FRÅGA: Jag har varit chef i 15 år och varit med om åtskilliga med- och motgångar. Men oavsett vilken arbetsplats jag varit på har jag alltid tyckt om att se mina medarbetare utvecklas och älskat utmaningar, både vad gäller försäljningsresultat och medarbetare.
Men sedan en längre tid – redan före pandemin – har den positiva känslan helt försvunnit. Jag är helt enkelt urless på att vara chef. De senaste månaderna har jag varit lättirriterad och dragit mig för att ta itu med personalärenden, vilket inte är likt mig. I grund och botten vill jag vara chef och tror mig vara en bra ledare. Hur ska jag tänka och agera för att komma ur den här dippen? Jag behöver en nytändning.
SVAR: Chefskapet kräver en balansakt mellan strategiska och operativa perspektiv och det kan vara utmanande i perioder -även när det inte är en pandemi. De stressreaktioner som det senaste året medfört kan förstärka upplevelsen av att man som ledare blir en soptunna för oro och ångest.
Din beskrivning av frustration, irritation och tillbakadragande får mig att tänka på empatitrötthet. Det kan uppstå när man som chef under längre tid tillgodosett alla andras behov utom sina egna.
Du skriver att du vill vara chef och snabbt ta dig vidare. Empatitrötthet är något som kan komma smygande. Kanske har du under dina 15 år som chef anpassat dig mer än du har trott, eller legat på en ständigt lite för hög arbetsbelastning.
Oavsett anledning är mitt råd att inte stressa dig ur den här perioden, eftersom den kan bära viktig information om dig som person och chef. Försök i stället att bejaka dina upplevelser och reflektera över vad det är som skaver och varför.
Att ta en paus och minska belastningen kan bygga resilience, det vill säga förmågan att hantera svåra situationer med uthållighet och motståndskraft. Reflektera över vad du uppskattar med att vara chef och väg det mot den praktiska och psykiska insats det kräver.
Chefer blir ibland måltavla för missnöje som inte har något med ledaren själv att göra. Hur hanterar du det? Känns det fortfarande meningsfullt och finns det hälsosamma gränser mellan dig och dina medarbetare?
Ytterligare ett perspektiv kan vara att tänka att du faktiskt inte måste vara chef. Om du ändå verkligen vill, hur kan du vara i den rollen på ett sätt som fungerar långsiktigt? Du tycker om att se dina medarbetare utvecklas och växa. Men utvecklas även du eller ger du bara av dig själv?
Läs fler frågor till Chef & Karriärs mentorer:
Alexandra Thomas
ALEXANDRA THOMAS
GÖR: Psykolog, författare och specialist i organisationspsykologi på Move Management AB. Inspirationsföreläsare och skribent.
ÅLDER: 43 år.
KARRIÄR: Facilitator, partner, mentor och regionchef. Har tidigare jobbat som skolpsykolog och på BUP.
