Älskar du frågesport?
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt första quiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt första quiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Om två veckor ska Vision inleda förhandlingar om det nya avtalet, berättar tidningen Arbetsvärlden. Det handlar om ett lokalt kollektivavtal som omfattar 55 000 kommunalanställda i Göteborg.
Unionen har tidigare sagt att man gärna skulle se kollektivavtal mot sexuella trakasserier, men att det knappast är möjligt så länge det finns en tvingande lagstiftning. Arbetsgivarna vill inte ha två olika regelverk att förhålla sig till, anser man.
Läs mer: "Viktigt att reglera sextrakasserier i kollektivavtal"
Lösningen är, enligt Unionen, att diskrimineringslagen görs semidispositiv, det vill säga att kollektivavtal tillåts ersätta lagen på vissa områden.
Det har än så länge inte skett. Hur kan då Vision träffa kollektivavtal i Göteborg?
– Det blir spännande att se om de får igenom det, säger Lina Andersson, utredare med fokus på jämställdhet på Unionen.
– Men man ska komma ihåg att det handlar om ett lokalt avtal även om det är många anställda i Göteborgs stad. Vi vill teckna centrala avtal som kan utformas så att de passar varje bransch. Vi ser stora fördelar med det. Vi vill inte att en semidispositiv lösning ska medföra en möjlighet till avsteg från lagen genom att varje klubb kan teckna ett eget avtal med arbetsgivaren. Men på det här sättet som Vision gör, som ett komplement till diskrimineringslagen, är det positivt.
I praktiken finns inget som hindrar att fack och arbetsgivare redan i dag tecknar avtal mot sexuella trakasserier. Anledningen till att det inte gjorts är i första hand att arbetsgivarna inte har velat, säger Lina Andersson.
– Bryter en arbetsgivare mot diskrimineringslagen händer inte så mycket. Det har varit nästan riskfritt att göra fel på det här området. Och om lagen inte görs semidispositiv riskerar de, åtminstone teoretiskt, dubbla sanktioner om det också finns ett avtal.
Läs mer Debatt: Ta sexuella trakasserier på allvar
Tidningen Arbetsvärlden tar upp en rad saker som Visions avtal föreslås innehålla.
Bland annat ska chefer få utbildning i hur man agerar mot sexuella trakasserier och känna till de rutiner som gäller. Det ska också vara tydligt hur snabbt man ska agera om sexuella trakasserier inträffar. En utredning ska i normalfallet påbörjas inom en vecka och avslutas inom en månad.
Därtill vill man ha regelbundna uppföljningar för att se till att avtalet följs.
Sannolikt blir ett liknande innehåll aktuellt om och när Unionen framöver träffar kollektivavtal om samma sak.
– Vi brottas alla i grunden med samma frågor, även om det kan skilja sig något. Det är viktigt att det finns rutiner beskrivna, och att alla sådana delar blir så konkreta som möjligt, säger Lina Andersson.
– Och chefer måste ha utbildning. Jag såg en nordisk studie från hotellbranschen, det visade sig att otroligt många chefer inte visste vad de skulle göra i den konkreta situationen. Den typen av osäkerhet ska inte en chef behöva känna.
Med ett kollektivavtal på plats skulle det gå att hålla ögonen på efterlevnaden av bestämmelsen på ett helt annat sätt än i dag, anser Lina Andersson som är mån om att poängtera att syftet med ett avtal inte är att få till fler sanktioner mot arbetsgivarna.
– Nej, vi tror verkligen att det skulle bli ett bättre förebyggande arbete som skulle göra stor skillnad.
Läs mer: Sextrakasserier på jobbet dubblar risken för självmord
Erik är 59 år, har fru och tre barn och bor i Stockholms innerstad. För fem år sedan blev han arbetslös då bolaget han arbetade på blev uppköpt av ett utländskt bolag som valde att tillsätta sina egna chefer. Sedan dess har han sökt ett hundratal tjänster, men utan resultat. Han har ett imponerande cv med olika chefsbefattningar inom it, ekonomi och sälj, men det har inte hjälpt.
– Det som är jobbigast är att jag vet att det finns jobb i min bransch, men jag lyckas inte få dem, säger han.
Erik har haft chefspositioner de senaste 25 åren. Det var också sådana tjänster han sökte från början.
– Med facit i hand skulle jag agerat annorlunda precis när jag blev av med jobbet. Jag hade kunnat söka ännu mer aktivt, men då hade jag ett bra avgångsvederlag och en inkomstförsäkring. Jag hade jobbat hårt under många år och tyckte det var skönt att få fokusera på familjen ett tag. Smällen kom först när pengarna började sina.
– Som tur är har min fru bra lön, men det är klart att det inte känns bra att leva på henne.
Riktigt illa blev det i samband med covid då Erik knappt blev kallad på några intervjuer utan mest fick generella svar där man tackade för ansökan, men att de valt att gå vidare med andra kandidater. Och oftast fick han inget svar alls.
Eriks psykiska mående blev allt sämre. Han berättar att hans självkänsla sjönk i takt med varje uteblivet svar eller ”tack-för-ansökan-men-nej-tack”. Efter påtryckningar från familjen beslöt han sig till slut för att ta psykologhjälp.
– Men tyvärr gav det inte mycket. Jag fick ju bara höra saker som jag redan visste. Det som hjälpte mig en aning var medicinering. Men jag mådde fortfarande väldigt dåligt och insåg till slut att jag inte längre skulle klara en krävande chefsroll.
Han beslöt sig då att söka mindre kvalificerade arbeten i hopp om att det skulle ge resultat. Han sökte administrativa tjänster, enklare ekonomjobb och även ett kundtjänstjobb.
– Men inte heller där fick jag några svar. Och de få som kallade mig på intervju frågade inte ens varför jag sökte så underkvalificerade tjänster. De konstaterade bara att jag med min kompetens säkert skulle tröttna på jobbet snart.
Erik tycker att det är obegripligt hur arbetsgivare kan behandla arbetssökande på det viset, men han tror att det har med hans ålder att göra.
Han vill inte framträda med sitt riktiga namn och bild i tidningen. Han skäms inför sina före detta kollegor, vänner och familj. Isoleringen har blivit ett faktum.
– När jag stöter på en gammal kollega eller bekant på stan gör jag allt för att undvika att prata jobb. De vet ju inte att jag är arbetslös.
Men värst tycker han det känns inför familjen.
– Jag vill ju vara en förebild för mina barn, vill kunna visa dem att studier och hårt arbete lönar sig, men det är svårt när man mår så dåligt som jag gör just nu.
Hur framtiden kommer att te sig vet han inte.
– Jag har inget annat val än att ta dagen som den kommer. Jag söker jobb och hoppas få en arbetsplats att gå till innan jag behöver gå i pension. Det är bra att ålderismen uppmärksammas alltmer och att folk förstår att även vi chefer inte är förskonade.
Text: Katarina Markiewicz
Under veckan har vi publicerat flera artiklar på temat ålderism. Bland annat har vi intervjuat Victoria Leclér som är övertygad om att hennes ålder ligger henne i fatet när hon söker jobb. Vi har också talat med Pluskommissionen, DO, forskare och arbetslivsministern. Här är ett axplock av reaktionerna på sociala medier.
”Det värsta ingen vill tala om och frågar man om det så nekas det att inte förekommer. Bra att lyfts fram. Jag en blivit drabbad och tappar livsgnistan och självförtroende när ingen vill satsa på en.”
”Strategisk diskriminering är det. Eftersom den är satt i system. Hyllandet av ungdom är ett systemfel via kultur i samhället.”
”Om det nu är så att DO inte prioriterar att ta upp ärenden om åldersdiskriminering, kan man då tänka sig att en större grupp 60-plussare enas om att söka tjänster som de absolut är kvalificerade för men inte blir erbjudna, sedan kollar dom vilka som fick tjänsterna och då blir det solklart åldersdiskriminering och ”gruppanmälan” till DO. Kanske är detta förslag någon form av civil olydnad men såhär kan det inte få fortsätta.”
”Det värsta är att ålderismen är så ologisk och osmart. Grrrr”
”Jag vet att det är min ålder och är med om det dagligen nu när jag söker jobb/anställning. Arbetsgivarna och rekryterarna bemöter mig som 60+ med att "ghosta" och "dissa" mig plus att de hela tiden blockerar sin mejl när jag skickar frågor om jobben som jag sökt. Jag tycker det är enormt jobbigt att hela tiden bli bortsorterad på grund av min ålder.”
”Företag som ratar seniorer borde få känna av det, exempelvis genom någon form av skattelättnad för de som anställer äldre, eller hårdare sanktioner för de som ägnar sig åt åldersdiskriminering.”
”Jag tror inte att det står högt upp på DO:s agenda tyvärr, det borde det göra. Man märker hela tiden av att ålderismen finns och frodas, speciellt när man behöver gå genom rekryteringsbyråer. Det är dock viktigt att man pratar om problemet. Ju mer man belyser det, desto större chans att det finns de som vågar satsa på oss som är 50+.”
”Tycker det låter helt galet. Förstår verkligen inte den delen av marknaden !!!”
”Så viktigt att ni skriver om detta och att ni intervjuat DO. Inte bara fler anmälningar leder till förändring (om stundtals alls). I stället behöver det skapas en debatt som når hela vägen till de som är våra folkvalda beslutsfattare: mångfald inkluderar även ålder.”
”Jag kan inte förstå hur arbetsgivare klagar på kompetens-brist när det finns en grupp med erfarna, lojala och plikttrogna som går arbetslös. Någon som vet varför?”
”Arbetsgivare som stirrar sig blinda på ålder i stället för kompetens går miste om mycket, vilket framkommer i artikeln. Dessa arbetsgivare får skylla sig själva när de tror att en yngre medarbetare kan ge företaget/organisationen mer än en äldre erfaren person. Ta av skygglapparna och vidga er horisont!”
”Det är ingen slump att vi har ålderismen. Att det har skapats av oss själva i samma stund som regeringar gav lönerabatt till yngre. Samma stund som ungdomsrabatten kom till avvecklades senior kompetens i Sverige.”