Älskar du frågesport?
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Nytt storfack för akademiker bildas
Ytterligare ett storfack föds när Jusek och Civilekonomerna går samman och bildar Akavia för akademiker. Unionen ser inte det nya förbundet som något hot – trots att de båda förbunden delvis organiserar samma yrkesgrupper.
I mitten på 1940-talet fanns 165 fackförbund i Sverige. Sedan dess har en mängd förbund slagits ihop och i dag har antalet minskat till 56 stycken, berättar Unionens förbundssekreterare Leif Nicklagård.
– Jag tror inte att vi har sett den sista sammanslagningen av fackförbund i det här landet, säger han.
Unionen är del av utvecklingen. Den 1 januari 2008 gick HTF, som organiserade handelstjänstemän och Sif, som organiserade industritjänstemän samman och bildade Sveriges största fackförbund.
Leif Nicklagård tror att det finns två förklaringar till sammanslagningarna av fackförbund. Större förbund blir ekonomiskt starkare och får samtidigt en starkare ställning på arbetsmarknaden.
– HTF och Sif slogs inte ihop och blev Unionen av ekonomiska skäl, utan för att bli starkare på arbetsmarknaden. I dag representerar vi så många medlemmar att vi är en aktör att räkna med på svensk arbetsmarknad.
Det nya fackförbundet Akavia bildades den 1 januari 2020 och får över 130 000 medlemmar. Förbundet blir det näst största Saco-förbundet efter Sveriges ingenjörer. Förutom ekonomer och jurister vill Akavia bland annat organisera samhällsvetare, personalvetare och kommunikatörer.
Bland Akavias medlemmar finns därmed delvis samma yrkesgrupper som hos Unionen, men Leif Nicklagård ser inte det nya storfacket som ett hot.
– Vi organiserar på helt olika idéer. Vi anser att alla på en arbetsplats ska tillhöra samma fackförbund och gör ingen skillnad beroende på vilken utbildning du har. Akavias idé är att man måste ha rätt utbildning för att kunna vara organiserad hos dem. På de arbetsplatser där Jusek och Civilekonomerna finns i dag är det samma förhållanden.
Unionen, Akavia, Vision – det finns flera exempel på nya fackförbund där namnet inte direkt återspeglar vilka yrkesgrupper som är organiserade hos dem.
– Det kan nog finnas en tanke om att vilja modernisera. Det är en utmaning om ett förbund byter namn till något som inte associerar till dess verksamhet. Men i Unionens fall har det aldrig varit någon nackdel. Vi har lanserat namnet, som är känt i dag, säger Leif Nicklagård.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Hon enar fack i 27 länder
Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?
Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.
Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.
På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.
– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.
Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.
Facken har ingen förhandlingsrätt
Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.
Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.
– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”
För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.
Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna
Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.
Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.
– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.
Reglerna gäller i EU och EES
- Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.
