Löneökningar och flexpension står i fokus när avtalsrörelsen snart går in i skarpt läge. Framåt jul överlämnar facken sina krav och förhandlingarna börjar. Vi har frågat några klubbordförande vad de har för förhoppningar och farhågor.
Unionens ordförande Martin Linder, th, tillsammans med kollegorna i Facken inom industrin, från vänster IF Metalls ordförande Anders Ferbe, GS ordförande Per-Olof Sjöö, Livs ordförande Hans-Olof Nilsson och Sveriges Ingenjörers ordförande Camilla Frankelius, presenterade sina krav inför avtalsrörelsen i början av november. Marcus Ericsson (bild ovan)/ Patrik Nygren (enkätbilder)
Eva Sonesson, klubbordförande Ikea Malmö; vilka är dina förhoppningar på avtalsrörelsen? - Att det blir reallöneökningar. Och att vi får till bra skrivningar i de allmänna anställningsvillkoren om vem som får lov att förhandla bort sin övertidsersättning. Det ska inte gälla alla.
Vilka är dina farhågor?
- Att flexpensionen ska ta alltför mycket av kakan, av det totala löneutrymmet. Vi är överens om att vi ska ha den, men inte hur mycket pengar som ska avsättas.
Vilken är den viktigaste frågan på ditt företag?
- En het fråga för oss är hur man ska hantera de så kallade kransdagarna, lördagar och söndagar som ligger i anslutning till semestern. Eftersom vår arbetsvecka är måndag till söndag, och inte måndag till fredag, så tvingas vi antingen ta tjänstledigt eller jobba helgen före eller efter semestern. Det tycker vi är fel.
Lars-Gösta Bergström, ordförande ÅF Mälardalen; vilka är dina förhoppningar på avtalsrörelsen?
– Det är främst att den ska ge en viss löneökning. Sedan ska det bli spännande att se hur flexpensionen kommer att genomföras.
Vilka är dina farhågor?
– Jag är rädd att det kommer att dra ut på tiden att komma överens om nivåerna för löneökningarna.
Vilken är den viktigaste frågan på ditt företag?
– Det är att vi byter kollektivavtal från Almega till Teknikföretagen. Det blir första gången med det nya avtalet.
Ola Erhult, ordförande Coca-Colas riksklubb; vilka är dina förhoppningar på avtalsrörelsen?
– Jag hoppas att det blir samma nivå på löneökning-arna som de senaste åren. Men det är också viktigt att trygghetspaketen med den nya flexpensionen fylls på.
Vilka är dina farhågor?
– Det är att det skapas en obalans mellan arbetsgivare och arbetstagare genom att arbetsgivarna utnyttjar det ekonomiska läget för att flytta fram sina positioner – det kan skapa onödig spänning och otrygghet. Det finns också en viss oro för att man försöker luckra upp las.
Vilken är den viktigaste frågan på ditt företag?
– För oss är tryggheten viktigast. Nu försvinner jobb från Sverige, vi har nyligen flyttat ut ekonomiavdelningen. Man vet inte längre hur morgondagen ser ut.
Agneta Ahlström, ordförande Telia Soneras riksklubb; vilka är dina förhoppningar på avtalsrörelsen?
– Att vi får igenom flexpensionen.
Vilka är dina farhågor?
– Jag ser inga farhågor. Siktet är inställt på att nå målet.
Vilken är den viktigaste frågan på ditt företag?
– Vi kommer att vara ute och prata flexpension. Jag tror och hoppas att det blir den stora frågan för oss.
Jonas Bister, ordförande HP:s riksklubb; vilka är dina förhoppningar på avtalsrörelsen?
– Att vi löser frågorna kring flexpensionen. I dag står vi utanför den. Dessutom hoppas vi att det skapas utrymme för löneökning-ar även i utlandsägda företag med processavtal.
Vilka är dina farhågor?
– Det skulle vara att kostnaden för flexpensionen kommer att tas från andra delar av avtalet.
Vilken är den viktigaste frågan på ditt företag?
– Det är lönefrågan.
Marietta Delgado Melo, klubbord-förande Evry Uppsala; vilka är dina förhoppningar på avtalsrörelsen?
– Att vi får plus i procenttalen och att våra medlemmar får ett garantibelopp, en garanterad lägsta löneökning. Det har vi inte i dag.
Vilka är dina farhågor?
– Risken är att konjunkturen gör att det inte blir utrymme för löneökningar.
Vilken är den viktigaste frågan på ditt företag?
– Just nu håller man på och organiserar om på Evry. Förhoppningen är att det blir klart innan vi börjar förhandla.
Att få fler unga att engagera sig fackligt är en ödesfråga, anser Unionen. I oktober arrangerades en tvådagarsträff för medlemmar upp till 35 år i förhoppningen att få dem taggade på förtroendeuppdrag.
Deltagarna fick välja vilka frågor på arbetsplatsen som engagerade dem mest. Foto: Johanna Rovira
Trots att Unionen har medlemmar i hela åldersspannet så återfinns de förtroendevalda i övre delen av spannet. Än tydligare blir skevheten i ålder i förbundets styrelser.
– Vi behöver få in fler unga förtroendevalda med nya perspektiv, säger Malin Engström, kanslichef på Unionen,
– Det är en ödesfråga, inte bara för Unionen, utan för hela den svenska modellen, som är utsatt för ett högt tryck från olika håll just nu. Finns det inte förtroendevalda som bär modellen i vardagen, då urholkas den.
Unionens satsar på unga
På Unionens kongress 2023 lyftes motioner om att förbundet borde göra mer för sina yngre medlemmar. Träffen på Arlanda som fått namnet Generation You, blev en avstamp för förbundets satsning för att få fler unga förtroendevalda. Ett åttiotal medlemmar från företag med kollektivavtal runt om i Sverige samlades på Arlanda för att få lära sig mer om facket, nätverka och inspireras
– Med den här träffen vill vi ge unga medlemmar som är nyfikna på fackligt arbete möjligheten att lära sig mer och i nästa steg få chansen att kunna väljas som förtroendevalda på sina arbetsplatser. Om utvärderingarna blir positiva kan det absolut bli fler träffar, säger Malin Engström, som delgav deltagarna på Arlanda, sina farhågor och förhoppningar.
Yngre ratar facket
Att yngre generellt är mindre hågade att gå med i facket, visar en avhandling som presenterades vid Göteborgs universitet i våras. Går man inte med i facket runt 30–35 års ålder, så är det kört senare, visar avhandlingen.
Inställningen till facket har i grunden inte förändrats så mycket. I stället pekar forskningen på att skatteavdraget slopats och att det blivit dyrare att gå med i fack och a-kassa.
Malin Engström tvivlar dock på att ekonomin är avgörande för ungas engagemang i Unionen.
– Jag uppfattar det som att unga inte ser vitsen med facket men vill driva specifika frågor. Om vi ska vara självkritiska kan strukturerna uppfattas som lite fyrkantiga därvidlag. Dessutom uppfattas kollektivavtalet som lag – kunskapen om vad facket gör är för låg.
Firas Mohammed Said. Foto: Johanna Rovira.
Deltagarna på avstampen har dock gedigna fackkunskaper med sig hem, och om de två dagarna räckt för att locka dem till att åta sig ett förtroendeuppdrag återstår att se. Flera anmälde sitt intresse redan under träffen, bland andra Firas Mohammed Said, från Kristianstad:
–Jag har fått hjälp av Unionen när min dåvarande chef plockade bort flera pass från mitt schema. Jag blir gärna förtroendevald och ser den här träffen som ett bra tillfälle att lära sig om mina rättigheter. Man kan aldrig få för mycket kunskap, säger Firas Mohammed Said.