Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

6 förhoppningar på avtalsrörelsen

Löneökningar och flexpension står i fokus när avtalsrörelsen snart går in i skarpt läge. Framåt jul överlämnar facken sina krav och förhandlingarna börjar. Vi har frågat några klubbordförande vad de har för förhoppningar och farhågor.
Niklas Hallstedt Publicerad
Marcus Ericsson (bild ovan)/ Patrik Nygren (enkätbilder)
Unionens ordförande Martin Linder, th, tillsammans med kollegorna i Facken inom industrin, från vänster IF Metalls ordförande Anders Ferbe, GS ordförande Per-Olof Sjöö, Livs ordförande Hans-Olof Nilsson och Sveriges Ingenjörers ordförande Camilla Frankelius, presenterade sina krav inför avtalsrörelsen i början av november. Marcus Ericsson (bild ovan)/ Patrik Nygren (enkätbilder)

Eva Sonesson, klubbordförande Ikea Malmö; vilka är dina förhoppningar på avtalsrörelsen?
- Att det blir reallöneökningar. Och att vi får till bra skrivningar i de allmänna anställningsvillkoren om vem som får lov att förhandla bort sin övertidsersättning. Det ska inte gälla alla.

Vilka är dina farhågor?
- Att flexpensionen ska ta alltför mycket av kakan, av det totala löneutrymmet. Vi är överens om att vi ska ha den, men inte hur mycket pengar som ska avsättas.
 
Vilken är den viktigaste frågan på ditt företag?
- En het fråga för oss är hur man ska hantera de så kallade kransdagarna, lördagar och söndagar som ligger i anslutning till semestern. Eftersom vår arbetsvecka är måndag till söndag, och inte måndag till fredag, så tvingas vi antingen ta tjänstledigt eller jobba helgen före eller efter semestern. Det tycker vi är fel.
 
Lars-Gösta Bergström, ordförande ÅF Mälardalen; vilka är dina förhoppningar på avtalsrörelsen?
– Det är främst att den ska ge en viss löneökning. Sedan ska det bli spännande att se hur flexpensionen kommer att genomföras.
 
Vilka är dina farhågor?
– Jag är rädd att det kommer att dra ut på tiden att komma överens om nivåerna för löneökningarna.
 
Vilken är den viktigaste frågan på ditt företag?
– Det är att vi byter kollektivavtal från Almega till Teknikföretagen. Det blir första gången med det nya avtalet.
 
Ola Erhult, ordförande Coca-Colas riksklubb; vilka är dina förhoppningar på avtalsrörelsen?
– Jag hoppas att det blir samma nivå på löneökning-arna som de senaste åren. Men det är också viktigt att trygghetspaketen med den nya flexpensionen fylls på. 
 
Vilka är dina farhågor?
 – Det är att det skapas en obalans mellan arbetsgivare och arbetstagare genom att arbetsgivarna utnyttjar det ekonomiska läget för att flytta fram sina positioner – det kan skapa onödig spänning och otrygghet. Det finns också en viss oro för att man försöker luckra upp las.
 
Vilken är den viktigaste frågan på ditt företag?
 – För oss är tryggheten viktigast. Nu försvinner jobb från Sverige, vi har nyligen flyttat ut ekonomiavdelningen. Man vet inte längre hur morgondagen ser ut.
 
Agneta Ahlström, ordförande Telia Soneras riksklubb; vilka är dina förhoppningar på avtalsrörelsen?
– Att vi får igenom flexpensionen.
 
Vilka är dina farhågor?
– Jag ser inga farhågor. Siktet är inställt på att nå målet.
 
Vilken är den viktigaste frågan på ditt företag?
– Vi kommer att vara ute och prata flexpension. Jag tror och hoppas att det blir den stora frågan för oss.
 
 
Jonas Bister, ordförande HP:s riksklubb; vilka är dina förhoppningar på avtalsrörelsen?
– Att vi löser frågorna kring flexpensionen. I dag står vi utanför den. Dessutom hoppas vi att det skapas utrymme för löneökning-ar även i utlandsägda företag med processavtal.
 
Vilka är dina farhågor?
– Det skulle vara att kostnaden för flexpensionen kommer att tas från andra delar av avtalet.
 
Vilken är den viktigaste frågan på ditt företag?
– Det är lönefrågan.
 
Marietta Delgado Melo, klubbord-förande Evry Uppsala; vilka är dina förhoppningar på avtalsrörelsen?
– Att vi får plus i procenttalen och att våra medlemmar får ett garantibelopp, en garanterad lägsta löneökning. Det har vi inte i dag.
 
Vilka är dina farhågor?
– Risken är att konjunkturen gör att det inte blir utrymme för löneökningar.
 
Vilken är den viktigaste frågan på ditt företag?
– Just nu håller man på och organiserar om på Evry. Förhoppningen är att det blir klart innan vi börjar förhandla.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Hon enar fack i 27 länder

Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Noa Söderberg Publicerad 31 januari 2025, kl 06:00
Kvinna sitter med hörlurar och en laptop
Karin Åberg, vice ordförande i klubben på Ericsson i Kista ser stora fördelar med ett gemensamt europeiskt företagsråd som kan ena fack i flera länder. Foto: Anders G. Warne

Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?

Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.

Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.

På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.

– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.

Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.

Facken har ingen förhandlingsrätt

Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.

Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.

– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”

För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.

Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna

Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.

Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.

– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.

Reglerna gäller i EU och EES

  • Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.