Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Debatt: Lavaldomen demokratiskt problem för EU
De flesta problem som domen skapar går att lösa i lag och kollektivavtal, menar chefen för LO-TCO Rättsskydd, Dan Holke. Men politikerna måste få ett större inflytande än juristerna över EU:s regelverk.
Kollega Debatt Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Domen i Lavalmålet var oväntad av flera skäl. EG-domstolen har inte brytt sig om den grundläggande principen inom EG-rätten att all diskriminering på grund av nationalitet är förbjuden. Domen innebär till och med att likabehandling förbjuds i vissa situationer. Domstolen visar också en anmärkningsvärt liten förståelse för vårt kollektivavtalsbaserade system som bygger på förhandlingar mellan parterna. Samtidigt kan man peka på några ljuspunkter ur ett fackligt perspektiv.
Utgångspunkten i målet är att Byggnads krävde att det lettiska bolaget skulle teckna samma kollektivavtal för arbetet i Vaxholm som svenska byggföretag tecknar. På så sätt likabehandlas både arbetsgivare och arbetstagare. Enligt vad de lettiska byggnadsarbetarna själva har berättat hade de en lön på 20-35 kronor/timme, det vill säga ungefär en femtedel av vad en svensk byggnadsarbetare i Stockholmsområdet tjänade.
När det gäller fackliga stridsåtgärder menar domstolen att de utgör en grundläggande rättighet inom EG-rätten. Men även stridsåtgärder omfattas av EU:s fördrag och ska därför vägas mot bland annat tjänsters fria rörlighet. Grundläggande mänskliga rättigheter ska enligt domstolen alltid vägas mot den fria rörligheten inom EU. Domstolen anser också att en enskild arbetsgivare kan åberopa reglerna om fri rörlighet direkt mot en fackförening.
En stridsåtgärd är enligt domen ett hinder för den fria rörligheten. Typiskt sett är dock stridsåtgärder en tillåten inskränkning i den fria rörligheten. Det är också tillåtet att genom stridsåtgärder försvara både de utländska och de inhemska arbetstagarnas rättigheter. Stridsåtgärder får alltså användas för att motverka social dumpning, att företag konkurrerar med dåliga löne- och anställningsvillkor.
Domstolen utgår från att det lettiska företaget och deras arbetstagare befann sig i Sverige tillfälligt. Då blir reglerna i det så kallade utstationeringsdirektivet tillämpliga. De innebär att respektive medlemsland är skyldigt att se till att vissa tvingande arbetsrättsliga skyddsregler tillämpas även på utländska arbetstagare som är här tillfälligt.
Tvärtemot direktivets ordalydelse menar domstolen dock att direktivet också sätter ett tak för vad som är tillåtet att kräva av ett utländskt företag. Staten har vissa möjligheter att bestämma vilka områden som ska regleras men arbetsmarknadens parter måste hålla sig inom det minimiområde som direktivet uttryckligen anger. Stridsåtgärder som syftar till att åstadkomma villkor som är bättre för arbetstagarna än lagreglerna är normalt inte tillåtna.
Domstolen avvisar också helt det system som vi ofta har att fastställa löner vid lokala förhandlingar. Lönenivåerna måste vara fastställda på förhand så att en utländsk arbetsgivare alltid vet exakt vad som gäller. Däremot verkar man i princip godta att lönerna sätts i kollektivavtal och inte i lag. Man sågar dock den teknik vi använder för att se till att utländska företag kan tvingas betala svenska lönenivåer i Sverige, Lex Britannia.
Domen har bara betydelse när ett utländskt företag kommer hit tillfälligt med sin utomlands anställda personal. Den har ingen inverkan på rätten att vidta stridsåtgärder i andra situationer. De flesta problem som domen skapar går att åtgärda genom att ändra den svenska lagstiftningen och våra kollektivavtal. Lex Britannia-lagstiftningen måste ändras så att sämre kollektivavtal återigen trängs undan av normala kollektivavtal även när företaget kommer från ett EU-land. Det är en teknisk fråga som går att lösa om den politiska viljan finns. Men utan en sådan regel kan vårt system inte fungera, det tror jag alla inser.
Dessutom måste utstationeringslagen ändras. Inte för att vi behöver mer lagstiftning utan för att göra den tydligare och ge parterna möjlighet att lösa de problem som domen skapat. Domen verkar exempelvis innebära att det inte skulle vara tillåtet att kräva att de utländska arbetstagarna skyddas av avtalsförsäkringar. Vi bör inte acceptera att våra utländska kolleger skadas på svenska arbetsplatser utan att få någon ersättning.
Men när det gäller lönen är det parterna som måste göra jobbet. Lagstiftaren kan bara tydligt ange att det är kollektivavtalen som reglerar lönerna. Lönenivån måste vara möjlig att räkna fram på förhand och något utrymme för lokala förhandlingar finns inte vid utstationering. Det fordrar tydliga centrala löneregler på tillräckligt höga nivåer för att motverka lönekonkurrens. På den punkten kommer därför domen att påverka hela den svenska arbetsmarknaden.
Jag menar att domen är ett demokratiskt problem för EU. Domstolen har använt ett direktiv och i strid mot normala regler i praktiken låtit det bli direkt bindande för facket. Man har dessutom använt direktivet för att begränsa rätten att vidta fackliga stridsåtgärder trots att det uttryckligen står i direktivet att det inte påverkar den rätten! Slutligen har man inte brytt sig om att det i direktivet står att det inte hindrar arbets- och anställningsvillkor som är bättre än direktivets minimiregler.
Man har inte heller tagit något intryck av den stora politiska striden om tjänstedirektivet där de politiska organen inom EU, Rådet och Parlamentet, tog avstånd från den tolkning som domstolen nu gjort. Hur ska man kunna lita på en domstol som inte bryr sig om de texter som politikerna beslutat? Hur ska man kunna känna förtroende för en domstol som menar att grundläggande mänskliga rättigheter alltid ska vägas mot de ekonomiska intressena?
Ska vi då lämna EU? Nej, det är ingen lösning. Vi kan inte ställa oss utanför det politiska samarbete som alla våra grannar deltar i. Vi kommer att påverkas mycket starkt av reglerna i alla fall men då inte ha möjlighet att påverka deras utformning. Som vanligt är det bara hårt fackligt och politiskt arbete som är lösningen. Vi måste återupprätta likabehandlingsprincipen på EU-nivå och slåss mot illojal konkurrens med löner och anställningsvillkor. Dessutom måste vi verka för att politikerna får ett större och juristerna ett mindre inflytande över EU:s politik.
Ståndpunkter:
- Två svenska lagar måste omprövas.
- Avtalad lönenivå måste kunna räknas fram på förhand.
- Vi ska inte lämna EU.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Debatt: Chefer måste våga möta konflikter
En välfungerande arbetsplats kan använda konflikter som en möjlighet för utveckling. Men många chefer är för passiva, vilket förvärrar problemen, skriver Tamara Maskovic Wängborg.
Kollega Debatt Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
När vi på Medlingscentrum frågade chefer kring hur de uppfattar konflikter på jobbet svarade 80 procent att konflikter på arbetsplatsen påverkar både dem själva och verksamhetens resultat negativt.
Konflikter är inte något som bara ska undvikas – de kan bli en drivkraft för förändring och förbättring, om de hanteras rätt. Att skapa en kultur där konflikter ses som en naturlig del av arbetslivet och där chefer har rätt verktyg och för att agera tidigt, är nyckeln till framgång.
Passiva chefer skapar en känsla av otrygghet
Forskning visar att passivt ledarskap ofta leder till kränkningar och mobbning på arbetsplatsen. Enligt Arbetsmiljöverket upplever många medarbetare att passiva chefer skapar en känsla av otrygghet och förvärrar konflikter. Chefer som agerar tidigt i en konfliktsituation minskar stress och förbättrar arbetsmiljön, vilket i sin tur påverkar verksamhetens resultat positivt.
Forskaren Matthew Lieberman från UCLA har visat att hjärnan reagerar på sociala hot, som konflikter, på samma sätt som den gör på fysiska hot. Detta gör konflikthantering till en central del av arbetsmiljöns psykiska hälsa.
Konflikter som inte hanteras i tid kan eskalera och leda till sämre produktivitet, högre sjukfrånvaro och till och med att medarbetare slutar. Det finns en tydlig koppling mellan chefernas förmåga att hantera konflikter och verksamhetens framgång.
Vi skulle aldrig acceptera dåliga verktyg för att genomföra en budgetprocess. Varför gör vi det när det gäller konflikthantering, som påverkar arbetsmiljön och resultaten så mycket?
Hälften av svenska arbetsplatser saknar rutiner för konflikthantering
En annan viktig lärdom är att nästan hälften av svenska arbetsplatser saknar rutiner för konflikthantering. Att skapa tydliga rutiner och processer är ett enkelt och effektivt sätt att ge både chefer och medarbetare en känsla av trygghet och struktur när konflikter uppstår. När rutinerna saknas, ökar risken för långdragna och destruktiva konflikter som påverkar hela organisationen.
Företagsledningar har en stor möjlighet att göra skillnad.
Att hantera konflikter aktivt och i tid är en central del av ett framgångsrikt ledarskap. Med rätt verktyg och stöd kan svenska chefer vända konflikter till något konstruktivt som stärker både arbetsmiljön och resultaten. Det är hög tid att chefer får det stöd och den utbildning de behöver för att kunna hantera konflikter med trygghet och effektivitet. Konfliktmodiga ledare kommer inte bara öka din lönsamhet, utan också bidra till ett starkare team.
/Tamara Maskovic Wängborg, specialist på konflikthantering på Medlingscentrum
Debatt: Åldersdiskriminering krossar erfarna arbetssökare
När äldre personer tvingas byta jobb möter de ett system som är riggat mot dem. Ålder ses som en risk trots att erfarenhet borde ses som en tillgång, skriver Palle Gustafsson.
Kollega Debatt Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Sverige står inför en osynlig kris: ålderismen. Tusentals kompetenta och erfarna svenskar över 40 år, står utan arbete och möter en arbetsmarknad som bortser från deras erfarenhet. Ålderism, som innebär att diskriminera människor baserat på deras ålder, är ett allvarligt och växande problem.
I september 2024 var 191 969 personer över 40 år inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Än mer oroande är att 58 procent av dem hade varit utan arbete i över ett år inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Och många av dem som passerat ett år i arbetslöshet, fortsätter att kämpa även andra året. Detta är inte en slump, utan ett tydligt tecken på en arbetsmarknad som systematiskt bortser från erfarna arbetssökandes värde.
Varför händer detta? Ålderism florerar inte bara på grund av fördomar hos arbetsgivare och rekryteringsbyråer, utan också för att vårt system tillåter det. Arbetsförmedlingen, vars uppgift är att hjälpa arbetssökande tillbaka in på arbetsmarknaden, behandlar ofta de över 40 som om de skulle klara sig själva. I stället för att ge stöd förväntas dessa personer, med åratal av yrkeserfarenhet och utbildning, vara nära arbetsmarknaden och därför inte i behov av hjälp. Det är en farlig och felaktig föreställning. Många av dessa människor är inte bara långt från arbetsmarknaden – de trycks längre bort för varje dag de ignoreras.
Ålderism florerar inte bara på grund av fördomar hos arbetsgivare
Rekryteringsbyråer förstärker också problemet. I en arbetsmarknad där efterfrågan på arbetskraft är hög, blir de överdrivet selektiva och väljer oftast riskfria, yngre kandidater som de kan sälja in till arbetsgivare. Ålder anses vara en risk, trots att erfarenhet borde ses som en tillgång.
För det första måste Arbetsförmedlingen ta sitt ansvar och erbjuda aktivt stöd till alla arbetssökande, oavsett ålder. Den mentala och fysiska påverkan av långvarig arbetslöshet är väl dokumenterad, och att ignorera äldre arbetssökande är både inhumant och ineffektivt.
När äldre arbetstagare tvingas byta jobb möter de ett system riggat emot dem. Principen “sist in, först ut” slår hårt mot de som vill byta arbete, vilket förvärrar ålderismen då de sitter kvar.
Ålder anses vara en risk trots att erfarenhet borde ses som en tillgång
Slutligen behöver vi omfamna den teknologiska utvecklingen. Genom att använda AI och big data kan Arbetsförmedlingen skapa bättre matchningar mellan arbetsgivare och arbetssökande. Att matcha rätt kompetens med rätt arbetsgivare är möjligt, men det kräver ett system som tar hänsyn till alla arbetssökande – inte bara de som är yngre under 40 år.
Så varför tillåter vi att ålderism frodas i Sverige år efter år? Det är dags att stå upp för våra erfarna medborgare och se till att alla, oavsett ålder, får samma möjlighet att bidra till vårt samhälle. Att låta ålderism fortsätta skadar både individer och ekonomin – och det är en kostnad vi inte har råd att betala.
Palle Gustafsson, Initiativtagare till nätverket AddAge
Debatt: Gårdsförsäljning av alkohol är en facklig fråga
Förslaget om gårdsförsäljning av alkohol kommer att leda till ökad ohälsa bland befolkningen och att små producenter inte når ut med sina produkter. Det skriver Maria Hagström och Andreas Bengtsson.
Kollega Debatt Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vad är fackets roll i debatten om gårdsförsäljning och risken för det svenska alkoholmonopolet om förslaget blir verklighet? Bör vi debattera frågan inom facket? Det tycker vi inom Systembolagets personalförening Unionen. Vi tycker det är lika viktigt att slå vakt om svensk alkoholpolitik som att vi engagerar oss i arbetsmiljöfrågor.
Alkoholen är inte en vara som andra och kostar samhället och våra arbetsgivare stora summor i produktionsbortfall och olyckor. Vi har alla sett vad som händer när alkoholbruk går över i ett missbruk. Fackföreningsrörelsen har växt fram sida vid sida med nykterhetsrörelsen av en anledning – tanken kring omsorg om varandra och viljan att bygga ett bättre samhälle.
Unionen har en unik position som den fackförening som organiserar alla som i sitt arbete berörs av förslaget om så kallad gårdsförsäljning. Det är Systembolagets alla anställda, tjänstemännen hos de cirka 1 000 leverantörer och svenska producenter som levererar till Systembolaget. Och inte minst de ideella organisationer som arbetar med alkoholens skadeverkningar och de människor som faller igenom skyddsnätet.
Avreglering utan eftertanke har lett till haverier för samhällets viktiga funktioner
Vi inom SPF Unionen tror på idén att begränsa möjligheten att driva alkoholförsäljning utan att ha vinstintresset som främsta mål. Vi stärks i den ståndpunkten för att det är en verklighet vi arbetar i och ser dagligen när vi säljer alkohol, men också utifrån hur annan avreglering utan eftertanke har lett till haverier för samhällets viktiga funktioner.
Men framför allt bör vi diskutera förslaget så som det verkligen är.
Förslaget kallas för gårdsförsäljning men den benämningen stämmer inte – det flesta producenter som skulle dra nytta av en ny försäljningskanal är nämligen inte på landsbygden utan produktionsställen i storstäderna. Det som produceras är också till stor del tillverkat av importerad råvara.
Det beskrivs att de svenska producenterna ska få en ökad omsättning och påstås att nya jobb skapas samtidigt som alkoholkonsumtionen inte ska gå upp. Det påståendet är både mindre trovärdigt och dåligt underbyggt.
Från industrins sida vill man slopa småskalighet
De från industrin som skrivit remiss som är positiva till förslaget om gårdsförsäljning är i själva verket kritiska till alla de delar i förslaget som är tillagda för att kunna bevara monopolet. De verkar se förslaget som en möjlig väg mot att avreglera Systembolagets monopol och låta vinst gå före folkhälsa. Ju närmare de små producenterna man kommer desto positivare till Systembolaget är man dock, och de flesta producentföreningar inser att det är genom Systembolaget man säljer de stora volymerna.
Tvingas man välja, så väljer dessa hellre säker distribution på Systembolaget än osäker och liten försäljning på gården. Det är svårt att hitta någon remissinstans som tycker att det liggande förslaget är bra. Från industrins sida vill man slopa både småskalighet och kunskapshöjande aktiviteter samt öka mängden man kan få sälja vid varje tillfälle.
Europeiska vinorganisationer har redan anmält förslaget till EU-kommissionen för att det strider mot fri konkurrens och monopolets villkor för det godkända undantaget. Det är mycket troligt att en anmälan till EU-domstolen redan ligger och väntar och går i väg första dagen om förslaget blir verklighet. När monopolet väl har blivit förklarat olagligt så går det med största sannolikhet inte att backa bandet.
Det andra scenariot är att, eftersom businesscaset för gårdsförsäljning inte håller, så kommer de åtgärder som nu är föreslagna inte räcka till för att få lönsamhet och då kommer man att vilja ha en större urholkning av regelverket kring alkoholförsäljning och därmed faller Sveriges undantag för alkoholmonopol.
Tunga remissinstanser tror inte att förslaget går att genomföra – ändå fortsätter man – varför då?
En majoritet av jurister och tunga remissinstanser utan vinstintresse tror inte att förslaget går att genomföra – ändå fortsätter man – varför då? Svenska folket är väldigt förtjusta i sitt monopol. Systembolaget toppar olika typer av mätningar i kundnöjdhet och varumärke.
Förslaget handlar inte om omsorg om landsbygden. Det är ett sätt att runda befolkningen och driva igenom förslaget av ideologiska och vinstdrivande intressen, drivna av alkoholindustrin.
Sverige är ett litet land med en liten befolkning och utan Systembolaget kommer de små producenterna på landsbygden att förlora distribution och få svårare att sälja sina produkter över hela Sverige. Småproducenter tjänar inte på förslaget.
Vi, SPF Unionen, vill med den här debattartikeln uppmärksamma Unionen, både ledning och medlemmar, på vad som är på gång och starta en internfacklig diskussion. Vill man som klubb eller centralt ha kontakt med oss för att diskutera frågan vidare så välkomnar vi sådant initiativ.
Går förslaget igenom påverkar det direkt flera tusen av Unionens medlemmar men även allas våra arbetsplatser och samhället i stort.
/Maria Hagström vice ordförande Systembolagets Personalförening SPF, Andreas Bengtsson vice ordförande Systembolagets Personalförening
