annan än föräldrar vabbar måste personen anmäla det genom att ringa Försäkringskassan.

Vobba med sjukt barn – vad gäller och vilka rättigheter har du?

Att vobba, jobba hemma med sjukt barn, är en fantastisk möjlighet för många. Ekonomin blir mindre lidande och stressen att halka efter på jobbet minskar. Fast vobb kan också skapa stress för det är ju inte alltid lätt att vårda en liten sjukling och svara på jobbmejlen samtidigt. 

Ett tips kan vara att vobba halva dagen och vabba resten. Om barnet är tillräckligt stort kan ni komma överens om att du tar dina möten på förmiddagen och tittar på film med barnet på eftermiddagen.

Kom ihåg att vobba inte är en rättighet eller skyldighet. En chef kan alltså inte kräva att du vobbar och du måste få dennes medgivande om du vill göra det.

Dina rättigheter vid vab – vad får chefen säga?

Du har rätt enligt lag att vara hemma med sjuka barn. Din chef kan alltså inte neka dig det oavsett hur mycket ni har att göra. Det är chefens ansvar att din och dina kollegors jobbhög inte växer för att du är hemma. 

Du får inte bli missgynnad på jobbet på något sätt för att du är hemma och vårdar barn. Om chefen (eller en kollega för den delen) muttrar ”ska du vabba igen?” svarar du lugnt ”ja det ska jag". Blir det här muttret ett återkommande problem kan du kontakta facket eller DO, diskrimineringsombudsmannen.

Glöm inte att mysa

Sänk kraven på vardagen och stäng av jobbmobilen om du vabbar. Passa på att vila lite när du kan, vi vet det går inte alltid. Men vab är en riktigt schysst förmån så varför inte låta en liten feberhet hand krypa in i din samtidigt som ni kurar ihop er i soffan. Påminn dig själv om att det här inte varar för evigt.

När vabbas det som mest?

Vab varierar mycket under året. Vanligtvis har det vabbats mest under februari till mars. Under coronapandemin ökade vabbandet kraftigt och förändrade mönstret för när det vabbades som mest.

I april 2020, under pandemins början, betalades det ut fler dagar med vab än någonsin tidigare. Under både november och december 2021 betalades det ut över 1 miljon vab‑dagar varje månad. Efter coronapandemin återgick mönstret till det vanliga med toppar i februari och mars.

Källa: Försäkringskassan.