Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Det är nu som nyttan med facket blir tydlig

Volvo PV och Saab Automobile stod i fokus när Unionens nyvalda ordförande besökte krisdrabbade Västra Götaland. Hon mötte både oro och ett stort engagemang.
Cecilia Fahlberg Publicerad
Cecilia Fahlberg, Unionen
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Global finansiell kris och inte en dag utan nya varsel om neddragningar från företag runt om i landet har präglat en tung höst i svenskt näringsliv.

Bara under oktober månad varslades nästan 20 000 personer, vilket är den högsta siffran sedan början av 1990-talet.

Bakom de kalla siffrorna och de svarta rubrikerna finns de direkta effekterna rakt in vardagen och den egna plånboken för många av Unionens medlemmar. Får jag behålla jobbet? Hur går det med lånen och försörjningen om jag blir arbetslös? Hittar jag ett nytt arbete? Klarar jag som facklig förtroendevald att försvara och trygga medlemmarnas intressen i dessa bistra tider?

Den oron för framtiden kändes påtaglig runt sammanträdesborden de regnmörka senhöstdagar då jag besökte Trollhättan och Göteborg och träffade företrädare för svensk fordonsindustri. Fordonsindustrin har under hösten varit särskilt hårt drabbad, men jobben där betyder mycket även för andra delar av näringslivet. Varje jobb i denna bransch skapar ytterligare två i andra företag. I Västra Götaland är sambandet ännu starkare och regionen är därför extra hårt ansatt av utvecklingen inom Volvo PV och Saab Automobile.

Men fordonsindustrin är även viktig ur aspekten att den är högteknologisk och därmed en verksamhet där Sverige har goda möjligheter att hävda sig med kunskap och innovationer i en stenhård internationell konkurrens.

Det var därför inte förvånande att framtidsoron blandades med stort engagemang, stark vilja och många goda idéer vid mötena med Unionens klubbar i Trollhättan och Göteborg. Förslagen som jag fick med mig hem till Unionens fortsatta arbete med att utveckla och stärka svenskt näringsliv i allmänhet och fordonsindustrin i synnerhet var både många och kreativa.

Bakgrunden är att vi som en direkt effekt av finanskrisen nu har sett hur efterfrågan viker i branscher där man är särskilt beroende av en fungerande kreditmarknad. Förutom den tvärbromsade personbilsförsäljningen är lastbils- och byggbranschen exempel på branscher som luften har gått ur.  I nästa steg drabbas också leverantörer och företagsnära tjänster. Nedgången i fordonsindustrin har till exempel inneburit att teknikkonsulter, bemanningsföretag, leverantörer av råmaterial, inredningsdetaljer och elektronik fått minskad orderingång och därför planerar att dra ner på personal. Vi ser också hur transportnäringarna och inte minst flyget får ta hårda smällar i den utveckling som nu pågår.

När varslen så småningom blir verklighet och många går ut i arbetslöshet blir kopplingen direkt till den egna plånboken. Då tvingas vi dra in på kostnaderna, vilket påverkar den privata konsumtionen, med neddragningar inom exempelvis handeln som följd. I ett första skede är det ofta kollektivanställda som drabbas när företagen drar ner på de rörliga kostnaderna. Men i nästa steg behöver företagen anpassa hela sin kostym för minskad efterfrågan, vilket innebär att övergripande tjänstemannafunktioner också berörs.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att Sverige står starkt när vi går in i lågkonjunkturen. 2007 var ett rekordår i många av Unionens branscher och även under första halvan av 2008 var utvecklingen bra i många av dem.

Det finns utrymme att satsa, både för företag och samhälle. Det är också just nu, innan krisen hunnit bli för djup, vi måste våga investera för framtiden, för att stå rustade när konjunkturen vänder. Hur mörkt det än ser ut i dag, vet vi att det kommer ljusare tider.

Unionen har en viktig roll i det arbete som nu behöver göras ute i företagen och av samhället. Unionen kommer att göra allt som står i vår makt för att ge stöd till våra medlemmar. Det handlar i stor utsträckning om att företräda medlemmarna på de berörda arbetsplatserna. Men det handlar också om att driva offensiva krav på en utveckling av svenskt näringsliv och de drabbade regionerna.

Vi har ett stort och viktigt jobb framför oss, både på kort och på lång sikt. Nu närmast gäller det att göra allt vi kan för att stötta de medlemmar som kan komma att bli uppsagda. Men förutsättningen för att det ska kunna bli så bra som möjligt är självfallet att företagen tar sitt ansvar, såväl ekonomiskt som praktiskt. Det gäller inte bara dem som lämnar företaget utan även dem som är kvar.

Kompetensutveckling och arbetsmiljö får inte bli lidande när företagen drar ner på kostnaderna.  Det är också nu som nyttan med och tryggheten i ett fackligt medlemskap blir tydliga, genom förhandlingsstöd och inte minst inkomstförsäkringen, som fyller upp där a-kassan inte räcker till.

Men Unionens ansvar sträcker sig mycket längre än så. Som Sveriges största fackförbund för tjänstemän är Unionen en stark röst i samhällsdebatten. Vi har ett ansvar som vi kommer att fortsätta att axla genom att påverka politiker i riksdag, regering och på kommunal nivå att snabbt fatta de beslut vi anser nödvändiga.

Arbetsförmedlingen måste ha tillräckliga resurser för att effektivt kunna sköta sin uppgift att se till att rätt person hamnar på rätt plats med rätt kompetens, i nytt jobb snarast och inte fastnar i arbetslöshet. Genom kollektivavtal har vi tillgång till Trygghetsrådet, som har en erkänt god förmåga att få arbetslösa tjänstemän i nytt arbete. 

Det gäller också  att ta tillvara och utveckla den stora kompetensresurs som lämnar företagen. Den kvalificerade yrkesutbildningen borde därför förstärkas och universitet och högskolor måste ta en mer aktiv roll i krissituationer och samverka med näringsliv och arbetsförmedling för att erbjuda efterfrågade utbildningar. För att förenkla för dem som vill studera måste validering av kunskap underlättas och finansieringen av vuxenstudier ses över.

Innovationer och företagsnära forskning bör stimuleras, bland annat genom förbättrad tillgång till riskkapital. Sist, men inte minst, måste vi se till att efterfrågan på varor och tjänster kommer igång. Det kan handla om allt från att förlänga och utveckla miljöbilspremien till att snarast genomföra planerade infrastruktursatsningar och säkerställa en fungerande kreditmarknad.

Unionen tar sitt ansvar för en god utveckling på svensk arbetsmarknad och vi förväntar oss samma ansvarstagande och engagemang från andra.    

Ståndpunkter:

  • Förläng premien för miljöbilar.
  • Genomför planerade satsningar på infrastrukturen.
  • Företag och samhälle måste våga investera för framtiden.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Stress slår sönder organisationer

Två tidigare tjänster blir en. Ansvar breddas, resurser minskar. När ska organisationer förstå att hållbara resultat inte skapas genom att springa fortare, utan genom att bygga rätt från början, skriver Mikael Buskas.
Mikael Buskas Publicerad 17 februari 2026, kl 09:15
stress på kontoret
Rimliga förväntningar och en kultur som känns i väggarna gör att medarbetare vill vara med på resan, inte stå kvar på perrongen och se tågen passera, skriver Mikael Buskas. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Efter många år i arbetslivet, varav flera i ledande roller, trodde jag att jag hade en ganska stabil bild av hur förändring, ledarskap och utveckling fungerar i praktiken. De senaste åren har dock gett mig en ny och mer bekymrande insikt om hur dagens arbetsliv ofta är organiserat, och varför så många människor känner sig slitna, stressade och uppgivna.

Min resa tog fart efter att jag valde att avsluta en anställning i ett företag som var på väg in i rekonstruktion, en arbetsplats jag trivdes mycket bra på. Jag behövde säkra min ekonomi och ta mig vidare. Därefter följde två chefsroller på relativt kort tid. I ena fallet på en arbetsplats där personen som anställt mig redan hade lämnat när jag själv klev in. I andra fallet fanns inte tidigare anställd för rollen längre på plats. Jag fick senare information om att det blivit för mycket för den personen. 

På möten satt medarbetare med armarna i kors. Inte av ovilja, utan av trötthet 

Det jag möttes av var organisationer som knappt visste vilket håll de skulle springa åt. Onboarding kunde vara otydlig eller obefintlig. De personer som enligt plan skulle fungera som stöd var så pressade av sin egen vardag att de knappt gick att få tag på. Samtidigt förväntades man leverera, sätta riktning och skapa hållbara resultat.

På möten satt medarbetare med armarna i kors. Inte av ovilja, utan av trötthet. Trötthet på ständiga omorganisationer, nya chefer och ännu en ”ny väg framåt”. I korridorerna kunde man nästan känna hur förväntningarna var låga, hur länge skulle den här ledaren hålla? Jag förstår dem fullt ut. Förändring kan vara både nödvändig och utvecklande, men när den kommer för ofta, för snabbt och utan stabil grund skapar den snarare motstånd än engagemang.

Ansvar breddas, resurser minskar

Allt oftare ser jag också hur roller slås ihop. Två tidigare tjänster blir en. Ansvar breddas, resurser minskar. I flera fall har personer före mig gått rakt in i den berömda väggen. Ändå fortsätter man, som om det bara handlade om att hitta ”rätt person” nästa gång. Som om problemet vore individen och inte grunden i bolaget.

Kalendrarna fylls av möten. Powerpointpresentationer avlöser varandra. Listor med initiativ och satsningar växer. Men tiden för att faktiskt utföra, fördjupa och bygga något hållbart finns sällan kvar. Istället får vi utbildningar i prioriteringstekniker och effektivitet, allt för att pressa in ännu mer i redan överfulla arbetsdagar.

Arbetsmiljöverket kan man hitta information om att en arbetsplats med ohälsosam arbetsbelastning kan ge hjärtproblem, stroke, depression, utmattningssyndrom och i förlängningen för tidig död. 
Kanske är det dags att diskutera om Arbetsmiljöverkets tillsyn i framtiden även kan bidra till ökad transparens, så att arbetssökande lättare kan förstå vilken arbetsmiljö de faktiskt kliver in i.

Tiden för att faktiskt utföra, fördjupa och bygga något hållbart finns sällan kvar

När ska fler organisationer förstå att hållbara resultat inte skapas genom att springa fortare, utan genom att bygga rätt från början? Rimliga förväntningar. En kultur som känns i väggarna och där medarbetare vill vara med på resan, inte stå kvar på perrongen och se tågen passera.

Ett fungerande arbetsliv är ett samspel mellan företag, ledare och medarbetare. Det kräver respekt för människors begränsningar, oavsett titel. De företag som lyckas med detta finns redan. Studera dem. Lär av dem och kopiera det som faktiskt fungerar.

/Mikael Buskas

Debatt

Debatt: Jag hoppade av och valde friheten

Efter nio månader skrev jag ut mig från Arbetsförmedlingen. Meddelade a-kassan att tack, men nej tack. Det var inte ett enkelt beslut. Varken ekonomiskt eller mentalt. Men alldeles, alldeles livsnödvändigt.
Åsa Hanell Publicerad 3 februari 2026, kl 09:15
Arbetsförmedlingens app i mobilen
Att söka hundratals jobb utan att någonsin komma fram till micken och berätta vad jag kan bidra med är tärande på självkänslan, skriver Åsa Hanell.

Foto: Magnus Lejhall/TT
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

När jag efter en avgångslösning från mitt fasta journalistjobb sedan 25 år tillbaka, började söka jobb på allvar, var jag övertygad om att det inte skulle vara helt lätt att få ett nytt jobb – men inte omöjligt. Så fel jag hade.

När ”lönen” slutade betalas ut skrev jag in mig på Arbetsförmedlingen och kontaktade a-kassan. Då drogs de första skruvarna åt. Samtidigt som gigantiska hål i vårt välfärdssystem blev synliga.

Åsa Hanell arbetslös

Villkor som jag inte trodde var möjliga uppdagades. Eftersom jag tidigare arbetat med författarverksamhet tvingades jag skriva under en försäkran för att få ersättning från a-kassan. För att jag ska ha rätt till ersättning måste min författarverksamhet upphöra definitivt, det går nämligen inte att avgöra när en författare är arbetslös eftersom det inte finns något som kan styrka eventuellt arbete.

Vad som definierar författares arbete framgår dock inte på blanketten som de vill att jag ska skriva under för att försäkra att jag inte bedriver någon författarverksamhet.

Så jag ringde och frågade.

– Hej, är det ok om jag i tanken har en bokidé som jag planerar att någon gång i framtiden göra verklighet av?

Det blev tyst i luren.

– Är det okej att jag går på Bokmässan?

– … Du menar som privatperson?

– Ja.

– Det är nog bäst att du kollar med oss först.

Efter mycket om och men fick jag i alla fall fortsätta bedriva verksamhet i min enskilda firma. Trots att a-kassan vid flera tillfällen sa att det inte var möjligt, att jag skulle tvingas avveckla den eller allra minst lägga den vilande. Jag hade lagen på min sida.

Jag kände mig rättslös och chanslös

Det absolut ingen upplyste mig om var däremot att i samma sekund som jag valde att fortsätta driva företag så förlorade jag min SGI. Inte heller det trodde jag var möjligt, så jag kontaktade en SGI-specialist på Försäkringskassan, som i sin tur undersökte saken. Det var ingen som ställt frågan före mig.

Det visade sig att ”Den som fortfarande arbetar i ett eget företag kan inte betraktas som delvis arbetslös, bland annat eftersom arbete i eget företag inte på samma sätt kan vara avtalat att ske i någon viss omfattning.”

Och jag som trodde att det var exakt det jag och a-kassan kommit överens om. Moment 22.

Jag kunde överklaga beslutet. Men jag orkade inte. Jag kände mig rättslös och chanslös. Och eftersom min enskilda firma drar in minimalt med pengar kommer jag aldrig mer ha råd att vara sjuk.

Så jag stämplade och sökte jobb. Hundratals. Utan att komma fram till micken, utan att för en enda levande människa få berätta om vad jag kan bidra med.

Så jag stämplade och sökte jobb. Hundratals. Utan att komma fram till micken.

Att gå från uppskattad välutbildad anställd till persona non grata från i princip ena dagen till den andra. Ofattbart. Kompetensdumpningen är total. Och måste, misstänker jag, även vara en nationalekonomisk katastrof.

Arbetsförmedlingen ville att jag skulle söka fler jobb längre bort inom andra yrken och jag undrade stilla i mitt inre om jag skulle få det där jobbet som socionom i Kiruna.

De ville att jag skulle gå en arbetsmarknadsutbildning. Jag hittade en som var relevant och klickade på länken ”Mer info”. Den funkade inte. Jag mejlade utbildaren, men fick inget svar. Jag sket i det.

OM jag deltagit i en arbetsmarknadsutbildning hade jag dessutom förlorat ett antal tusenlappar varje månad eftersom jag var inskriven under de gamla villkoren, men skulle skrivas in under de nya när utbildningen var klar. Efter några veckor.

Det var nu jag på allvar började fundera på att skriva ut mig från Arbetsförmedlingen. Sa jag att jag betalat in till a-kassan i 42 år utan att ta ut en endast dag förrän nu?

Det blir inte fett men fritt

Men jag kände mig jagad, övervakad och misstrodd. Stämplad som lat och för gammal. Jag höll på att fastna i ett system som begränsade mig, dödade min kreativitet och gjorde mig till någon jag inte är.

Så jag skrev ut mig. Axlarna sjönk. Andningen blev lugnare. Känslan av att vara jagad försvann. Det blir inte fett men fritt. Jag klarar mig.

Väl medveten om att alla inte har den möjligheten utan tvingas hunsas runt i ett system där kraftigt försämrade villkor ska göra arbetslösa mindre lata. Om vi inte genast ser till att reparera vårt skyddsnät har vi snart inga skyddsnät kvar – bara övervakningssystem.

Det är inte värdigt Sverige 2026. 

/Åsa Hanell