Idén om ett gemensamt fack för tjänstemän och arbetare kommer från IF Metalls nya ordförande Marie Nilsson. På vårens kongress tog hon upp att de båda gruppernas jobb alltmer glider in i varandra, berättar Dagens Arbete.
Marie Nilsson är tydlig med att det i första hand är Unionen som hon ser som en tänkbar partner.
Från Unionens sida är man inte överraskad över utspelet.
– Gemenskapen med de man jobbar tillsammans med är en del av vår organisationsidé. Vi tror att problemen på en arbetsplats är likartade oavsett vilket yrke man har. Därför är det här inte någon främmande tanke, säger Marina Åman, Unionens andre vice ordförande, som också påpekar att de båda förbunden sedan länge har många gemensamma intressen och samarbeten, framför allt i samband med avtalsrörelserna.
Däremot tror hon inte att tiden är mogen för ett samgående. Det största hindret är enligt henne att Unionen är partipolitiskt obundet, medan IF Metall samverkar med Socialdemokraterna.
– Det vill vi fortsätta vara, för det gynnar våra medlemmar bäst. Det är en sådan grundläggande del av vår organisation. Därför är ett samgående inte aktuellt just nu.
Kan ett samgående bli verklighet framöver?
– Det är svårt att förutspå framtiden. Just nu sker många förändringar på arbetsmarknaden, inte minst som en följd av digitaliseringen. Det man kan konstatera är att vi, liksom alla fackförbund, behöver utvecklas. Framtiden får utvisa vart den utvecklingen för oss, säger Marina Åman.
Finns det några risker med att ett fack blir alltför stort och starkt?
– Det kan finnas något att vinna på mångfalden också, även om en grundläggande idé i den fackliga rörelsen är att vi blir starkare tillsammans. Vi måste alltid se till medlemsnyttan. Finns det ingen sådan ska man inte gå vidare. Det finns inget egenvärde i att bygga ett imperium.
