Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Medlemmar på SR uppmanas lämna facket

Journalistförbundets (SJF) klubbordförande på Sveriges Radio råder medlemmar att lämna fackförbundet för att öka sina chanser att få jobba kvar. Anledningen är att Unionens kollektivavtal, till skillnad från SJF:s, gör det möjligt för SR att stapla visstidsanställningar på varandra i upp till tio år.
Linnea Andersson Publicerad
Hasse Holmberg/TT
Hasse Holmberg/TT

Sedan tre år tillbaka har Unionen kollektivavtal med public service-bolagen SR och SVT, ett avtal som på flera sätt skiljer sig från Journalistförbundets kollektivavtal. En anställd som omfattas av Unionens avtal, eller inte är med i något fack alls, har till exempel möjlighet att vara visstidsanställd under längre tid än den som omfattas av SJF:s avtal. Att avtalen är olika utformade har gjort att flera medlemmar i SJF har valt att gå över till Unionen.

Nu menar SJF:s klubbordförande på SR att hon inte ser någon annan lösning än att råda visstidsanställda, som frågar om vad som gäller, att antingen gå ur Journalistförbundet eller att fortsätta vara icke-anslutna. Det skriver Journalisten.

– Som klubbordförande vill jag gärna prata med de programanställda, och jag är en av dem som säger att om du gärna vill jobba på SR så har du större möjligheter om du är oorganiserad. Jag informerar om hur man går ur facket och hur lång tid det tar, och att man är välkommen att ställa frågor även om man inte är medlem. Det andra alternativet är helt enkelt sämre, säger Ulrika Hyllert, klubbordförande för SJF på Sveriges Radio, till Journalisten.

Hur många medlemmar Journalistförbundet har gått miste om på grund av situationen vet man inte, men enligt Ulrika Hyllert märks det eftersom många nyanställda numera väljer att inte gå med i facket till skillnad från tidigare.

Att Journalistförbundet valt en hårdare linje än Unionen när det gäller visstider beror enligt SJF:s ordförande Jonas Nordling på att förbundet vill motverka ”missbruk av visstider”. Unionen är överens om att tillsvidareanställningar är det mest önskvärda men menar också att deras medlemmar hellre vill ha längre sammanhängande visstidsanställningar än flera korta, för att sedan tvingas lämna företaget.

Journalistförbundet vill se en gränsdragning mellan dem och Unionen som går ut på att de som jobbar redaktionellt ska tillhöra SJF medan övriga tjänstemän ska vara med i Unionen. Liknande gränsdragningar finns ofta på arbetsplatser mellan arbetare och tjänstemän. Unionen tror dock inte på en sådan lösning.

– Vår organisationsidé är att vi ska organisera tjänstemän på arbetsplatsen och att det är arbetsplatsen som är den gemensamma nämnaren, där vi driver fackliga frågor och hittar överenskommelser. Att då göra en gränsdragningsöverenskommelse går emot den idén, sa Niklas Hjert, Unionens förhandlingschef, till Kollega våren 2014.

Trots det höga tonläget hoppas Journalistförbundet att frågan ska lösa sig redan under kommande avtalsrörelse.

– Vi kommer att attackera den här saken då igen. Vi måste lösa detta och kan inte tillåta avtalsshopping på det här sättet, säger Jonas Nordling till Journalisten.

Niklas Hjert menar att Unionen redan dragit sitt strå till stacken för att hitta en lösning.

– För att öka den fackliga styrkan har vi vid flera tillfällen föreslagit Journalistförbundet att vi ska samförhandla. Det tror vi är bästa vägen att förbättra avtalet, säger Hjert till Journalisten.

Enligt Sveriges Radio själva är det ett ”litet problem” då det enligt dem endast är 20 procent av de anställda som har någon form av visstidsanställning. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Hon enar fack i 27 länder

Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Noa Söderberg Publicerad 31 januari 2025, kl 06:00
Kvinna sitter med hörlurar och en laptop
Karin Åberg, vice ordförande i klubben på Ericsson i Kista ser stora fördelar med ett gemensamt europeiskt företagsråd som kan ena fack i flera länder. Foto: Anders G. Warne

Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?

Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.

Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.

På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.

– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.

Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.

Facken har ingen förhandlingsrätt

Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.

Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.

– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”

För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.

Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna

Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.

Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.

– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.

Reglerna gäller i EU och EES

  • Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.