Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Distansarbete behöver normaliseras

Finland leder distansarbetet i Europa – svenska företag behöver en attitydförändring, skriver Daniel Eisenberg.
Publicerad
Daniel Eisenberg
Att tillåta distansjobb är en modern inställning av arbetsgivare, skriver Daniel Eisenberg. Foto: TT/Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Med nästan en fjärdedel av finländarna som arbetar på distans, leder landet vägen för flexibla arbetsplatser i Europa. Sverige kan säkra sin konkurrenskraft och dra nytta av globala talanger genom att anamma en lika öppen syn på distansarbete.

Debatten om distansarbete har fått ny fart sedan Finland nyligen blev det land i Europa där flest jobbar på distans. Enligt en undersökning från Eurostat jobbar 22 procent av finländarna hemifrån, jämfört med EU-snittet på 8,9 procent. Sverige ligger på 14,3 procent, efter Irland med 21,4 procent. 

Våra egna siffror visar att globala anställningar av distansarbetare, alltså över landsgränser, ökade med i genomsnitt 40 procent i Norden förra året. Det här visar att arbetsvanorna har förändrats mycket, särskilt i Norden.

En ideal arbetsplats ser inte likadan ut för alla

Finska arbetsgivare har anpassat sina företag till färre fysiska arbetsplatser och har en mer flexibel attityd till distansarbete. Detta ligger till grund för att anställda kan må bättre, känna sig mera produktiva och är motiverade att stanna kvar på samma jobb längre.

Distansarbete kan dessutom främja en inkluderande arbetsmiljö eftersom det ger människor med olika behov bättre förutsättningar att skapa en arbetsmiljö som passar dem bäst.

En ideal arbetsplats ser inte likadan ut för alla, och vi måste ge anställda möjlighet att anpassa sin arbetsmiljö efter unika behov. Svenska företag riskerar att halka efter om de inte anpassar sig till anställdas behov av flexibilitet och skapar en inkluderande arbetsmiljö. 

Trots Sveriges relativt goda position finns mycket kvar att göra för att distansarbete ska bli en självklar del av arbetslivet. Pandemin gjorde distansarbete nödvändigt, men nu när vi återgår till det "normala" väljer många företag att återgå till traditionella arbetsformer. 

Detta går emot grannlandets erfarenheter, där 72 procent av över 600 tillfrågade företag ser distansarbete som fördelaktigt, enligt en undersökning av EK, den ledande organisationen för näringslivet i Finland. Finland har visserligen utmaningar med global anställning, inklusive språkliga och kulturella barriärer, men har ändå lyckats toppa listan för distansarbete i Europa. 

De utmaningar som distansarbete medför har redan övervunnits

Sverige har en mer internationellt orienterad arbetsmarknad med färre språkbarriärer, vilket underlättar för utländska företag att etablera sig och rekrytera. Trots det ligger Sverige efter när det gäller flexibilitet och möjligheter för distansarbete, troligen på grund av en mer konservativ arbetskultur med fokus på fysisk närvaro som mått på produktivitet.

Fysiska möten är fortfarande betydelsefulla för gemenskap och strategisk dialog, men många företag med en "remote first-policy" eller nyare företag som arbetar helt på distans visar att de utmaningar som distansarbete medför redan har övervunnits och kan förbättras med tiden.

Tekniken utvecklas snabbt, de företag som lyckats med distansarbete visar att det är möjligt att upprätthålla starka relationer och effektiv kommunikation även på distans.

För att Sverige ska behålla sin konkurrenskraft och dra nytta av globala talanger måste vi ta lärdom av Finlands framgångar genom att normalisera distansarbete och anamma en global arbetsmarknad. Detta kräver en förändrad syn på arbete och arbetsplats, där flexibilitet och distansarbete blir centrala komponenter. 

En modern inställning hos arbetsgivare karaktäriseras av en vilja att främja anställdas välmående, öka flexibiliteten och dra nytta av den bästa talangen, oavsett var den befinner sig eller hur de väljer att arbeta.

/Daniel Eisenberg, Sverigechef för HR-plattformen Deel

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Att må dåligt ska inte kosta allt

I Sverige ska ingen behöva välja mellan mat och medicin. Ändå är det vardag för många människor med psykisk ohälsa, skriver Conny Allaskog, Rickard Bracken och Kristina Båth Sågänger.
Conny Allaskog Publicerad 8 september 2026, kl 09:16
Depression och ekonomi
Ekonomisk otrygghet är en stark riskfaktor för psykisk ohälsa och självmord, skriver Conny Allaskog, Rickard Bracken och Kristina Båth Sågänger. Foto: Janerik Henriksson/TT
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Samtidigt som politiken lyfter psykisk hälsa som en prioriterad fråga har de ekonomiska trygghetssystemen urholkats – med följden att människor inte bara pressas in i fattigdom, utan också längre bort från arbetsmarknaden. Nu kräver tre organisationer som arbetar med psykisk ohälsa att regeringen agerar.

Kristina Båth Sågänger
Kristina Båth Sågänger

Den som vill förstå allvaret behöver bara titta på siffrorna i RSMH rapport Mat eller medicin. Var tredje person med psykisk ohälsa har under det senaste året avstått från nödvändiga läkemedel av ekonomiska skäl. Nästan hälften har inte haft råd att köpa mat. En av fyra har avstått från att söka vård eftersom pengarna inte räckt till. Sju av tio har behövt låna pengar av familj eller vänner för att klara vardagen.

Bakom siffrorna finns människor som ställs inför orimliga val: medicin eller mat. Hyra eller social gemenskap. Vård eller andra nödvändiga utgifter. Det handlar inte om människor som levt över sina tillgångar. Det handlar om människor vars ohälsa sammanfaller med ett trygghetssystem som inte längre ger trygghet.

Det handlar inte om människor som levt över sina tillgångar

Sambandet mellan ekonomisk utsatthet och psykisk ohälsa är sedan länge välkänt och går inte bara åt ett håll. Det är inte bara psykisk ohälsa som leder till ekonomiska problem. Ekonomisk otrygghet är en stark riskfaktor för psykisk ohälsa och självmord.

Conny Allaskog
Conny Allaskog

Socialstyrelsens statistik visar exempelvis att personer som får ekonomiskt bistånd löper en kraftigt förhöjd risk för självmord jämfört med övriga befolkningen. Ändå behandlas detta ofta som separata frågor i den politiska debatten. Psykisk ohälsa diskuteras i termer av vårdköer och behandlingar, medan ekonomisk utsatthet reduceras till arbetsmarknads- eller socialpolitik. Men i människors vardag går dessa frågor inte att skilja åt.

När ekonomin rasar försämras också möjligheterna att återhämta sig. För den som redan kämpar med psykisk ohälsa kan oron över hyran, elräkningen eller nästa matinköp vara det som gör en svår situation ohållbar. Det ser vi tydligt bland de målgrupper våra organisationer möter. Mind vittnar exempelvis om att ekonomiska problem tas upp i vart fjärde samtal till organisationens självmordslinje. Det handlar om människor som riskerar att förlora sina hem, som inte vet hur nästa räkning ska betalas eller som ser skulderna växa utan någon väg ut. Detta är inte bara en fråga om ekonomi. Det blir för många en fråga om liv och död.

Ekonomiska problem tas upp i vart fjärde samtal till organisationens självmordslinje

Under lång tid har sjuk- och aktivitetsersättningen urholkats. En ny granskning från Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) visar att sjukersättningen successivt har tappat sin roll som ett faktiskt inkomstskydd. När skyddet försämras över tid får det i praktiken stora konsekvenser för människor som är långvarigt sjuka, som steg för steg får allt sämre ekonomiska förutsättningar att klara sin vardag. Samtidigt har levnadskostnaderna för mat, boende och andra nödvändigheter ökat kraftigt, vilket ytterligare urholkar ekonomin för den som står utanför arbetsmarknaden på grund av sjukdom.

Rickard Bracken
Rickard Bracken

Detta är inte bara en fråga om individens ekonomi, utan om hur välfärdssystemet faktiskt fungerar i praktiken. När människor inte har råd med behandling, mediciner eller grundläggande levnadsomkostnader försvåras både återhämtning och möjligheten att återgå i arbete eller studier – vilket i förlängningen också innebär att ett svagare skyddsnät riskerar att motverka sitt eget syfte.

Därför kräver våra organisationer två konkreta åtgärder:

För det första måste sjuk- och aktivitetsersättningen samt det ekonomiska biståndet höjas och indexeras så att de följer löneutvecklingen i samhället. Ingen ska bli fattigare för varje år som går därför att man har en psykisk ohälsa.

För det andra måste regeringen tillsätta en utredning om hur de senaste decenniernas förändringar i de ekonomiska trygghetssystemen påverkar personer med psykisk ohälsa.

Kunskapen om sambanden mellan ekonomisk utsatthet och psykisk ohälsa har blivit mer robust under de senaste åren och det råder inte någon tvekan om detta faktum. Det som saknas är politiska beslut som utgår från den verkligheten. Ytterst handlar detta om vilket samhälle vi vill ha. Vi hoppas på ett samhälle där trygghetssystemen faktiskt gör det de är tänkta att göra – ger trygghet när livet är som svårast. Att må dåligt ska inte behöva kosta allt.

/Conny Allaskog, ordförande, Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH)

Rickard Bracken, generalsekreterare, MIND

Kristina Båth Sågänger, ordförande, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH)

Debatt

Debatt: Vi driver företag – men kan inte konkurrera på lika villkor

Har du en funktionsnedsättning och är anställd finns det flera stöd att få. Driver du däremot eget företag är möjligheterna betydligt färre, skriver flera företagare som lever med funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom.

Anna Bergholtz Publicerad 9 september 2026, kl 11:10
upprop för funktionsnedsatta som driver företag
Det finns en grupp som oftast glöms bort när arbetsmarknadspolitiken diskuteras: vi som driver företag och lever med funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom. Foto: Privat
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Valåret 2026 är här. Partierna talar om att fler ska jobba, att det ska löna sig att arbeta, att småföretagen ska stärkas och att Sverige ska ta vara på människors kompetens. Bra! Men det finns en grupp som oftast glöms bort när arbetsmarknadspolitiken diskuteras: vi som driver företag och lever med funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom.

12 procent av befolkningen i arbetsför ålder har en funktionsnedsättning. Det är troligen en siffra i underkant eftersom den inte räknar in alla som lever med kronisk sjukdom. Mer än dubbelt så många med funktionsnedsättning står utanför arbetsmarknaden jämfört med övriga befolkningen. Men vi är upp emot 25 000 personer med funktionsnedsättning som är företagare. Och den andelen är ungefär lika hög som för personer utan funktionsnedsättning. Ett tydligt bevis på att företagande kan vara en väg ut i arbetslivet.

Företagande ger oss flexibilitet, möjligheten att anpassa tempo och arbetsuppgifter

Vi som driver företag har till exempel synnedsättning, adhd, migrän eller kronisk smärta.

Flera av oss har utsatts för diskriminering i arbetslivet och företagandet har då blivit ett sätt att få jobb.

Andra har valt att starta företag för att kunna forma ett arbetsliv som passar våra förutsättningar. Företagande ger oss flexibilitet, möjligheten att anpassa tempo och arbetsuppgifter, att arbeta så många procent som vi kan och i en miljö som inte hindrar vår utveckling.

Företagandet är för oss inte enbart ett karriärval utan ofta en nödvändighet.

Det är inte vår förmåga att driva företag som brister, utan stödsystemen som inte är anpassade till vår verklighet. 

Med en funktionsnedsättning och samhällets otillgänglighet blir en del arbetsuppgifter omöjliga. Andra arbetsuppgifter tar längre tid. Att exempelvis försöka arbeta i Excel med röstkommando (genom att med rösten ”tabba” sig fram och bokstavera) är tidskrävande eller ibland omöjligt. Likaså att använda vissa digitala tjänster med förstoringsprogram eller skärmläsare. 

Vissa har också fler sjukdagar än andra. Konsekvenserna blir extra produktionsbortfall, lägre inkomst och lägre pension.

Med en funktionsnedsättning och samhällets otillgänglighet blir en del arbetsuppgifter omöjliga

Redan idag finns det många bra arbetsmarknadspolitiska stödinsatser för oss med funktionsnedsättning, men de är inte matchade efter oss som driver företag.

  • Lönebidrag kan ges till arbetsgivare som anställer en person med funktionsnedsättning. Bidraget är en kompensation för att exempelvis arbetsuppgifter kan ta längre tid. Ett sådant stöd kan vi som företagare inte få, fast utmaningarna är detsamma.
  • Stöd för personligt biträde kan vi få. Med detta stöd kan vi anlita en person som stödjer oss att genomföra arbetsuppgifter som kan vara svåra att göra själv på grund av otillgänglighet eller funktionsnedsättningen i sig. Stödet kan exempelvis vara ledsagning eller att använda otillgängliga digitala system.
    Stödet är på 60 000 kronor eller 120 000 kronor per år. Beloppet har inte höjts sedan 2009 trots löneökningar. Dessutom ges det högre bidraget enbart till personer som har stora kommunikationssvårigheter. Det betyder att vissa av oss inte får den hjälp vi behöver, trots omfattande stödbehov.
  • Särskilt högriskskydd kan vi få om vi har långa eller många korta sjukperioder under ett år. Vi får då ersättning från Försäkringskassan från dag 1 och slipper karens. Stödet baseras på deklarerad inkomst, inte på det monetära värdet av ett uppdrag som vi går miste om på grund av sjukdom.

Parallellt med detta har alla olika stöd minskat stort. Exempelvis mellan 2012 och 2023 minskade antalet som fick arbetshjälpmedel med 50 procent. Riksrevisionen konstaterade dessutom år 2025 att stödet inte fungerar effektivt och att medel avsatta till Arbetsförmedlingen inte nyttjas fullt ut.

Låt oss vara med och utforma stöden till företagare

Vi vill få möjlighet att driva och utveckla våra företag på lika villkor. Inför valet 2026 kräver vi fyra förändringar:

  1. Inför ett egenföretagarstöd som fyller samma funktion som lönebidraget – en förutsättning för företagande på lika villkor.
  2. Höj bidraget för personligt biträde och ändra så att fler omfattas av stödet.
  3. Gör om systemet för särskilt högriskskydd så att det bättre täcker den verkliga kostnaden för inkomstbortfall vid sjukdom.
  4. Låt oss vara med och utforma stöden till företagare. Inrätta en permanent referensgrupp med företagare som har olika funktionsnedsättningar och kroniska sjukdomar.

/ Sara Rydin, Rydins ord Ab 

Simon Sjöholm, Itakt AB

Anna Bergholtz, Unique Power AB 

Dennis Ivarsson, juristfirman De juris est AB  

Louise Hoffsten, Louise Hoffsten ab

Charlotte Ovesson, Inclusive Insights

Annsofi Hjärtström, Create & Unite

Maria Wemme, Marwem 

Sebastian Forsén, Welltrips 

Parimah Attarian, PARIMA H AB 

Yasmin Nilson, Text:Yasmin

Lars-Göran Wadén, Livet rullar vidare