Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Utlandsfödda Maria blev mobbad av chefen

Är du född utomlands löper du större risk att mobbas. För Maria från Sydamerika slutade chefens påhopp med att hon tvingades avsluta sin anställning.
Oscar Broström Publicerad
Shutterstock
Marias chef gav sig på medarbetare med utländsk bakgrund. (Kvinnan på bilden har inte med texten att göra.) Shutterstock

Marias chef brukade ofta tala om för henne vad som var svenskt och inte svenskt.

”Här i Sverige plockar man bär. Här i Sverige plockar man svamp.” Maria, som varken plockar bär eller svamp, försökte säga att det väl var frivilligt.

– Han påpekade ofta att jag är annorlunda. Det var lite som att han trodde att eftersom man kom från ett annat land, kommer man från en lerhydda – att det inte fanns någonting i ens hemland.

Hon minns också hur hennes chef flera gånger påtalade att han hade svårt för henne som person.

– Han la handen på sitt bröst och visade att han hade svårt att andas och sa: ”Det känns obehagligt i kroppen när jag pratar med dig”. Sedan sa han att han skulle ringa min man för att fråga hur han gjorde för att tala med mig.

Större risk för utlandsfödda

Mobbning kan drabba vem som helst. Men om du är utlandsfödd är risken större. En studie från Linköpings universitet visar att det är dubbelt så hög risk att utsättas för mobbning om du är född i ett annat land, och risken ökar än mer om du kommer från ett land med vitt skild kultur från Sveriges.

– Studien visar att det räcker att vara född någon annanstans än i Sverige för att risken för mobbning ska öka. Det är den otäcka sanningen, säger Michael Rosander, biträdande professor i psykologi vid Linköpings universitet.

Maria är civilingenjör, i 40-årsåldern, född i Sydamerika, men har bott större delen av sitt liv i Sverige.

Hon gillade verkligen sitt jobb och tyckte om sina kolleger. Men för två år sedan, när arbetsplatsen bytte chef, vändes allt upp och ner.

Maria berättar att chefen nästan omedelbart började ge sig på de medarbetare som hade utländsk bakgrund.

– Han ifrågasatte när jag vabbade, men inte när mina svenska kollegor gjorde det. Han ifrågasatte mina läkarbesök: ”Varför var du där?” men inte när mina svenska kollegor gick till doktorn. Det var smågrejer först och jag försökte strunta i det.

Mobbningen förvärrades

Efter ungefär ett år blev det värre. Marias kollega, med bakgrund från Mellanöstern, orkade inte med arbetsmiljön och slutade.

– När hon slutade var han på mig hela tiden. Han ifrågasatte precis allt jag gjorde. Han sa till och med att jag inte kunde förstå svenska.

Precis innan jul förra året fick Maria nog. Hon drog in facket. Det bestämdes att alla parter skulle träffas på ett möte, för att försöka prata ut och försöka hitta en lösning, men Maria säger att hon mådde för dåligt för att orka medverka.

– Eftersom jag inte var där hittade han på saker som inte var sanna. Han sa att jag var våldsam, att jag sparkade till grejer, att jag skrek. Och jag kunde inte försvara mig, eftersom jag inte var där.

Mötet ledde inte till någon förbättring. Efter några veckor orkade inte Maria mer. Hon blev sjukskriven. Företaget meddelade sedan att de ville behålla chefen, samtidigt som de erbjöd henne uppsägning med sex månaders lön. Efter förhandling landade det på nio månader.

– Det är väldigt ledsamt att en person som mobbar, och som har mobbat flera personer, i olika grad, finns kvar. Och nu var jag den sista med invandrarbakgrund på arbetsplatsen. Alla andra har slutat.

Hur mår du i dag?
– Inte bra. Jag blir känslosam när jag pratar om det. Men det känns viktigt att kunna berätta om det för andra. Det kanske kan hjälpa någon annan. Att de inte känner sig ensamma.

 

Fotnot: Maria heter egentligen något annat. Kollega har pratat med Marias fackliga ombud, som bekräftar att de hanterat ärendet.

 

Läs mer om mobbning:

Mobbade Annika ville ta sitt liv

Två i veckan dör av mobbning

De mobbades röst 

Chefer mesta mobbarna

ASIATER ALLRA MEST UTSATTA

  • Risken för mobbning är dubbelt så stor om man är född utomlands.
  • Om man kommer från ett land med vitt skild kultur från Sveriges ökar risken ytterligare fyra gånger.
  • Risken är allra störst för personer från Asien.
  • I forskningen talar man om två olika typer: arbets- och personrelaterad mobbning. Studien visade att hela skillnaden mellan Sverigefödda och utlandsfödda fanns i den personrelaterade mobbningen.

Linköpings universitet

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Chefer och ålderism: ”Som tur är har min fru bra lön”

Även chefer drabbas av ålderism. Erik, som varit chef i 25 år, är en av dem. För 5 år sedan blev han uppsagd. Nu får han inga jobb. Inte ens mindre kvalificerade.
Publicerad 2 april 2025, kl 06:00
Chefer drabbas också av ålderism. En av dem är Erik, som vill vara anonym eftersom att han skäms inför familj, vänner och före detta kollegor.
Chefer drabbas också av ålderism. En av dem är Erik, som vill vara anonym eftersom att han skäms inför familj, vänner och före detta kollegor. Foto: Anders G Warne.

Erik är 59 år, har fru och tre barn och bor i Stockholms innerstad. För fem år sedan blev han arbetslös då bolaget han arbetade på blev uppköpt av ett utländskt bolag som valde att tillsätta sina egna chefer. Sedan dess har han sökt ett hundratal tjänster, men utan resultat. Han har ett imponerande cv med olika chefsbefattningar inom it, ekonomi och sälj, men det har inte hjälpt.

– Det som är jobbigast är att jag vet att det finns jobb i min bransch, men jag lyckas inte få dem, säger han.

Erik har haft chefspositioner de senaste 25 åren. Det var också sådana tjänster han sökte från början.

– Med facit i hand skulle jag agerat annorlunda precis när jag blev av med jobbet. Jag hade kunnat söka ännu mer aktivt, men då hade jag ett bra avgångsvederlag och en inkomstförsäkring. Jag hade jobbat hårt under många år och tyckte det var skönt att få fokusera på familjen ett tag. Smällen kom först när pengarna började sina.

– Som tur är har min fru bra lön, men det är klart att det inte känns bra att leva på henne.

Sällan svar på jobbansökan

Riktigt illa blev det i samband med covid då Erik knappt blev kallad på några intervjuer utan mest fick generella svar där man tackade för ansökan, men att de valt att gå vidare med andra kandidater. Och oftast fick han inget svar alls.

Eriks psykiska mående blev allt sämre. Han berättar att hans självkänsla sjönk i takt med varje uteblivet svar eller ”tack-för-ansökan-men-nej-tack”. Efter påtryckningar från familjen beslöt han sig till slut för att ta psykologhjälp.

– Men tyvärr gav det inte mycket. Jag fick ju bara höra saker som jag redan visste. Det som hjälpte mig en aning var medicinering. Men jag mådde fortfarande väldigt dåligt och insåg till slut att jag inte längre skulle klara en krävande chefsroll.

Får inte ens enklare jobb

Han beslöt sig då att söka mindre kvalificerade arbeten i hopp om att det skulle ge resultat. Han sökte administrativa tjänster, enklare ekonomjobb och även ett kundtjänstjobb.

– Men inte heller där fick jag några svar. Och de få som kallade mig på intervju frågade inte ens varför jag sökte så underkvalificerade tjänster. De konstaterade bara att jag med min kompetens säkert skulle tröttna på jobbet snart.

Medelålders man står med ryggen mot kameran.
Medicinering har hjälpt Erik att må aningen bättre, men psykologstöd gav ingen effekt. Foto: Anders G. Warne

Erik tycker att det är obegripligt hur arbetsgivare kan behandla arbetssökande på det viset, men han tror att det har med hans ålder att göra.

Han vill inte framträda med sitt riktiga namn och bild i tidningen. Han skäms inför sina före detta kollegor, vänner och familj. Isoleringen har blivit ett faktum.

– När jag stöter på en gammal kollega eller bekant på stan gör jag allt för att undvika att prata jobb. De vet ju inte att jag är arbetslös.

 
Chefer inte förskonade från ålderism

Men värst tycker han det känns inför familjen.
– Jag vill ju vara en förebild för mina barn, vill kunna visa dem att studier och hårt arbete lönar sig, men det är svårt när man mår så dåligt som jag gör just nu.

Hur framtiden kommer att te sig vet han inte.
– Jag har inget annat val än att ta dagen som den kommer. Jag söker jobb och hoppas få en arbetsplats att gå till innan jag behöver gå i pension. Det är bra att ålderismen uppmärksammas alltmer och att folk förstår att även vi chefer inte är förskonade. 

Text: Katarina Markiewicz

Diskriminering

Läsarna om ålderismen: ”Ett systemfel”

Ologiskt, osmart och galet. Många läsare har reagerat på Kollegas temaartiklar om ålderismen på arbetsmarknaden som publicerades i början av veckan. Flera vittnar om att de själva blivit bortvalda på grund av ålder.
Johanna Rovira Publicerad 28 mars 2025, kl 06:01
Kollega har granskat åldersdiskriminering på arbetsmarknaden. Och läsarnas reaktioner blev kraftiga. ”Strategisk diskriminering", "ett systemfel" och "ologiskt och osmart", lyder några av kommentarerna. Kollage:

 Under veckan har vi publicerat flera artiklar på temat ålderism. Bland annat har vi intervjuat Victoria Leclér som är övertygad om att hennes ålder ligger henne i fatet när hon söker jobb. Vi har också talat med Pluskommissionen, DO, forskare och arbetslivsministern. Här är ett axplock av reaktionerna på sociala medier. 

”Det värsta ingen vill tala om och frågar man om det så nekas det att inte förekommer. Bra att lyfts fram. Jag en blivit drabbad och tappar livsgnistan och självförtroende när ingen vill satsa på en.”

”Strategisk diskriminering är det. Eftersom den är satt i system. Hyllandet av ungdom är ett systemfel via kultur i samhället.”

”Om det nu är så att DO inte prioriterar att ta upp ärenden om åldersdiskriminering, kan man då tänka sig att en större grupp 60-plussare enas om att söka tjänster som de absolut är kvalificerade för men inte blir erbjudna, sedan kollar dom vilka som fick tjänsterna och då blir det solklart åldersdiskriminering och ”gruppanmälan” till DO. Kanske är detta förslag någon form av civil olydnad men såhär kan det inte få fortsätta.”

”Det värsta är att ålderismen är så ologisk och osmart. Grrrr”

”Jag vet att det är min ålder och är med om det dagligen nu när jag söker jobb/anställning. Arbetsgivarna och rekryterarna bemöter mig som 60+ med att "ghosta" och "dissa" mig plus att de hela tiden blockerar sin mejl när jag skickar frågor om jobben som jag sökt. Jag tycker det är enormt jobbigt att hela tiden bli bortsorterad på grund av min ålder.”
 

"Tycker det låter helt galet"

”Företag som ratar seniorer borde få känna av det, exempelvis genom någon form av skattelättnad för de som anställer äldre, eller hårdare sanktioner för de som ägnar sig åt åldersdiskriminering.”

”Jag tror inte att det står högt upp på DO:s agenda tyvärr, det borde det göra. Man märker hela tiden av att ålderismen finns och frodas, speciellt när man behöver gå genom rekryteringsbyråer. Det är dock viktigt att man pratar om problemet. Ju mer man belyser det, desto större chans att det finns de som vågar satsa på oss som är 50+.”

”Tycker det låter helt galet. Förstår verkligen inte den delen av marknaden !!!”

”Så viktigt att ni skriver om detta och att ni intervjuat DO. Inte bara fler anmälningar leder till förändring (om stundtals alls). I stället behöver det skapas en debatt som når hela vägen till de som är våra folkvalda beslutsfattare: mångfald inkluderar även ålder.”

”Jag kan inte förstå hur arbetsgivare klagar på kompetens-brist när det finns en grupp med erfarna, lojala och plikttrogna som går arbetslös. Någon som vet varför?”

”Arbetsgivare som stirrar sig blinda på ålder i stället för kompetens går miste om mycket, vilket framkommer i artikeln. Dessa arbetsgivare får skylla sig själva när de tror att en yngre medarbetare kan ge företaget/organisationen mer än en äldre erfaren person. Ta av skygglapparna och vidga er horisont!”

”Det är ingen slump att vi har ålderismen. Att det har skapats av oss själva i samma stund som regeringar gav lönerabatt till yngre.  Samma stund som ungdomsrabatten kom till avvecklades senior kompetens i Sverige.”