Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Det var ett av hennes allra första jobb och ett jobb som hon fått efter att ha varit arbetslös en längre tid. Redan avslutningsdagen efter den första arbetsveckan började de sexuella trakasserierna, enligt Unionens stämningsansökan.
Chefen bjöd på alkohol och kvinnan uppfattade det som att hon var tvungen att dricka för att få behålla jobbet. Hon drack så mycket att hon kräktes och sedan somnade på en madrass som chefen lagt ut på golvet. När hon vaknade satt han på hennes rygg och knäppte upp hennes bh och förde också ned en hand i hennes byxor. Med hjälp av mobiltelefonen lyckades kvinnan få kontakt med sin pojkvän och sin mamma, som kom och hämtade henne. Hela den följande helgen mådde hon dåligt och funderade på om chefen kanske också drogat henne.
Trots att kvinnan tydligt klargjorde för chefen att hon inte ville ha någon fysisk kontakt med honom fortsatte trakasserierna. Bland annat visade chefen henne en låda med löspenisar som han ville att de skulle leka med. En annan dag ville han att hon skulle ha på sig en maskeraddräkt, kallad tjänstekvinnans klänning, med tydlig sexuell karaktär.
Allt det här ledde till att kvinnan drabbades av ångestattacker och fick svårt att sova. Hon blev sjukskriven på heltid och skrev också ett brev till företaget där hon meddelade att hon frånträdde sin anställning med omedelbar verkan.
Unionen kräver nu företaget på ersättning för de sexuella trakasserierna på 125 000 kronor. Till det kommer ytterligare skadeståndskrav på över 130 000 kronor, bland annat eftersom kvinnan tvingades sluta på grund av företagets agerande.
Vid sidan om Unionens stämning har det också väckts allmänt åtal mot chefen. Brottsrubricering i det fallet är sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning.
– Jag orkar inte längre.
Ingrid Tauson ringde i början av juni upp arbetsförmedlingen och bad om att bli utskriven, avförd som arbetssökande. Nu går hon i pension, trots att hon har tre år kvar till 67 år, som är riktåldern för pension numer.
– Jag har varit arbetssökande sedan 2019 och de tuffare kraven på arbetslösa blev droppen som fick bägaren att rinna över. Ska jag lämna min familj, mitt hem och behöva flytta från Göteborg?
Förra året sökte Ingrid Tauson runt 200 jobb. Med närmare 37 års bred erfarenhet som alltifrån tekniker och ekonom till projektledare och chef inom telecombranschen, kunde hon tycka att någon skulle nappa på hennes kompetens – men nej. Hon fick nobben överallt, trots att flertalet jobb hon sökte var mindre kvalificerade och lönen betydligt längre än vad hon haft tidigare.
– Visst har jag blivit kallad till några intervjuer, med det ledde ingenstans. Det beror troligen på min ålder, men kanske också på att arbetsgivarna är rädda att jag ska lägga mig i eller tröttna, eftersom jag varit chef tidigare. Men jag skulle vilja säga att vi äldre inte tar jobb för att sedan sluta. Vi vill känna oss trygga.
Ingrid Tauson, som bland annat jobbat mycket med ekonomi, har räknat ut att hennes tidiga pension kostar henne 10 000 kronor i månaden i runda slängar.
– Men å andra sidan är det ändå 10 000 mer än vad jag får ut från försäkringskassan. Och dessutom slipper jag sitta här och våndas varje dag. Det känns som man sjunker längre och längre ner i ett svart hål av att hela tiden få negativa besked, om man får något svar alls.
Ingrid Tauson är långt ifrån ensam om att bli pensionär av tvång. Pensionsbolaget SPP har med hjälp av SCB tagit fram en rapport som visar andelen äldre som gått i pension i förtid och som varit arbetslösa året före pensionen har ökat markant de senaste 20 åren, samtidigt som allt färre av de som har jobb pensionerar sig före riktåldern.
– Det är något på den svenska arbetsmarknaden som är djupt problematiskt. Vi slösar bort enorma resurser genom exkludering och diskriminering, säger Shoka Åhrman, ekonom på SPP.
– Inte nog med att personer som vill och har förmågan att jobba, är tvungna att gå i pension i förtid och går miste om pengar – samhället förlorar miljarder i skatteintäkter och pensionsavgifter vilket slår på tillväxten och välfärden.
Ska man få politiker och näringsliv att lyssna, behövs det sättas en prislapp på problemet, resonerar Shoka Åhrman. SPP har räknat ut att samhällsnotan för ålderismen i arbetslivet ligger på 11, 4 miljarder kronor per år i missad tillväxt.
– Vår syn på ålder i Sverige är problematisk, vi måste förändra normen. Alla vet, och all forskning visar också, att dynamiken i en arbetsgrupp gynnas av olika kön, ålder och bakgrund, säger Shoka Åhrman.
Ingrid Tauson är inne på samma spår – hon har lärt sig att de bästa resultaten uppnås när det finns en bred mix av medarbetare.
– Det behövs en ändrad inställning hos arbetsgivare och rekryterare. Vi som är äldre behövs ju också på arbetsmarknaden. Vi sitter här och har en massa kompetens, men får inga jobb, samtidigt som företagen skriker efter kompetens, säger Ingrid Tauson.
