Idén att liksom kanadensiska fackförbund använda kollektivavtal som vapen mot sexuella trakasserier, får tummen upp även av Unionen.

– En av våra absolut viktigaste frågor är arbetet för lika rättigheter och möjligheter och mot diskriminering. Vi anser att det är väldigt viktigt att reglera detta arbete i kollektivavtalen, säger Peter Tai Christensen, teamchef med ansvar för jämställdhets- och mångfaldsfrågor på Unionen.

Samtidigt delar han andra fackförbundens skepsis att få arbetsgivarna med på tanken att skriva in frågan i kollektivavtalet, så länge det finns en tvingande lagstiftning. Han tror inte det räcker med att slå hål på argumentet om dubbla skadestånd, som arbetsrättsjuristen Lena Svenaeus gör när hon pekar på vägledande domar från Arbetsdomstolen.

– Det handlar inte enbart om risken för dubbla sanktioner,  arbetsgivarna vill inte ha två regelverk att förhålla sig till, vilket man får ha en viss förståelse för. Det behövs inte både livrem och hängslen.

Lösningen enligt Peter Tai Christensen är att göra diskrimineringslagens bestämmelser om aktiva åtgärder i arbetslivet semidispositiva – det vill säga att kollektivavtalen ersätter lagen på vissa områden, så att det blir livrem eller hängslen. Och helst livrem - kollektivavtal alltså.

– Diskrimineringslagen är väldigt allmän och övergripande och ger ingen tydlig vägledning. Kollektivavtal kan vi anpassa efter bransch och göra mer specifika. Bre ut texten mer så det blir tydligare vad som förväntas av arbetsgivarna och de lokala fackliga förtroendevalda. Många arbetsgivare vill faktiskt gärna jobba med jämställdhet, men vet inte hur de ska gå till väga.

– I dag är det för enkelt för arbetsgivare som struntar i arbetet med aktiva åtgärder enligt diskrimineringslagen att komma undan med det. Det måste få tydligare och mer kännbara konsekvenser att inte följa lagen, och som tillsynsmyndighet behöver DO ta ett större ansvar för att säkerställa att arbetsgivare fullgör sina skyldigheter, säger Peter Tai Christensen