När Jane Svensk och Tommy Sörstrand diskuterar kan det ibland låta som att de är oense. Som när Kollega kommer på besök till exempel.
– Jag tycker vi har mjukare värden här jämfört med industribranschen där jag jobbat förut. Och vi har generösa förmåner ändå, säger Jane Svensk.
Tommy Sörstrand är inte lika imponerad.
– Visst, vi har kollektivavtal, det är ju förstås mer än andra har.
De fackliga parhästarna tycker ibland lika. Och ganska ofta inte. Men det är ingen nackdel anser de, tvärtom.
– Det kommer oftast något bra ur att tycka olika, det gynnar kreativiteten. Men det har hänt att HR-chefen sagt lite skämtsamt ”kan inte facket komma överens någon gång”, säger Tommy Sörstrand och skrattar.
Jane Svensk och Tommy Sörstrand är en rutinerad duo, både i sina yrkesroller och som fackliga representanter.
Jane Svensk har jobbat inom HSB i över 25 år, Tommy Sörstrand i nästan 14. Hon har varit styrelseordförande i fackklubben ungefär lika länge som han har varit anställd och ledamot.
Ingen av dem hade några planer på att engagera sig fackligt, men när dåvarande ordförande skulle avgå menade hon att det inte fanns någon annan ordförandekandidat än Jane Svensk, eftersom hon dagligen arbetar med förhandlingar.
– Jag tänkte testa ett år. Sedan sprang jag på Tommy och sa att jag hade ett uppdrag till honom.
På den vägen är det. De har fortsatt att få de drygt 70 medlemmarnas förtroende. De beskriver sig själva som en förhandlingsdelegation som kan det mesta om löner och mbl, medbestämmandelagen.
Det är ofta roligt, som när klubben i våras fyllde 80 år, och lärorikt. Men också tufft.
Som hösten 2023.
Hårda förhandlingar
Arbetsgivaren tillkännagav att en omorganisation var nödvändig efter pandemiåren. Uppsägningar var ett faktum.
Det blev en månad av hårda förhandlingar där klubben lyckades rädda några tjänster, men många fick också gå. Att sitta på vetskapen om vilka kollegor som skulle bli uppsagda, men utan att få säga något innan allt var klart, var väldigt tungt. Känslan av att komma i kläm mellan ledsna kollegor och arbetsgivare var en ny, jobbig erfarenhet.
– Många blev fruktansvärt besvikna på oss, varför gör inte facket mer? Det var så infekterat ett tag. Men när arbetsgivaren har bestämt sig kan vi som klubb inte göra så mycket mer än att lindra smällen, säger Jane Svensk.
Såren har börjat läka, men det tog tid. Jane Svensk kan fortfarande fundera på om de som klubb hade kunnat göra något annorlunda.
– Om vi ska vara självkritiska borde vi väl ha informerat medlemmarna mer successivt och tidigare än vad vi gjorde. Vi skulle också ha förklarat klubbens roll bättre, säger hon.
Tommy Sörstrand nickar instämmande.
– Brinner det så brinner det. Men en bra sak är att vi också lärde oss att arbetsgivaren faktiskt lyssnar på oss. Mycket av det vi sa anammades, säger han.
Det råder fortfarande tuffa ekonomiska tider – är ni oroliga för fler nedskärningar?
– Vi har mycket i pipeline, men det är fortsatt rätt stilla i försäljningen av nyproduktionerna där vi får in våra pengar. Så visst är jag lite orolig, men hoppas på ljusare tider, säger Jane Svensk.
