Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Hård press även på klubben

Efter Sony Mobiles varsel har Unionenklubben och dess ordförande Lene Eriksson fått slita hårt: ”Varsel är känslomässigt jobbiga – men i sådana här lägen får man sätta sig själv åt sidan.”
Ola Rennstam Publicerad
André de Loisted
"Jag är inte särskilt medievan, så det har varit en utmaning att prata med journalister", säger Lene Eriksson, ordförande för 748 Unionenmedlemmar på Sony Mobile i Lund. André de Loisted

Varslet var väntat  – men inte omfattningen. Hälften av Sonys drygt 2 000 medarbetare i Lund ska bort, det har ledningen i Tokyo bestämt.

För styrelsen i Unionenklubben innebar det dramatiska beskedet att man fick lägga sina ordinarie arbetsuppgifter åt sidan och helt och hållet ägna sig åt att stötta medlemmarna. De senaste veckorna har tjänstemännen strömmat till klubbens kansli – behovet av att prata har varit stort.

– Vi utökade genast öppettiderna så att medlemmarna har kunnat komma när det passat dem, det är väldigt viktigt att vi i styrelsen verkligen är tillgängliga under den här perioden. Många har frågor om varseltider, vad som gäller med a-kassan och vilka försäkringar de har, säger klubbens ordförande Lene Eriksson.
Tiden efter varslet har stämningen på företaget varit dämpad, oron och frustrationen har varit påtaglig.

– Det blir alltid mycket spekulationer om olika scenarier, och en del är besvikna över att det inte är klart med några färdiga paket med avgångslösningar, men det är inget vi styr över, säger Lene Eriksson.

Presskonferenser, möten med företagsledningen, besök av näringsminstern och lokala företrädare har avlöst varandra. För de förtroendevalda det har blivit många väldigt långa dagar de senaste veckorna.

– Det har varit otroligt stressigt. Jag är heller inte särskilt medievan, så det har varit en utmaning att prata med journalister. Men arbetet i klubbstyrelsen har fungerat jättebra, vi känner varandra väl och vet våra roller.

Hur är det att vara förtroendevald i sådan här situation?
– Frustrerande. Vi har inte fått någon tidsplan från företaget och möjligheterna att påverka den här typen av beslut är begränsade. Samtidigt känns det som att vi gör skillnad, framför allt genom att ha en löpande dialog med personalen. Många vill inte prata med sin chef om det här, utan ser oss som en neutral part där man kan lyfta funderingar utan att det blir konsekvenser.

Mitt i all uppståndelse kan det vara lätt att glömma bort sig själv. Varsel är känslomässigt jobbiga – även för förtroendevalda, medger Lene Eriksson.

– Jag vet inte själv om jag har jobbet kvar om ett år, det är förstås väldigt jobbigt. Men just nu är jag helt uppe i det fackliga och sätter mig själv åt sidan.

– Som tur är bor jag på landet, omgiven av djur och natur och har kunnat få perspektiv och mycket frisk luft. Jag har också en väldigt förstående familj, vilket underlättar det fackliga arbetet, säger hon.

För sju år sedan arbetade närmare 4 000 personer på det som då hette SonyEricsson – snart är bara en fjärdedel kvar. Lene Eriksson har varit med om en handfull varsel och erfarenheterna från dem kommer delvis till nytta nu. Styrelsen har fått erfarenhet och arbetat upp rutiner.

– Vi vet vilka åtgärder vi måste vidta, exempelvis när det gäller kontakter med Unionen och vikten av att skicka ut veckobrev till medlemmarna.

– Ändå är varje varsel är unikt. Det på 149 personer var inte lättare än detta på 1 000. Man står inför olika utmaningar och det är alltid lika tufft för den enskilde.  
 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Fackliga Caroline Nordström: Mer snabbfotat med riksklubb

När statliga Almi omorganiserades startade Unionens medlemmar en gemensam riksklubb – för att kunna jobba effektivare med det fackliga. ”Jag gillar att förhandla”, säger Caroline Nordström, klubbordförande på Almi i Linköping.
Elisabeth Brising Publicerad 5 februari 2026, kl 09:15
Caroline Nordström sitter i en fönsterkarm
Caroline Nordström är ordförande i Unionens fackklubb på Almi i Linköping. Hon tycker att det fackliga arbetet blivit mycket mer effektivt sedan de startade riksklubb. Foto John Sandlund

Caroline Nordström är affärsutvecklare på Almi i Östergötland. På kontoret i Linköping hade de haft en stark fackklubb sedan början av 1990-talet. Men 2025 hände något.

– Vi gick från att vara 20 anställda i vårt gamla bolag till 100. Då tänkte vi att det kanske var dags att bilda en ny riksklubb. Även om vi jobbar i olika län kan vi förhandla om organisatoriska frågor ihop, säger Caroline Nordström, initiativtagare och ordförande i Unionens nya riksklubb på Almi.

Jag skriker nog lite högre än de andra

Hon har jobbat här i tre år, men det fackliga engagemanget har funnits längre. Tio år inom Unionen och i ett annat fack innan dess.

Caroline Nordström. Foto: John Sandlund

– Jag har en fot inom arbetsrätt och halkade tidigt in på fackliga frågor. Jag är orädd, vågar säga vad jag tycker och tänker och tar inget som personlig kritik. Jag skriker nog lite högre än de andra och gillar att förhandla. Oavsett om det går som man tänkt eller inte ger det alltid en nya erfarenheter, säger hon.

Olika kontor - samma fackliga gemenskap

Tanken med en riksklubb är att få till ett smidigare sätt att kommunicera, fatta beslut och ha en dialog med arbetsgivaren för anställda på samma företag, men på orter i olika län.

– Det är en ren effektivisering för snabbare kommunikationsvägar, säger Caroline Nordström.

Det var efter ett klubbstyrelsebeslut som hon tog kontakt med de andra kontorens fackklubbar och arbetstagarrepresentanter förra året.

– Vi frågade om de var intresserade. Vi i Linköping såg en vinning, men man måste ju ha en ödmjukhet för att alla kanske inte vill. Men alla var väldigt eniga om att det här var ett bra alternativ.

Östra Mellansverige samlade ihop sig 

På ett medlemsmöte i somras beslöt de att bilda riksklubben Östra Mellansverige. Caroline Nordström tog kontakt med Unionens regionkontor och fick hjälp med det praktiska. Vissa kontor hade inte haft fackklubb innan, bara arbetsmiljöombud, och nu skulle de bli del av något nytt.

– Utmaningen när man går från en inarbetad klubb där alla känner alla och man blir större är: Hur ska vi kommunicera och göra alla medlemmar delaktiga? Så att inte information bara hamnar hos oss i styrelsen och stannar där, säger Caroline Nordström.

Har ni redan kunnat sett några positiva effekter än av riksklubben?

– Ja, det blir lättare att jobba fackligt när man inte behöver vänta in alla lokala beslut. Förhandlingarna blir väldigt positiva när man kan sitta med en representant för varje kontor. Och om det är lokala frågor kan man förhandla det där och vid behov bolla med styrelsen.

Hur är dialogen med Almis chefer?

– Det är ganska lätt att driva fackligt arbete här, det är en stående punkt på personalmöten och vi har avstämning med vår vd varje månad. Jag kan ringa och bolla en fråga. ”Högt i tak” må vara en klyscha, men det är väldigt lättarbetat och då blir det roligt och mycket gjort.

Vilka frågor har ni förhandlat?

– Omorganisationen. Anställda och chefer som får nya roller, ett nytt organisationsträd och grupper som förändras.

Vilken hjälp har du fått av Unionens regionkontor?

– Ovärderligt stöd. Vi har arbetat tätt med dem. De har även varit med fysiskt i rummet vid de stora förhandlingarna. Ombudsmän har gått igenom vår förhandlingsframställan innan och suttit med och kollat att vi inte har glömt något juridiskt.

ALMI OCH UNIONENS RIKSKLUBB

➧ Almi är ett statligt och regionalt ägt bolag som stöttar små och medelstora företag och innovatörer.

➧ Har 42 kontor över hela Sverige, med 500 anställda.

➧ Förra året omorganiserades Almis bolagsstruktur från 16 till 8 enheter. Då valde några Unionenklubbar att bilda riksklubb – en lokal fackklubb för flera arbetsplatser i olika landskap (alltså inte en helt rikstäckande klubb).