Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Färre är med i facket

Utvecklingen fortsätter – färre väljer att vara med i facket. Minskningen är störst bland arbetare och utrikesfödda. Det visar en ny rapport om den fackliga medlemsutvecklingen.
Ola Rennstam Publicerad 22 maj 2019, kl 10:12
Facklig organisationsgrad för arbetare, tjänstemän och samtliga anställda. (Procent 2006-2023.)

Den fackliga organisationsgraden fortsätter att minska. Mellan 2006 och 2018 har andelen löntagare som är medlemmar i ett fackförbund sjunkit från 77 procent till 67 procent. Det visar en rapport som Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet, skrivit för Arena Idé. Störst minskning har skett bland arbetare, medan tjänstemännens organisationsgrad har minskat i något lägre utsträckning under de tolv åren. I dag är 59 procent av arbetarna och 72 procent tjänstemän med i ett fackförbund. 

Läs också: Tjänstemännen ökar – arbetarna minskar

– Förändringarna kan te sig små sett till enskilda år men sett till senaste dryga tio åren har det skett flera dramatiska förändringar, säger Anders Kjellberg.

Sedan 2006 har tjänstemännens organisationsgrad minskat med fem procentenheter och arbetarnas med hela 18 procentenheter. En förklaring till det kraftiga medlemstappet är Alliansregeringens höjningar av avgifterna till a-kassorna som ledde till att fackens försvagades lokalt på många arbetsplatser och gjorde det svårare att rekrytera. Många tjänstemannafack inom TCO och Saco lyckades dock vända medlemsraset efter åren 2007-2008. Unionen är ett exempel på det, sedan 2006 har förbundet lyckats öka antalet yrkesverksamma medlemmar med 108 500.

– Tjänstemannaförbunden tog tag i problemet tidigare än inom LO och lyckades vända medlemstappet, delvis tack vare inkomstförsäkringar som kompletterade a-kassan. Unionen har slagit ordentligt på trumman för sin inkomstförsäkring, säger Anders Kjellberg.

Men nu kan den positva utvecklingen för tjänstemännen ha vänt, enligt rapporten har organisationsgraden sjunkit de senaste två åren men enligt Anders Kjellberg är det för tidigt att tala om ett trendbrott.

Ett verkligt orosmoln är att skillnaden i organisationsgrad har ökat kraftigt mellan inrikes och utrikes födda arbetare. Från att 2006 ha legat på samma nivå till att i dag vara 63 procent för inrikes födda och 49 procent för utrikes födda. Enligt Anders Kjellberg beror det på att många utrikes födda har en svag anknytning till svensk arbetsmarknad, ofta arbetar på mindre företag och inom sektorer med låg organisationsgrad och dåliga villkor.

– Detta är en stor utmaning för facken. Om de inte lyckas rekrytera utrikes födda kommer det bli mycket svårt att höja organisationsgraden framöver, säger han.

Är den svenska modellen i fara?
– Än så länge är det ingen omedelbar fara, den står den sig ganska bra. Men den fackliga organisationsgraden kan givetvis inte sjunka hur lågt som helst, då urholkas fackens legitimitet och förhandlingskraft och det blir svårare att rekrytera. Men det går inte att ange exakt var gränsen går.

– Arbetsgivarna får inte heller dra sig ur sina organisationer som de exempelvis gjort i Tyskland. Om kollektivavtalens täckningsgrad och organisationsgraden sjunker i växande branscher kan det resas krav på allmängiltigförklaringar av avtalen.

Allmängiltigförklaring innebär, enkelt uttryckt, att staten bestämmer att kollektivavtal skall gälla för en hel bransch, även de företag och anställda som inte är organiserade. Frankrike och i viss mån Norge är några exempel på länder med allmängiltigförklarade kollektivavtal.

Hur kommer då organisationsgraden utvecklas i framtiden? Anders Kjellberg har gjort en prognos som bygger på att nedgången fortsätter i samma takt som under åren 2017 och 2018. Då kommer den fackliga organisationsgraden sjunka från 72 till 67 procent bland tjänstemän till år 2023. Bland arbetarna kommer den att falla från 59 till 52 procent.

Trots nedgången på senare år har Sverige högst organisationsgrad i världen, följt av de övriga nordiska länderna. Att tjänstemän är med i facket i högre utsträckning än arbetare är också unikt ur ett internationellt perspektiv.

Totalt omfattas 88 procent av andelen anställda av kollektivavtal, en siffra som har legat på samma nivå de senaste tolv åren.

Fackliga organisationsgrad 2018 (2006):

Samtliga:
67 procent (77 procent)

Arbetare:
59 procent (77 procent)

Tjänstemän:
72 procent (77 procent)

Inrikes födda arbetare:
63 procent (77 procent)

Utrikes födda arbetare:
49 procent (77 procent)

Tjänstemän privat sektor:
67 procent (69 procent)

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Omslag till Kollega nummer 4 2024.

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Anmäl en usel arbetsmiljö - så funkar det

Visste du att skyddsombud kan anmäla företag med ohälsosam arbetsmiljö till Arbetsmiljöverket? Det kallas för 6:6A.
David Österberg Publicerad 10 maj 2024, kl 06:05
En chef skäller på sina medarbetare.
Har du en ohälsosam arbetsmiljö och har försökt ha en dialog med chefen utan att få gehör. Då kan en 6:6a-anmälan av ett arbetsmiljöombud vara sista utvägen. Foto: Shutterstock

1. VAD BETYDER EGENTLIGEN 6:6A? 

I arbetsmiljölagen finns bestämmelser för att se till att arbetsmiljön är bra. Kapitel 6, paragraf 6A, handlar om vad ett arbetsmiljöombud (heter också skyddsombud) ska göra om arbetsmiljön är dålig. Ombudet ska enligt lagen vända sig till arbetsgivaren och begära att något görs för att fixa problemen – det kallas för en 6:6A-anmälan. 

2. HUR GÖR MAN? 

Om ni anser att det finns risker i arbetsmiljön som arbetsgivaren struntar i vänder ni er till arbetsmiljöombudet/skyddsombudet. Då kan den personen lämna en 6:6A-anmälan. I dokumentet ska det stå vilka problemen är, hur de kan lösas och hur lång tid arbetsgivaren har på sig att arbeta med frågorna. Arbetsgivaren ska bekräfta att anmälan har kommit in och ”utan dröjsmål” meddela vad som ska göras åt problemen.

VAD SKA ARBETSGIVAREN GÖRA?

Olika åtgärder kan behövas, beroende på vilka problemen är. Det kan handla om allt från medarbetarenkäter och skyddsronder till riskbedömningar och handlingsplaner. Arbetsgivaren har det yttersta ansvaret för att arbetsmiljön är bra, men det är klokt att försöka ha en dialog på arbetsplatsen.


OM PROBLEMEN INTE FIXAS?

Om arbetsmiljöombudet tycker att arbetsgivaren ignorerar frågan, tar för lång tid på sig eller inte gör tillräckligt för att förbättra arbetsmiljön kan hen skicka anmälan till Arbetsmiljöverket. Då blir det oftast inspektion, som följs av ett inspektionsmeddelande, ett föreläggande eller ett förbud. Det första är den snällaste varianten, där myndigheten meddelar vilka brister som finns. Förelägganden och förbud måste arbetsgivaren följa. Om inget görs kan vite dömas ut av Arbetsmiljöverket. 

Så skriver du anmälan som arbetsmiljöombud

Här anmäler man åtgärder för brister i arbetsmiljön som skyddsombud/arbetsmiljöombud, som det kallas i Unionen. 

Fler tips från Unionen: 
Begäran om arbetsmiljöåtgärder (6:6a)